Erik de la Reguera
Journalist och författare | Journalist and author | Periodista y escritor | Journaliste et écrivain

Yearly Archive: 2008

Exilen

Det är nu sju månader sedan jag flyttade till Argentina och drygt 18 månader sedan jag lämnade Sverige. Det är inte utan att det sätter sina spår.

Läsare av den här bloggen har kanske inte hunnit lägga märke till mer än den sprudlande glädjen över att hitta gravad lax nyligen.

Men jag börjar misstänka att jag håller på att förvandlas till en utlandssvensk.

Ni vet, en sån där som lyssnar på Spanarna i P1 via webbradio i exilen (japp, gjorde det i morse), drömmer om sill och nubbe i gröngräset och äter sushi eller ceviche som substitut (fast det nog snarare är sillen som är att betrakta som ett substitut), och som i hemlighet längtar till ambassadens Luciafirande.

När jag numera ser en svensk barnfamilj storögt vandra omkring i San Telmo är det inte utan att mitt hjärta fylls av ömhet inför dessa människor som jag i ärlighetens namn inte har en aning om vilka de är.

Det är med andra ord dags att skärpa till sig. Och köpa biljetter.

Nån som har bra kontakter i Bolivia?

Juntaårens bödlar hukar i lyxkvarter

BUENOS AIRES. Buenos Aires hemsöks den här tiden på året av vålnader vars anhöriga ställer krav på rättvisa, allt medan bödlarna hukar i skuggorna i stadens finare kvarter.

Trettiotvå år efter statskuppen den 24 mars 1976 och 25 år efter juntans fall 1983 går de flesta av de militärer som torterade och dödade omkring 30.000 argentinare fortfarande fria på stadens gator.

En del av dem är taxichaufförer, andra poliser eller militärer, medan de mer upphöjda inte sällan njuter goda pensioner i någon av de mer ståndsmässiga villorna i stadens förorter.
Annons:

Som boende i Buenos Aires har jag snabbt blivit van vid att undvika samtal om juntaåren, om jag inte med säkerhet vet vilken bakgrund den andre har. Men ibland uppstår kusliga situationer, som när en taxichaufför höll ett fascistiskt brandtal när han hörde att jag var på väg till ett bokkafé som drivs av anhöriga till diktaturens offer.

– De där som dog var bara en massa terrorister och kommunister, hävdade chauffören.

Men han har fel. De som dumpades i massgravarna runt tortyrcentralerna och fick kalk strödda över sina kroppar hade i de flesta fall bara begått ”brottet” att stå i någons adressbok.

En rad lägre officerare har dömts till fängelsestraff sedan 2003, då förre presidenten Néstor Kirchner avskaffade en amnestilag som skyddade militärerna. Men det är inte förrän helt nyligen som några av de högst ansvariga börjat ställas inför rätta.

I samband med det har mörkret från det förflutna åter börjat falla över miljonstaden Buenos Aires. Vittnen i rättegångarna har utsatts för dödshot och förföljelser av anonyma män, som säger att tortyroffren inte kommer att komma undan lika lätt ”den här gången”.

För ett och ett halvt år sedan ”försvann” Julio López, ett nyckelvittne i en av rättegångarna. Det var det första försvinnandet av det slaget sedan diktaturens fall 1983.

Två mystiska dödsfall har också drabbat före detta militärer, i det ena fallet till följd av en förgiftning och i det andra genom ett ifrågasatt ”självmord”. Båda hade före sin död gått med på att vittna mot sina överordnade.

Erik de la Reguera

DN 2008-03-25

Ökänd militär utlämnad till Argentina

BUENOS AIRES. En av de mest ökända torterarna under juntaåren, den förre kaptenen Ricardo Cavallo, anlände på måndagen till i Argentina för att åtalas för en rad mord och ”försvinnanden”.

Cavallo, eller ”Serpico” som han kallades av sina kollegor på den tortyrcentral som han verkade vid, utlämnades på måndagen av spanska myndigheter för att åtalas i sitt hemland.

Han anklagas för att ha torterat tusentals personer i lokaler på Marinens mekanikerskola (ESMA) och för att vara direkt ansvarig för minst 200 av de tiotusentals så kallade försvinnanden som ägde rum under diktaturåren 1976-83.

Även svenskan Dagmar Hagelin finns bland dem som tros ha förts till ESMA. Hagelin greps och skottskadades av ett militärkommando i januari 1977, sedan hon misstagits för en annan person. Det är ännu oklart vad som hände med henne efter ”försvinnandet”.

Erik de la Reguera

DN 2008-03-31

Colombia öppnar för fångutbyte med Farcgerillan

BUENOS AIRES. Larmrapporter om att den förra presidentkandidaten Ingrid Betancourt befinner sig nära döden i Farcgerillans djungelläger har den senaste veckan skakat Colombia. Landets regering öppnade därför på fredagen för ett fångutbyte.

Nya uppgifter om den fransk-­colombianska medborgaren Ingrid Betancourt framkom i veckan i Colombia, där hon blivit något av en symbol för de omkring 700 kidnappade som väntar på att få lämna Farcgerillans läger.

Efter drygt sex år i fångenskap uppges Betancourt ha besökt en lokal sjukstuga i provinsen Guaviare i sydöstra Colombia för några dagar sedan, där hon ska ha fått behandling för svår hepatit B och parasitsjukdomen leishmaniasis.

Därefter ska hon på nytt ha förts ut i djungeln av sina fångvaktare i Farcgerillan.

Sjukvårdarna på kliniken beskriver Betancourts tillstånd som allvarligt. Hon sägs ha varit svårt utmärglad och hennes möjligheter att tillfriskna i fångenskapen bedöms vara små eller inga.

Dessa uppgifter ledde på fredagen till att Colombias president Álvaro Uribe utfärdade ett dekret som gör det möjligt att utbyta fängslade gerillamedlemmar mot kidnappade, utan de förbehåll som tidigare funnits om vilken typ av brott som gerillamedlemmarna får ha begått.

Uribes initiativ mottogs försiktigt positivt av Betancourts anhöriga.

– Förslaget är ett steg i rätt riktning, men det finns fortfarande en del frågetecken som behövs rätas ut. Vi fruktar att gesten kan bero på att Uribe vet att Ingrid är mycket illa däran och att han vill slippa undan ansvaret för hennes död, sade Ingrid Betancourts ex-make Fabrice Delloye på fredagen.

De inofficiella förhandlingarna om ett frigivande av Ingrid Betancourt och ett fyrtiotal andra ur gerillans stora gisslan fick ett abrupt slut för en knapp månad sedan, i samband med en colombiansk attack mot ett Farcläger på den ecuadorianska sidan gränsen.

I attacken dödades ett tjugotal gerillamedlemmar, bland dem Raúl Reyes, som var gerillans nummer två och en av de viktigaste kontaktpersonerna i försöken att få till ett fångutbyte.

Enligt Ecuadors regering, som erkänt att den agerat mellanhand i förhandlingarna, var ett frigivande av Betancourt nära förestående när attacken ägde rum.

De senaste veckorna har dock gerillan i stället varit på reträtt, och den förefaller nu främst fokusera på att undvika nya angrepp.
Bristen på förtroende mellan parterna är med andra ord stor och det är därför osannolikt att Álvaro Uribes utspel kommer att leda till något konkret resultat, så länge det inte föreligger något konkret förslag om var utbytet ska äga rum och under vilka omständigheter.

Farc har upprepade gånger krävt att två kommuner i södra delen av landet ska demilitariseras, och att fångutbytet ska vara första steget mot fredsförhandlingar.

Det är dock inte Álvaro Uribe intresserad av, då hans militäroffensiv mot gerillan förefaller ge utdelning.

Samtidigt är båda parter i konflikten måna om att inte svärtas ned av Ingrid Betancourts eventuella frånfälle.

Inte minst som Frankrikes president Nicolas Sarkozy har engagerat sig i fallet och satt en hel del av sin prestige på spel för att få Betancourt fri.

Erik de la Reguera

DN 2008-03-29

Raúl Castro förbereder jordreform på Kuba

BUENOS AIRES. En månad efter Raúl Castros maktövertagande på Kuba kommer rapporter om att en omfattande jordbruksreform är i görningen på ön. Tillsammans med att vissa förbud slopas och att försiktiga steg tas mot ökad yttrandefrihet ger det en fingervisning om vart den yngre Castrobrodern är på väg.

Källor i jordbruksministeriet i Havanna uppgav på måndagen för nyhetsbyrån Reuters att en omfattande decentralisering av jordbruket nu inletts på Kuba. Småbönder i privata och statliga kooperativ ska de senaste dagarna ha informerats om förändringarna vid möten runt om i landet.

Exakt vad reformen innebär är något oklart, men det står klart att statens planerande roll ska minska till förmån för producenternas egna initiativ och att inslagen av marknadsekonomi ska bli större.

Kuba importerar en stor del av sina baslivsmedel, inte minst från ärkefienden USA, och de senaste årens stigande världsmarknadspriser på mat har gjort en effektivisering av jordbruket nödvändig.

De privata småjordbruken har visat sig vara betydligt mer effektiva än de statliga kooperativen och regeringen ser nu alltså ut att vilja minska planekonomins roll, i vad som skulle kunna vara ett första steg mot ekonomiska reformer liknande dem som genomfördes i Kina och Vietnam på 1990-talet.

Den 76-årige Raúl Castros första månad vid makten har annars inte bjudit på några stora, dramatiska beslut.

Det var heller inte att vänta, med storebror Fidel i bakgrunden som revolutionens fortsatte ”moraliske ledare” och ordförande i kommunistpartiet.

En omedelbar kursändring hade kunnat ge en bild av splittring mellan bröderna, vilket är det sista partiledningen vill.

Men i och med den nu annonserade jordbruksreformen, och flera andra ”läckta uppgifter” om slopade förbud av olika slag, ges en fingervisning om vart landet är på väg.
Inom kort väntas kubaner få tillstånd att köpa dvd-spelare och datorer, visserligen till priser som få har råd att betala, men ändå.

En lagändring ska också göra det möjligt för kubaner att bo på hotell på ön och kanske till och med resa utomlands på semester.

Samtidigt har de hårt censurerade medierna försiktigt börjat släppa på tyglarna: i förra veckan publicerades för första gången kritiska läsarbrev i regeringsorganet Granma.

Erik de la Reguera

DN 2008-03-25

Argentiska mödrar skymfade på nätet

BUENOS AIRES. Den argentinska människorättsorganisationen Mödrarna på Plaza de Mayo fick sin webbplats hackad på söndagskvällen lokal tid. Angreppet ägde rum bara timmar före årsdagen av militärens statskupp 1976.

Hackarnas identiteter är inte kända, men de lämnade budskapet: ”vi lever inte i det förflutna, aldrig mer en gerilla […] Argentina ska inte regeras av vänsterhänta”.
Tilltaget kunde förefalla oskyldigt, om det inte vore för den historiska bakgrunden. Den 24 mars är en nationell helgdag i Argentina, till minne av offren under diktaturåren 1976 till 1983.

Omkring 30.000 människor dödades eller ”försvann” under juntans tid vid makten, och det är inte förrän de senaste tre-fyra åren som rättegångar inletts mot militärerna. Än går många av de ansvariga fria, och vittnen har utsatts för hot och förföljelser.

Mödrarna på Plaza de Mayo genomförde under juntaåren protester för att kräva besked om vad som hänt deras söner och döttrar, vilket gjorde dem till symboler för kraven på rättvisa. Trettiotvå år efter kuppen väntar fortfarande många på besked om vad som hänt deras anhöriga.

Erik de la Reguera

DN 2008-03-24