Monthly Archive: februari 2008

I dag är en gråmulen februaridag i Buenos Aires, vilket betyder att solen är täckt av dis och att värmen faktiskt är uthärdlig.

Bageriet i bottenvåningen har öppnat efter semestern, så jag hasar ned dit i flip-flops och köper två medialunas (typ söta croissanter) och en variant på danskt wienerbröd. Farliga grejer. Får cykla sen.

Borde ställa mig och hacka jordgubbar till frukostjogurten nu, men jag är trött och seg och hamnar framför datorn i stället. Gör min vanliga runda, kollar tio-femton större medier i Latinamerika, läser mejl från läsare, kollegor o en och annan vän.

Fastnar vid en artikel på BBC om att det amerikanska oljebolaget Exxon begärt att tolv miljarder dollar av det statliga venezuelanska oljebolagets pengar ska frysas. Tänker att det där kan bli nåt, kanske en del av en större grej.

Och sen börjar jag skriva den här bloggen.

Gäspar.

Nu ska jag hacka jordgubbar.

BUENOS AIRES. Brasiliens president Lula da Silva skakas nu återigen av en korruptionsskandal. En av hans ministrar tvingades nyligen avgå för kreditkortsfiffel, och flera andra ministrar förefaller ha ägnat sig åt liknande oegentligheter.

I förra veckan fick Matilde Ribeiro, Lulas minister mot rasdiskriminering, lämna sin post sedan hon erkänt att hon köpt lyxvaror på taxfreebutiker och betalat hyrbilar för weekendresor med sitt statliga kreditkort.

Hon blev därmed den åttonde regeringsmedlemmen som fått gå under Lulas år vid makten. Men enligt uppgifter i brasilianska medier kan skandalen bara ha börjat: regeringens kreditkortsutgifter har ökat åttafallt de senaste fem åren.

Bara under 2006 spenderade politiker och statstjänstemän drygt 270 miljoner kronor med sina statliga kreditkort. En stor del av dessa pengar togs ut som kontanter i bankomater, vilket gör det svårt att följa upp vad skattebetalarnas pengar har använts till.

Ett par ministrar har redan börjat återbetala en del pengar, som de säger sig ha fått för felaktiga utgifter på grund av ”administrativa misstag”.

President Lula da Silva har nu förbjudit kontantuttag med korten, men hans politiska motståndare menar att åtgärden är för liten och kommer alldeles för sent.

Erik de la Reguera

DN 2008-02-06

…undrar kanske en och annan.

En intressant text finns här, där Naomi Klein skriver om sitt besök i Chiapas och zapatisternas mörka (?) framtid.

Själv svarade jag nyligen så här på en läsarfråga i DN om samma sak:

”Zapatisterna har de senaste åren försökt bygga upp en nationell politisk rörelse som döpts till ”La otra campaña” (den andra kampanjen). Namnet kommer sig av att rörelsen grundades mitt under kampanjen inför presidentvalet 2006.

Subcomandante Marcos och en rad andra maskerade comandantes har dragit nytta av en amnestilag och rest land och rike runt för att samla stöd. Uppslutningen och mediebevakningen har dock inte varit vad rebellerna hoppats, vilket inte minst berott på att de gjort sig ovänner med vänsterpartiet PRD och dess kandidat till presidentposten, Andres Manuel López Obrador.

Subcomandante Marcos avsikt var att bygga en utomparlamentarisk vänsteropposition mot López Obrador, som han trodde skulle vinna valet. Men när högerkandidaten Felipe Calderon i stället segrade fann sig zapatistledaren i ett slag isolerad.

Följden har blivit att zapatisterna, som i slutet av 90-talet åtnjöt brett stöd i Mexiko, nu bara har goda kontakter med rörelser på yttersta vänsterkanten.
I delstaten Chiapas är dock zapatisterna fortsatt starka och deras ”autonoma kommuner” fungerar relativt väl. Subcomandante Marcos återvände till djungeln i Chiapas strax före nyår, enligt honom själv för att leda försvaret av dessa civila instanser, som allt oftare utsatts för förföljelser.”

Börjar bli dags att ta en sväng dit. Nån som varit där nyligen och har förstahandsuppgifter?

BUENOS AIRES. Kanske över en miljon colombianer demonstrerade på måndagen för att visa sin avsky för Farcgerillans kidnappningar. Protesterna, som initierades av en Facebookgrupp, ger president Álvaro Uribe vind i ryggen i sin militäroffensiv mot gerillan och i det allt hetare ordkriget med Venezuelas president Hugo Chávez.

Frågan är om någon grupp i det internetbaserade sociala nätverket Facebooks historia fått större genomslag än den som initierade måndagens protester i Colombia.

Det hade pratats om dem i veckor innan de ägde rum. Medierna var exalterade till max. Och snackisen på arbetsplatserna i huvudstaden Bogotá var: ”ska du gå med?”
Svaret blev i många fall ja.

Manifestationerna mot Farc­gerillan blev bland de största i landets historia: det exakta antalet deltagare skiftar beroende på vem man frågar, men Bogotás socialdemokratiske borgmästare Samuel Moreno uppskattade på måndagskvällen att mellan 500.000 och en miljon demonstranter tågade på olika håll i huvudstaden.

”Inga fler kidnappningar, inget mer Farc”, ekade slagorden i många städer i Colombia och runt om i världen.

Förklaringen till genomslaget för de enligt egen utsago ”politiskt oberoende” nätaktivisterna är åtminstone delvis att Colombias president Álvaro Uribe snabbt gjorde deras sak till sin.

Regeringen har öppet stött uppladdningen inför protesterna, och från flera städer i Europa kommer uppgifter om att torgmöten ska ha varit orkestrerade av colombianska ambassader.

– Det här är propaganda, helt organiserad av regeringen, sade den kidnappade fransk-colombianska presidentkandidaten Ingrid Betancourts syster Astrid i Paris.

Hon och många andra av de anhöriga till de drygt 700 kidnappade som sitter i Farcs djungelläger har varnat för att protesterna kan polarisera konflikten ytterligare och därmed minska utrymmet för dialog och nya frigivanden. Men det råder inget tvivel om att de flesta som demonstrerade i Colombia på måndagen var genuint övertygade.

En pressad ledning för Farc-­gerillan förklarade i helgen att den har för avsikt att på nytt frige några personer ur sin stora gisslan. Den här gången handlar det om tre kongressledamöter, som uppges lida av hälsoproblem efter sin långa tid i djungeln.

Venezuelas president Hugo Chávez förklarade sig vara villig att hjälpa till med frigivandet, för att garantera gerillasoldaternas säkerhet.

Álvaro Uribe är utan tvekan den som gynnats av måndagens protester, som han ser som stöd för sin hårda linje mot Farc.

Sedan sitt tillträde 2002 har han försökt krossa gerillorna med vapenmakt, en taktik som hittills gett framgångar i form av att de stora vägarna nu är farbara, tillväxten har ökat och gerillan pressats in i djungeln.

Men Farc är långt ifrån besegrade. Trots sin ”strategiska reträtt” har de fortfarande drygt 15.000 man i sina led och den lukrativa kokainhandeln håller dess kassa­flöde intakt. Kidnappningarna av civila fortsätter också, även om militäroffensiven försvårat denna del av gerillans affärsverksamhet.

Farc vill få till stånd ett fångutbyte på neutral mark, som en start på fredsförhandlingar som skulle kunna ge dem ett militärt och politiskt andrum. Första steget är att utväxla 44 kidnappade politiker och militärer mot omkring 500 gerillamedlemmar.

Men även om Uribe har sagt sig vara positiv till ett fångutbyte, verkar han i nuläget inte vara beredd att byta svärdet mot pennan. Måndagens demonstrationer lär inte ha ändrat på den saken.

Erik de la Reguera

DN 2008-02-05

Okej, så här: Jag tänker inte säga ett ord om Hitler.

Och inte om Chávez planer på en militärallians mot USA heller.

Numera kan ni nämligen hitta länkarna till mina senaste artiklar uppe i högra hörnet, här på bloggen. De rullar o uppdateras löpande.

(det tog mig fyra timmar att hacka till det där ”dynamiska flödet” – är ingen vidare programmerare – och då måste jag ju berätta för todo el mundo, eller hur?)

Nu ska jag gå och hämta tvätten. Igen. (vad är det här, tvätt = blogg, o qué?).

BUENOS AIRES. Tisdag är den sista och kanske hetaste dagen i årets karneval i Rio de Janeiro. Staden förvandlas till en sjudande gryta av synd och lusta, och sambaskolornas vagnar med dansande, lättklädda män och kvinnor paraderar på den enorma Sambódromostadion.

Årets stora samtalsämne har varit en vagn som aldrig fick möjlighet att visa upp sig. På ett av sambaskolan Viradouros flak reste sig ett berg av imitationer av utmärglade, döda kroppar, vid sidan av en sambadansande Adolf Hitler.

Kreationen blev för mycket för det judiska samfundet i Rio de Janeiro, vars ledare tog saken till domstol och fick rätt. Domaren förbjöd den minst sagt provokativa sambauppvisningen.

MEN BESLUTET har väckt upprörda känslor hos många konstnärer och artister i Brasilien, som frågar sig var gränsen för konstnärliga uttryck egentligen går i landet.
Kreatören av den Adolfsvängande sambavagnen förklarade att det på intet sätt var mening att kränka någon: ”Jag ville bara uppmana världen att hindra liknande saker från att ske igen.”

Konflikten har delvis handlat om synen på karnevalen som sådan. Sedan början av 1900-talet, då det moderna karnevalsfirandet inleddes, har det funnits en politisk spänning kring karnevalen: samban var länge kontroversiell, den blev en del av firandet först sedan den vita medelklassen börjat anamma musiken som svarta brasilianare tagit med sig när de flyttade till storstädernas förorter efter slaveriets avskaffande.

De som kritiserar att Samba-Hitler förbjudits ser karnevalen som den tid på året då de fattiga kan uttrycka sig fritt i stadens centrum – ett slags mått på landets yttrandefrihet, helt enkelt.

Deras motståndare menar att karnevalen bara är en turisttillvänd och trevlig fest, som inte ska smutsas ned med anti-semitism.

MEN DEBATTEN till trots: i dag kommer tusentals turister att dansa och synda med Rioborna tills gryningen förnims på askonsdagen.

De mest religiösa söker sig då till kyrkan för att få ett kors av aska tecknat i pannan, medan prästen säger: ”Kom ihåg, o människa, att du är stoft och att du åter skall bli till stoft. Omvänd dig och tro på evangelium.”

Andra sover ruset av sig.

Erik de la Reguera

DN 2008-02-04