Exilen

Det är nu sju månader sedan jag flyttade till Argentina och drygt 18 månader sedan jag lämnade Sverige. Det är inte utan att det sätter sina spår.

Läsare av den här bloggen har kanske inte hunnit lägga märke till mer än den sprudlande glädjen över att hitta gravad lax nyligen.

Men jag börjar misstänka att jag håller på att förvandlas till en utlandssvensk.

Ni vet, en sån där som lyssnar på Spanarna i P1 via webbradio i exilen (japp, gjorde det i morse), drömmer om sill och nubbe i gröngräset och äter sushi eller ceviche som substitut (fast det nog snarare är sillen som är att betrakta som ett substitut), och som i hemlighet längtar till ambassadens Luciafirande.

När jag numera ser en svensk barnfamilj storögt vandra omkring i San Telmo är det inte utan att mitt hjärta fylls av ömhet inför dessa människor som jag i ärlighetens namn inte har en aning om vilka de är.

Det är med andra ord dags att skärpa till sig. Och köpa biljetter.

Nån som har bra kontakter i Bolivia?