Mitt i värsta rusningstid på tisdagen exploderade sju kraftfulla bomber på olika pendeltåg och perronger i Bombay. Minst 135 människor dödades och över 250 skadades i attackerna, uppgav indisk polis.

Klockan fem i halv sju på kvällen lokal tid exploderade den första bomben vid stationen Bhayander, en förort väster om Bombays stadskärna, uppger tv-kanalen CNN-IBN. Strax därefter inträffade explosioner i tåg och på perronger vid de närliggande stationerna Khar, Mahim, Matunga, Jogeshwari och Borivili.

Ytterligare en sprängladdning detonerade ungefär samtidigt på ett pendeltåg som befann sig mellan stationerna Khar och Santacruz. Polis fann strax därefter en annan, odetonerad sprängladdning vid stationen Borivili. Den desarmerades snabbt av polismän på platsen.
Annons:

Ögonvittnen beskriver fruktansvärda scener, där tågen slitits upp som konservburkar av kraften i sprängladdningarna.

Det ligger kroppsdelar utspridda överallt och lokala affärsinnehavare springer ut på spåren för att hjälpa dem som kastats dit av tryckvågen, sade en korrespondent för CNN-IBN som befann sig i ett av tågen när attackerna inträffade.

De första uppgifterna tydde på att flera av attentaten riktades mot vagnar där enbart män färdades. Och enligt vittnesuppgifter till brittiska BBC var explosionerna så kraftiga att passagerare i angränsande vagnar trodde att tåget träffats av blixten.

Polisen ville dock på tisdagskvällen inte spekulera i vilken typ av sprängmedel som kunde ha använts i attentatet. Det var heller inte klart om det rörde sig om självmordsattentat eller fjärrutlösta bomber.

Alla pendeltågslinjer i staden stängdes omedelbart av myndigheterna och polisen inledde ett frenetiskt sökande efter fler bomber.
För många av de boende i 16-miljonersstaden Bombay är pendeltågssystemet det enda realistiska transportalternativet och hundratusentals indier fick därför finna sig i att ta sig hem från arbetet bäst de kunde. Drygt sex miljoner indier använder sig av pendeltågssystemet varje dag.

Indiens premiärminister Manhoman Singh fördömde attacken i starka ordalag och manade befolkningen till lugn.

Jag vill uppmana folk till att behålla lugnet, inte lystra till rykten och fortsätta med sina dagliga aktiviteter som normalt, sade Singh.

Ingen grupp eller organisation hade ännu på tisdagskvällen tagit på sig skulden för attentaten, men indisk säkerhetstjänst uppgav att den haft viss underrättelseinformation som tydde på att en attack planerades.

Tidigare på tisdagen dödades åtta människor i den indiska delen av Kashmir i granatattacker som utfördes av separatister. Det spädde på spekulationer om att islamistiska organisationer i Kashmir kunde ligger bakom dåden.

Sten Widmalm, som är statsvetare vid Uppsala universitet och har forskat om extremism i Kashmirkonflikten, utesluter inte att det kan vara så.

Relationerna mellan Indien och Pakistan har förbättrats på senare tid och militanta grupperingar i Kashmir kan vilja motverka det på det här sättet. Men det är vanskligt att spekulera om sådant i det här skedet, säger Sten Widmalm till DN.

Men effekten kommer att bli att den redan försvagade indiska regeringen kommer att bli pressad att inta en hårdare linje mot Pakistan av hindunationalisterna, säger han.

Pakistans president Pervez Musharraf gick snabbt ut och fördömde dåden, som han beskrev som en ”vidrig terroristattack”. Även USA:s regering fördömde attackerna i starka ordalag.

Erik Gustafsson

Bombay

17 miljoner människor bor i Bombay på den indiska västkusten. Staden är en av de fem folkrikaste i världen.

Bombay är Indiens ekonomiska centrum. De flesta av landets storföretag har sina huvudkontor där. Den viktigaste börsen har sitt säte i Bombay. I staden finns också den jättelika filmindustrin Bollywood.

För fattiga indier än Bombay drömmarnas stad. Tusentals immigranter från andra delar av landet kommer varje dag till staden på jakt efter jobb.

Efter krav från hinditalande har stadens oficiella namn ändrats till Mumbai.

Publicerat i DN den 12/7 2006.

Bara en månad är kvar till Fidel Castros 80-årsdag och i USA växer hoppet om ett regimskifte efter hans död. De två närmaste åren satsar Bushadministrationen motsvarande 570 miljoner kronor på stöd till oberoende medier och oppositionella på Kuba.

När det amerikanska stödpaketet presenterades på tisdagen förklarade president George W Bush att avsikten med det är att ”stödja det kubanska folkets övergång från förtryck till frihet”.

I praktiken kommer mycket av pengarna att gå till att ge kubanerna tillgång till oppositionella teve- och radiosändningar, såväl marksända som med satellit och internet. Men en ansenlig del av pengarna väntas också slussas till de krafter i det civila samhället som motsätter sig enpartistyret.
Annons:

Det handelsembargo som USA sedan länge riktar mot Kuba kommer att ligga fast, men Bushadministrationen lovar omfattande humanitärt bistånd om och när en eventuell övergång till flerpartistyre sker.

I Havanna mottogs den amerikanska satsningen inte oväntat med irritation.

– Det här kommer inte att förgöra vår nation. Det kommer de inte att lyckas med. Men det kommer att orsaka sorg och lidande för enskilda individer i vårt land, sade Ricardo Alarcon, talman i Kubas nationalförsamling och en av flera tänkbara efterträdare till Fidel Castro.

Den hetaste kandidaten till att bli ny president är Fidels fem år yngre bror Raúl Castro, som för närvarande är vicepresident. Inför Fidels 80-årsdag den 13 augusti verkar det som om den kubanska ledningen vill ge Raúl en något högre profil, något som kan tolkas som ett första steg mot ett eventuellt tronskifte.

Det är under denna övergångsperiod som den amerikanska regeringen vill sätta in stöten. I en rapport som presenterades samtidigt som den ekonomiska storsatsningen skriver bland andra utrikesminister Condoleezza Rice och handelsminister Carlos Gutierrez att Venezuelas vänsterradikale president Hugo Chavez antagligen kommer att göra allt för att hindra ett regimskifte på Kuba. Men, skriver de, ”svagheten i axeln Kuba-Venezuela är i själva verket Kuba, eftersom ledarna där inte kan stödja sig på någon legitimitet efter allmänna val”.

Erik Gustafsson

Publicerat i DN den 12/7 2006.

En diplomatisk kris har uppstått till följd av Nordkoreas provskjutningar av missiler i förra veckan. Nordkoreas ledning spelar ett högt politiskt spel där landets kärnvapen ligger i potten, samtidigt som röster höjs i Japan för ett ”förebyggande anfall” mot grannlandet.

– Vi är inne i ett avgörande skede, sade den amerikanska regeringens sändebud Christopher Hill sammanbitet när han anlände till Peking för överläggningar på tisdagen.

Kvällen före hade FN:s säkerhetsråd återigen bordlagt frågan om vilken reaktion förra veckans missiltester ska orsaka.

Japan har lagt fram ett förslag till resolution som stöds av USA, Storbritannien och Frankrike, och som bland annat innebär ett internationellt förbud mot att sälja teknologi som kan användas för utveckling av missiler till Nordkorea.

Men Kina och Ryssland, vilka båda har veto i säkerhetsrådet, motsätter sig resolutionstexten, eftersom de menar att den i förlängningen öppnar för militära sanktioner. De förordar i stället ett icke bindande uttalande som uppmanar Nordkorea att avstå från missiltester.

– Den kinesiska regeringen anser att den föreslagna resolutionen utgör en överreaktion. Om den antas kommer den bara att öka motsättningarna och polariseringen, sade en taleskvinna för kinesiska UD på tisdagen.
Bakgrunden till det upptrappade ordkriget är de i stort sett resultatlösa förhandlingarna om det nordkoreanska kärnvapenprogrammet som pågått sedan 2003.

De flesta bedömare anser att Nordkorea inte har tillgång till teknologi som gör det möjligt att bestycka en missil med en atombomb. Men för varje missiltest, och i synnerhet test av långdistansmissilen Taepodong-2 – som i teorin ska kunna nå ända till USA:s västkust – påminns omvärlden om att den oberäkneliga kommunistregimen i Pyongyang i en framtid kan få tillgång till sådana vapen.

Missiltesterna var troligen ett försök av den nordkoreanske ledaren Kim Jong Il att stärka sin förhandlingsposition och pressa fram eftergifter i sexpartssamtalen om kärnvapenprogrammet. Han kräver bland annat att USA lättar på de finansiella sanktioner som införts för att frysa belopp som misstänks komma från drogförsäljning och sedelförfalskning.

Men risken finns att han spelar för högt, Japan ligger inom räckhåll för de betydligt mer träffsäkra medeldistansmissilerna och där upplevs hotet från Nordkorea som ytterst konkret. Den japanska regeringen anser därför att det krävs betydligt tuffare åtgärder än 1998, då en nordkoreansk långdistansmissil passerade japanskt luftrum och gav upphov till ett kritiskt uttalande från säkerhetsrådet.

Frustrationen i Japan över den kinesiska oviljan att sätta press på Nordkorea har lett till att en debatt inletts om den japanska konstitutionen skulle tillåta ett så kallat förebyggande anfall mot Pyongyang. Höga politiker och regeringstjänstemän menar att så är fallet.

Det har fått den sydkoreanska regeringen att reagera kraftfullt:

– Talet om ”förebyggande anfall” är ett försök att öka spänningen på Koreahalvön. Dessa uttalanden visar bara på Japans inneboende aggressiva inställning och vi kan därför inte annat än oroas, sade en talesman för Sydkoreas president Roh Moo Hyun på tisdagen.
Den japanska koloniseringen av Korea och angreppen mot Kina under andra världskriget är ett ständigt närvarande mentalt bagage i detta diplomatiska spel.

Men konkreta risker med en militär operation, som massiva flyktingströmmar och en hastig ändring av den geopolitiska maktbalansen i regionen gör också att Kina, Ryssland och Sydkorea är skeptiska till en hård linje mot Nordkorea.

Erik Gustafsson

Publicerat i DN den 11/7 2006.

Serbiens förre president Milan Milutinovic och fem andra högt uppsatta serbiska befälhavare ställdes på måndagen inför rätta vid Internationella brottsmålsdomstolen i Haag. De åtalas för delaktighet i etnisk rensning i Kosovo under slutet av 1990-talet.

Åklagaren Thomas Hannis inledde med att påminna domstolen om det som föregick Natos militära intervention i Kosovo 1999.

Det året orsakade konflikten i Kosovo stora rubriker i hela världen och bilder på konvojer med tusentals flyende kosovoalbaner visades på tv. Här ska vi förklara varför, sade han.

Åklagarens linje är att morden på hundratals civila kosovoalbaner och fördrivningen av ytterligare hundratusentals var en planerad och samordnad operation som beordrades från högsta ort.

Det blir dock ingen lätt sak att bevisa att den förre presidenten i delrepubliken Serbien, Milan Milutinovic, var aktiv i beslutsfattandet. För trots att han formellt sett hade befälet över de väpnade styrkorna, hävdar Milutinovic att den reella makten låg hos hans överordnade, dåvarande Jugoslaviens president Slobodan Milosevic. Även de andra fem åtalade nekar till skuld.

Rättegången har fått ökad symbolisk betydelse eftersom Milosevic aldrig hann dömas innan han avled i tribunalens häkte i mars. En fällande dom mot en hög politiker skulle därför vara en framgång för åklagarämbetet, som fått kritik för allt för långa och utdragna processer.

Den serbiska regeringen är dock fortsatt kritisk till det man ser som ensidighet i domstolens agerande. När den bosniskmuslimske befälhavaren Naser Oric nyligen dömdes till enbart två års fängelse för sina brott under kriget i forna Jugoslavien kallade Serbiens premiärminister Vojislav Kostunica det för ett hån mot offren.

Diplomater i Belgrad som DN talat med tror inte att rättegången mot Milutinovic kommer att påverka de pågående förhandlingarna om Kosovos framtida status nämnvärt. Senare i år väntas FN:s säkerhetsråd ta ställning till om Kosovo ska bli ett självständigt land eller kvarstå som en autonom del av Serbien.

Erik Gustafsson

De åtalade

Milan Milutinovic, president i Serbien 1997-2002.
Nikola Sainovic, tidigare vice premiärminister i Jugoslavien.
Dragoljub Ojdanic, tidigare militär ÖB.
Nebojsa Pavkovic, tidigare befälhavare för militären i Kosovo.
Vladimir Lazarevic, tidigare befälhavare i Pristina Corps.
Sreten Lukic, tidigare polischef i Kosovo.
Haagtribunalen

Publicerat i DN den 10/7 2006.

En av världens mest jagade män, den tjetjenske rebelledaren Sjamil Basajev, uppges ha dödats av ryska specialtrupper. Enligt den ryska säkerhetstjänsten planerade han ett nytt terrordåd under det kommande G8-mötet.

Den ryska säkerhetstjänsten hävdar att Basajev dödades av ryska specialtrupper men detta dementeras av webbplatsen kavkazcenter.com som står den tjetjenska motståndsrörelsen nära.

Där bekräftas Basajevs död men man hävdar att explosionen var en olycka och att ryska trupper inte var inblandade.

Explosionen inträffade i delrepubliken Ingusjien i södra Ryssland, strax väster om Tjetjenien. Det är oklart exakt var i Ingusjien, men bilder som tagits av rysk militär visar resterna av en lastbil som förefaller ha sprängts i luften.

Enligt chefen för den ryska säkerhetstjänsten FSB, Nikolaj Patrusjov, var lastbilen fullastad med sprängmedel som skulle användas till ett terrordåd under den kommande helgens toppmöte mellan ledarna för världens mäktigaste nationer, den så kallade G8-gruppen.

Attacken sades vara planerad att utföras i Ingusjien och rebellerna hoppades sannolikt att världens blickar skulle dras mot konflikten i Tjetjenien som en följd av den.
Basajev uppges vara en av flera personer som dödades i säkerhetsstyrkornas operation.

Ryska medier uppgav tidigare på måndagen att fyra misstänkta tjetjenska rebeller dödats när de satt i två personbilar intill en lastbil som exploderade i Ingusjien.

-Basajevs död är ett rättmätigt återgäldande för det som gjordes mot våra barn i Beslan, sade Rysslands president Vladimir Putin i ett tv-sänt tal sedan han blivit informerad av säkerhetstjänsten.

Han syftade på det blodiga gisslandramat i staden Beslan i september 2004 som slutade med att minst 331 människor, varav hälften barn, dödades.

Basajev tog senare på sig ansvaret för denna operation, även om han lade skulden för barnens död på de ryska säkerhetsstyrkor som stormade skolan. Bland de andra attentat som han tagit på sig finns den likaså blodiga attacken mot en teater i Moskva i oktober 2002.
I en sällsynt intervju med brittiska Channel 4 sade han förra året:

-Vi är i krig. Ryssarna betalar skatt för att finansiera det kriget. De är alla medskyldiga, även om de inte bär vapen i sina händer.

Denna radikalism odlades under många år av isolering och väpnat motstånd mot den ryska militärmaktens brutala förtryck i Tjetjenien. 1994 var Sjamil Basajev en av de ledande befälhavarna inom den väpnade rebellrörelse som gjorde uppror och krävde ett självständigt Tjetjenien fritt från rysk övermakt.

När det första Tjetjenienkriget tog slut 1996 och de ryska styrkorna drog sig tillbaka ställde Basajev upp i presidentvalet men förlorade mot den mer moderate Aslan Maschadov. Han var också premiärminister under en kortare period i den ministär som rebellerna skapade.

Basajevs djupa religiösa övertygelse som muslim gjorde att han med åren upprättade band med flera islamistiska grupper i andra delar av världen. Spekulationer om band till terrornätverket al-Qaida har förekommit, men terroristexperten Magnus Norell vid FOI tror inte att det planerade attentatet går att koppla till det.

– Med de uppgifter vi har nu tror jag att man ska se det här i ett ryskt sammanhang, specifikt kopplat till Tjetjenienkonflikten, säger Magnus Norell till DN.

Erik Gustafsson

Publicerat i DN den 11/7 2006.

MEXICO CITY. När mexikanerna på söndag väljer ny president är den höga kriminaliteten och narkotikamaffians växande makt centrala frågor. Krav på hårda tag höjs från flera håll.

Samtidigt är avvägningen mellan brottsbekämpning och den enskildes rättigheter alltid en delikat balansgång i mexikansk politik. De båda ledande kandidaterna, socialdemokraten López Obrador och konservative Felipe Calderón, vet att frågan kan slå åt båda håll.

Det visar inte minst händelserna i San Salvador Atenco.
Annons:

– Titta här, och här, och här! De krossade alla fönstren, stack in sina gevär genom dem och sköt in tårgas i rummen. Vi fick kasta oss på golvet för att försöka skydda de små barnen, säger Gloria Espinoza Huerta och pekar mot de krossade rutorna som hon lagat med plastskynken.

– Poliserna hade inte någon husrannsakan, de bara gick in i huset och misshandlade mina tre vuxna söner, vände upp och ned på allt, slog sönder teven och stal de 5.000 pesos som jag hade lagt undan till svåra tider.

Hon ser sorgsen ut, där hon står utanför sitt lilla tegelhus i San Salvador Atenco, en förstad till Mexico City som under ett par dagar i maj skakades av kravaller till följd av en konflikt mellan ambulerande blomförsäljare och myndigheter.

Under den första dagens sammanstötningar skadades ett femtiotal poliser och en fjortonårig pojke sköts till döds. Även en 20-årig man avled senare av sina skador. Följande dag skickade delstatsregeringen flera tusen kravallpoliser till förstaden.

– De kom tidigt på morgonen, bröt sig in i en massa hus och grep folk överallt. En helikopter snurrade lågt över taken, säger Gloria Espinoza Huerta och gestikulerar mot den klarblå himlen.

Fler än 200 personer greps godtyckligt när polisen bröt sig in i hem, misshandlade människor som kom i deras väg och vandaliserade egendom.

Enligt Mexikos ombudsman för mänskliga rättigheter, som granskat polisinsatsen i en kritisk rapport, utsattes ett fyrtiotal kvinnliga fångar för kränkande behandling under fångtransporterna till häkten i Mexico City.

Minst sju kvinnor uppger att de våldtagits av poliser i bussarna och många fler utsattes för förnedrande behandling och misshandel.

Delstatsguvernören Enrique Peña Nieto vägrade till en början att överhuvudtaget diskutera eventuella felgrepp från polisens sida, men har nu pressats till att inleda en utredning, något som kan ses som ett tecken på att saker och ting har förändrats i Mexiko på senare år.

För samtidigt som polisövergrepp och korruption fortfarande tynger rättssystemet, så har ett antal oberoende och granskande institutioner byggts upp under president Fox år vid makten, bland annat det organ som ombudsmannen leder.

De båda ledande kandidaterna inför söndagens presidentval, Andres Manuel López Obrador och Felipe Calderón, är eniga om att mer måste göras för att stärka den mexikanska rättsstaten. Oavsett vem som segrar i valet väntar därför troligen en reformering av domstolsväsendet i angloamerikansk riktning, det vill säga med större muntliga inslag.

I dag sammanställs enbart skriftligt förundersökningsmaterial – enorma luntor som en domare sedan tar ställning till, ofta utan att överhuvudtaget ha träffat vare sig målsägande eller den åtalade. Systemet leder därför ofta till långa väntetider och korruption.

Men om samsynen är stor mellan kandidaterna när det gäller behovet av en reformering av rättssystemet, så är den desto mindre när det gäller brottsbekämpningen.

De senaste årens ökande kriminalitet och våldsamma uppgörelser mellan olika narkotikakarteller har fått det regerande PAN:s kandidat, Felipe Calderón, att lova hårda tag mot ”buset”, även om han har vissa svårigheter att förklara varför han skulle lyckas bättre än sin mentor Fox.

López Obrador hävdar i stället att grundorsaken till den höga brottsligheten är de stora inkomstklyftorna i landet, och han vill därför satsa på fattigdomsbekämpning. Hans kritiker pekar dock gärna på att brottsligheten sköt i höjden under hans år som borgmästare i Mexico City.

Erik Gustafsson

Knapp ledning för vänsterkandidaten

Presidentval hålls i Mexiko vart sjätte år och presidenten får enbart sitta en mandatperiod.

De tre kandidaterna inför söndagens val är konservative Felipe Calderón (PAN), socialdemokraten Andres Manuel López Obrador (PRD) och det gamla maktpartiet PRI:s kandidat Roberto Madrazo.

De senaste opinionsundersökningarna ger López Obrador en knapp ledning, tätt följd av Felipe Calderón.

Publicerat i DN den 29/6 2006.