Skandaler och mer skandaler
Först kom den här märkliga historien i Guatemala (del 1 av den mördade Rosenbergs videoanklagelser mot president Colom kan ni se ovan och min text i DN finns här).
Sedan lyckas Mexikos främsta journalist just nu, Carmen Aristegui, fånga förre presidenten (1982-88) Miguel de la Madrid på band när han säger att hans efterträdare Carlos Salinas (åren 1988-94) stal stora belopp ur Mexikos statskassa, var lierad med narkotikamaffian via sin bror och allmänt ”korrupt och omoralisk”.
Intervjun med de la Madrid är i själva verket en uppgörelse med något som många misstänkt, men inte haft bevis för – att Salinas öppnade statens dörrar på vid gavel för narkotikamaffian. Lyssna här.
Men någon Fujumoriprocess mot Salinas lär det nog inte bli, för bara några få timmar efter sändning meddelade talesmän för den åldrade de la Madrid att han inte varit ”vid sina sinnens fulla bruk” under intervjun. Och visst låter expresidenten lite trött, men inte värre än att han verkar ha full koll på vad det är han svarar på.
Miguel de la Madrids talesmän hade dessutom dementerat uppgifter om att han skulle vara vid dålig hälsa bara några dagar före intervjun.
I samma stund som de la Madrid backade fick Carmen Aristegui ett brev från Carlos Salinas, som hon ikväll läste upp i sitt halvtimmesprogram i spanskspråkiga CNN:
”Tillåt mig att få uttrycka den smärta och indignation som jag kände när jag fick veta under vilka omständigheter Ni gjort den intervju med Mexikos förra president, Miguel de la Madrid, som sändes i morse. Intervjun bekräftar hans svåra hälsotillstånd och att han inte är vid sina sinnens fulla bruk. Att visa upp denne man, som ledde vårt land i en svår tid, på detta sätt innebär brist på respekt både för honom och för radiopubliken, något som gör mig indignerad. […]” (läs hela brevet på spanska här)
Att få ett sådant brev från Carlos Salinas – som fortfarande anses vara en av Mexikos mäktigaste män, om än bakom kulisserna – är en varning som ingen grävande journalist kan ta lätt på i Mexiko (ett av världens farligaste länder för journalister). ¨
Men det återstår att se vilka de politiska – och juridiska (?) – följderna av intervjun blir.