GUATEMALA CITY. På gatorna härskar de fruktade ungdomsgängen. I samhällets topp dominerar knarkmaffian, som hänsynslöst mutar eller mördar höga politiker. DN har besökt Guatemala, ett land som hotar att slås sönder av brottslingar.
I Guatemala City märks det att det nyligen varit val. Valaffischerna sitter fortfarande tätt och det råder inte några tvivel om vilken den viktigaste valfrågan var: kampen mot den ökande brottsligheten.
Förra året begicks 5 885 mord, eller 17 mord per dag, i Guatemala. Många av dessa våldsdåd tros ha koppling till den organiserade brottsligheten, vars makt och inflytande växer snabbt i landet.
Den inflytelserika amerikanska tidskriften Foreign Policy inkluderade nyligen Guatemala på sin lista över stater som räknas som ”failed states”, länder där korruption och ineffektivitet gör att institutionerna i praktiken slutat fungera och i stället tjänar särintressen, inte sällan kriminella sådana.
Bakgrunden är den kraftigt ökade smugglingen av kokain, som de senaste åren gjort Guatemala till det kanske viktigaste transitlandet för den mexikanska och colombianska narkotikamaffian, på grund av dess geografiska läge (se sidoartikel).
Kokainet anländer i motorbåtar längs kusterna eller i små privatflygplan på hemliga landningsbanor i Peténprovinsen i norra delen av landet. Där lastas det om och forslas till Mexiko, och sedan vidare mot USA.
De mexikanska kartellerna och deras lokala underleverantörer kan agera i det närmaste ostört i Guatemala. Bara två procent av alla mordutredningar i landet leder till fällande domar, en siffra som är extremt låg även med latinamerikanska mått mätt. Samtidigt har maffian de senaste åren infiltrerat i stort sett hela statsapparaten.
Landets högste polischef för drogbekämpning greps förra året av amerikanska DEA för att ha deltagit i smuggling av flera ton kokain och den förre presidenten Adolfo Portillo befinner sig i landsflykt, anklagad för att ha förskingrat miljonbelopp.
Men mycket talar ändå för att den fulla vidden av maffians inflytande inte är känd.
En indikation kan vara det ökade politiska våldet. Ett femtiotal politiker och aktivister mördades under den nyss avslutade valkampanjen.
– Många av de politiska morden har med maffians maktambitioner att göra, framförallt på lokal nivå. Ligorna försöker helt enkelt säkra kontrollen i strategiska områden genom att mörda kandidater som inte stödjer dem, säger statsvetaren Fernando Valdez till DN.
Tjugo kongressledamöter och ett stort antal borgmästare i Guatemala tros ha kopplingar till narkotikamaffian.
Rättsväsendets ineffektivitet och den ökade brottsligheten har fått många guatemalaner att lägga sina röster på politiker som lovar hårda tag mot kriminella. Den politiker som bäst slagit mynt av detta missnöje är ex-generalen Otto Perez.
Hans Patriotparti har en knuten näve som symbol och utlovar ”mano dura” (”hårda tag”), ett budskap som nyligen förde den förre generalen vidare till andra omgången i presidentvalet, trots anklagelser från människorättsorganisationers om att han deltagit i massakrer under inbördeskriget på 1980-talet.
Det är framförallt”maras”, de ungdomsgäng som växt kraftigt i omfattning sedan 1990-talet, som general Perez och många andra politiker i regionen utmålar som den stora fienden. Att det gängrelaterade våldet i Guatemala bara står för drygt tio procent av det totala antalet mord verkar spela mindre roll.
Ungdomarna i dessa grupper försätter förvisso periodvis hela bostadsområden i skräck, vilket i kombination med de karaktäristiska tatueringarna gjort dem till själva sinnebilden av brottslingen i Centralamerika. Men deras kopplingar till narkotikamaffian är få, även om det inte finns några vattensäkra skott mellan dem.
De båda största gängen, Mara Salvatrucha och Barrio 18, har sitt ursprung i Los Angeles, där de skapades på slutet av 1980-talet av unga centralamerikanska män som ville försvara sig mot andra slagskämpar i de fattiga förorterna. Sedan dess har gängen spridit sig till El Salvador, Honduras och Guatemala, inte minst genom massutvisningar från USA.
I dag beräknas 69 000 ungdomar tillhöra maras i Centralamerika, varav cirka 14 000 bara i Guatemala.
Två av dem är Dani och Bayron.
– Man får status av att vara med i ”18”. Restaurangägarna bjuder en på öl och kaffe, man känner sig lite som en kung, säger Dani och garvar.
DN möter honom på en av få organisationer som arbetar med att ge stöd åt före detta gängmedlemmar. Det enkla kontoret ligger i zona 3 i Guatemala City, bara några korsningar från några kvarter där det råder ”fullt krig”, enligt en taxichaufför.
– Ja, där borta ligger knarkmaffians kvarter. Men vi har inte så mycket med dem att göra, säger Bayron, som också satt sig ned vid bordet.
Med sina 20 år är han redan en veteran i gängsammanhang. När han var tolv år gick han med i Barrio 18 sedan dess har han levt på gatan, när han inte sovit över hos sin mormor någon natt då och då.
Som så många andra av de gängmedlemmar jag talar med kommer Bayron ur ett trasigt hem, som han lämnade som mycket ung. I stället blev gänget hans familj.
– Vi sysslade mest med beskyddarverksamhet, tog ut avgifter av affärsinnehavare och busschaufförer och så. De som inte betalade, dödade vi, säger han med självklarheten hos någon som våldet har blivit en närmast självklar del av livet för.
Det var först för två år sedan, när ett rivaliserande gäng hade mördat Bayrons hela bekantskapskrets, som han bestämde sig för att lämna gänglivet.
På organisationen Aprede får han hjälp att lära sig grundläggande färdigheter för att kunna ta ett vanligt jobb. Men hans gamla liv gör sig ständigt påmint.
– Det andra gänget har lyst mig, de har utfärdat ”grönt ljus”. Det innebär att det är fritt fram att döda mig om de ser mig, säger Bayron sammanbitet.
Polisen gör inte mycket åt saken. Dani och Bayron säger leende att ”ger man snutarna en fin mobiltelefon håller de sig lugna”, och samma sak gäller för många domare.
Det är denna närmast anarkistiska situation som gör att hårdföra politiker som ex-generalen Perez har medvind. Han vill införa undantagstillstånd i de värst utsatta stadsdelarna, vilket troligen skulle innebära sociala utrensningar av misstänkta gängmedlemmar.
Men liknande åtgärder i grannländerna El Salvador och Honduras har de senaste åren gett snarast motverkad effekt, antalet mord har i stället ökat med runt 40 procent.
– De här killarna lever av och genom våldet. Att attackera dem svetsar samman gruppen ytterligare och ger gängstrukturen mening, inte minst om de hamnar i fängelse, säger Emilio Gavaud, chef på organisationen Aprede och en av Guatemalas ledande experter på maras.
Det går inte några vattentäta skott mellan narkotikamaffian och ungdomsgängen, men nästan alla studier tyder på att maras har en högst marginell roll i narkotikasmugglingen.
Samma studier visar också att det finns ett tydligt samband mellan den omfattande fattigdomen i Honduras, Guatemala och El Salvador, och att många unga män och pojkar dras till gängen.
Erik Gustafsson
DN 2007-09-21
