Yearly Archive: 2010

MEXICO CITY. En 33-årig finländsk människorättsaktivist sköts i tisdags till döds av misstänkta paramilitärer i den mexikanska delstaten Oaxaca. Ytterligare minst en person har dödats och ett tiotal har rapporterats vara saknade.

Den finländske mannen färdades i en bilkaravan som var på väg till kommunen San Juan Copala, högt uppe i de otillgängliga bergstrakterna i Oaxaca. En grupp beväpnade män hade spärrat av vägen med stora stenar. De öppnade eld mot bilarna.

En av finländarens reskamrater, Silvia Hernández från den ickestatliga organisationen Vocal, berättar i telefon för DN att minst två dödsoffer krävts:

– Den finländske mannen är död. Även en kvinnlig mexikansk aktivist har avlidit. Jag såg dem med egna ögon. Båda dog av skottskador.

Ytterligare minst sju personer uppges vara saknade, däribland fyra journalister. Enligt lokala medier skadades ett tiotal personer.

Bakhållet ägde rum i närheten av kommunen San Juan Copala, där invånarna förklarat sig vara i uppror mot Oaxacas guvernör Ulises Ruíz. Sedan 2006 pågår en infekterad social konflikt i delstaten, där Ruiz anklagas för att förfölja oliktänkande.

En paramilitär grupp med band till Ruiz styrande parti, PRI, har sedan en tid hindrat mattransporter och attackerat ledare i San Juan Copala. Flera organisationer organiserade därför en bilkaravan till kommunen. Den finländske mannen var en av flera utländska medborgare som deltog i den för att minska risken för ett attentat.

Erik de la Reguera

Publicerad i Dagens Nyheter den 29 april 2010.

I dag, måndag, klockan 19 håller jag ett föredrag om min nya bok Kokain: drogen som fick medelklassen att börja knarka och länder att falla samman på Utrikespolitiska föreningen i Lund.

Plats: Pufendorfsalen, Juridicum.

Ses där, ni som har tid och intresse!

Är grått. Är kallt.

Är duggregn som sticker i ansiktet.

Är fågelsång i gryningen. Är en antydan om en stundande vår.

Är oväntade, uppsprickande leenden på grusiga cykelvägar. Är människor som andas ut.

Är studenter på väg till nationsfika. Är varma möten på kvarterspuben.

Är – faktiskt – puls. För staden har sitt liv.

Universitetets röster tycks eviga, trots att de ständigt ändrar gestalt. De viskar i läsesalarna och skriker på sibiriska slätten. Som de gjorde för tio år sedan. Eller för hundra år sedan. Eller längre ändå.

Är roligt att vara tillbaka. Är här tills på måndag.

Sedan blir det Stockholm. Så akta er.

Är på väg.

MEXICO CITY. Minst 105 människor har omkommit i Rio de Janeiro till följd av de våldsammaste skyfallen i stadens historia. Översvämningar och jordskred leder till kaos, skolorna är stängda, kollektivtrafiken ur funktion. Och regnet, det bara fortsätter att falla.

– Jag har aldrig sett något liknande! sade taxichauffören Claudio Ribeiro till nyhetsbyrån AP på onsdagen medan han desperat försökte ta skydd undan ösregnet som fallit oavbrutet över Rio de Janeiro de senaste dagarna.

Bussar och bilar stod övergivna på de översvämmade gatorna, där en forsande flod av meterhögt lerfärgat vatten gjorde det omöjligt att ta sig fram.

Bara de som var av nöden tvungna vågade sig ut denna dag. Enligt dagstidningen O Dia hade minst 30 000 bostäder blivit utan elektricitet.

Många Riobor fann sig tvingade att sova på sin arbetsplats natten till onsdagen. Detta sedan 288 millimeter regn fallit över deras stad på bara 24 timmar.

Det är mer än hela april månads nederbörd normalt sett. Och mer än de 245 milliter regn som föll under ett dygn 1966 och då orsakade stor ödeläggelse.

Följderna har även denna gång blivit dramatiska för Rio de Janeiros invånare.

I de fattiga kåkstäderna, favelas, där omkring en femtedel av befolkningen lever, har regnen slitit loss jordmassor från sluttningarna.

Hela familjer har begravts i sina hem eller svepts i väg av de lerfloder som fyllt gränderna.

Exakt hur många som drabbats är svårt att avgöra. Myndigheterna varnar för att dödssiffran kan komma att stiga när regnen lättat och hjälpen nått fram.

På tisdagen riktade Brasiliens president Lula da Silva kritik mot de lokala myndigheternas undermåliga kontroll av byggnaderna i dessa fattiga områden.

– Allt vi kan göra nu är att be till Gud att regnen lättar, så att Rio kan återgå till vardagen och vi kan börja åtgärda de saker som måste åtgärdas, sade da Silva.

Men skyarna verkade inte vara tömda på vatten. Meteorologerna förutspådde ytterligare ett par dagar med kraftiga regn.

Erik de la Reguera

Publicerad i Dagens Nyheter den 8 april 2010.

Lovar att inte tjata allt för mycket om statistik. Men: det är inte bara i Sverige som kokainet ökar kraftigt. Även i andra europeiska länder märks denna trend av. Som i Schweiz till exempel.

Där förefaller antalet kokainpåverkade i trafiken ha fördubblats sedan 2002. Detta enligt SonntagsZeitung, som hänvisar till en ny studie som presenteras i Forensic Science International. 25 procent av de personer som testats positivt för drogpåverkan av schweizisk polis hade tagit kokain, visar den nya studien. 2002 var andelen 13 procent.

Cannabis är fortfarande den vanligaste drogen i trafiken i Schweiz (48 procent av fallen), följt av alkohol (35 procent). Men sedan kommer alltså kokain.

Slut på statistik för denna gång.

Uppdatering: En längre resumé på svenska finns här.

Den mexikanske journalistlegenden Julio Scherer – 84 år gammal på onsdag – har i veckans upplaga av tidskriften Proceso (som han var med och grundade 1976) intervjuat en av den mäktiga Sinaloakartellens högsta bossar, Ismael ”El Mayo” Zambada.

”Narkotikan omsätter miljoner. Hur ska man kunna kontrollera det? Även om de högsta bossarna dödas, spärras in eller utlämnas så finns det alltid ersättare redo att ta över”, säger El Mayo från sitt gömställe i bergen (troligen i delstaten Sinaloa).

Att publicera en sådan här intervju innebär stora risker för Proceso, som är en av få tidningar som kritiskt granskar det pågående kriget mot knarket i dagens Mexiko. Tidskriftens ledning har tidigare anklagats av regeringen för att gå maffians ärenden.

Men Scherer & Co är inte dumma – de har satt samman ett riktigt pangnummer. Utöver intervjun granskas även PRI:s kandidat till guvernörsposten i Sinaloa, en gammal compadre till ”El Mayo” som förefaller ha byggt en hel del av sin förmögenhet på penningtvätt.

Bäst i mitt tycke är dock repet från det otillgängliga område i Sierra Madre där tio barn och ungdomar dödades förra söndagen (och som jag skrev om här). Man tycker att det borde vara självklart för mexikanska medier att ta sig till platsen för en sådan massaker. Men Procesos team är såvitt jag vet de enda som har gjort det nödvändiga fotarbetet.

Reportern Patricia Dávila och (den anonyme) fotografen möter en tuff verklighet, där fattiga familjer tvingas odla marijuana för att överleva. Skörden säljer de till maffian, som traditionellt sett varit Sinaloakartellen.

Men nu har Zetas gått in och börjat driva bort hela byar för att på det viset ta över kontrollen över detta område (påminner tyvärr allt mer om Colombia).

Kort utdrag ur Scherers intervju med ”El Mayo”.
Lite längre summering av intervjun på engelska i LA Times.
Utdrag ur texten om kandidaten i Sinaloa.
Utdrag ur texten om massakern i Durango.