Author: Erik de la Reguera

MEXICO CITY. När de första vallokalsundersökningarna efter söndagens ödesmättade folkomröstning i Bolivia kom natten till måndagen kunde president Evo Morales andas ut. Han får av allt att döma sitta kvar på sin post.

Frågan som de fyra miljoner röstberättigade bolivianerna fick ta ställning till på söndagen var laddad: skulle Evo Morales få regera vidare mandatperioden ut, eller var det dags för nyval?

Enligt den vallokalsundersökning som tevekanalen ATB gjort svarade 56,7 procent av väljarna ja på den frågan.
Därmed ser socialisten Morales inte bara ut att få sitta kvar som president, utan av allt att döma har han också ökat sitt stöd bland befolkningen sedan han valdes i december 2005. Då röstade 53 procent av väljarna på Morales.
Presidenten hade i förväg framställt omröstningen som ett val mellan fortsatta nationaliseringar och ”den gamla sortens nyliberala politik”.

Inte oväntat ringlade därför köerna långa utanför vallokalerna i Morales fattiga hemregion Chapare.
– Tidigare kände jag mig som en slav. Men nu känner jag att presidenten står på vår sida, sade indiankvinnan Delia Chinchaya till nyhetsbyrån Reuters.

Initiativet till folkomröstningen togs för några månader sedan av presidenten själv. Den segervisse Morales hoppades på så sätt få överhanden i den maktkamp som förlamat landets institutioner de senaste månaderna.

Hans vänsterkoalition besitter visserligen en majoritet i kongressen, men i landets senat har presidentens förslag ständigt stött på patrull. Det har tvingat honom att använda sig av presidentdekret för att kunna genomföra nationaliseringen av naturgasutvinningen, höjningen av pensionerna och andra reformer.
Samtidigt kontrollerar högeroppositionen de resursrika regionerna i östra delen av landet.

Flera av dessa provinser har på senare tid röstat ja till långtgående självstyren, vilket hotar regeringens skatteintäkter.
På söndagen tvingades guvernörerna genomgå samma sorts förtroendeomröstning som presidenten och Morales hoppades därför bli av med några av sina motståndare. I vallokalsundersökningarna fanns dock inga uppgifter om hur dessa lokala folkomröstningar utfallit.

In i det sista har en juridisk strid rasat om vad som egentligen krävs för att en guvernör ska bli avsatt. Internationella valobservatörer från de amerikanska staternas samarbetsorganisation, OAS, har uttryckt oro över att olika tolkningar av vallagen finns.
Men samma observatörer hade inget att anmärka på själva utförandet av valet.

Erik de la Reguera

DN 2008-08-11

När jag vaknade i morse hade jag god lust att för evigt förbanna den teknik som ständigt ställer till problem för mig och säkert för många av er andra.

Hotellet vi tagit in på i Mexico City – och det enbart för att jag skulle kunna ha tillgång till nätuppkoppling i ottan – visade sig naturligtvis ha ett fel på sin router. Och ”ingenjören” som hade hand om sådant skulle inte komma tillbaka förrän på måndag.

Så än en gång blev det till att springa ut på stan och leta upp några av de där ovärderliga radiovågorna som är själva förutsättningen för mitt arbete.

Till slut hittade jag en Sanborns som jag nu sitter på, mitt bland lunchgästerna och med OS-fotbollens skrän i bakgrunden.

Och artikeln hann jag få iväg. Så slutet gott, allting gott. Nu återstår det att se hur det slutar för Evo Morales.

CUERNAVACA. När Bolivias drygt fyra miljoner väljare i dag, söndag, går till valurnorna för att avgöra president Evo Morales politiska framtid så sker det i ett delat land. Rykten om en nära förestående militärkupp gör stämningen laddad.

Söndagens folkomröstning avgör om Evo Morales socialistiska regering ska få regera vidare under resten av mandatperioden, eller om det ska utlysas nyval. Initiativet har tagits av presidenten själv, som genom omröstningen hoppas kunna bryta det politiska dödläge som präglat hans första två år vid makten.
Den allt radikalare högeroppositionen, som understöds av starka affärsintressen och har goda relationer med den amerikanska ambassaden i landet, förefaller dock vara redo att gå långt för att hindra Morales planer på bland annat en jordreform och en ny författning.
– Jag vill be vårt lands militära styrkor att gripa in för att fälla presidenten, sade nyligen borgmästaren i Bolivias näst största stad Santa Cruz i en uppmaning som speglar stämningsläget i landet.
Orsaken till uttalandet var enligt borgmästaren, som citerades av radiokanalen Erbol, att Evo Morales ”inte har lärt sig regera än”. Han flankerades vid det tillfället av flera av högeroppositionens främsta ledare, något som utlöst arga anklagelser om kupplaner från regeringens sida.
Genom Bolivia skär såväl etniska som sociala skiljelinjer. Landet är Sydamerikas fattigaste och två tredjedelar av befolkningen lever i djup fattigdom. Majoriteten av de fattiga återfinns i de västra högländerna och tillhör de olika ursprungsfolk som Evo Morales, själv aymaraindian, säger sig representera.
Men det finns också en spanskättad minoritet som lever i relativt välstånd i landets östra delar. Eftersom även ledarna i dessa upproriska provinser tvingas utstå förtroendeomröstningar på söndagen är presidentens hopp att den politiska kartan ska ritas om till hans fördel.

Erik de la Reguera

DN 2008-08-10

Erik de la Reguera

Efter en skön vecka på stranden är jag tillbaka i den eviga vårens stad. På Playa del Carmen (lite väl turistiskt, men fint väder o klart, blågrönt vatten) plöjde jag Primo Levis lika skrämmande som välskrivna ”Är detta en människa?” och ”Fristen”.

Få böcker är så drabbande och nödvändiga för den som vill förstå sin samtid.

Och medan OS dragit i gång på andra sidan Stilla havet handlar det stora dramat här i Latinamerika om Evo Morales, som i morgon kan förlora makten om han inte får tillräckligt många röster i den folkomröstning som anordnas i Bolivia.

En sak i marginalen: jag noterar med intresse att tystnaden är närmast total från Hugo Chávez sida angående de allt mer upptrappade striderna mellan Ryssland och USA-stödda Georgien. Så lär det nog inte förbli.

PLAYA DEL CARMEN. Flera hundra kandidater – varav många ur den politiska oppositionen – ska nu hindras från att ställa upp i lokalvalen i Venezuela i november. Det har landets Högsta domstol slagit fast.

En av dem som nu inte får ställa upp i valet den 23 november är Leopoldo López, oppositionens starkaste kort i borgmästarvalet i Caracas. Beskedet från Högsta domstolen kom på tisdagskvällen och flera oppositionsledare reagerade bestört på beslutet.

De 272 kandidater som hamnar på svarta listan anklagas av landets riksrevision för att ha varit direkt eller indirekt ansvariga för korruption när de innehaft tjänster eller förtroendeuppdrag i stat eller kommun. De stängs därför av från politiska förtroendeuppdrag under tre års tid.

Men ingen av de 272 kandidaterna har dömts i domstol, och oppositionen hävdar därför att åtgärden inskränker deras konstitutionella rättigheter och att de är utsatta för en förföljelsekampanj av riiksrevisorn Clodosbaldo Russián, som anses stå nära landets president, Hugo Chávez.

Riksrevisionen försvarar sig dock med att en stor del av de strukna kandidaterna tillhör presidentens stödpartier.

Erik de la Reguera

DN 2008-08-06

CUERNAVACA. Färggranna masker, halsbrytande akrobatik och hönsfötter som yr genom luften. Mexikansk fribrottning, eller lucha libre, är större än någonsin. En ny generation brottare får mexikanerna att strömma till arenorna.

”Tråååkigt!” skriker några medelålders män i publiken ned mot den ring där deras hjältar respektive hatobjekt står och mäter sina krafter. En av de maskerade brottarna reagerar på ropen, slänger sig upp på repen och gör en akrobatisk spark mot fiendens huvud.

Genast jublar publiken – tills de upptäcker att en av de ”onda” (rudos) försöker dra av masken av en av de ”goda” (tecnicos). Med ens far en skur av kokta hönsfötter genom luften och landar runt ringen.

En kväll som den här går det åt många hönsfötter. Cuernavacas fribrottningsstadium Arena Isabel är utsåld, och i stånden utanför räknar fotförsäljarna in goda vinster.

Intresset för fribrottning har skjutit i höjden de senaste åren i Mexiko. Místico, Sangre Azteca och Ultimo Guerrero är bara några av de stjärnor som drar fulla hus runt om i landet. Deras snabbhet och akrobatik överträffar vida de amerikanska fribrottningsstjärnorna och är huvudorsaken till sportens nyvunna popularitet i landet.

Den störste av dem alla är Místico, trots att han är relativt liten för att vara brottare – bara omkring 175 centimeter lång. Men Misticos blixtrande attacker och volter har gjort honom omåttligt populär, något som inte minst märks i marknadsstånden. Där säljer ingen mask så bra som den silver- och guldfärgade som han bär.

Just maskerna är den tydligaste skillnaden mellan mexikansk och amerikansk fribrottning. Redan på 1940-talet blev El Santo (Helgonet) legendarisk för sin mask, som han inte ens tog av sig i sängen. Han begravdes till slut med mask på.

Sedan dess har maskerna varit centrala i lucha libre, som fribrottning heter på spanska: de mest laddade matcherna är de där förloraren under förödmjukande former tvingas dra av sig masken och visa sitt sanna ansikte. Místico är en av många brottare vars riktiga namn fortfarande är okänt. Och så vill han att det ska förbli.

I ett land där masker använts i krig ända sedan aztekindianerna guldålder, och där nutida gestalter som zapatistgerillans talesman Subcomandante Marcos och de bostadslösas egen superhjälte Superbarrio bär mask, är det en symbolik som mexikaner förstår utan problem.

Liksom i andra länder finns det dock kritiker som hävdar att fribrottning inte är en idrott, utan en korrupt teater där vinnaren redan är utsedd av mediemoguler innan brottarna går upp i ringen.

”Wrestling isn’t fake, it’s staged” (fribrottning är inte på låtsas – den är uppgjord) har länge varit ett populärt och motsägelsefullt sätt för sportens anhängare i såväl USA som i Mexiko att bemöta dessa anklagelser.

De flesta i publiken är – åtminstone på något plan – medvetna om att utgången av matcherna är uppgjord. Men dramat i sig, liksom brottarnas rent fysiska prestation, är ofta minst lika viktigt som vem som till slut utses till segrare.

Många samhällsvetare har försökt förstå sig på fenomenet genom åren. Roland Barthes skrev redan på 1950-talet att det inte var simplare att gå på en fribrottningsmatch och avnjuta en föreställning om ”Smärtan” än att gå och se på ett klassiskt grekiskt drama.

Hjältarna i mexikansk fribrottning, lucha libre, är de goda eller ”teknikerna”, som kallas så för att de följer reglerna och försöker segra med hjälp av god teknik. Många av dem kommer – åtminstone enligt legenderna – från enkla förhållanden och slår ur underläge.

De möts av ”rudos”, råsällarna, de ”onda” som tar till alla knep för att segra – och som inte sällan liknas vid korrupta politiker och narkotikahandlare.

Frågar man någon av de mer engagerade fansen är det dock sällan en politisk tolkning man får. I stundens hetta är det snarare Místicos akrobatiskt utförda specialgrepp ”La Mística” som fångar deras uppmärksamhet.

Erik de la Reguera

DN 2008-08-03
http://www.dn.se/sport/mexikos-maskerade-hjaltar