Erik de la Reguera
Journalist och författare | Journalist and author | Periodista y escritor | Journaliste et écrivain

Monthly Archive: maj 2008

”Farcgerillan är i sönderfall”

CUERNAVACA. Den colombianska Farcgerillan är i sönderfall. Det sade gerillakommandanten ”Karina” till de församlade medierna sedan hon deserterat i helgen. Avhoppet innebär ännu ett hårt slag för Farc, men de flesta experter väntar sig ändå inte ett snabbt slut på konflikten.

Det var en hungrig och utsliten Karina som deserterade från Farcs 47:e front i helgen.

Den 40-åriga kommandanten hade då under en längre tid varit den högst uppsatta kvinnan i gerillan och setts som en förebild av många kvinnliga gerillasoldater, som utgör en tredjedel av marxistiska Farcs rekryter.

-Jag hade inte haft kontakt med den högsta ledningen på över två år och den militära pressen i området har varit hård. Det var det som fick mig att ta beslutet, sade hon på den kaotiska presskonferens som hölls i måndags kväll.

-Farc är i sönderfall, lade hon till.

”Karina”, vars riktiga namn är Nelly Ávila Forero, sade sig vara medveten om att det är dödsstraff på att desertera i Farc, men trots det valde hon att acceptera det erbjudande om skydd och amnesti som hon fått av självaste presidenten i Colombia, Álvaro Uribe.

Isoleringen av Karinas front uppges ha förvärrats i början av mars, då gerillans nummer två, Raúl Reyes, dödades i en colombiansk attack mot en gerillabas i Ecuador.

Bara några dagar senare förråddes och dödades även Iván Rios, Karinas närmaste överbefälhavare, av en gerillasoldat som var ute efter den belöning som regeringen erbjuder för Farcledares huvud.

Den 47:e fronten, som Karina ledde, drabbades sedan av en rad avhopp och enligt henne själv utgörs dess led nu bara av ett femtiotal man, jämfört med omkring 300 för några år sedan.
Regeringen vill gärna framställa hennes historia som typisk.

Enligt försvarsdepartementet har omkring 6.000 gerillasoldater deserterat de senaste åren. Samma källor menar att Farc gått från att ha omkring 17.000 soldater i sina led till att i dag ha omkring 8.000.

Oberoende bedömare är dock skeptiska till dessa uppgifter. För även om deserteringar är vanliga i gerillan så är även nyrekryteringen omfattande.

Många tonåringar på landsbygden lockas av den status och förhållandevis goda lön som man får som gerillasoldat.

Samtidigt är de flesta experter överens om att Farc tappat i styrka i många områden i landet. Numera är det framför allt i de fattigaste och mest marginaliserade regionerna i södra delen av landet som Farc är stark.

Erik de la Reguera

DN 2008-05-20

Snabb rapport från R:s soffa i Mexico City

Det har varit en intensiv vecka: först frisknade jag till i La Paz efter några dagars höghöjdsmagsjuka och fick gjort åtminstone lite av allt det jag hade planerat.

Flög sen med Aerosur (inte helt förtroendeingivande) till Buenos Aires och tillbringade ett par dagar i Argentinas höstvackra huvudstad, där det var fix och trix och febrilt packande.

I går var allt klart och vi kunde lugnt sätta oss på en tiotimmarsflight till Mexico City med chilenska LAN (fantastiskt bra – bästa flygbolaget i Latinamerika, om ni frågar mig). Och nu är jag alltså här och pustar ut i R:s soffa.

Skönt.

Stan är lika kaotiskt härlig som vanligt. Och ikväll ska jag till Coyoacán. Yes box.

För övrigt har jag börjat blogga lite på DN:s så kallade Världenblogg också. Den ska dock bara finnas i några veckor, om jag har förstått det rätt.

Tredje gången gillt för Fernández

MEXICO CITY. Invånarna i det västindiska landet Dominikanska republiken gav på fredagen Leonel Fernandez förnyat förtroende som landets president. Det blir hans tredje mandatperiod.

När 73 procent av rösterna i fredagens val räknats hade den liberale Leonel Fernandez fått 53 procent av väljarsympatierna, medan hans främsta rival Miguel Vargas Maldonado fick 41 procent. Det räckte för att Fernandez skulle utropa sig till segrare i valet.
Vargas Maldonado erkände sig snabbt slagen, även om han klagade över ”ett skamlöst användande av statliga resurser” i Fernandez kampanj. Den stora segermarginalen gjorde att det inte krävdes någon andra valomgång.
Dagarna före valet inträffade en rad smärre våldsincidenter, i vilka minst tre människor dödades och åtta skottskadades. Men på själva valdagen gick allt lugnt till, uppgav valobservatörer på plats.
Dominikanska republiken har sedan Leonel Fernandez kom till makten 2004 haft en ekonomisk tillväxt på omkring 8-9 procent per år, vilket gjort landet till en ekonomisk motor i Västindien.
Det senaste året har dock tillväxten avtagit, mycket på grund av den försvagade konjunkturen i USA. Fortsätter den utvecklingen kan Fernandez snabbt hamna i onåd hos befolkningen, som än så länge haft överseende med att sociala reformer uteblivit under hans mandatperiod.
Men på fredagskvällen var regeringspartiet PLD:s supportrar ute på gatorna och firade till fram på småtimmarna, allt medan rytmerna av den för landet så karaktäristiska merenguen genljöd i Santo Domingo.

Erik de la Reguera

DN 2008-05-17

Nedbäddad och blå

Det är inte alltid lätt att vara korrespondent. Sedan ett par dagar tillbaka har jag feber och en kass mage, kanske (men jag har inga bevis) orsakat av maten på det där kinahaket bredvid café Alexander i Sopocachi.

Som tur var hade jag dock hunnit börjat vänja mig vid höjden här i La Paz (det pendlar mellan 4000 och 3100 m) innan magen gick i strejk. Och jag hann skriva lite om folkomröstningen i Santa Cruz, här och här.

Medan jag väntar på att bli frisk lägger jag ut några bilder från första maj på Plaza Murillo:

Vicepresident Álvaro García Linera och president Evo Morales knyter sina nävar.

Moi, som talar med aymarakvinnor.

Soldater utanför telekombologet Entels huvudkontor, sedan Evo Morales mitt under sitt förstamajtal skrivit under ett dekret som nationaliserar bolaget.

Ja till självstyre i Santa Cruz

LA PAZ. Bolivias rikaste provins, Santa Cruz, röstade på söndagen ja till kraftigt utökat självstyre, vilket i förlängningen riskerar att leda till en splittring av landet och ett möjligt inbördeskrig.

– Ondskans emissarier misslyckades! I dag har vi börjat gå på vägen mot en ny republik! ropade provinsprefekten Ruben Costas till ett grönvitt folkhav i staden Santa Cruz, som jublande tog emot beskedet att deras ja-linje segrat i söndagens kontroversiella folkomröstning om långtgående autonomi för provinsen med samma namn.

Santa Cruz är den främsta ekonomiska motorn i Bolivia och i och med söndagens resultat tas första steget mot vad som av initiativtagarna beskrivs som en alternativ statsbildning. Till att börja med kommer viktiga skatteintäkter hindras från att nå centralregeringen i La Paz, samtidigt som en ny polisstyrka skapas, vilken i värsta fall kan komma att ställas mot landets armé.

Enligt vallokalsundersökningar fick ja-linjen omkring 80-85 procent av rösterna, medan nejsidan fick 15-20 procent. Den statliga tv-kanalen Canal 7 uppgav att valdeltagandet var 61 procent, en siffra som landets president Evo Morales gärna återkom till i sitt tal till nationen senare på kvällen:

– Santa Cruz är en splittrad provins. Lägger man samman nejrösterna med dem som inte gick och röstade kommer man upp i nästan 50 procent, sade Morales, vars parti MAS (Rörelsen för Socialism) hade manat sina anhängare att inte delta i omröstningen.

Landets valtribunal hade sedan tidigare ogiltigförklarat folkomröstningen för att den anses strida mot rådande författning.

Som ett led i den allt värre polariseringen mellan de av ursprungsfolken dominerade höglanden i väster och de bördiga låglanden i öster gick ändå den högerkonservativa ledningen i Santa Cruz vidare. Och nu riskerar en slags stat i staten att bildas i Bolivia.

Ytterligare tre provinser har utlyst folkomröstningar i juni och blir det ja även där kan Evo Morales finna sig regerande i ett delat land, där oppositionen kontrollerar ett stort område i öster som i folkmun kallas ”Halvmånen” och som är rikt på naturtillgångar, inte minst på naturgas.
För att undvika en sådan utveckling kallade Morales ledarna för provinserna till dialog på söndagen:

– Låt oss hoppas att denna uppmaning hörsammas! sade han.

En föraning av vad som kan vänta om denna dialog inte leder till några konkreta resultat kom när handgemäng mellan Morales-anhängare och Santa Cruz-aktivister på söndagen krävde minst ett dödsoffer, medan 18 personer skadades på olika håll i Santa Cruz.

Kravet på ökad autonomi har en lång historia i Bolivia, men det främsta skälet till att det nu dammats av är tveklöst att oppositionen vill slå mot Morales regering.

Många av de politiska ledarna i Santa Cruz är stora landägare och medlemmar av en ekonomisk elit som har känt sig hotad allt sedan aymaraindianen Evo Morales kom till makten i januari 2006.

Inte minst den jordreform som Morales nu vill att bolivianerna ska anta tillsammans med en ny konstitution har retat många av de stora landägarna i Santa Cruz.

Bolivianerna ska i en folkomröstning få avgöra om den största landegendomen i landet ska få vara på 5 000 eller 10 000 hektar, vilket ses som en krigsförklaring av många sojabönder och boskapsskötare i Santa Cruz.

Samtidigt pressas Morales av sin radikala väljarbas, som framförallt finns i de fattiga högländerna i och runt La Paz. Många av dessa indianorganisationer och fackföreningsrörelser kräver hårda tag mot utbrytarprovinserna, något som kommer att minska presidentens spelrum när det väl kommer till förhandlingar.

Erik de la Reguera

DN 2008-05-05

Provinser trotsar Bolivias president

SANTA CRUZ. I Sydamerikas fattigaste land, Bolivia, hotar sedan några veckor splittring och inbördeskrig. President Evo Morales har allt svårare att kontrollera den radikala högeropposition som på söndag ordnar folkomröstning i provinsen Santa Cruz och planerar att utropa ”en andra republik”.

”Evo är en mördare”, invånare i Santa Cruz, ta upp vapnen!” manar graffiti på väggarna i Bolivias största stad Santa Cruz.

Här, på det bördiga låglandet i sydöstra Bolivia, är mestiserna och de spanskättade fortfarande i majoritet, och hatet och misstron mot landets demokratiskt valde president, aymaraindianen Evo Morales, går inte att ta miste på.

Nu har delstatsregeringen utlyst en folkomröstning om regionalt självstyre till på söndag en omröstning som kan leda till att landet delas om det blir ett ja.

– Den andra republiken i Bolivia föds den 4 maj! proklamerade provinsprefekten Ruben Costas trotsigt i helgen.

Sedan Evo Morales kom till makten i januari 2006 har han mötts av hårt motstånd från den traditionella makteliten i Bolivia, som till stor del består av välbärgade företagsledare med spanskt påbrå.

– De kan inte acceptera att en indian är landets president, sade Evo Morales tidigare i veckan.

På onsdagen arrangerades en stor manifestation för jakampanjen i Santa Cruz. Tusentals människor samlades i centrum och viftade med provinsens grönvitrandiga flagga, och stödmanifestationer väntades i flera andra provinser där liknande folkomröstningar utlysts, men till senare datum.

I praktiken rör det sig om ett sätt att hindra viktiga skatteintäkter från att nå La Paz. Så trots att ledarna för autonomirörelsen gärna poängterar att deras krav har en lång historia och brett folkligt stöd, är det uppenbart att avsikten är att slå mot Morales regering.

Folkomröstningen har stämplats som olaglig av regeringen, vilket har fått stöd av landets valtribunal. Och i Santa Cruz är många fortfarande osäkra på om de ska gå och rösta på söndag.

– Jag tilltalas av tanken på att mer av de rikedomar vi producerar i Santa Cruz ska stanna i provinsen. Men den lilla grupp som har tagit fram förslaget verkar ha en dold agenda, säger Julio Cesar Salazar, en nyutexaminerad jurist som jag träffar på ett torg i staden.

Polariseringen ökas av att Evo Morales vill att landet i stället ska folkomrösta om ett förslag till ny konstitution, ett förslag som oppositionen menar har tagits fram under kuppartade former.

Denna nya konstitution skulle bland annat ge landets ursprungsfolk begränsat självstyre, medan sjukvård och utbildning garanteras för alla bolivianer.

De amerikanska staternas samarbetsorganisation, OAS, har försökt medla i konflikten men det mesta tyder ändå på att det går mot en konfrontation. Båda sidor anklagar varandra för att bryta mot lagen, och såväl Evo Morales anhängare som oppositionen har deltagit i våldsamma gatuprotester i det förflutna.

I bakgrunden pågår ett storpolitiskt spel med höga insatser. När Santa Cruz-senatorn Oscar Ortiz nyligen var i Colombia för att söka stöd för autonomiprocessen sade han:

– Bolivia kan bli det land som markerar brytpunkten för den auktoritära vänstermodell som inspireras av Hugo Chávez; en brytpunkt som kan leda till hela modellens sammanbrott.

Erik de la Reguera

Fakta:
Drygt 60 procent av Bolivias befolkning tillhör de olika ursprungsfolken, varav många talar språken quechua eller ayamara.

Bolivia är Sydamerikas fattigaste land.

Omkring 60 procent av landets befolkning lever i fattigdom. Många av dem är indianer.

När Evo Morales och hans parti MAS (Rörelsen för socialism) segrade i valet i december 2005 var det första gången som en indian blev landets president.

Morales har lyckats förena socialism och antirasism till ett politiskt program, och han har allierat sig med Venezuela, Kuba, Ecuador och Nicaragua.

Bolivia är rikt på naturresurser, inte minst på naturgas, och en stor del av dessa tillgångar finns i sydöstra delen av landet.

Bland annat i Santa Cruz, den provins som nu på söndag röstar om autonomi

DN 2008-05-02