I dag är jag ett kärl redo att fyllas. Därför undrar jag, kära läsare: vad vill ni läsa om?
Till vilken plats borde jag resa för att göra reportage? Jag vet att ni är många där ute som har stora kunskaper, idéer, kontakter och erfarenheter som skulle kunna bidra till bevakningen. Så passa på och sätt ert avtryck!
Enda begränsningen är att det måste handla om en plats eller ett fenomen i Latinamerika.
BUENOS AIRES. Senaten i Uruguay röstade på tisdagen ja till ett lagförslag som tillåter abort fram till tolfte graviditetsveckan. Landet kan därmed få Sydamerikas mest liberala abortlagstiftning, om inte presidenten i sista stund lägger in sitt veto mot den.
Inför tisdagens dramatiska omröstning i senaten hade katolska kyrkan hotat med att bannlysa de senatorer som röstade för den nya abortlagen. Trots det röstade 17 av de 30 senatorerna ja till den.
Då även kongressens underhus tidigare röstat igenom lagen med knapp marginal, krävs nu bara att president Tabaré Vázquez sätter sin underskrift på den för att lagen ska träda i kraft.
Men Vázquez har hotat med att lägga in sitt veto, trots att det är hans egna partikamrater som varit drivande bakom den nya abortlagstiftningen.
I Uruguay är abort i dag bara tillåtet vid våldtäkt eller i de fall då moderns hälsa är allvarligt hotad. Enligt kvinnorörelsen i landet genomförs omkring 30.000 illegala aborter om året, ofta under omständigheter som försätter kvinnans hälsa i fara.
Erik de la Reguera
DN 2008-11-12
Tänk, vad en tur med båt, ett par vilda, sköna dagar och nätter i en kolonialstad vid Rio de la Platas strand och en klockren stämpel i passet kan göra gott. Fylldes av pollenkryddad havsbris, och mitt i allt blev det så här om valet i Nicaragua (och nedstruken version i papperstidningen), ackompanjerat av spastisk inter-net-upp-kopp-ling.
Och Buenos Aires är försommargrönt, himlen ljusblå och allt djupare rosa när nu solen går ned bakom betongskraporna. Något glimmar till i kattögonen i botaniska trädgården. Vad är det som kryper i klängväxterna?
COLONIA. I helgens lokalval befäste Nicaraguas regerande sandinistparti FSLN sin position som den ledande politiska kraften i landet. Men valsegern smolkades av anklagelser om valfusk från oppositionens sida och oroligheter på gatorna i huvudstaden Managua.
Med omkring 80 procent av rösterna räknade stod det klart att sandinisternas borgmästarkandidater segrat i minst 91 av landets 146 kommuner. Även i huvudstaden Managua såg FSLN:s kandidat, den förre boxaren Alexis Argüello, ut att ha ett ointagligt försprång.
Högeroppositionens kandidat i Managua, Eduardo Montealegre, anklagade dock president Daniel Ortega för att vara ansvarig för omfattande valfusk, något som ska ha berövat honom minst 20.000 röster.
Anklagelserna ledde på måndagskvällen till sammandrabbningar i Managua mellan oppositionsanhängare som skanderade ”demokrati ja, diktatur nej” och regeringssupportrar som försvarade valresultatet. Minst fyra människor uppges ha skadats allvarligt i dessa oroligheter.
Lokala medier hävdade först att flera dödsoffer hade krävts, men det dementerades senare av polisen.
Bara ett fåtal valobservatörer fanns på plats för att övervaka helgens val, eftersom varken de amerikanska staternas samarbetsorganisation OAS eller Cartercentret fick president Daniel Ortegas förtroende. Sandinistledaren sade att han tappat tilliten till dessa organisationer när han ”fråntogs” segern i presidentvalet 2002.
De få observatörer som faktiskt getts tillstånd att närvara kunde dock inte rapportera om några oegentligeheter. Ortega hävdade därför att valresultatet berodde på stödet för sandinisternas insatser för de fattiga.
USA:s utrikesdepartement, som på 1980-talet gav omfattande stöd till Contragerillans krig mot den dåvarande sandinistregimen, krävde på måndagskvällen att den nicaraguanska regeringen garanterar att resultaten ”med exakthet motsvarar folkets vilja”. Till den polariserade situationen bidrog också att två oppositionspartier, däribland det socialdemokratiska Movimiento de Renovación Sandinista, förbjudits ställa upp i valet.
Sedan Daniel Ortega kom till makten för snart två år sedan har han medvetet försökt göra sig mer oberoende av bistånd från USA, Europa och internationella låneinstitut för att i stället prioritera de ekonomiska och politiska banden till oljerika Venezuela och kommunistiska Kuba.
Men även om Ortega använder sig av en socialistisk retorik har han visat prov på avsevärd pragmatism. Så har han till exempel slutit en pakt med de konservativa delarna av den katolska kyrkan och infört en radikalt abortfientlig lagstiftning som kritiserats hårt av kvinnorörelsen i Nicaragua.
En rad kvinnoorganisationer anklagar också Ortega för att under många år ha förgripit sig på sin styvdotter, något som presidenten bestämt förnekar.
När åklagarmyndigheten i Nicaragua nyligen inledde en granskning av bland annat brittiska Oxfams och svenska Forum Syds verksamheter berodde det sannolikt till stor del just på stödet till kvinnorörelsen.
Men även flera andra oberoende organisationer, liksom grävande journalister, har utsatts för trakasserier av regeringstrogna medier och regeringssupportrar de senaste månaderna.
Sedan 1998 har sandinisterna och landets största högerparti, Partido Liberal Constitucionalista (PLC), genomfört en rad reformer som gynnat dessa båda partier på bekostnad av andra. PLC:s ledare, den korruptionsdömde Arnoldo Alemán, har genom pakten kunnat avtjäna sitt 20-åriga straff i hemmet.
Men denna oheliga allians kan efter helgens val vara på väg att rämna, då Alemán från sin husarrest beskrev det påstådda valfusket som ”ett skott rakt i den nicaraguanska demokratins hjärta”.
Erik de la Reguera
DN 2008-11-11
Det har varit så mycket strul på sistone att det är dags att byta land. Åtminstone tillfälligtvis.
Så mot Uruguay!
Därmed basta, compañeros.
BUENOS AIRES. Hundratals människor, varav många barn, tros ha begravts i ett inferno av grus och betong när en skola rasade samman i Haiti i fredags. Hittills har 82 döda och drygt ett hundratal skadade grävts fram. Klockan tickar för sökandet efter överlevande.
Med bristfällig utrustning och en känsla av att inte räcka till fortsatte de haitiska räddningsarbetarna på lördagen sitt desperata sökande efter överlevande i resterna av låg-, mellan- och högstadieskolan i Nerettes, en förort till huvudstaden Port-au-Prince.
Oroliga föräldrar väntade samtidigt på besked om vad som hänt deras barn.
– Min son var 15 år gammal, och nu är han död. Han var min ende son. Jag vet inte vad jag ska ta mig till, sade en gråtande Josiane Dandin till nyhetsbyrån Reuters sedan hon fått veta att sonens livlösa kropp hittats.
Hur många av skolans 700 elever som befann sig i byggnaden när de tre våningarna kollapsade på fredagen är fortfarande oklart. Men av de döda som hittills har dragits fram uppges många ha varit barn.
Invånare i Nerettes sade till nyhetsbyrån AP att de misstänkte att bristfälliga reparationsarbeten efter ett mindre ras för åtta år sedan orsakat kollapsen.
– I går kväll hade vi kontakt med sju barn som låg fastklämda i bråten. Vi lyckades få ut ett av dem, och de övriga fick vatten och kakor nedkastade till sig. Men nu på morgonen svarar de inte på våra tillrop. Antingen sover de, eller så är de döda, sade Haitis president René Préval när han besökte räddningsarbetet på plats.
Ett drygt hundratal personer uppges ha räddats ur rasmassorna, men många fler befaras fortfarande sitta fastklämda.
Enligt tv-kanalen CNN har räddningsarbetarna bara tillgång till sina händer, hackor och spadar. Samtidigt förefaller den internationella nödhjälp som började anlända på lördagen inte vara i nödvändig omfattning.
Erik de la Reguera
