Yearly Archive: 2008

Machu Picchu i gryningen.

Tisdagskväll på hotellet. Kylskåpet surrar. Slår av teven efter Hillarys segertal. Gäspar.

I dag fick jag en sån jäkla lust att tjacka nytt datorspel. Men nejnej, det gick inte. Kvarteren med alla datoraffärer ligger nämligen minst en halvtimme med buss från där jag bor just nu. Så surt svärande över den latinamerikanska egenheten i att samla varje sorts affär i en särskild barrio fick jag strunta i det.

I stället läste jag Ojo por Ojo av den peruanske journalisten Umberto Jara – ett rykande reportage i bokfrom om Fujimori-åren och det smutsiga kriget. Jaras grävjobb bidrog till att Fujimori lämnades ut av Chiles rättsväsende. Rekas.

Skönt att hinna läsa i lugn och ro. Det har varit mycket kuskande på sistone och jag har en hel hög med böcker som ska plöjas.

Men nu ska jag sova. Upp i ottan som vanligt i morgon för att se om det blir nåt skrivet. Och på torsdag – mot Buenos Aires!

Så ändrades sista siffran i årtalet igen och vi störtar in i ett nytt och okänt 2008. God fortsättning, var ni än är!

Jag halvligger på sängen i ett hotellrum i Lima. Utanför fönstret skymtar det vita soldis som präglar staden året om, himlen är aldrig blå här, trots att det nästan aldrig regnar. Konstigt klimat.

Över nyår var vi i Cuzco och världsberömda Machu Picchu. Det var intressant, ruinerna låg högt uppe bland molnen och var vackra. Men det är också mycket turistiskt. Och det är en underdrift.

Jag blir alltid lätt melankolisk när jag vandrar runt bland resterna av en mänsklig civilisation. Jag undrar vad guiden hade sagt om det rört sig om ett sönderbombat Södermalm. ”Här tillbad de sin konsumtionsgud”, kanske. Allt medan armen pekar mot Sneakers and Stuffs utblåsta affärslokal på Åsögatan.

Tyvärr var servicen usel på de flesta hotell, researrangörerna extremt arroganta, etcetera (jag mötte många missnöjda turister). Så jag rekommenderar den som reser till M.P. att helt enkelt ordna allt själv. Det är inte så svårt att köpa tågbiljett på stationen, leta bra hotell på nätet (”El Balcón” i Cuzco var helt okej) eller göra en dagsutflykt till Valle Sagrado norr om Cuzco med hjälp av lokalbussar.

På torsdag bär det av till Buenos Aires. Där är det sommar nu och jag ser fram mot en trädgårds-parrilla (även om vi bor i San Telmo och därför inte har nån trädgård).

Ingen som har vägarna förbi?

LIMA. Venezuelas president Hugo Chávez är mentalt sjuk. Det anser oppositionspartiet Acción Democratica, som nu vill att landets högsta domstol avsätter honom.

Hugo Chávez har haft det motigt på sistone. För en dryg månad sedan förlorade hans ja-linje i folkomröstningen om den nya och socialistiska grundlag som han vill driva igenom.

Sedan blev hans försök att medla i den långdragna konflikten i Colombia en flopp. Och nu anklagas han av ett oppositionsparti för att vara sinnesförvirrad och därmed oförmögen att leda landet.

– Vi kommer att lämna in en rad bevis till högsta domstolen som visar att han inte är vid sina sinnens fulla bruk, sade Acción Democraticas ledare Henry Ramos på fullt allvar på måndagen.

Högeroppositionen, som fått blodad tand efter segern i folkomröstningen, försökte med samma taktik 2002. Den gången blev de dock utan framgång och troligen möter de samma öde denna gång.

Men Chávez är pressad, inte minst vad det gäller inrikespolitiken, vilket visas av att han bytt ut en rad tunga ministrar den senaste veckan.

Erik de la Reguera

DN 2008-01-08

CUZCO. De anhöriga till de kidnappade civila som den colombianska FARC-gerillan lovat frige fick på nyårsdagen finna sig i att inleda ännu ett år utan sina nära och kära. Detta sedan det redan försenade frigivandet skjutits upp ännu en gång.

Den här gången berodde förseningen enligt marxist-leninistiska FARC på bristande säkerhet i det område i närheten av staden Villavicencio där överlämningen väntas ske. Gerillan uppgav att intensiva patrulleringar av colombiansk militär pågår sedan flera dagar i närheten av den plats där de kidnappade hålls fångna.

Det förnekades snabbt av Colombias president Álvaro Uribe, som i stället anklagade gerillan för att ljuga och fördröja frigivandet medvetet.

En internationell kommission med flera höga diplomater från olika länder, bland dem Argentinas förre president Néstor Kirchner, väntar otåligt på besked om var de kan hämta upp de kidnappade.

Kommissionen flög in till Villavicencio från Venezuela för flera dagar sedan, sedan president Hugo Chavez tagit initiativ och agerat kontaktman med FARC.

Det var därför inte oväntat en frustrerad Chavez som i direktsänd TV på nyårsafton läste upp det brev i vilket gerillan beklagar att frigivandet måste skjutas upp på nytt.

– Jag har anledning att tro på att det verkligen pågår militära operationer i området. Det förefaller som om den colombianska regeringen ljuger, sade Chavez, och fortsatte:

– Vi kommer inte att avbryta operationen. Möjligen kan formen för frigivandet ändras, kanske blir det tal om en underjordisk frigivning, även om det är betydligt mer riskfyllt, sade den venezuelanske presidenten.

Colombias regering hävdar dock att den egentliga orsaken till förseningen är att gerillan inte vet var samtliga de tre kidnappade som väntas friges befinner sig.

Det rör sig om förre kongressledamoten Consuelo González, förre kandidaten till vicepresidentposten Clara Rojas och hennes treårige son Emmanuel. Det är just Emmanuel, som föddes i fångenskap och vars far är gerillasoldat, som den colombianska regeringen nu tror sig ha lokaliserat i en tidigare okänd fosterfamilj.

President Uribe uppmanade därför treåringens nära släktingar att lämna blodprov för att om möjligt kunna identifiera pojken med DNA-teknik.

Hugo Chavez, som haft en kylig relation till Uribe sedan han blev av med sitt medlaruppdrag för några veckor sedan, uttryckte skepsis inför de nya uppgifterna.

– Låt oss hoppas att det är på det viset. Men jag tror att Uribe ägnar sig åt att undergräva hela den här processen genom att lägga ut rökridåer, sade Chavez.

Medan ordkriget fortsatte väntade anhöriga till de över 700 kidnappade som sitter i FARC:s läger otåligt på att detta första steg mot förhandlingar mellan parterna, i så fall de första på fem år, skulle bli verklighet.

Erik de la Reguera

DN 2008-01-01

Den kommunistiska enpartistaten kan stå inför stora förändringar. För Yasmely skulle ett öppnare Kuba ge nya möjligheter. Hon praktiserar på ett laboratorium – med dagliga resor på fyra timmar. Chansen att komma ut i världen hänger på en kemiutbildning.

Berättat för Erik de la Reguera:

”Vad som händer när Fidel Castro dör? Inte vet jag! Det är det ingen som vet. Vi får väl bara vänta och se, antar jag. Men jag hinner ändå inte tänka så mycket på politik. Jag har fullt upp med min praktik på ett läkemedelslaboratorium. Det blir långa dagar, för labbet ligger två timmars resa från mitt hem. Först tar jag en ”kamel”, en sån där buss som är påhakad på ett lastbilsflak och sen byter jag till en mindre buss.

Det är värt det, för jag gillar verkligen arbetet. Jag hoppas att jag kan få arbeta med det på riktigt om några år.

Just nu går jag sista året på gymnasiet och har kemi som specialinriktning. Alla som går den utbildningen får göra praktik på en arbetsplats, och jag fick min på det där labbet.

Frågan är bara om jag kommer in på kemiutbildningen på universitetet sedan. Det är svårt – man måste ha höga betyg. Inte för att jag har dåliga betyg, alltså, men det finns de som har bättre.

När jag inte pluggar eller jobbar brukar jag sitta och prata med mina vänner i kvarteret. Det finns alltid någon man kan prata med, om inte annat någon av grannarna i den lilla gränd där jag bor. Här är dörrarna alltid öppna och man kan komma och gå som man vill.

Fram tills för en månad sedan hade jag en pojkvän, men det tog slut. Jag tycker fortfarande om honom och vi träffas ofta, men nu bara som vänner.

Många häromkring talar om att försöka ta sig till USA med de där båtarna som smugglarna använder sig av. Det skulle jag aldrig göra, det är alldeles för farligt, brukar jag säga.

Men när jag säger det, svarar de bara att det är många som tagit sig över den vägen och att det är lättast vid jul och nyår. Jag försöker ändå övertala dem att låta bli. Men, nåja, det är ju deras liv.

Kabel-tv är vanligt i min förort och på kvällarna brukar jag se på mexikanska såpoperor hos någon av mina vänner. De där tv-serierna är så härligt romantiska! Det är som en skruvad utbildning i hur man löser kärleksproblem!

Min bästa vän Yoslaine säger att det är olagligt. Hon har alltid trott mycket på revolutionen, så hon borde ju veta. Men det känns konstigt att man inte skulle kunna få se på tv.

Vi har varit vänner ända sen vi föddes, Yoslaine och jag. Hon bor rakt över gatan och vi är lika gamla: 18 år. Varje dag träffas vi efter skolan och pratar i flera timmar. Hon går sjuksköterskeprogrammet, och vill fortsätta med det på universitetet.

Lyckas hon komma in så får hon kanske åka utomlands, till Venezuela eller något annat land. Enda chansen att få resa utomlands är genom jobbet eller om man är elitidrottsman. Störst chans har läkare och sjuksköterskor, men vem vet, kanske finns det en liten möjlighet också för mig. Det vore spännande.

Först ska jag försöka hitta en egen lägenhet. Det är dyrt, man måste ha mycket pengar. Men vi är trångbodda i min familj och jag måste dela säng med en kusin, så det vore skönt att ha lite mer utrymme.

Nu måste jag gå! Det är dags för middag och min mamma har gjort en av sina smarriga pastarätter!”

DN 2007-12-31