MEXICO CITY. I den mexikanska gränsstaden Ciudad Juárez vågar många föräldrar inte låta sina barn gå till skolan av rädsla för kidnappningar. Det är bara det senaste exemplet på hur våldsspiralen drabbar även civila i Mexiko, och nu höjs krav på dödsstraff och beväpnade medborgargarden eller – i motsatta lägret – en legalisering av drogerna.

Anonyma hotbrev har den senaste tiden satts upp utanför en rad skolor i miljonstaden Ciudad Juárez i norra Mexiko. I breven kräver en lokal maffiaorganisation att lärarna ska ge dem sin julbonus, som i Mexiko ofta uppgår till en extra månadslön – annars kan barnen komma att kidnappas.

Denna typ av beskyddarverksamhet har ökat snabbt över hela Mexiko i takt med att maffian behöver finansiera det tilltagande kriget i den undre världen.

Enbart i Ciudad Juárez har minst 1 400 människor dödats i uppgörelser i år och omkring 30 butikslokaler har bränts ned till följd av utpressning. Många företagare anklagar myndigheterna för att stå handfallna inför brottsligheten, när de inte är direkt inblandade i den.

I Ciudad Juárez har det därför börjat talas allt högre om att beväpna egna medborgargarden, något som redan skett i delstaten Guerrero, där en paramilitär ”självförsvarsgrupp” uppges operera. Risken är dock stor för att följden bara blir att kartellerna skapar egna sådana grupper för att kunna bekämpa motståndarna mer legitimt.

Samtidigt förefaller det gamla maktpartiet PRI vilja göra ett återinförande av dödsstraffet till en valfråga i nästa års parlamentsval. Stödet för dödsstraff för bland annat kidnappning har på senare tid stigit kraftigt i opinionsmätningarna.

Då är de tankar om en legalisering av drogerna som bland annat författaren Carlos Fuentes uttryckt stöd för betydligt mer kontroversiella. Förespråkarna menar att en legalisering av bland annat kokain och metamfetamin skulle kunna slå undan fötterna för maffian och ta ifrån dem deras främsta inkomstkällor.

Men så länge samma droger är illegala i USA är det i det närmaste politiskt självmord att föreslå något sådant i Mexiko.

En senator för vänsterpartiet PRD vågade sig nyligen på att föreslå en slopning av straffen för konsumtion och innehav av marijuana – en drog som både odlas och konsumeras ymnigt i Mexiko – men fick då genast hård kritik, och inte minst från de egna leden.

Erik de la Reguera

Våldet i Mexiko sprider sig till de civila

Kriget i den undre Världen har i år krävt minst 5 400 dödsoffer i Mexiko. Fram till nyligen var de flesta som dödades medlemmar i maffian, medan en mindre andel utgjordes av poliser och militärer.

På senare tid har dock även familjemedlemmar, flickvänner, advokater och andra civila kommit att drabbas. Samtidigt har utpressning och kidnappningar blivit allt vanligare.

Kriget handlar om kontrollen över lukrativa smugglingsrutter till USA, men också om den lokala försäljningen av kokain, marijuana och metamfetamin.

President Felipe Calderón menar att det ökade våldet beror på att kartellerna är desperata sedan de förlorat några av sina tyngsta ledare, men en ny amerikansk rapport slår fast att den mexikanska maffian tvärtom är mäktigare än någonsin och numera också kontrollerar stora delar av distributionen i USA.

Publicerad i DN den 22/12 2008.

MEXICO CITY. Bolivia har gjort sig kvitt den tidigare så utbredda analfabetismen i landet. Det hävdar president Evo Morales och får stöd av FN-organet Unesco.

Vid ett tal i staden Cochabamba på lördagen tillkännagav Evo Morales att andelen vuxna bolivianer som inte kan läsa och skriva nu är mindre än fyra procent, vilket innebär att landet är fritt från analfabetism enligt Unescos definition. Bolivia har därmed nått ett av FN:s så kallade millenniemål.

Så sent som 2001 konstaterade en statlig utredning att 14 procent av befolkningen var analfabeter. Men 2006 inleddes en satsning på läs- och skrivkunnighet i landet och sedan dess har 819.417 bolivianer lärt sig läsa och skriva, uppger regeringen.

– Det här kommer säkerligen att inspirera andra länder att införa liknande program, sade Unescos representant Eduard Matoko i en kommentar.

Alfabetiseringsprogrammet har fått omfattande stöd av Morales allierade i Kuba och Venezuela.

Erik de la Reguera

DN 2008-12-21

SAN AGUSTINILLO. Efter åratal av utfrysning i Latinamerika välkomnas Kuba nu in i värmen. Samtliga länder i regionen ställde sig vid ett toppmöte i Brasilien bakom kravet på ett hävande av USA:s handelsembargo, helt i linje med den sturskare hållning som Latinamerika på senare tid intagit mot stormakten i norr.

När regeringschefer och ministrar från de 33 länderna i Latinamerika och Karibien möttes i Costa do Sauipe i Brasilien stod Kubas president Raúl Castro i centrum, då hans regering välkomnades som fullvärdig medlem i den så kallade Riogruppen.

Sedan 1962, då USA införde ett handelsembargo och Castroregimen uteslöts ur Amerikanska staternas samarbetsorganisation, OAS, har Kubas ledare varit bannlysta från de flesta regionala toppmöten och sammankomster.

Nu ändras det, till stor del beroende på de senaste årens vänstervåg i Latinamerika.

Brasiliens president Lula da Silva var bara en i raden av statschefer som vid toppmötet kallade det amerikanska embargot för oacceptabelt. Längst gick Bolivias Evo Morales, som uppmanade alla länder i regionen att utvisa USA:s ambassadörer om inte Barack Obama häver embargot efter sitt tillträde som president.

Vid toppmötet beslutades att den informella Riogruppen om två år ska förvandlas till en samarbetsorganisation för alla Latinamerikas och Karibiens nationer. I praktiken kan denna nya organisation komma att ersätta OAS, vilket skulle minska USA:s inflytande i regionen ytterligare.

Tal om samordning av de stora ländernas utrikespolitik, massiva infrastrukturprojekt och på sikt även skapandet av en gemensam valuta förekom vid mötet.

Men än återstår lång väg att vandra innan ens delar av Latinamerika kan närma sig en politisk och ekonomisk union liknande EU. De regionala institutionerna är i sin linda och motsättningarna mellan länderna i vissa fall stora. Det initiativ som förefaller mest lovande är Sydamerikas nationers union, Unasur, som har EU som förlaga.

Unasurs grundande fördrag skrevs under i maj i år och dess framtid avgörs sannolikt av hur villigt Brasilien är att ta på sig ledarrollen, med allt vad det innebär av ekonomiska uppoffringar.

Lula da Silva säger sig vara mån om att stärka Unasur, men så länge Brasilien lider av enorma inkomstklyftor blir det svårt för honom eller landets nästa president att förklara varför brasilianarnas skattpengar ska gå till fattigdomsbekämpning i grannländerna i stället för i Rios slum.

Och utan en morot i form av strukturfonder liknande de EU-fonder som hjälpte Spanien och Grekland på fötter finns risk för att de mindre länderna i Sydamerika föredrar bilaterala handelsavtal med USA, EU och Kina framför en regional integration á la Unasur.

Erik de la Reguera

Publicerad i Dagens Nyheter den 19/12 2008.

SAN AGUSTINILLO. Efter åratal av utfrysning i Latinamerika välkomnas nu Kuba in i värmen igen. Alla länder i regionen ställde sig på onsdagen bakom kravet på ett hävande av USA:s handelsembargo mot Kuba.

Uttalandet skrevs under av regeringschefer och ministrar från de 33 länderna i Latinamerika och Karibien vid ett toppmöte i Costa do Sauipe i Brasilien. Kubas president Raúl Castro fanns på plats, eftersom Kuba dagen innan välkomnats som fullvärdig medlem i den så kallade Rio-gruppen.

Sedan 1962, då USA införde ett totalt handelsembargo och Kuba uteslöts ur Amerikanska staternas samarbetsorganisation OAS, har Fidel och Raúl Castro varit bannlysta från de flesta regionala toppmöten och sammankomster.

Det har dock ändrats i och med de senaste årens vänstervåg i Latinamerika. Brasiliens president Lula da Silva var på onsdagen bara en i raden av statschefer som kallade det amerikanska embargot för “oacceptabelt”.

Längst gick Bolivias president Evo Morales, som uppmanade alla länder i regionen att utvisa USA:s ambassadörer om inte Barack Obama häver embargot efter sitt tillträde som president.

Erik de la Reguera

DN 2008-12-18

MEXICO CITY. Med sina 325 kilo är Manuel Uribe långt ifrån sinnebilden av en kostmedveten man med dietistdrömmar. Men nu vill han hjälpa andra mexikaner att gå ned i vikt.

När denne 43-åring från Monterrey i norra Mexiko utsågs till världens fetaste man 2006 var han uppe och snuddade på 600-kilostrecket och hade inte orkat ta sig upp ur sängen på flera år. Sedan dess har han dock, med stöd av sin fru och sporrad av en rad teveprogram, lyckats gå ned 240 kilo i vikt och det på bara två och ett halvt år.

Fortsätter han att banta i samma takt kan det ge honom ännu en notering i Guinness rekordbok, men nu som den som förlorat mest vikt på kortast tid.

Favoriträtten tacos al pastor och pommes frites, gärna med en stor coca-cola till, har han fått ge avkall på. Men i gengäld har Manuel Uribe blivit något av en symbol för kampen mot den ökande fetman hos barn och vuxna i Mexiko. Landet ligger tvåa på listan över de nationer som har störst problem med övervikt strax efter USA. En starkt bidragande orsak till det tros vara de ändrade kostvanorna.

För mexikanerna äter visserligen fortfarande tacos, enchiladas och quesadillas med glädje, men det senaste decenniet har också den amerikanska snabbmatskulturen börjat anammas på allvar. Hamburgare och pizza har blivit allt vanligare på middagsborden och då inte minst i låginkomsthem.

Samtidigt har mexikanerna blivit världsmästare på läskdrickande: medelmexikanen konsumerar varje år inte mindre än 152 liter läsk. Paradoxalt nog kan den undernäring som fortfarande existerar på många håll i Mexiko också vara en bidragande anledning till att så många blir överviktiga.

Vissa studier tyder på att de som utsatts för undernäring i späd ålder – vilket i dag gäller många av Mexikos vuxna – är mer benägna att lägga på sig vikt senare i livet. De tros också löpa större risk än andra att insjukna i hjärt-kärlsjukdomar.

Bara i Manuel Uribes hemstad Monterrey tros minst femton personer väga mer än 200 kilo. Den förre rekordhållaren vill nu därför skapa en stiftelse som ska hjälpa dem att gå ned i vikt på samma sätt som han själv har gjort.

Erik de la Reguera

DN 2008-12-13

MEXICO CITY. Venezuelas mest kända oppositionspolitiker, Manuel Rosales, åtalades på torsdagen för förskingring. Rosales själv hävdar att det rör sig om förföljelser från regeringens sida.

– Det här är ett försök att radera mig från den politiska kartan, sade Manuel Rosales sedan han delgivits åtalet.

Denne populäre mittenpolitiker var i presidentvalet 2006 Hugo Chávez främste utmanare och fram tills nyligen också guvernör i provinsen Zulia. I lokalvalen i november i år valdes han till borgmästare i staden Maracaibo.

Enligt åklagarmyndigheten ägde den misstänkta förskingringen rum under åren 2002-2004, då Rosales var guvernör. Detaljerna i åtalet är dock inte kända.

President Hugo Chávez har på senare tid anklagat Rosales för att vara en “korrupt maffialedare”.

I februari nästa år väntas en folkomröstning genomföras om en grundlagsändring som, om den går igenom, gör det möjligt för presidenten att väljas om ett obegränsat antal gånger. Oppositionen menar att åtalet mot Rosales är ett sätt för presidenten att göra sig kvitt en tänkbar motståndare i presidentvalet 2012.

Erik de la Reguera

DN 2008-12-12

MEXICO CITY. Inför 60-årsfirandet av FN:s allmänna deklaration om de mänskliga rättigheterna greps ett trettiotal dissidenter på Kuba. Det uppger människorättsorganisationen Human Rights Watch.

Vid firandet av årsdagen i onsdags genomfördes en för Kuba ovanlig protestyttring vid Capitolium i Havanna, där ett trettiotal personer protesterade högljutt mot censuren och bristen på yttrandefrihet.
Enligt Human Rights Watch (HRW) hade då redan ett trettiotal andra dissidenter gripits på olika håll i Kuba.

“Detta är ännu ett bevis för att Kubas regering vägrar tolerera grundläggande mänskliga rättigheter, trots maktöverlämnandet från Fidel till Raúl Castro”, skriver HRW:s José Miguel Vivanco i ett uttalande.

Några av de gripna uppges nu ha släppts, men det är oklart vad som hänt med de övriga. Ingen omedelbar kommentar fanns att tillgå från Kubas regering, men tidigare har dissidenterna anklagats för att vara “legoknektar” i USA:s tjänst.
Kubas utrikesminister Felipe Pérez Roque förklarade i onsdags att landet är berett att granskas av FN:s råd för mänskliga rättigheter.

Erik de la Reguera

DN 2008-12-12

MEXICO CITY. Efter ett osedvanligt blodigt dygn i Mexikos undre värld gick landets riksåklagare på måndagen ut och tillkännagav att sammanlagt 5.376 människor har dödats i maffiarelaterat våld i år. Det är en fördubbling mot samma period förra året.

– Tendensen är att denna typ av våld bara fortsätter att öka. Vi har inte nått kulmen än, sade riksåklagaren Eduardo Medina Mora vid offentliggörandet av den dystra statistiken.

Samtidigt kom rapporter om att 45 människor dödats på 24 timmar i landet. I Chilpancingo i delstaten Guerrero uppges 19 personer ha dödats i olika sammandrabbningar och två av offren ska ha påträffats halshuggna.

Som vanligt krävdes de flesta offren i den norra delen av landet. I gränsstaden Ciudad Juárez dödades 15 personer sex av dem när ett kommando rusade in på en bar och sköt mot gästerna med automatgevär.

Det pågående kriget mellan två rivaliserande allianser av karteller har intensifierats den senaste tiden. Bara under november månad mördades 941 människor drygt 30 per dygn vilket gör den till den våldsammaste månaden sedan statistiken började föras i Mexiko.

Erik de la Reguera

DN 2008-12-09

Skrev en längre text om maffian, drogerna och korruptionen i statsapparaten i Mexiko, som gick i onsdagstidningen och kan läsas här.

En annan vinkel som jag inte fick plats med är denna – hur ökad konsumtion i Mexiko har lett till att våldet sprider sig söderut när kartellerna försöker kontrollera “plazas”, dvs försäljningen av kokain och cristal till lokala konsumenter.

Statistiken över antalet maffiarelaterade mord spretar beroende på vem man frågar, men enligt den stora dagstidningen El Universal har nu fler än 5 000 människor mist livet till följd av kartellernas uppgörelser sedan den 1 januari 2008.

Bara under de senaste 42 dagarna har 1 000 avrättningar rapporterats in (vilket innebär 23 döda per dag).

BUENOS AIRES. I Mexiko är nu den undre världen på god väg att infiltrera landets statsapparat. Mängder av höga polischefer har visat sig stå på kartellernas lönelistor och även ledande politiker misstänks för att ha band till maffian.

3,6 miljoner kronor i månaden. Det var den extra “lön” som Noé Ramirez under sin tid som chef för specialenheten mot organiserad brottslighet kunde inkassera under flera års tid från Beltrán Leyva-familjen.

I gengäld fick familjen sina kokaintransporter “försäkrade” och tillförlitlig information om andra kartellers aktiviteter.

När Noé Ramirez greps och sattes i husarrest för en vecka sedan var han bara den senaste, om än högst uppsatte, av de många poliser som gripits i den pågående upprensningsaktionen “Operation städning”.

På några få veckor har chefen för Interpol i Mexiko, chefen för polisens enhet för organiserad brottslighet, en anställd på USA:s ambassad och fyra andra höga polischefer avslöjats som Beltrán Leyva-familjens män.

Till det kommer att mängder av lägre polischefer gripits eller sparkats på grund av kopplingar till kartellerna. Bara i Tijuana stängdes 500 poliser av nyligen och numera patrulleras gatorna i staden av militärfordon i stället för av polisbilar.

Det är inte första gången som en mutskandal briserar i Mexiko. Men omfattningen den här gången är så stor att det väckt misstankar om att det kan röra sig om toppen på ett isberg.

– Den organiserade brottsligheten står bokstavligt talat och knackar på dörren till staten, erkände riksåklagaren Eduardo Medina i en intervju med den spanska tidningen El País i förra veckan.

Tills vidare har polisledningen beordrat att kasta ut alla skrivare från stationerna och spärra alla personaldatorers usb-portar och dvd-brännare. Få tror dock att det kommer att hindra ytterligare läckor.

Allt fler analytiker talar i stället om risken för att Mexiko förvandlas till en så kallad failed state, en stat som i praktiken slutar fungera och kommer att domineras av ljusskygga, kriminella intressen.

På 1980-talet befann sig Colombia i en liknande situation. Då tävlade kokainkungen Pablo Escobar och hans rivaler i Calikartellen om kontrollen över statsapparaten med hjälp av hot och mutor. Efter ett årtiondes kamp lyckades Colombias regering till slut krossa de stora kartellerna.

I dag har tyngdpunkten i Latin­amerikas undre värld förflyttats norrut, till Mexiko, där maffian varje år tros ha intäkter på svindlande 185 miljarder kronor.

Det motsvarar en ansenlig del av landets export eller, mätt på annat sätt, en 97:e plats på Forbes lista över de största företagen i världen (strax efter Coca-Cola).

Kokainet kommer fortfarande från Colombia som, trots att USA investerat mångmiljardbelopp i drogbekämpning, ännu är världens största kokainproducent.

Men numera sköts transporten av det vita pulvret nästan uteslutande av mexikanska karteller. Den på 1990-talet så populära rutten från Colombia via Karibien har ersatts av en karavan av motorbåtar och specialbyggda miniubåtar som färdas upp längs Centralamerikas kuster, för att sedan avlösas av lastbilar som kör kokainet landvägen genom Mexiko och in i USA.

I dag fraktas 90 procent av allt kokain som når USA den vägen.

Nyckeln till framgång är kontrollen över de mexikanska städer som ligger på den 300 mil långa gränsen till USA. Flödet av varor över gränsen har mångdubblats tack vare frihandelsavtalet Nafta, vilket gjort kokainet lättare att smuggla.

Tijuana, Ciudad Juárez och Nuevo Laredo har därför ofta blivit skådeplatser för våldsamma gatuslag mellan rivaliserande organisationer.
Men aldrig har våldet varit så brutalt och urskillningslöst som nu. I år har omkring 4.300 människor dödats i uppgörelser, som ofta präglas av bestialisk tortyr och halshuggningar.

Orsakerna till detta eskalerande krig i den mexikanska undre världen är flera.

En av dem är att metamfetamin har börjat konkurrera med kokainet bland unga droganvändare i USA, vilket har satt press på kartellerna och tvingat dem att diversifiera sin verksamhet.

En annan viktig orsak är kartellernas närmast obegränsade tillgång till tunga eldvapen, vilken är en följd av USA:s liberala vapenlagar och av den slappa kontroll som präglar infarten i Mexiko.

Dessutom rämnade den löst sammanhållna allians av mexikanska karteller som gick under namnet “Federationen” tidigare i år, vilket har fått en rad nya förräderier och allianser till följd.

Numera står Joaquín “El Chapo” Guzmán och hans mäktiga Sinaloa­kartell ensam mot Gulfkartellen och dess allierade i Juárezkartellen, Arellanofamiljen i Tijuana och, inte minst, Beltrán Leyva-familjen.

Sedan pjäserna flyttades om har våldsspiralen bara tilltagit.

Mexikos president Felipe Calderón vill gärna ta åt sig äran för denna splittring inom maffian. När han kom till makten för två år sedan satte han in 30.000 soldater i en omfattande offensiv mot kartellerna och gav samtidigt order om att rensa polisen från korruption, något som då tog sig uttryck i obligatoriska lögndetektortest.

Men när nu polischef efter polischef trots det grips för mutbrott är det lätt att fråga sig vilken effekt dessa åtgärder egentligen haft. De mest konspiratoriska anklagar kretsen kring Calderón för att gå Sinaloakartellens ärenden, eftersom “Operation städning” enbart har avslöjat Beltrán Leyva-familjens beskyddare inom staten.

Samtidigt är många mexikaner fortsatt skeptiska till att den märkliga flygkrasch mitt i Mexico City i vilken Calderóns närmaste man, Juan Camilo Mouriño, dog för några veckor sedan verkligen var en olycka.

Men det allvarligaste med den spiral av våld och muthärvor som Mexiko hamnat i är det högst påtagliga hotet mot landets demokrati.

För paradoxalt nog har det senaste decenniets demokratisering gjort landet mer sårbart för maffians inflytande.

Under de dryga 70 år som den institutionaliserade revolutionens parti, PRI, satt vid makten var droghandeln ständigt närvarande och korruptionen likaså. Men det sönderfall av statens institutioner som nu förefaller stå för dörren var aldrig nära.
Demokratiseringen på 1990-talet öppnade för andra partier att komma till makten och det blev därför med ens viktigt att ha stora kampanjkassor. Genom bidrag till olika kandidater på lokalplanet kunde kartellerna därför köpa sig ett ökat inflytande.

Vissa regioner i landet har kommit att präglas av en skakig maktbalans mellan politiker, korrupta poliser och drogbaroner. DN besökte tidigare i år delstaten Guerrero, där en ung man med band till maffian berättade att hans farbror blivit senator just tack vare kartellernas kampanjbidrag.

På senare tid har det kommit fler tecken på att maffian fått större ambitioner. Säkerhetstjänsten Cisen utreder misstankar om att senatorer och kongressledamöter kan ha tagit emot kampanjbidrag från maffian, och president Calderón har varnat för att samtliga partier kan vara infiltrerade.

Samtidigt som denna kartellernas dragkamp om staten har inletts går det gamla maktpartiet PRI kraftigt framåt i opinionsmätningarna, då många mexikaner med nostalgi minns den hårda kontroll av den organiserade brottsligheten som partiet utövade.

Erik de la Reguera

DN 2008-12-03