Yasmely är en del av framtidens Kuba

Den kommunistiska enpartistaten kan stå inför stora förändringar. För Yasmely skulle ett öppnare Kuba ge nya möjligheter. Hon praktiserar på ett laboratorium - med dagliga resor på fyra timmar. Chansen att komma ut i världen hänger på en kemiutbildning.

Berättat för Erik de la Reguera:

"Vad som händer när Fidel Castro dör? Inte vet jag! Det är det ingen som vet. Vi får väl bara vänta och se, antar jag. Men jag hinner ändå inte tänka så mycket på politik. Jag har fullt upp med min praktik på ett läkemedelslaboratorium. Det blir långa dagar, för labbet ligger två timmars resa från mitt hem. Först tar jag en "kamel", en sån där buss som är påhakad på ett lastbilsflak och sen byter jag till en mindre buss.

Det är värt det, för jag gillar verkligen arbetet. Jag hoppas att jag kan få arbeta med det på riktigt om några år.

Just nu går jag sista året på gymnasiet och har kemi som specialinriktning. Alla som går den utbildningen får göra praktik på en arbetsplats, och jag fick min på det där labbet.

Frågan är bara om jag kommer in på kemiutbildningen på universitetet sedan. Det är svårt - man måste ha höga betyg. Inte för att jag har dåliga betyg, alltså, men det finns de som har bättre.

När jag inte pluggar eller jobbar brukar jag sitta och prata med mina vänner i kvarteret. Det finns alltid någon man kan prata med, om inte annat någon av grannarna i den lilla gränd där jag bor. Här är dörrarna alltid öppna och man kan komma och gå som man vill.

Fram tills för en månad sedan hade jag en pojkvän, men det tog slut. Jag tycker fortfarande om honom och vi träffas ofta, men nu bara som vänner.

Många häromkring talar om att försöka ta sig till USA med de där båtarna som smugglarna använder sig av. Det skulle jag aldrig göra, det är alldeles för farligt, brukar jag säga.

Men när jag säger det, svarar de bara att det är många som tagit sig över den vägen och att det är lättast vid jul och nyår. Jag försöker ändå övertala dem att låta bli. Men, nåja, det är ju deras liv.

Kabel-tv är vanligt i min förort och på kvällarna brukar jag se på mexikanska såpoperor hos någon av mina vänner. De där tv-serierna är så härligt romantiska! Det är som en skruvad utbildning i hur man löser kärleksproblem!

Min bästa vän Yoslaine säger att det är olagligt. Hon har alltid trott mycket på revolutionen, så hon borde ju veta. Men det känns konstigt att man inte skulle kunna få se på tv.

Vi har varit vänner ända sen vi föddes, Yoslaine och jag. Hon bor rakt över gatan och vi är lika gamla: 18 år. Varje dag träffas vi efter skolan och pratar i flera timmar. Hon går sjuksköterskeprogrammet, och vill fortsätta med det på universitetet.

Lyckas hon komma in så får hon kanske åka utomlands, till Venezuela eller något annat land. Enda chansen att få resa utomlands är genom jobbet eller om man är elitidrottsman. Störst chans har läkare och sjuksköterskor, men vem vet, kanske finns det en liten möjlighet också för mig. Det vore spännande.

Först ska jag försöka hitta en egen lägenhet. Det är dyrt, man måste ha mycket pengar. Men vi är trångbodda i min familj och jag måste dela säng med en kusin, så det vore skönt att ha lite mer utrymme.

Nu måste jag gå! Det är dags för middag och min mamma har gjort en av sina smarriga pastarätter!"

DN 2007-12-31