Author: Erik de la Reguera

Klockan är strax efter åtta på morgonen i tangons huvudstad, men jag har redan varit uppe i ett par timmar. Så är det numera för mig, flitens lampa och allt det där. En stjärna snusar i rummet intill.

Det är i dag en knapp vecka sedan vi kom hit och mycket av tiden har gått till att leta lägenhet och ordna praktiska detaljer. Nu bor vi i iallafall i en helt okej andrahandslägenhet i centrum, som vi hyr månaden ut. Sen får vi se.

I dag är det dags för första resan. Nicaragua. Ja, om det överhuvudtaget går att landa där. Orkanen ”Felix” har nämligen bestämt sig för att anlända samtidigt.

Wish me luck.

BUENOS AIRES. Venezuelas president Hugo Chávez förklarade på fredagen att han kommer att medla i konflikten mellan vänstergerillan Farc och regeringen i Colombia. Beskedet kom i samband med ett statsbesök i Bogotá, där president Alvaro Uribe gav grönt ljus för initiativet.

Det var en nöjd Hugo Chavez som efter drygt åtta timmars överläggningar med sin colombianska kollega kom ut till journalistkåren.
– Idag har president Uribe gett mig tillstånd att ta emot en representant för Farc-gerillan på venezuelansk mark, sade han.
Chavez uppgav sig också ha fått positiva förhandsbesked från ledningen för gerillan och han uttryckte därför optimism, trots att parterna efter drygt 40 år av väpnad konflikt och flera havererade fredsinitiativ fortfarande står långt från varandra.
– Så länge det finns politisk vilja kan man uppnå det mesta, sade han.
I första hand är det en fångutväxling som kan komma att bli aktuell. President Uribe står under starkt internationellt tryck för att åstadkomma en sådan, då Farc håller ett drygt femtiotal personer fångna, däribland flera utländska medborgare.
I utbyte för dem kräver gerillan att drygt 400 av dess medlemmar friges och att ett 80 kvadratmil stort område demilitariseras där fångutväxlingen ska ske. Det sistnämnda vägrar dock regeringen att gå med på, vis av erfarenheten från den förra fredsprocessen då gerillan gick in och tog över kontrollen över en liknande demilitariserad zon.
Till Hugo Chavez fördel talar att han är respekterad av båda parterna. Men det är ett riskabelt spel han gett sig in i. Misslyckas han, som så många före honom, kan det få negativa följder för hans ambitioner att utmana Brasiliens ”Lula” da Silva om rollen som vänsterns ledargestalt i Latinamerika.

Erik Gustafsson

DN 2007-09-02

Beklagar de sporadiska inläggen här, men de senaste månaderna har varit intensiva och svåra att skriva om.

I korthet:

1) Tiden i Wien är över efter några intressanta månader på FN-högkvarteret och bland weinbaums i Perchtoldsdorf.

2) Från och med den 1 september blir jag Dagens Nyheters utrikeskorrespondent i Latinamerika, stationerad i Buenos Aires.

Jag tar som vanligt gärna emot tips på ämnen att skriva om och människor att kontakta. Hör av er!

Och jag lovar, från och med den 1 september blir det mer fart på bloggen.

Jag fick ett mejl från Anna Johansson i Oaxaca. Hon har glädjande nyheter om Cesar Mateos Benitez, vars öde jag har berättat om tidigare i den här bloggen. Anna skriver:

Hej kära vänner!
Cesar Mateos Benites frigavs för en vecka sedan! (Jag fick ett sms från en kompis när jag var med Balbino i norra Mexico med hans syskon på en familjefest.)
Tack alla ni som bidragit med pengar som underlättat advokaten Gilbertos arbete!
Nu har de släppt nästan alla politiska fångar, det är bara sju kvar.
APPO kämpar vidare, inga problem är egentligen lösta (som tex. korruption, fattigdom, politiska mord etc, etc.) och Ulises Ruiz sitter kvar som guvernör.
De två sista måndagarna i juli brukar regeringen anordna en fest med folkdans, Guelaguetza här i Oaxaca. Numer är det ett stort turistjippo som man måste betala dyra biljetter till om man ska kunna gå och se det. Delstatsregeringen kammar in mycket pengar som de inte redovisar för, ingen vet vart de tar vägen.
Förra året fick de ställa in Guelaguetzafesten och APPO organiserad en alternativ populär fest. Nu förbereder APPO sig på att bojkotta Guelaguetzan igen och regeringen håller på att ladda upp med poliser och militärer.
Själv är jag hemma och håller på att packa för fullt. På lördag flyttar jag till Puerto Escondido vid Oaxacas kust.
Varma hälsningar och stort tack till er alla som bidragit!
kram från
Anna

PS: Om ni kan spanska kan ni läsa mer här
La Jornada
och http://www.oaxacaenpiedelucha.blogspot.com

WIEN. Polishelikoptrarna smattrade över hustaken och kravallstaketen stod utplacerade över hela Wiens innerstad när Vladimir Putin kom på statsbesök i veckan. I släptåg hade han mannen som kallats ”Ryssen som vill köpa Österrike” – oligarken Oleg Deripaska.

En enorm säkerhetsapparat hade mobiliserats för att skydda den ryske delegationen. Polisen sa sig frukta våldsamma protester, men möttes bara av små grupper av människorättsaktivister som demonstrerade fredligt.

Högt på agendan under samtalen med förbundskanslern Alfred Gusenbauer stod affärsuppgörelser i miljardklassen, bland annat överenskommelser om ryska gasleveranser.
Men att göra affärer med Ryssland är inte okontroversiellt i Österrike. Särskilt inte sedan flera av landets storföretag fått ryska ägare de senaste månaderna.

Framförallt är det en man som blivit rubrikernas man: oligarken Oleg Deripaska. Han har blivit en både fruktad och omsusad figur i österrikiskt näringsliv sedan han nyligen köpte 30 procent av aktierna i byggnadsföretaget Strabag och kort därefter blev storägare i bildelstillverkaren Magna Steyer, en av Österrikes största arbetsgivare. Mycket tyder på att han tänker fortsätta investera i landet.

De kritiska undertonerna i medierapporteringen är svåra missa och tidningen Österreich kallar Deribaska ”Ryssen som vill köpa Österrike”. Tidningen publicerade också nyligen en artikel om att oligarken funderar på att köpa den gamla presidentvillan.

Situationen blir inte bättre av att ryssarna tagit över svenskarnas rykte som Alpernas värsta partyturister. För en tid sedan hotade flera hotellägare i österrikiska skidorter med att inte ta emot fler ryska turister om de inte ändrade sitt dåliga beteende. Det hela var nära att orsaka en diplomatisk kris, men avstyrdes i sista stund.

Och efter att Österrike röstats ut ur melodifestivalen redan i kvalomgången ”av en östeuropeisk maffia”, som besvikna rubriker hävdade, är det måhända än svårare att ta emot de ryska pengarna.

Men att kapitalet behövs, det visas av att Magna Steyr bara några dagar efter Deripaskas aktieköp lade ett stort bud på biltillverkaren Crysler. Så det är nog bara att fortsätta servera vodka på Afterskin.

Erik Gustafsson

Den här krönikan publicerades den 29 maj i UNT.

Det var latinamerikansk filmfestival här i Wien nyligen och jag och Stjärnan såg så mycket vi hann med. En av höjdpunkterna var den argentinska filmen Cronica de una fuga, som också var tävlingsbidrag vid förra årets Cannes-festival.

Regissören Adrian Caetano berättar med säker hand om några unga män som grips av juntans män i Buenos Aires, 1977. Historien är verklighetsbaserad och bygger på överlevandes vittnesmål. Den skakar om. Här ovan finns trailern.

Och så ett bonustips:

Ingmar Bergmans experimentella film Persona är stor konst. Upptäckte den häromdagen, 41 år efter dess premiär. Bibi Andersson, Liv Ullman och Margaretha Krook är fantastiska.

Här ett klipp:

http://www.youtube.com/watch?v=TshUyaoI1PA