MEXICO CITY. När Peru i dag ska välja ny president är fördelningen av den ekonomiska tillväxten den stora valfrågan. Vänsterkandidaten Ollanta Humala vill att staten ska ge de fattiga en större bit av kakan, något som fått finansmarknaderna att svaja.

– Vad är egentligen systemkritik? Jo, om systemet innebär korruption, då är jag systemkritisk. Om systemet innebär sociala orättvisor trots att det finns gott om pengar i samhället, då är jag systemkritisk. Välståndet i Peru bör delas lika av alla, sa Ollanta Humala i veckan.

Det är den sortens uttalanden som gett finansmarknaderna skrämselhicka, samtidigt som Humala seglat upp som favorit i dagens val.

Under hela 2000-talet har Peru varit ett av få länder som förefallit immunt mot Latinamerikas vänstervåg. Liberala ekonomer har i flera år prisat de peruanska avregleringarna och den öppna och snabbt växande ekonomin. Men mycket av tillväxten har berott på höga världsmarknadspriser på koppar och andra metaller. Gruvnäringen i landet har expanderat kraftigt tack vare den växande efterfrågan från Kina, men misären på landsbygden har bara minskat marginellt. En tredjedel av Perus befolkning lever fortfarande i fattigdom.

Det är det som den förre officeren Humala skjutit in sig på. Och han har lyckats oväntat väl. I veckan kände sig till och med högerkandidaten Keiko Fujimori, som ligger tvåa i opinionsmätningarna, tvungen att kalla de gångna årens nyliberala politik för ett misslyckande.

Mycket tyder på att det blir just dessa båda – Humala och Fujimori – som får mötas i den andra och avgörande valomgången; ett scenario som Nobelpristagaren Mario Vargas Llosa kallat pest eller kolera.

Vargas Llosas åsiktsbröder inom den liberala högern varnar för att demokratin är hotad: Ollanta Humala anklagas för nära band till Hugo Chávez, medan Keiko Fujimori är dotter och anhängare till den fängslade exdiktatorn Alberto Fujimori.

Erik de la Reguera

Här är de fyra ledande kandidaterna

Ollanta Humala är en före detta officer med vänsterprofil. Han missade segern i valet 2006 på grund av alltför öppet stöd från Venezuelas president Hugo Chávez. Vill höja skatten för gruvbolag till mellan 40 och 45 procent från dagens 30 procent och införa en allmän folkpension.

Keiko Fujimori är den fängslade expresidenten Alberto Fujimoris dotter. Hon står fast vid hans budskap om ”hårda tag” och lovar en företagarvänlig politik.

Pedro Pablo Kuczynski är ekonom och tidigare premiärminister. Kallas El Gringo. Lovar sänkt moms och kontinuitet i den ekonomiska politiken.

Alejandro Toledo var Perus president 2001-2006. Vill ha mer frihandel och investera i hamnar och andra infrastrukturprojekt för att göra Peru till en knutpunkt för sjötransporter.

Om ingen når över 50 procent av rösterna går de två främsta kandidaterna vidare till en andra valomgång som hålls den 5 juni.

Publicerat i Dagens Nyheter den 10 april 2011.

MEXICO CITY. Rio de Janeiro är drabbat av sorg sedan en massaker på en skola krävt minst tolv barns liv igår. Ytterligare ett tjugotal barn skadades. Gärningsmannen uppges ha tagit sitt liv.

Klockan var halv nio på torsdagsmorgonen när en 24-årig man klev in på skolan Tasso da Silveira i Rioförorten Realengo. Till en person utanför ingången sa han att han skulle ge en föreläsning. Men han visade sig vara ute i ett helt annat ärende.

Den 24-årige mannen drog fram ett eller flera skjutvapen och öppnade först eld mot två pojkar. Sedan fortsatte han mot ett klassrum där en kvinnlig lärare just stod och höll en lektion i portugisiska. Hon och de fyrtiotalet eleverna fick se hur mannen klev in med vapnen i högsta hugg.

Minst tolv barn dödades i det därpå följande kulregnet, de flesta av dem i åldern 10-15 år. Ytterligare ett tjugotal barn skadades och vårdas nu på sjukhus. En av eleverna sprang ut och lyckades påkalla några polisers uppmärksamhet.

Snabbt tog poliserna sig in i byggnaden, där de fann gärningsmannen på andra våningen. 24-åringen försökte först barrikadera sig, men efter att ha skottskadats i ena benet bestämde han sig för att ta sitt liv.

Händelsen är den första i sitt slag i Rio de Janeiro. Motivet är fortfarande något oklart, men enligt myndigheterna hade gärningsmannen tidigare varit elev på skolan.

Mannen bar på ett brev som inte har offentliggjorts i sin helhet, men som beskrivs bestå av förvirrade, lösryckta fraser med religiöst fundamentalistisk ton. Bland annat ska mannen ha uppgett att han var hivpositiv. ”En galning”, var flera polisers dom på torsdagen.

Brasiliens president Dilma Rousseff utlyste en tyst minut för offren i massakern.

– I dag sörjer vi att försvarslösa barn fallit offer för en ensam våldsverkare. Det är inte en typ av brott som vi är vana vid i vårt land. Men vi står eniga i fördömandet av detta våldsdåd, sa Dilma Rousseff.

Erik de la Reguera

Publicerat i Dagens Nyheter den 8 april 2011.

MEXICO CITY. Minst 59 kroppar har hittats i åtta olika massgravar i staden San Fernando i nordöstra Mexiko. Samtidigt rapporteras en rad manifestationer ha ägt rum i protest mot maffiavåldet och president Felipe Calderóns militarisering av brottsbekämpningen.

Massgravarna påträffades när polisen i San Fernando utredde rapporter om att busspassagerare kidnappats och förts bort av beväpnade män. Det är fortfarande oklart vilka offren är, men platsen för det makabra fyndet ligger nära den ranch där 72 syd- och centralamerikanska utvandrare massakrerades förra året.

Det massmordet fick stor uppmärksamhet internationellt, eftersom en rad regeringar krävde bättre säkerhet för sina medborgare längs vägen mot USA.

I onsdags arrangerades demonstrationer på ett tjugotal platser i Mexiko, både i protest mot maffiavåldet och mot regeringens strategi för att få stopp på det. Parollen var ”No más sangre”, inte mer blodspillan, och president Calderón utmålades som alltför ensidigt inriktad på militära och polisiära insatser.

Den största manifestationen ägde rum i staden Cuernavaca. Där har den lokale poeten Javier Sicilia förvandlats till moralisk ledare för protesterna sedan hans 24-årige sons kropp hittats dumpad.

-Världen är inte längre värdig mina ord. Jag kan inte skriva mer poesi…. den finns inte längre inom mig, sa Sicilia efter mordet.

Erik de la Reguera

Publicerat i DN den 8 april 2011.

MEXICO CITY. Efter ett val präglat av oegentligheter och påstått valfusk talar nu allt för att Michel Martelly, mer känd som sångaren Sweet Micky, blir Haitis nästa president. Preliminära resultat ger honom en klar seger.

– Folket har röstat för förändring. Och jag känner en passionerad vilja att förändra mitt land, sa Michel Martelly inför jublande anhängare i huvudstaden Port-au-Prince natten till onsdagen.

Enligt preliminära resultat från valmyndigheten får Martelly 68 procent av rösterna, medan den rutinerade politikern Mirlande Manigat stannar på 32 procent.

Siffrorna kom i måndags, flera dagar för sent och efter rapporter om oegentligheter på en rad håll i landet. Manigat hävdar att det rör sig om utbrett valfusk, men segermarginalen är så stor att det får ses som osannolikt att valet blir ogiltigförklarat.

Den 50-årige Michel Martelly är helt ny inom partipolitiken och fram till nyligen bara känd som en stjärna inom compas-musiken, en långsam variant av merengue. Under artistnamnet Sweet Micky gjorde han ofta sexuellt explicita spelningar, på vilka han bland annat dansade runt i bikini.

Men ryktet som ”bad boy” inom genren kommer sig också av en aktivism under 80- och 90-talen, då han ska ha stått diktatorn ”Baby Doc” Duvalier och de mest blodbesudlade delarna av armén nära.

Numera talar han sig hellre varm för demokrati och rättsstatens principer, klädd i kostym och med statsmannalik pondus. Detta förvandlingsnummer har tillskrivits en PR-firma med band till det spanska högerpartiet Partido Popular.

Men det är hans tydliga avståndstagande från landets erkänt korrupta politikerklass som gjort Martelly populär bland väljarna. Flörtandet med politikerföraktet gav honom vind i seglen, men kan nu också komma att komplicera utgångsläget när han tvingas förhandla med partier i kongressen för att nå en majoritet för sin politik.

Enorma uppgifter väntar i detta Amerikas fattigaste land. Hundratusentals haitier är fortfarande hemlösa efter förra årets jordbävningskatastrof och arbetslösheten ligger på 50 procent.

Samtidigt har Haiti svårt att göra sig kvitt skuggorna från det förflutna. Exdiktatorn Duvalier återvände från sin exil i januari och några veckor senare landade också ex-presidenten Jean-Bertrand Aristide i Port-au-Prince.

Att de båda rivalerna Duvalier och Aristide nu är tillbaka i Haiti bäddar för en maktkamp i kulisserna. Och där är det redan är trångt. Diplomater från USA och Venezuela, liksom FN-tjänstemän och betydligt mer ljusskygga personer finns bland de som nu sannolikt vill få en pratstund med den nyvalde presidenten.

Erik de la Reguera

Musiker som blev politiker

Michel Martelly är 50 år gammal och har tidigare aldrig varit direkt inblandad i politik, något som lyfts fram som en styrka i hans valkampanj.

Hans budskap är att Haiti måste stå på egna ben och att politikerklassen måste bort, något som anklagats för att vara ett populistiskt budskap.

Han växte upp i en medelklassfamilj och har studerat både i USA och Haiti. Under åren av övergång till demokrati på 80- och 90-talen gjorde han sig sig känd som en ”bad boy” inom musikgenren compas. Hans öppna stöd för de mer hårdföra delarna av armén gjorde honom tidigt till en omstridd person.

Martelly är gift och har fyra barn. Stödet från en annan musiker, Wyclef Jean, anses ha varit en viktig bidragande orsak till hans valframgång.

Publicerat i DN den 7 april 2011.

MEXICO CITY. Presidentvalet i Peru är på väg att förvandlas till en riktig rysare. Med bara en vecka kvar till den första valomgången ligger tre kandidater i stort sett jämsides.

Få politiska bedömare i Peru vågade för en månad sedan påstå något annat än att en marknadsliberal, USA-vänlig kandidat skulle segra i nästa veckas presidentval.

Merparten av kandidaterna – Limas förre borgmästare Luis Castañeda, tidigare premiärministern Pedro Pablo Kuczynski och ex-presidenten Alejandro Toledo – garanterade, då som nu, att den ekonomiska politiken skulle ligga fast.

Så även den enda kvinnliga toppkandidaten, Keiko Fujimori, som har till främsta mål att få sin fängslade far, expresidenten Alberto Fujimori, frigiven.

Men så trädde ett rött spöke in på scenen. I veckan gav en opinionsmätning vänsterkandidaten Ollanta Humala 21 procent av väljarsympatierna, före både Alejandro Toledo på 20 procent och Keiko Fujimori på 19 procent.

Favoriten Toledo riskerar därmed att missa den andra och avgörande valomgången, då de två främsta kandidaterna ställs mot varandra.

Svängningen i opinionen beror på att Humala lyckats hamra in ett obekvämt budskap: att det senaste decenniets stadiga BNP-tillväxt knappt alls kommit de fattigaste på landsbygden till del.

Det är svårt att avfärda helt. För även om fattigdomen långsamt sjunker i städerna har allt fler av småbönderna i Anderna tvingats börja odla koka för att överleva, med stigande kokainproduktion och maffiavåld till följd.

Tillsammans med en rad korruptionsskandaler är det en av förklaringarna till att den avgående presidenten Alan García i dag bara får godkänt av var fjärde peruan.

Samtidigt har den förre officeren Humala också lärt sig av misstagen från valrörelsen för fem år sedan. Nu använder han sig av en retorik som påminner mer om Brasiliens Lula da Silva, än om Venezuelas Hugo Chávez. Han utlovar en allmän folkpension, men också att respektera ingångna handelsavtal.

När Chávez häromdagen kallade Humala ”en god soldat”, var peruanen därför snabb att fräsa ifrån.

-Det här är peruanernas val, och enbart peruanernas, sa Humala.

Erik de la Reguera

De tre ledande kandidaterna

Alejandro Toledo var president i Peru åren 2001-2006, då han drev en liberal, frihandelsvänlig politik och tillväxten var hög.
Ollanta Humala är en före detta arméofficer som står till vänster. Han utlovar en allmän folkpension och att staten ska få en större del i ekonomin.
Keiko Fujimori är dotter till den numera fängslade expresidenten Alberto Fujimori. Hon vill bygga vidare på sin fars politik och är mån om att få honom frigiven.

Publicerat i Dagens Nyheter den 2 april 2011.

MEXICO CITY. Tusentals fans av latinorock laddar just nu inför årets stora musikhändelse: festivalen Vive Latino. Under tre intensiva dagar nästa helg – 8-10 april – förvandlas området inne på och runtomkring idrottsarenan Foro Sol i Mexico City till en sjudande häxkittel av allsångssjungande fans.

Till årets upplaga av denna numera smått klassiska latinorockfestival har arrangörerna bokat in 90 band från hela Latinamerika och Spanien. Många av den spanskspråkiga musikens hetaste namn finns på plats, bland annat storheter som Charly Garcia, Enanitos Verdes, Caifanes och Babasonics. Men som vanligt ges också utrymme till ett antal mindre ”rockiga” band, som mexikanska electronicakollektivet Nortec Collective.

Fyra scener, tiotusentals besökare och mat och dryck utlovas. Mer info finns på vivelatino.com.mx

Erik de la Reguera

Publicerat i DN Resor den 3 april 2011.