MEXICO CITY. Vad får man egentligen säga i Venezuela? Frågan har blivit aktuell sedan en oppositionspolitiker gripits för uttalanden i ett teveprogram. Två dagar senare greps även chefen för kanalen. Men president Hugo Chávez avfärdar oron för yttrandefriheten.

Högerpolitikern Oswaldo Álvarez greps av polis för att han i den privatägda tevekanalen Globovision hade anklagat Venezuelas regering för samröre med såväl kokainsmugglare som den colombianska Farcgerillan och den baskiska separatiströrelsen i ETA.

Allvarliga anklagelser, kan tyckas. Men tillräckligt för ett åtal?

Ja, menade socialistpartiets anhängare. Nej – detta är ett hot mot yttrandefriheten, svarade oppositionen.

Senare greps även chefen för Globovision, Guillermo Zuloaga, för spridning av falsk och samhällsomstörtande information. Han ska vid en konferens ha uttryckt indirekt stöd för kuppförsöket mot Chávez 2002: ”Om det hade gjorts på rätt sätt hade vi kanske haft ett annat land i dag.”

Tillräckligt för åtal? Hugo Chávez svar:

– Nu är det slut på straffriheten! Tidigare kunde de rika stjäla, döda, förfölja, utpressa, förödmjuka och förtala folket utan att något hände, det fanns ingen lag för dem. Men i dag är vi alla jämlikar i Venezuela.

Globovision är den enda öppet regeringskritiska kanalen i marknätet. Opartiskhet och saklighet är knappast kanalens främsta gren. Men denna ensidighet har Globovision gemensamt med många andra medier i Venezuela. Inte minst med de ofta mycket underdåniga regeringskontrollerade medierna.

Så även om talet om ”diktatur” från oppositionens sida kan avfärdas med att merparten av medierna fortfarande är regeringskritiska och att demokratiska val genomförs, dröjer ändå frågan kvar: Vad får man egentligen säga i Venezuela?

Erik de la Reguera

MEXICO CITY. Efter tolv år i Farc-gerillans läger frigavs sergeanten Pablo Moncayo ur sin fångenskap i tisdags. Gerillan vill troligen på det viset göra ett fångutbyte till en viktig valfråga inför presidentvalet i Colombia i maj.

– Det är överväldigande att återvända till civilisationen! Allt har förändrats. Det lilla jag har sett av de teknologiska framstegen har gjort mig djupt imponerad, sade den 31-årige Pablo Moncayo.

Sedan 1997 har han tvingats leva i Farcs läger i den colombianska djungeln. En radio har varit hans enda kontakt med omvärlden.

– Jag vill tacka min far för hans gigantiska arbete, sade Pablo Moncayo.

Av det tjugotal fångar som Farc fortfarande har i sina läger var han den kanske mest kände, vilket mycket beror på hans far Gustavo Moncayos outtröttliga arbete.

Familjen har haft stöd av frivilligorganisationen Colombianer för fred, som tillsammans med bland andra Brasiliens och Venezuelas regeringar aktivt arbetat för ett frigivande.

Trots det dröjde det tolv år in–nan Farc gav med sig. Familjen har lagt en del av skulden för det på Colombias president Álvaro Uribe, som de anser har prioriterat en militäroffensiv mot gerillan framför förhandlingar.

Farc, å sin sida, vill sannolikt förbättra sin skamfilade image. Ytterligare en ung militär släpptes tidigare i veckan, men nu blir det inga fler ensidiga frigivanden, har gerillan meddelat.

Erik de la Reguera

MEXICO CITY. Sju barn och tre unga vuxna sköts till döds i norra Mexiko i söndags när de var på väg till samhället Pueblo Nuevo för att ta emot studiestipendier. Denna kokainkrigets senaste massaker riktar strålkastarljuset mot landets mäktigaste maffiaboss, Joaquín ”El Chapo” Guzmán.

Massmordet inträffade någon timme efter att gruppen av barn och ungdomar – fem flickor, två pojkar och tre unga män mellan 8 och 21 år gamla – hade lämnat sin by i delstaten Durango. De färdades i en lätt lastbil av typen ”pickup”, ofta de enda fordon som kan ta sig fram på de dåliga vägarna på den mexikanska landsbygden.

Några av barnen satt i kupén. De andra krängde fram och tillbaka på flaket när bilen letade sig allt längre upp i bergskedjan Sierra Madre. Efter en av kurvorna stötte de på en vägspärr, där beväpnade män försökte stoppa bilen.

Uppgifterna går isär om vad som hände sedan. Myndigheterna uppgav först att föraren försökt köra förbi männen i rädsla för att bli rånad. Sedan gjordes det gällande att fordonet stannade och att de beväpnade männen tvingade ned två kvinnor från flaket, av allt att döma mödrar till flera av barnen.

Sedan ska männen ha öppnat eld mot barnen med automatvapen. För att försäkra sig om att ingen överlevde lät de också detonera en splittergranat på flaket.

I går kväll svensk tid var det fortfarande oklart varför ett så urskiljningslöst våld riktats mot en grupp barn. Mexikos inrikesminister gick ut och fördömde dådet, samtidigt som han avfärdade spekulationer om att armén kunde ha varit inblandad. I stället riktades misstankarna mot den organiserade brottsligheten.

Kommunen som massakern ägde rum i ligger högt upp i Sierra Madre, en bergskedja som länge har ansetts utgöra en del av den mäktiga Sinaloakartellens territorium.

Så sent som förra året förekom uppgifter om att kartellens ledare, Joaquín ”El Chapo” Guzmán, befann sig nära staden Guanacevi, som också ligger i dessa vidsträckta och otillgängliga bergsområden.

Även Sinaloakartellens ärkefiender Zetas har dock försökt etablera sig i Durango, vilket lett till ökat maffiavåld. Myndigheterna hävdar att denna konflikt i den undre världen är bakgrunden till massakern.

Erik de la Reguera

Här odlas marijuana och opium

Gyllene triangeln, så brukar den del av bergskedjan Sierra Madre kallas som är belägen i gränstrakterna mellan delstaterna Sinaloa, Durango och Chihuahua i Mexiko, och som fortsätter in i USA.

Marijuana och opium har odlats här sedan 1940-talet, små propellerflygplan med kokain i lasten landar dagligen på hemliga landningsbanor, allt medan enorma laboratorier tillverkar metamfetamin för USA-marknaden.

Mexikos kanske mäktigaste narkotikasyndikat, Sinaloakartellen, kontrollerar området.

Dess ledare Joaquín ”El Chapo” (Lillen) Guzmán listades nyligen som en av världens rikaste och mäktigaste män av tidskriften Forbes.

Publicerad i Dagens Nyheter den 31 mars 2010.

Nu finns min nya bok – Kokain: drogen som fick medelklassen att börja knarka och länder att falla samman – i lager hos såväl Bokus som Adlibris och borde även finnas tillgänglig i bokhandlar runt om i Sverige.

Lasse Wierup och jag följer det vita pulvrets svindlande historia; vi tar oss från kokabönderna i Colombia, Bolivia och Peru till langare, smugglare och kokainkrigets bödlar i Mexiko, för att till sist hamna i svenska vardagsrum, bland uppriktiga kändisar, unga tjejer och på innekrogarnas toaletter, där kokainet blivit allt vanligare på senare år (som en rad medier rapporterat om de senaste veckorna).

Ett tiotal länder har besökts under researchen, vilket märks av i form av mycket närvaro och en ingående granskning av den mångmiljardindustri som livnär sig på kokainet.

Gå bortom festruset. Lär känna sanningen bakom drogen. Drygt 500 sidor för bara 174 kronor. Tveka inte. Beställ boken här.

MEXICO CITY. Poliser som dödas genom halshuggning. Attacker mot militärkonvojer. Stora och koordinerade vägblockader. Det är den verklighet som just nu råder i och omkring miljonstaden Monterrey i nordöstra Mexiko, där en ny front öppnats i det pågående kokainkriget.

Sedan ett par veckor tillbaka är tremiljonersstaden Monterrey skådeplats för ett intensivt gerillakrig mellan olika illegala grupperingar, marinkårssoldater och polis.

Tungt beväpnade kriminella kommandon sprider skräck på gatorna. De attackerar polisstationer, sätter hus i brand och dödar misstänkta fiender. Ofta färdas de i skottsäkra bilar och är beväpnade med automatvapen, splittergranater och granatgevär.

I denna del av nordöstra Mexiko har befolkningen i flera år varit relativt skonad från maffiavåld. Men nu har detta alltså ändrats radikalt.

Bakgrunden är en oväntad rockad i allianserna i den undre världen. Den 23 februari i år lät den allt mäktigare kartellen Zetas – med minst 4 000 man i vapen – sätta upp banderoller på en rad platser i landet. På dem stod att läsa:

”De andra är nu så rädda att de har enat sig för att strida mot oss.”

Det skulle visa sig stämma. De flesta av de andra stora kartellerna i landet, bland dem Sinaloakartellen och Zetas tidigare allierade i Golfkartellen, har av allt att döma slutit en pakt och bestämt sig för att gå till attack i den region som länge varit Zetas starkaste fäste: nordöstra Mexiko.

Antalet maffiamord har skjutit i höjden de senaste veckorna. Och även angriparna kommunicerar med banderoller. Adressaten: Mexikos president Felipe Calderón.

”Herr president, vi vill hjälpa dig att utrota denna cancer som sprider sig i landet. Gift måste med gift bekämpas. När vi är klara med dem kan du fortsätta med ditt arbete. Dra tillbaka armén! Högaktningsfullt, Mexikos förenade karteller mot Zetas”, har det stått att läsa.

Men regeringen har inte dragit tillbaka armén. I stället har särskilda kommandon med marinkårssoldater börjat patrullera gatorna i regionen.

Det har lett till flera sammandrabbningar med kartellernas kommandon, vilka ofta består av upp till 50 man. Men också till att flera oskyldiga personer dödats, sedan de misstagits för att vara maffiamedlemmar.

Kartellerna använder sig av vägblockader för att undvika direkt konfrontation med militären. Dussintals stulna lastbilar har ställts ut på gator och vägar, ofta i samråd med korrupta poliser.

Denna korruption inom polisen – och i allt högre grad även militären – förklarar till viss del varför även riktade attacker mot ordningsmakten ökar.

I fredags hittades polischefen i kommunen Agualeguas, strax norr om Monterrey, död. Hans huvud hade sågats av och lagts i hans knä. En kollega till honom låg död några meter därifrån. På vindrutan på en bil hade mördarna målat ”CDG” med blod. Det är en förkortning för Cartel del Golfo (Golfkartellen).

Dessa är bara två av otaliga polismord den senaste tiden, inte bara runt Monterrey, utan över hela Mexiko. För såväl Zetas som de andra kartellerna har enheter på olika platser i landet.

Erik de la Reguera

Kartellerna ingår allianser

Sedan president Felipe Calderón kom till makten 2006 har drygt 18 000 människor dödats i det allt mer upptrappade kriget i den undre världen i Mexiko.

De olika narkotikakartellerna har grupperat sig i två stora allianser. Den huvudsakliga skiljelinjen går mellan Sinaloakartellen och Zetas, som grundades av före detta elitsoldater och som gjort sig känd för mängder av halshuggningar och tortyr av sina fiender. Zetas var länge allierad med Golfkartellen. Sedan drygt en månad har Golfkartellen i stället gjort gemensam sak med Sinaloakartellen, vilket lett till ökat våld i nordöstra Mexiko.

Publicerad i Dagens Nyheter den 29 mars 2010.

Läs repet + analys om USA:s roll i knarkkriget här.