Author: Erik de la Reguera

Fick i dag den otacksamma uppgiften att försöka förklara och analysera konflikten i Colombia på 2500 tecken. Det är så klart närmast omöjligt, särskilt om man samtidigt ska blicka framåt och förklara för en svensk publik som i allmänhet vet mycket lite om Colombia.

Här några viktiga aspekter som jag inte fick plats med i tidningen:

– USA:s roll. Den demokratiskt dominerade kongressen har visat sig ovillig att fortsätta stödja Plan Colombia med så stora summor som tidigare. En demokratisk president lär inte göra livet lättare för Uribe, vilket sätter press på honom.

– Frankrikes roll. Sarkozy har satt mycket av sin prestige på spel i ansträngningarna att få loss Ingrid Betancourt. Det är ännu en faktor som pressar Uribe.

– Paramilitärerna. Trots avväpningen av dessa de mest blodsbesudlade av alla illegala organisationer i Colombia, så har nya band av ”auto-defensas” börjat dyka upp på landsbygden. Avgörande blir om de även denna gång har arméns indirekta stöd.

– Den demokratiska vänstern. Polo Patriotico har gått framåt de senaste åren och kan komma att utmana högern i nästa presidentval, särskilt om fredsförhandlingar inletts.

– Narkotikamaffian. Ständigt närvarande, ständigt osynlig. Gynnar en fredsprocess dem? Bristen på stora karteller minskar deras politiska inflytande nationellt, men lokalt är de en viktig maktfaktor.

– Förhandlingarna med ELN. Om de får ett genombrott kan det leda till förhandlingar även med FARC.

Och det finns så klart många, många fler faktorer. Förhoppningsvis får jag utveckla dem i tidningen. Nån som har en åsikt?

…att FARC efter flera veckor av segande lyckas släppa kidnappade Clara Rojas och Consuelo González just när jag sitter på en flight mellan Lima och Buenos Aires?

Jodå. Vilken tajming.

Men bra för fredsprocessen, så klart (om det nu finns någon sådan).

Buenos Aires är somrigt. Staden öppnar sig mot en klarblå himmel, visar sig från sin bästa sida, med fler uteserveringar, lite lugnare tempo, lite fler leenden.

Och jag fick internetuppkopplingen att fungera till slut, så vi kunde gå ut och äta en milanesa och dricka ett par glas röda Malbec med middagsätande porteños (de äter middag klockan 22 här). Inte dumt.

Machu Picchu i gryningen.

Tisdagskväll på hotellet. Kylskåpet surrar. Slår av teven efter Hillarys segertal. Gäspar.

I dag fick jag en sån jäkla lust att tjacka nytt datorspel. Men nejnej, det gick inte. Kvarteren med alla datoraffärer ligger nämligen minst en halvtimme med buss från där jag bor just nu. Så surt svärande över den latinamerikanska egenheten i att samla varje sorts affär i en särskild barrio fick jag strunta i det.

I stället läste jag Ojo por Ojo av den peruanske journalisten Umberto Jara – ett rykande reportage i bokfrom om Fujimori-åren och det smutsiga kriget. Jaras grävjobb bidrog till att Fujimori lämnades ut av Chiles rättsväsende. Rekas.

Skönt att hinna läsa i lugn och ro. Det har varit mycket kuskande på sistone och jag har en hel hög med böcker som ska plöjas.

Men nu ska jag sova. Upp i ottan som vanligt i morgon för att se om det blir nåt skrivet. Och på torsdag – mot Buenos Aires!

Så ändrades sista siffran i årtalet igen och vi störtar in i ett nytt och okänt 2008. God fortsättning, var ni än är!

Jag halvligger på sängen i ett hotellrum i Lima. Utanför fönstret skymtar det vita soldis som präglar staden året om, himlen är aldrig blå här, trots att det nästan aldrig regnar. Konstigt klimat.

Över nyår var vi i Cuzco och världsberömda Machu Picchu. Det var intressant, ruinerna låg högt uppe bland molnen och var vackra. Men det är också mycket turistiskt. Och det är en underdrift.

Jag blir alltid lätt melankolisk när jag vandrar runt bland resterna av en mänsklig civilisation. Jag undrar vad guiden hade sagt om det rört sig om ett sönderbombat Södermalm. ”Här tillbad de sin konsumtionsgud”, kanske. Allt medan armen pekar mot Sneakers and Stuffs utblåsta affärslokal på Åsögatan.

Tyvärr var servicen usel på de flesta hotell, researrangörerna extremt arroganta, etcetera (jag mötte många missnöjda turister). Så jag rekommenderar den som reser till M.P. att helt enkelt ordna allt själv. Det är inte så svårt att köpa tågbiljett på stationen, leta bra hotell på nätet (”El Balcón” i Cuzco var helt okej) eller göra en dagsutflykt till Valle Sagrado norr om Cuzco med hjälp av lokalbussar.

På torsdag bär det av till Buenos Aires. Där är det sommar nu och jag ser fram mot en trädgårds-parrilla (även om vi bor i San Telmo och därför inte har nån trädgård).

Ingen som har vägarna förbi?

LIMA. Venezuelas president Hugo Chávez är mentalt sjuk. Det anser oppositionspartiet Acción Democratica, som nu vill att landets högsta domstol avsätter honom.

Hugo Chávez har haft det motigt på sistone. För en dryg månad sedan förlorade hans ja-linje i folkomröstningen om den nya och socialistiska grundlag som han vill driva igenom.

Sedan blev hans försök att medla i den långdragna konflikten i Colombia en flopp. Och nu anklagas han av ett oppositionsparti för att vara sinnesförvirrad och därmed oförmögen att leda landet.

– Vi kommer att lämna in en rad bevis till högsta domstolen som visar att han inte är vid sina sinnens fulla bruk, sade Acción Democraticas ledare Henry Ramos på fullt allvar på måndagen.

Högeroppositionen, som fått blodad tand efter segern i folkomröstningen, försökte med samma taktik 2002. Den gången blev de dock utan framgång och troligen möter de samma öde denna gång.

Men Chávez är pressad, inte minst vad det gäller inrikespolitiken, vilket visas av att han bytt ut en rad tunga ministrar den senaste veckan.

Erik de la Reguera

DN 2008-01-08