Erik de la Reguera
Journalist och författare | Journalist and author | Periodista y escritor | Journaliste et écrivain

Yearly Archive: 2008

Epidemier sprids i Haiti

BUENOS AIRES. En dryg månad efter att de förödande tropiska stormarna dragit förbi, råder fortfarande stor nöd i Haiti. Dödssiffrorna stiger för var dag, hungersnöd är nära och hjälporganisationer säger till DN att epidemier nu börjat sprida sig.

Den officiella dödssiffran efter ovädren ”Fay”, ”Gustav”, ”Hanna” och ”Ike” har nu stigit till 793 i Haiti. Men räddningsinsatsen går långsamt och mörkertalet befaras vara stort.

– Det sägs att regeringen fått mångmiljonbelopp i katastrofbistånd från bland andra Venezuela. Men här på marken syns ingenting av det, säger Stephane Goriely, som leder Läkare utan gränsers
insats i den hårt drabbade staden Gonaives i norra Haiti, till DN.

FN-trupper och olika hjälporganisationer försöker undsätta befolkningen, sedan tiotusentals människor blivit hemlösa och deras hus översvämmats av vatten och lera som dragits ned från bergen av de kraftiga regnen.
Många sökte först en tillflykt i skolor och kyrkor. Men nu har de tvingats ut på gatorna, sedan regeringen försökt tömma skolorna inför skolstarten i går.

– Många har inte någonstans att ta vägen. De tvingas återvända till sina hus, sova i leran och dricka av det dyiga vattnet, säger Stephane Goriely, som också berättar att Läkare utan gränsers mobila team häromdagen nådde fram till flera isolerade byar som inte fått någon hjälp över huvud taget.

– Allt fler av patienterna på vårt fältsjukhus visar tecken på undernäring. Och situationen förvärras snabbt, säger han.
Även på andra håll i Haiti är situationen allvarlig. I Carrefour, en förort till huvudstaden Port-au-Prince, har malaria- och tyfusepidemier brutit ut.

– Ett sextiotal barn på det barnhem vi driver har insjuknat. Orsaken är att många i förorten inte har tillgång till rent vatten, varför de tvingas dricka av det smutsiga vattnet som rinner längs gatorna, säger Dennis Thern, som arbetar för hjälporganisationen Hoppets stjärna.

– De flesta vägar är röjda nu, men det beror inte på några insatser från regeringens sida, utan på att lokalbefolkningen tagit saken i egen hand, säger Dennis Thern till DN.

Den erkänt korrupta byråkratin i Haiti fortsätter med andra ord att lägga hinder i vägen för hjälpen till de nödställda. Det är ett viktigt skäl till att FN hittills bara fått in omkring en tiondel av de 108 miljoner dollar som man vädjat om.

Många medlemsländer är helt enkelt rädda för att pengarna ska försvinna ned i giriga politikers och byråkraters fickor. Och medan hjälpen dröjer förvärras situationen snabbt.

Erik de la Reguera

DN 2008-10-07

Bolivia håller andan igen

BUENOS AIRES. Bolivias politiska kris föreföll på måndagen vara på väg att fördjupas, sedan förhandlingarna mellan president Evo Morales och ledarna för landets upproriska provinser brutit samman.

Evo Morales och hans bittra motståndare från provinserna Tarija, Beni, Santa Cruz och Chuquisaca kom på söndagskvällen ut tomhänta efter tio timmars slutmangling i staden Cochabamba.

– Det gick inte att nå en överenskommelse. Ingenting har skrivits under, sade Tarijas guvernör Mario Cossio efter mötet.

Därmed riskerar den våldsspiral som i början av september krävde ett trettiotal människoliv i Bolivia att ta ny fart. Närmast väntar omfattande manifestationer i huvudstaden La Paz, när Moralesanhängare senare i veckan ska försöka pressa kongressen till att utlysa en folkomröstning om den nya grundlag som är själva kärnan i konflikten.

Samtidigt vill Morales också kalla till nyval i juni nästa år – ett och ett halvt år tidigare än planerat. Avsikten är att skaffa sig majoritet i kongressens båda kamrar, vilket regeringspartiet inte har i nuläget.

Erik de la Reguera

DN 2008-10-06

Våren

Som vanligt är det inte förrän jag står där och låter solens strålar värma min hud som jag inser hur mycket jag har saknat den.

Efter nästan en vecka av dimmigt och grått vårrusk flödar ljuset in genom fönstren. Himlen ståtar blå över hustaken. Uteserveringarna är öppna. Och människorna ler.

Själen gör comeback.

Ecuador-ja gör presidenten mäktigare

BUENOS AIRES. Det blev ett rungande ja till Ecuadors nya grundlag i söndagens folkomröstning, som av president Rafael Correa beskrivits som ”alla striders moder”. Nu får han ökad makt och möjlighet att sitta kvar fram till 2017.

När 52 procent av rösterna i folkomröstningen räknats hade ja-sidan en ointaglig ledning med 65 procent av väljarstödet, medan nej-sidan bara fått 27 procent. Övriga röster var blanka eller ogiltiga.

– I dag har Ecuador blivit ett nytt land! triumferade president Correa, en socialistiskt övertygad ekonom som utbildats i USA och som kom till makten för snart två år sedan.

Söndagens valseger är Correas fjärde raka på kort tid och den traditionella politiska eliten i Ecuador är nu närmast utslagen, även om borgmästaren i landets största stad Guayaquil försöker mana till motstånd.

Författningen, som arbetats fram av en folkvald grundlagsförsamling under en årslång process, ger presidenten ökad makt över bland annat penningpolitiken och möjlighet till omval.

Eftersom Correas mandattid nollställs vid nyvalet nästa år kan han komma att sitta kvar som president fram till 2017.

I övrigt präglas författningen av de vänster- och indianrörelser som bär upp Correa. Medborgarna ges rätt till skola och sjukvård, ursprungsfolken får visst självbestämmande och homosexuellt partnerskap erkänns.

En nydanande del i konstitutionen är de rättigheter som tilldelas det regnskogsrika landets natur, eller ”Pacha Mama” som ursprungsfolken kallar den. I praktiken görs det möjligt för individer att stämma staten eller företag å naturens vägnar.

Olika kristna samfund har protesterat mot att grundlagen inte stänger dörren helt för abort, men den katolske Correa avfärdar att någon liberalare abortlagstiftning skulle vara på väg.

Med högeroppositionen försvagad är Correas främsta problem nu att hans egen koalition börjar knaka i fogarna. En del rörelser på vänsterkanten tycker att hans medelväg mellan den radikala Chávez-strömningen och Brasiliens socialdemokrati är allt för reformistisk och hotar med protester.

Erik de la Reguera

Viktiga punkter i grundlagen:

Presidenten kontrollerar penningpolitiken
Ny författningsdomstol skapas
Lättare att förstatliga företag
Rösträtt från 16 års ålder
Rättigheter för ekosystem
Ett omval tillåts för folkvalda
Visst självstyre för urinvånare
Homosexuellt partnerskap erkänns

Publicerad i DN den 30 september 2008.

And now what, Mr Moore?

Dagen började grått och trist. Men sen blev det fart. De röstade nej i USA!

Hur gick det till?

Av allt att döma var det helt enkelt för många kongressledamöter som inte vågade rösta ja till Bush krispaket, eftersom de kände ett våldsamt tryck från sina valkretsar.

Medan börserna rasar världen över (här i Buenos Aires med nio procent), och krigsrubrikerna ropar saker i stil med ”THE END OF CAPITALISM AS WE KNOW IT” kan det var värt att fundera på orsaken bakom dagens nej. Var det ansvarslöshet? Populism? Eller kanske rent av ett uttryck för demokrati?

För att få en annan bild än den gängse kan det vara intressant att läsa Michael Moores uppmaning i morse.

Kanske hade den en del i att hela 95 av demokraterna i kongressen röstade nej.

Frågan är bara: vad gör vi nu, Mr Moore?


Och under tiden har Ecuador fått en ny grundlag. Det återstår att se om Pacha Mamas rättigheter kommer att respekteras. Men en sak är säker, denna dag då marken förefaller skaka under våra fötter: Rafael Correa sitter tryggare än någonsin.

Mona Sahlin och PRI

En månad för sent upptäcker jag att Mona Sahlin besökt Mexiko.

Det är så klart roligt att svenska politiker intresserar sig för Latinamerika (vår nuvarande utrikesminister Carl Bildt har inte direkt placerat kontinenten högst på dagordningen). Men när Sahlin synbart okritiskt låter sig guidas runt av sitt ”broderparti” PRI, den institutionaliserade revolutionens parti, är det svårt att inte höja på ögonbrynen.

Det omvittnat korrupta PRI satt som bekant vid makten i över 70 år och är än i dag en maktfaktor att räkna med på många håll i landet. Dess maktfullkomliga guvernörer (se t.ex. Ulises Ruiz i Oaxaca eller ”el gober precioso” i Puebla), banden till narkotikamaffian och den nyliberala politik som partiet förde under 17 år fram till valförlusten år 2000 gör PRI till en, låt oss säga, något oväntad vän till den svenska socialdemokratin.

Men hej, låt oss hoppas att Mona hade trevligt på partimötena i Veracruz.