Israel har rätten på sin sida när de går in i södra Libanon. Det menar två folkrättsexperter som DN talat med. Men de betonar också att det kan förändras om bombningarna utökas och civilbefolkningen kommer i kläm.

Folkrättsprofessor Ove Bring anser att den israeliska reaktionen hittills inte bryter mot internationell rätt.

– Eftersom det var Hizbollah som först attackerade en postering på israeliskt territorium, så har Israel rätt att försvara sig enligt den så kallade självförsvarsprincipen, säger Ove Bring.
Annons:

– Men försvaret ska vara proportionerligt till det hot som man ställs inför. Exakt var den gränsen går är alltid en politisk och humanitär bedömning, men allmänt sett kan man säga att om civila offer krävs under en längre tid utan att målet uppnås så blir det problematiskt.

Ove Bring menar att bombningarna av vägar, broar och Hizbollah-läger i södra Libanon är legitima försvarsåtgärder. Även bombningarna av flygplatsen i Beirut tycker han går att försvara.

– Det kan ses som Israels sätt att sända en signal till Libanons regering. Det är ju trots allt så att den libanesiska regeringen tillåtit Hizbollah att agera från dess territorium, säger Ove Bring.

Han får medhåll av Hans Corell, som varit biträdande generalsekreterare i FN.

– Ett land har skyldighet att se till att dess territorium inte används av krafter som uppträder aggressivt mot grannländer, säger han.

– Samtidigt har Israel haft lång tid, ända sedan 1940-talet, på sig att lösa den situation som uppstod i och med staten Israels grundande. Det går det inte att frikoppla den konflikt som nu har uppstått från palestiniernas situation. Båda sidor har ett ansvar för att lösa konflikten, säger Hans Corell till DN.

Han menar att Hizbollahs attack och tillfångatagande av två israeliska soldater är olagliga, oavsett vilket rättsligt ramverk som tillämpas.

– Israel säger att deras soldater ”kidnappats” och det är en korrekt term om man ser Hizbollah som en renodlat kriminell grupp. Men även om man väljer att se Hizbollah som en krigförande motpart, så är det enligt Genèvekonventionen förbjudet att ta gisslan. Och organisationens omedelbara krav på fångutväxling visar att det rör sig om det, säger Hans Corell.

Erik Gustafsson

Publicerat i DN den 14/7 2006.

Radikala grupper i Kashmir och en ökänd gangsterkung med band till al-Qaida var på onsdagen polisens huvudmisstänkta för de sju samordnade bombattentaten mot pendeltåg i Bombay. Samtidigt började livet i mångmiljonstaden långsamt återgå till det normala.

Utredare hade börjat gå igenom de sönderbombade tågen och stationerna i den indiska staden Bombay efter tisdagens bombdåd.

Enligt ett högt polisbefäl orsakades explosionerna troligen av tidsinställda bomber uppgav den brittiska etermediekanalen BBC.

Monsunregnet hällde ned över de tusentals pendlare som stod och väntade på tågperrongerna tidigt på onsdagsmorgonen i norra Bombay. Trots att minst 183 människor dödades och över 700 skadades när förstaklassvagnar förvandlades till dödsfällor dagen innan, så var det ändå många som var tvungna att ta tåget.

-Visst är det lite otäckt, men vi har inget val. Vi måste ju arbeta, sade 24-åriga Amita Rane till Reuters utsände.

Tågtrafiken började fungera redan i gryningen och befolkningen uppmanades att fortsätta med sina vanliga sysslor och sända sina barn till skolan. Samtidigt höjdes säkerheten i många städer runt om i Indien och polisens närvaro på offentliga platser var större än normalt.

-På kvällen efter attentaten blev det fullständigt kaos i trafiken här i stan, men nu har livet börjat återgå till det normala, berättar K C Mehra, Sveriges honorärkonsul i Bombay.

Han påpekar att det inte är första gången som Bombayborna råkar ut för terrordåd. Många minns fortfarande de koordinerade attackerna i mars 1993, då tretton bomber exploderade vid olika finansiella centrum i staden.

Hjärnan bakom den operationen ansågs vara Dawood Ibrahim, en mäktig muslimsk gangsterboss i Bombays undre värld som ville hämnas hindunationalisters attack mot en viktig moské.

Han har i alla år lyckats undgå rättvisan och allt tyder på att han fortfarande kontrollerar sitt underjordiska imperium, men nu från en okänd ort i Pakistan. Där har Ibrahim, enligt underrättelseuppgifter, fått nära kontakt med Lashkar-e-Toiba, den Kashmirbaserade organisation som indisk polis på onsdagen utsåg till huvudmisstänkt för tisdagens tågbomber i Bombay. En koppling till Dawood Ibrahim är inte osannolik.

-Lashkar-e-Toiba är den enda av de radikala organisationerna som har kapacitet att utföra en så här avancerad operation i dag. Och jag tror att Dawood Ibrahim har ett finger med i det här på något sätt utan hans kontaktnät är det svårt att genomföra något sånt här i Bombay, säger Suba Chandran, som forskat om Kashmirkonflikten vid Institute for Peace and Conflict Studies i New Delhi, till DN.

Att en representant för Lashkar-e-Toiba på onsdagen förnekade att organisationen varit inblandad avfärdar han.

-De har inte tagit på sig något av sina tidigare attentat heller.

På onsdagen rapporterade nyhetsbyrån AFP att sex människor skadats i en granatattack i Kashmir. Granaten kastades på turister i färd med att gå ombord på en buss i turistorten Gulmarg. Tre av de skadade kommer från New Delhi och tre kommer från Kashmir.

I den flora av spekulationer som uppstått efter dåden har många pekat mot Usama bin Ladin och al-Qaida, inte minst på grund av likheterna med attentaten i Madrid och London. Men några direkta kontakter mellan Lashkar-e-Toiba och al-Qaidas ledning är inte dokumenterade. Däremot hade Lashkar-e-Toiba under en tid goda relationer med talibanerna i Afghanistan.

Gangsterkungen Dawood Ibrahim skulle kunna vara länken till al-Qaida, då han misstänks ha fått träning i ett terroristläger i Afghanistan före den 11 september 2001 och dessutom tros göra affärer med både talibanerna och al-Qaida i samband med skeppandet av narkotika läs heroin till Västeuropa.

Av den anledningen stämplade USA:s regering honom som ”global terrorist” 2003 och inledde förhandlingar i FN för att försöka frysa hans tillgångar på olika sätt. Men fram till nyligen uppgavs han leva gott i Pakistan, där han bland annat tros ha beskydd av vänner inom den pakistanska säkerhetstjänsten ISI.

Erik Gustafsson
Jesper Huor

Publicerad i DN den 12/7 2006.

I Libanons huvudstad Beirut låg gatorna närmast öde på onsdagskvällen.
– Människor sitter hemma och ser på teve för att se vad som ska hända. Självklart är folk oroliga, säger svenskan Elisabet Sundström till DN.

Hon arbetar som informatör för Rädda Barnen i Beirut och har varit bosatt i staden i över fyra år. När DN når henne på telefon sent på onsdagskvällen lokal tid är hon fortfarande kvar på kontoret, där hon försöker hålla kontakt med anställda ute i landet.

– Tidigare i dag var små grupper av Hizbollah-anhängare ute på gatorna och sköt i luften med gevär för att fira, men i övrigt har det varit lugnt här. Vi rekommenderar ändå våra anställda att hålla sig inomhus och att inte besöka palestinska flyktingläger, säger Elisabet Sundström.

Cirka 450 svenska medborgare befinner sig i Libanon för närvarande, uppskattar Pierre Saad på det svenska konsulatet i Beirut.

– De flesta finns i eller omkring huvudstaden. Det är ytterst få, kanske max två eller tre stycken, som finns i de södra delarna av landet, säger Pierre Saad till DN.

Tills vidare har svenska UD inte ändrat sina rekommendationer när det gäller resor till Libanon och inga uppmaningar om extra försiktighet har heller gått ut till de svenskar som befinner sig i landet.

– Men vi följer självklart noga hur situationen utvecklas, säger Pierre Saad.

Erik Gustafsson

Publicerat i DN den 13/7 2006.

Mitt i värsta rusningstid på tisdagen exploderade sju kraftfulla bomber på olika pendeltåg och perronger i Bombay. Minst 135 människor dödades och över 250 skadades i attackerna, uppgav indisk polis.

Klockan fem i halv sju på kvällen lokal tid exploderade den första bomben vid stationen Bhayander, en förort väster om Bombays stadskärna, uppger tv-kanalen CNN-IBN. Strax därefter inträffade explosioner i tåg och på perronger vid de närliggande stationerna Khar, Mahim, Matunga, Jogeshwari och Borivili.

Ytterligare en sprängladdning detonerade ungefär samtidigt på ett pendeltåg som befann sig mellan stationerna Khar och Santacruz. Polis fann strax därefter en annan, odetonerad sprängladdning vid stationen Borivili. Den desarmerades snabbt av polismän på platsen.
Annons:

Ögonvittnen beskriver fruktansvärda scener, där tågen slitits upp som konservburkar av kraften i sprängladdningarna.

Det ligger kroppsdelar utspridda överallt och lokala affärsinnehavare springer ut på spåren för att hjälpa dem som kastats dit av tryckvågen, sade en korrespondent för CNN-IBN som befann sig i ett av tågen när attackerna inträffade.

De första uppgifterna tydde på att flera av attentaten riktades mot vagnar där enbart män färdades. Och enligt vittnesuppgifter till brittiska BBC var explosionerna så kraftiga att passagerare i angränsande vagnar trodde att tåget träffats av blixten.

Polisen ville dock på tisdagskvällen inte spekulera i vilken typ av sprängmedel som kunde ha använts i attentatet. Det var heller inte klart om det rörde sig om självmordsattentat eller fjärrutlösta bomber.

Alla pendeltågslinjer i staden stängdes omedelbart av myndigheterna och polisen inledde ett frenetiskt sökande efter fler bomber.
För många av de boende i 16-miljonersstaden Bombay är pendeltågssystemet det enda realistiska transportalternativet och hundratusentals indier fick därför finna sig i att ta sig hem från arbetet bäst de kunde. Drygt sex miljoner indier använder sig av pendeltågssystemet varje dag.

Indiens premiärminister Manhoman Singh fördömde attacken i starka ordalag och manade befolkningen till lugn.

Jag vill uppmana folk till att behålla lugnet, inte lystra till rykten och fortsätta med sina dagliga aktiviteter som normalt, sade Singh.

Ingen grupp eller organisation hade ännu på tisdagskvällen tagit på sig skulden för attentaten, men indisk säkerhetstjänst uppgav att den haft viss underrättelseinformation som tydde på att en attack planerades.

Tidigare på tisdagen dödades åtta människor i den indiska delen av Kashmir i granatattacker som utfördes av separatister. Det spädde på spekulationer om att islamistiska organisationer i Kashmir kunde ligger bakom dåden.

Sten Widmalm, som är statsvetare vid Uppsala universitet och har forskat om extremism i Kashmirkonflikten, utesluter inte att det kan vara så.

Relationerna mellan Indien och Pakistan har förbättrats på senare tid och militanta grupperingar i Kashmir kan vilja motverka det på det här sättet. Men det är vanskligt att spekulera om sådant i det här skedet, säger Sten Widmalm till DN.

Men effekten kommer att bli att den redan försvagade indiska regeringen kommer att bli pressad att inta en hårdare linje mot Pakistan av hindunationalisterna, säger han.

Pakistans president Pervez Musharraf gick snabbt ut och fördömde dåden, som han beskrev som en ”vidrig terroristattack”. Även USA:s regering fördömde attackerna i starka ordalag.

Erik Gustafsson

Bombay

17 miljoner människor bor i Bombay på den indiska västkusten. Staden är en av de fem folkrikaste i världen.

Bombay är Indiens ekonomiska centrum. De flesta av landets storföretag har sina huvudkontor där. Den viktigaste börsen har sitt säte i Bombay. I staden finns också den jättelika filmindustrin Bollywood.

För fattiga indier än Bombay drömmarnas stad. Tusentals immigranter från andra delar av landet kommer varje dag till staden på jakt efter jobb.

Efter krav från hinditalande har stadens oficiella namn ändrats till Mumbai.

Publicerat i DN den 12/7 2006.

Bara en månad är kvar till Fidel Castros 80-årsdag och i USA växer hoppet om ett regimskifte efter hans död. De två närmaste åren satsar Bushadministrationen motsvarande 570 miljoner kronor på stöd till oberoende medier och oppositionella på Kuba.

När det amerikanska stödpaketet presenterades på tisdagen förklarade president George W Bush att avsikten med det är att ”stödja det kubanska folkets övergång från förtryck till frihet”.

I praktiken kommer mycket av pengarna att gå till att ge kubanerna tillgång till oppositionella teve- och radiosändningar, såväl marksända som med satellit och internet. Men en ansenlig del av pengarna väntas också slussas till de krafter i det civila samhället som motsätter sig enpartistyret.
Annons:

Det handelsembargo som USA sedan länge riktar mot Kuba kommer att ligga fast, men Bushadministrationen lovar omfattande humanitärt bistånd om och när en eventuell övergång till flerpartistyre sker.

I Havanna mottogs den amerikanska satsningen inte oväntat med irritation.

– Det här kommer inte att förgöra vår nation. Det kommer de inte att lyckas med. Men det kommer att orsaka sorg och lidande för enskilda individer i vårt land, sade Ricardo Alarcon, talman i Kubas nationalförsamling och en av flera tänkbara efterträdare till Fidel Castro.

Den hetaste kandidaten till att bli ny president är Fidels fem år yngre bror Raúl Castro, som för närvarande är vicepresident. Inför Fidels 80-årsdag den 13 augusti verkar det som om den kubanska ledningen vill ge Raúl en något högre profil, något som kan tolkas som ett första steg mot ett eventuellt tronskifte.

Det är under denna övergångsperiod som den amerikanska regeringen vill sätta in stöten. I en rapport som presenterades samtidigt som den ekonomiska storsatsningen skriver bland andra utrikesminister Condoleezza Rice och handelsminister Carlos Gutierrez att Venezuelas vänsterradikale president Hugo Chavez antagligen kommer att göra allt för att hindra ett regimskifte på Kuba. Men, skriver de, ”svagheten i axeln Kuba-Venezuela är i själva verket Kuba, eftersom ledarna där inte kan stödja sig på någon legitimitet efter allmänna val”.

Erik Gustafsson

Publicerat i DN den 12/7 2006.

En diplomatisk kris har uppstått till följd av Nordkoreas provskjutningar av missiler i förra veckan. Nordkoreas ledning spelar ett högt politiskt spel där landets kärnvapen ligger i potten, samtidigt som röster höjs i Japan för ett ”förebyggande anfall” mot grannlandet.

– Vi är inne i ett avgörande skede, sade den amerikanska regeringens sändebud Christopher Hill sammanbitet när han anlände till Peking för överläggningar på tisdagen.

Kvällen före hade FN:s säkerhetsråd återigen bordlagt frågan om vilken reaktion förra veckans missiltester ska orsaka.

Japan har lagt fram ett förslag till resolution som stöds av USA, Storbritannien och Frankrike, och som bland annat innebär ett internationellt förbud mot att sälja teknologi som kan användas för utveckling av missiler till Nordkorea.

Men Kina och Ryssland, vilka båda har veto i säkerhetsrådet, motsätter sig resolutionstexten, eftersom de menar att den i förlängningen öppnar för militära sanktioner. De förordar i stället ett icke bindande uttalande som uppmanar Nordkorea att avstå från missiltester.

– Den kinesiska regeringen anser att den föreslagna resolutionen utgör en överreaktion. Om den antas kommer den bara att öka motsättningarna och polariseringen, sade en taleskvinna för kinesiska UD på tisdagen.
Bakgrunden till det upptrappade ordkriget är de i stort sett resultatlösa förhandlingarna om det nordkoreanska kärnvapenprogrammet som pågått sedan 2003.

De flesta bedömare anser att Nordkorea inte har tillgång till teknologi som gör det möjligt att bestycka en missil med en atombomb. Men för varje missiltest, och i synnerhet test av långdistansmissilen Taepodong-2 – som i teorin ska kunna nå ända till USA:s västkust – påminns omvärlden om att den oberäkneliga kommunistregimen i Pyongyang i en framtid kan få tillgång till sådana vapen.

Missiltesterna var troligen ett försök av den nordkoreanske ledaren Kim Jong Il att stärka sin förhandlingsposition och pressa fram eftergifter i sexpartssamtalen om kärnvapenprogrammet. Han kräver bland annat att USA lättar på de finansiella sanktioner som införts för att frysa belopp som misstänks komma från drogförsäljning och sedelförfalskning.

Men risken finns att han spelar för högt, Japan ligger inom räckhåll för de betydligt mer träffsäkra medeldistansmissilerna och där upplevs hotet från Nordkorea som ytterst konkret. Den japanska regeringen anser därför att det krävs betydligt tuffare åtgärder än 1998, då en nordkoreansk långdistansmissil passerade japanskt luftrum och gav upphov till ett kritiskt uttalande från säkerhetsrådet.

Frustrationen i Japan över den kinesiska oviljan att sätta press på Nordkorea har lett till att en debatt inletts om den japanska konstitutionen skulle tillåta ett så kallat förebyggande anfall mot Pyongyang. Höga politiker och regeringstjänstemän menar att så är fallet.

Det har fått den sydkoreanska regeringen att reagera kraftfullt:

– Talet om ”förebyggande anfall” är ett försök att öka spänningen på Koreahalvön. Dessa uttalanden visar bara på Japans inneboende aggressiva inställning och vi kan därför inte annat än oroas, sade en talesman för Sydkoreas president Roh Moo Hyun på tisdagen.
Den japanska koloniseringen av Korea och angreppen mot Kina under andra världskriget är ett ständigt närvarande mentalt bagage i detta diplomatiska spel.

Men konkreta risker med en militär operation, som massiva flyktingströmmar och en hastig ändring av den geopolitiska maktbalansen i regionen gör också att Kina, Ryssland och Sydkorea är skeptiska till en hård linje mot Nordkorea.

Erik Gustafsson

Publicerat i DN den 11/7 2006.