MEXICO CITY. Guatemalas presidentpar har ansökt om skilsmässa för att hustrun Sandra Torres ska kunna ställa upp i höstens presidentval. Det rör dock upp starka känslor i det centralamerikanska landet. Oppositionen talar om en ”skenskilsmässa” och brott mot konstitutionen.

När Sandra Torres natten till fredagen svensk tid mötte pressen för första gången efter skilsmässobeskedet var det med tårar i ögonen. Hennes make, president Álvaro Colom, fanns inte vid hennes sida, men hon var noga med att påpeka att skilsmässan sker för landets bästa – inte som en följd av någon kris i deras fjorton år långa förhållande.

– Jag har valt att skiljas från min man för att kunna gifta mig med Guatemalas folk, sade den 51-åriga Torres.

I Guatemala är nära släktingar och anhöriga till den sittande presidenten förbjudna att ställa upp i presidentval. Denna egenhet i landets författning kom till för att minska risken för nepotism och maktkoncentration. Men inget hindrar en nyskild kvinna från att ta över makten efter sin tidigare man. Åtminstone inte i teorin.

Sandra Torres menar därför att hindren för hennes kandidatur till presidentposten är undanröjda. Vid torsdagens presskonferens gick hon också snabbt över till att tala om sina politiska mål och om de miljonbelopp som redan börjat strömma in till hennes kampanjkassa.

Men inom oppositionen ser man skilsmässan som en fars. Högerkandidaten Otto Pérez Molina, som leder i opinionsmätningarna inför valet i september, har gått så långt som att kalla manövern för uppenbart valfusk. Andra, mer religiösa kritiker, vänder sig mot det undergrävande av äktenskapet som institution som följer av det de ser som en ”skenskilsmässa”.

Sandra Torres beskrivs i en amerikansk ambassadrapport som allt annat än en passiv presidenthustru. Hon är både ”tuff”, ”krävande” och ”regeringens främsta administratör” står det i rapporten, som läckts till Wikileaks.

Skilsmässan måste godkännas i en vanlig domstol, vilket inte borde innebära några problem eftersom båda parter är överens. Sedan kan dock Torres kandidatur komma att prövas i såväl högsta domstolen som författningsdomstolen innan ett slutgiltigt avgörande nås.

Erik de la Reguera

Fakta: Guatemala

Huvudstad: Guatemala City.
Folkmängd: 14 miljoner.
Yta: 108 889 kvadratkilometer.
Statsskick: Republik.
Språk: Spanska och 22 indianspråk.
Andel av befolkningen under 15 år: Cirka 40 procent.
Andel urbefolkning: Cirka 60 procent.
Andel fattiga: 51 procent.
Skriv- och läskunniga: 74 procent.
Främsta exportvaror: Socker, bananer och kaffe.

Publicerad den 26 mars 2011.

MEXICO CITY. Trots att en rad unga, mexikanska jazzmusiker på senare år turnerat i såväl Europa som USA går det fortfarande att räkna antalet jazzklubbar i Mexico City på ena handens fingrar. Ofta spelar högklassiga musiker inför en liten men initierad publik som vet vart man ska gå.

Ett sådant ställe är jazzklubben El Convite i den sydliga stadsdelen Portales Sur. Här finns bara ett fåtal bord – det hela påminner lite om en enklare kvarterskrog, eller möjligen ett större vardagsrum – men skenet bedrar. I själva verket är El Convite något av Mexico Citys motsvarighet till Glenn Miller café i Stockholm. Alla dagens och morgondagens jazzstjärnor i Mexiko har för vana att uppträda här, ofta för en låg summa (normalpris cirka 50 kronor per konsert). Ett bättre ställe att bli bekant med den livaktiga mexikanska jazzscenen finns inte i dag. Konserter anordnas flera gånger i veckan, ofta med utländska gästspel, och den som vill kan också äta gott och dricka noggrant utvalda mexikanska viner.

Erik de la Reguera

Publicerat i DN Resor den 20 mars 2011.

MEXICO CITY. I dag går befolkningen i Haiti till valurnorna för att utse ny president. Valet står mellan juridikprofessorn Mirlande Manigat och den populäre musikern Michel Martelly, mer känd som Sweet Micky. Oavsett vem som vinner väntar enorma utmaningar.

I Haitis huvudstad Port-au-Prince lever hundratusentals människor fortfarande i tältläger efter jordbävningskatastrofen förra året. Mängder av byggnader ligger i ruiner, bland annat det stora presidentpalatset.

Det är mot den bakgrunden som två mycket olika kandidater nu ställs mot varandra i den andra och avgörande valomgången i Haiti.

Den ena av dem är den 70-åriga Mirlande Manigat. Hon kandiderar för oppositionspartiet RDNP, räknas som en rutinerad politiker och lovar satsningar på skolan och en minskning av Haitis beroende av utländskt bistånd.

Mot henne står den 50-årige Michel Martelly, fram till nyligen mest känd som musikstjärna under artistnamnet Sweet Micky. Hans kampanj har fått draghjälp av en annan musiker, rapparen Wyclef Jean. Budskapet är enkelt: glädje, fred och välstånd till alla – och en president som inte kommer ur den politiska klass som stod handlingsförlamad under jordbävningskatastrofen. Det senare har gått hem hos många unga haitier som tröttnat på korrupt och inkompetent styre.

I fredags återvände även Jean-Bertrand Aristide från sin exil. Denne demokratiskt valde expresident tvingades fly landet 2004, efter ett väpnat uppror som han skyllde på USA.

Erik de la Reguera

Kort historia av demokrati

■ 1986 inledde Haiti en krokig väg mot demokrati. Innan dess hade landet styrts med järnhand av diktatorer och militärjuntor.

■ François Duvalier, kallad Papa Doc, tog makten 1957 och hans son Jean-Claude, eller Baby Doc, tog senare över faderns diktatoriska makt.

■ Den befrielseteologiskt inspirerade prästen Jean-Bertrand Aristide blev Haitis första demokratiskt valda president 1991.

Publicerat i Dagens Nyheter den 20 mars 2011.

PUERTO ESCONDIDO. Maffiamord på poliser, advokater, domare, journalister och människorättsaktivister har det senaste året lett till att allt fler invånare i norra Mexiko sökt asyl i USA. Nu kan även den berömda 20-åriga polischefen Marisol Valles ha förvandlats till flykting.

Den gångna helgen har en rad motstridiga rapporter kommit om Marisol Valles eventuella avgång från posten som polischef i det lilla samhället Praxedis G Guerrero i norra Mexiko. Anonyma vänner och släktingar till Valles har uppgett för olika medier att hon korsat gränsen till USA för att söka asyl, något som chefsåklagaren i delstaten också bedömt som ”trovärdigt”.

Men Valles poliskolleger i Praxedis G Guerrero förnekar att Valles flytt fältet, och menar att hon bara befinner sig på några dagars ledighet. Någon bekräftelse har inte heller gått att få från amerikanska myndigheter.

Oavsett sanningshalten i uppgifterna är det ett faktum att allt fler mexikaner försöker ta sig till USA – inte av fattigdom, utan av rädsla för maffian. 2009 sökte 338 mexikaner asyl i USA, vilket kan jämföras med 50 ansökningar 2002. Mycket tyder på att siffran för 2010 kommer att bli betydligt högre.

Det senaste året har maffiavåldet nämligen ökat kraftigt i regionen kring Ciudad Juárez, där Praxedis G Guerrero ligger. De båda stridande brottsyndikaten, Sinaloakartellen och Juárezkartellen, har intensifierat sina försök att ta kontroll över de gränsövergångar som är värda miljarder för narkotikasmugglare. Och allt fler kvinnliga poliser har fallit offer för maffian.

I november förra året sköts polischefen i samhället Meoqui, Hermila García, till döds av okända män. Den 38-åriga García hade då bara suttit en dryg månad på sin post.

I slutet av december kidnappades en annan kvinnlig polis, den 18-åriga Erika Gándara, av maffians utsända. Erika var den enda kvarvarande representanten för rättsstaten i samhället Guadalupe.

När hon tillträdde ett år tidigare fanns ett tiotal poliser på orten, men de flydde för sina liv när en kollega och stadens borgmästare mördades. Erika Gándara är fortsatt spårlöst försvunnen.

Det är mot den bakgrunden man ska förstå spekulationerna om Marisol Valles eventuella flykt. Redan när hon i oktober förra året anmälde sig som frivillig för jobbet som polischef i Praxedis G Guerrero väckte hon sensation.

Posten hade stått vakant sedan den förra polischefen kidnappats, torterats och halshuggits av maffians utsända. Men Marisol Valles sade sig vara övertygad om att man kunde undergräva maffians makt med hjälp av stöd hos lokalbefolkningen. Förebyggande arbete, fler kvinnliga poliser och dialog med medborgarna skulle bli ledorden, förklarade hon.

I ett Mexiko där kampen mot den organiserade brottsligheten blivit ett krig med tiotusentals soldater på gator och torg, och där civilbefolkningen ofta bara förväntas lyda – oavsett vilken sida det är som ger order – var det något i Marisol Valles uppsyn som väckte hopp om att det kanske, trots allt, fanns ett annat sätt att föra denna kamp på. Nu kan det hoppet vara på väg till USA.

Erik de la Reguera

Karteller slåss om narkotikasmuggling

Förra året dödades drygt 15 000 människor i knarkkriget i Mexiko. Ett tiotal stora karteller slåss om intäkterna från narkotikasmuggling till USA och Europa, och en av viktigaste smugglingsvägarna går via gränsstaden Ciudad Juárez, där en femtedel av alla maffiamord – fler än 3 000 – ägde rum. Bland de döda förra året fanns 755 poliser eller militärer.

President Felipe Calderón har USA:s stöd för sin strategi i kampen mot maffian, men i Mexiko hörs allt mer kritik mot vad oppositionen anser vara en alltför ensidig betoning av den militära logiken i förhållande till fattigdomsbekämpning och andra sociala insatser.

Publicerat i Dagens Nyheter den 7 mars 2011.

MEXICO CITY. Mordet på en amerikansk federal agent på uppdrag i Mexiko har utlöst en intensiv jakt på de mexikanska brottssyndikaten. I helgen greps 676 misstänkta maffiamedlemmar i razzior runt om i USA.

– Mentaliteten här är densamma som på en skolgård. Brottskartellerna har knuffat till oss – och om man då inte knuffar tillbaka, förvandlas man till ett mobbningsoffer. USA:s polisväsende kommer inte att bli något offer, sade Carl Pike vid antidrogpolisen DEA under helgens razzior.

Förutom hundratals gripanden gjordes även beslag av 12 miljoner dollar i sedlar, 282 skjutvapen, 94 fordon, 467 kilo kokain, 29 kilo metamfetamin och 10 kilo heroin. Officiellt riktades tillslagen mot samtliga mexikanska karteller med verksamhet i USA, men mycket tyder på att fokus i själva verket låg på Zetas, ett syndikat som kontrollerar stora delar av den mexikanska och amerikanska östkusten och som nu pekas ut som ansvarigt för mordet på specialagenten Jaime Zapata.

–Om du attackerar en av våra federala agenter, kommer vi inte att backa undan, förklarade DEA-talesmannen Derek Maltz.

Det var den 15 februari som den 32-årige Zapata dödades av beväpnade män i den mexikanska delstaten San Luís Potosí. Han stoppades i en improviserad vägspärr, där ett tungt beväpnat maffiakommando öppnade eld. Zapata dödades och en kollega till honom skadades svårt.

Viss oklarhet råder om motivet till dådet, men vittnesmål från personer som gripits av mexikansk polis tyder på att agenterna misstogs för fiender från en annan kartell.

Zapata arbetade för ICE (US Immigration and customs enforcement) och är den högst uppsatta amerikanska agent som dödats i Mexiko sedan Enrique ”Kiki” Camarena torterades till döds 1985. Även det mordet ledde till en massiv mobilisering – och den gången med imponerande resultat: flera mexikanska polischefer avslöjades som korrupta och en rad maffiabossar greps.

I dagens situation, med ett maffiakrig som krävt 15 000 liv i Mexiko det senaste året, syftar den amerikanska mobiliseringen sannolikt i första hand till att avskräcka från ytterligare attacker mot amerikanska medborgare.

Erik de la Reguera

Dådet har rört upp starka känslor i USA

På senare tid har en rad amerikanska medborgare hamnat i skottlinjen i Mexiko. Förra året dödades två amerikanska konsulatanställda i Ciudad Juárez, enligt uppgift för att en kartell misstänkte att en fiendeorganisation fick visum utfärdade genom dessa båda individers försorg.

Flera amerikanska turister har också råkat illa ut i gränsområdena och amerikanska UD avråder därför numera USA-medborgare från att vistas i de regioner där det pågår strider mellan olika karteller.

Mordet på ICE-agenten Jaime Zapata den 15 januari har rört upp starka känslor i USA. Som jämförelse kan nämnas att 755 mexikanska poliser och militärer fick sätta livet till i knarkkriget förra året.

Publicerat i DN den 1 mars 2011.

I marsnumret av DN Världen har jag och fotografen Roger Turesson ett 16 sidor långt reportage om central- amerikanska migranters farliga färd norrut genom Mexiko och vidare mot USA. Ta gärna en titt på det.

DN Världen är ett magasin som delas ut till alla prenumeranter, men som också säljs i butik (dessutom sägs reportaget finnas att läsa på Ipad med videomaterial som bonus).

För den som vill göra något åt migranternas situation kan jag tipsa om att ett antal människorättsaktivister här i Mexiko förbereder en karavan i juni (återstår att se om den verkligen blir av). Tanken är att färdas från Ixtepec, längs ungefär samma rutt som vi åkte, men med en massa mr-folk och mexikanska och internationella medier i hasorna. Det hela är avsett att väcka uppmärksamhet och bilda opinion (tidigare i år arrangerades en liknande karavan från Arriaga till Chahuites, se här, här, här och här).

Även internationella observatörer har bjudits in, bland annat studenter från olika universitet i USA.

Om någon är intresserad av att delta i karavanen kan jag förmedla kontakt med organisatörerna. Min mejladress finns här ovan under ”kontakt”. Själv är jag dock inte med och arrangerar.

Man behöver för all del inte lämna Sverige för att aktivt stödja illegala migranter. En rad organisationer och nätverk arbetar för papperslösas rättigheter även i vårt land. Den som vill tipsa om sin verksamhet får gärna göra det här i kommentarsfältet.