Author: Erik de la Reguera

I DN i dag har jag skrivit en text om Fidel Castro och hans bloggande. Fidel firar sin 82-årsdag, men han har inte dragit sig tillbaka – tvärtom intensifieras hans opinionsbildande arbete på hemsidan Cuba Debate (med bara omkring två månader på nacken).

Trots namnet (”Kuba debatterar”) finns ingen kommentarfunktion. Det är något som Fidel för visso inte är ensam om i bloggosfären och i ärlighetens namn kan jag förstå om han vill slippa de tsunamivågor av galla som skulle komma invällandes från Florida om han släppte på kopplet.

Men ändå.

Jag, som så många andra, har funderat över vad som egentligen särskiljer ett blogginlägg från de etablerade genrerna. Formen? Ämnena? Tonen?

För mig är det mötet.

En bra blogg blir inte riktigt bra förrän läsarna deltar aktivt i en offentlig dialog som bidrar till och ger bloggen dess särart, dess karaktär.

Det är lite som lukten i ett antikvariat.

Alla som någon gång har besökt Peter Englunds eller Carl Bildts bloggar vet att de till stor del formas av birollsinnehavarna – de som återkommande kryddar och kommenterar huvudrollsinnehavarens tankar och vedermödor. Och som själva kan förvandlas till huvudrollsinnehavare om man bara klickar på länken vid deras namn.

Strävandet efter saklighet och opartiskhet då? frågar någon. Det är vad som skiljer klassisk journalistik från andra genrer. Men bloggarens subjektivt laddade partiskhet har ofta mer gemensamt med ledarskribentens alster.

När det gäller Fidel, är han sedan länge van vid rollen som opinionsbildare. Men han har inte gjort sig känd för att vara en lika god lyssnare.

Så vad är skillnaden, kan man fråga sig. Blogg eller inte; Fidel håller av allt att döma fast vid sitt sätt att göra politik.

Själv vill jag gärna ha kommentarer. Men jag nöjer mig med tvåsiffrigt. Inte 1.000-2.000 kommentarer per inlägg (!), som den frispråkiga kubanska bloggen Generacion Y kan ståta med.

Några andra som har bloggat om Castros blogg:
– Bloggtidningen
– Kulturbloggen
– Promemorian
– Lasse B
– Svensson

CUERNAVACA. Kubas president Raúl Castro gav sent på söndagskvällen sitt fulla stöd till Ryssland i den pågående konflikten i Georgien.

– Det är inte sant att Georgien bara försvarar sitt nationella oberoende. Det var Georgien som i maskopi med USA gav sina styrkor order att anfalla och försöka ockupera Sydossetiens huvudstad, sade Raúl Castro, enligt den spanska nyhetsbyrån EFE.

– Rysslands krav på ett tillbakadragande av invasionsstyrkorna är rättfärdigat och vår regeringen stödjer det, sade han.

De senaste veckorna har en rad tecken kommit som tyder på ett närmande mellan de forna allierade Ryssland och Kuba. Strax före krigsutbrottet sade Vladimir Putin att det var önskvärt att återupprätta de goda relationer som rådde mellan länderna under det kalla kriget.

Enligt obekräftade uppgifter i rysk press har den ryska militärledningen långt gångna planer på att använda Kuba som mellanlandningsbas för sitt långdistansflyg.

Erik de la Reguera

DN 2008-08-11

CUERNAVACA. Bolivias socialistiske president Evo Morales fick förnyat stöd av omkring 60 procent av väljarna i söndagens folkomröstning. Det återstår att se om det är tillräckligt för att ge honom initiativet åter i den maktkamp som de senaste månaderna förlamat landet och hotat att dela det itu.

Det var en lättad och strålande glad Evo Morales som mötte sina anhängare natten till måndagen, sedan en rad vallokalsundersökningar slagit fast att han fått förnyat förtroende av landets befolkning.

– Nu är det av största vikt att bolivianerna enas; att stad och land möts och att öst och väst försonas, sade Evo Morales i det tal han höll från presidentpalatsets balkong i huvudstaden La Paz.

Frågan i folkomröstningen var lika enkel som politiskt laddad: skulle Evo Morales få regera vidare resten av mandatperioden? Om en majoritet hade röstat nej var det upplagt för en regeringskris. Nu blev det i stället ett rungande ja.

Omkring 60 procent av väljarna gav presidenten sitt fortsatta stöd, en avsevärt högre andel än de 53,7 procent som röstade på honom i presidentvalet för drygt två år sedan.

Det råder inga tvivel om att Morales går stärkt ur folkomröstningen. Men samma sak gäller paradoxalt nog också för flera av hans hårdaste motståndare.

I söndagens omröstning fick väljarna inte bara ta ställning till presidenten, utan även till guvernörerna i sina hemprovinser.

Enligt de preliminära resultaten fick fem guvernörer förnyat förtroende, och bland dem ledarna för de fyra upproriska provinser i östra delen av landet som nyligen röstade ja till långtgående autonomi.

Ruben Costas, guvernör i den rika provinsen Santa Cruz, varnade därför Evo Morales regering för att dra för stora växlar på sin seger.

– Försök inte kuppa igenom ert illegala och rasistiska förslag till konstitution! Då hamnar ni i en återvändsgränd, sade Costas.

Tre guvernörer tvingas lämna sin post efter att en majoritet röstat emot dem. Två av dessa tillhör oppositionen, medan en är representant för det regerande partiet MAS.

Den stora frågan är nu om Evo Morales kan återta initiativet i den maktkamp som paralyserat landet de senaste månaderna. Han vill få till stånd en folkomröstning om det av oppositionen så avskydda förslaget till ny grundlag, genomföra en jordreform och fortsätta med nationaliseringarna av företag.

Men eftersom högeroppositionen fortfarande har en majoritet i senaten och kontrollerar de resursrika provinserna i östra delen av landet är det risk att det politiska dödläget kvarstår.

Morales bjöd på måndagen in sina motståndare till dialog och öppnade för nya skrivningar om autonomi i förslaget till ny författning.

De flesta bedömare tvivlar dock på att oppositionen i Santa Cruz, vars borgmästare i förra veckan helt frankt manade landets militär att avsätta Morales, har för avsikt att föra allvarligt menade förhandlingar med regeringen.

Ulla-Britt Hedvall, ambassadråd på Sveriges konsulat i La Paz, säger sig ändå hysa hopp om en kompromiss.

– Resultatet i folkomröstningen visar att Bolivias folk vill se en samförståndslösning. Om man bortser från de hårdföra krafterna i Santa Cruz, så verkar oppositionens andra guvernörer vara mer förhandlingsvilliga, säger hon.

– Man får inte glömma att det i förslaget till ny författning redan nu talas om autonomi, om än på ett annat, mer komplext och överlappande sätt, där även ursprungsfolk och så kallade regioner ges rätt till självstyre, säger Ulla-Britt Hedvall till DN.

På kort sikt föreföll landet dock snarare gå mot en upptrappad konflikt sedan guvernören i Cochabamba, den starkt Morales-kritiske Manfred Reyes Villa, sagt att han vägrar avgå, trots förlusten i söndagens folkomröstning.

Erik de la Reguera

Guide: Löften om reformer gav honom makten

Bolivia är Sydamerikas fattigaste land. Två tredjedelar av befolkningen lever i djup fattigdom medan en liten och ofta spanskättad elit kontrollerar industrin och det mesta av jordbruksmarken.

Aymaraindianen Evo Morales kom till makten i januari 2006 efter att ha lovat en jordreform, nationaliseringar av gasindustrin och en ny författning med nya skrivningar om respekt för landets ursprungsfolk. Gasen kontrolleras numera av staten, men såväl jordreformen som den nya författningen har stoppats av högeroppositionen.

Morales har sällat sig till den politiska strömning som går under namnet ”2000-talets socialism” och vars främsta företrädare är Venezuelas president Hugo Chávez.

Publicerad i DN den 12 augusti 2008.

Kuba stödjer Ryssland. Nu väntar vi bara på att höra från Hugo Chávez, som när han var på statsbesök i Moskva för ett par veckor sedan sade att ”ryska soldater är välkomna i Venezuela”.

Den annars så talföre Chávez ställde in sitt TV-program Álo Presidente i går, officiellt för att han ville ge utrymme till rapporteringen från folkomröstningen i Bolivia och de olympiska spelen i Peking. Men möjligen också för att rådgöra med Kubas ledning om hur de skulle ställa sig till Georgienkrisen.

Medan vi väntar kan Evo andas ut efter gårdagens rysare, och jag får slicka mina sår efter att ha blivit bestulen på min nya fina mobil. I en bokhandel dessutom. Vad är det här för värld.

MEXICO CITY. När de första vallokalsundersökningarna efter söndagens ödesmättade folkomröstning i Bolivia kom natten till måndagen kunde president Evo Morales andas ut. Han får av allt att döma sitta kvar på sin post.

Frågan som de fyra miljoner röstberättigade bolivianerna fick ta ställning till på söndagen var laddad: skulle Evo Morales få regera vidare mandatperioden ut, eller var det dags för nyval?

Enligt den vallokalsundersökning som tevekanalen ATB gjort svarade 56,7 procent av väljarna ja på den frågan.
Därmed ser socialisten Morales inte bara ut att få sitta kvar som president, utan av allt att döma har han också ökat sitt stöd bland befolkningen sedan han valdes i december 2005. Då röstade 53 procent av väljarna på Morales.
Presidenten hade i förväg framställt omröstningen som ett val mellan fortsatta nationaliseringar och ”den gamla sortens nyliberala politik”.

Inte oväntat ringlade därför köerna långa utanför vallokalerna i Morales fattiga hemregion Chapare.
– Tidigare kände jag mig som en slav. Men nu känner jag att presidenten står på vår sida, sade indiankvinnan Delia Chinchaya till nyhetsbyrån Reuters.

Initiativet till folkomröstningen togs för några månader sedan av presidenten själv. Den segervisse Morales hoppades på så sätt få överhanden i den maktkamp som förlamat landets institutioner de senaste månaderna.

Hans vänsterkoalition besitter visserligen en majoritet i kongressen, men i landets senat har presidentens förslag ständigt stött på patrull. Det har tvingat honom att använda sig av presidentdekret för att kunna genomföra nationaliseringen av naturgasutvinningen, höjningen av pensionerna och andra reformer.
Samtidigt kontrollerar högeroppositionen de resursrika regionerna i östra delen av landet.

Flera av dessa provinser har på senare tid röstat ja till långtgående självstyren, vilket hotar regeringens skatteintäkter.
På söndagen tvingades guvernörerna genomgå samma sorts förtroendeomröstning som presidenten och Morales hoppades därför bli av med några av sina motståndare. I vallokalsundersökningarna fanns dock inga uppgifter om hur dessa lokala folkomröstningar utfallit.

In i det sista har en juridisk strid rasat om vad som egentligen krävs för att en guvernör ska bli avsatt. Internationella valobservatörer från de amerikanska staternas samarbetsorganisation, OAS, har uttryckt oro över att olika tolkningar av vallagen finns.
Men samma observatörer hade inget att anmärka på själva utförandet av valet.

Erik de la Reguera

DN 2008-08-11

När jag vaknade i morse hade jag god lust att för evigt förbanna den teknik som ständigt ställer till problem för mig och säkert för många av er andra.

Hotellet vi tagit in på i Mexico City – och det enbart för att jag skulle kunna ha tillgång till nätuppkoppling i ottan – visade sig naturligtvis ha ett fel på sin router. Och ”ingenjören” som hade hand om sådant skulle inte komma tillbaka förrän på måndag.

Så än en gång blev det till att springa ut på stan och leta upp några av de där ovärderliga radiovågorna som är själva förutsättningen för mitt arbete.

Till slut hittade jag en Sanborns som jag nu sitter på, mitt bland lunchgästerna och med OS-fotbollens skrän i bakgrunden.

Och artikeln hann jag få iväg. Så slutet gott, allting gott. Nu återstår det att se hur det slutar för Evo Morales.