I dag, torsdag (29 mars), chattar jag med DN:s läsare om den globala handeln med kokain. Chatten börjar kl 14 på dn.se, men det går att ställa frågor redan en halvtimme i förväg. Gör det. /E

MEXICO CITY. ”Kuba kan se sin framtid skymta vid horisonten”, sa påven Benedictus XVI när han anlände till Kuba sent på måndagen. Han togs emot med pompa och ståt av president Raúl Castro, men dissidenter i landet hoppas att besöket ska bidra till att försvaga kommunistregimen.

– Jag hälsar alla kubaner, var de än befinner sig, sa Benedictus XVI – med indirekt syftning på de omkring en miljon exilkubanerna – när han steg av sitt chartrade plan i Santiago de Cuba.

Han kom direkt från Mexiko, där han de senaste dagarna manat befolkningen att vända knarkmaffian ryggen. Men det här andra och sista stoppet på resan i Latinamerika är det som rönt störst intresse internationellt – inte minst på grund av det påven sa redan i planet över Atlanten:

– Den marxistiska ideologin, som den en gång var tänkt, kan inte längre svara upp mot verkligheten.

Markeringen var ovanligt skarp för att komma från påven, och har fått bedömare i såväl Vatikanen som på Kuba att fråga sig vad man kan vänta sig de närmaste dagarna – mer konfrontation eller traditionell diplomati?

Benedictus XVI har en svår balansgång att gå. Å ena sidan måste han ta hänsyn till den lokala katolska hierarkin, som är mån om att behålla en god relation till regimen efter att bland annat ha medverkat till att ett drygt hundratal politiska fångar frigetts de senaste åren.

Å andra sidan vet Benedictus XVI att många inom den underjordiska oppositionen är kritiska mot kyrkan för vad som tolkas som en överdriven inställsamhet mot bröderna Castro.

Oppositionsgruppen Damerna i vitt har bett att få tala med påven om situationen på ön – ”om så endast en minut”. Aktivister hävdar samtidigt att säkerhetspolisen varnat dem för att politiska manifestationer inte kommer att tolereras under besöket.

Påven stannar i Santiago på östra Kuba i dag, tisdag, och reser sedan vidare till huvudstaden Havanna för ytterligare en mässa på onsdag. En rad dissidenter uppger att deras mobiltelefoner har blockerats inför besöket, möjligen för att hindra direktrapporter om manifestationer via Twitter.

”Jag har förlorat kontakten med aktivister i östra delen av landet”, twittrade den oppositionella kubanska bloggaren Yoani Sánchez från Havanna, strax före påvens ankomst.

Erik de la Reguera

Fler än hälften är katoliker

Omkring 60 procent av Kubas 11 miljoner invånare är katoliker. Bara en mindre del av dem går dock regelbundet i kyrkan.

Den förre påven Johannes Paulus II besökte Kuba 1998 och uppmanade då landet att ”öppna sig mot omvärlden”. När det begav sig beskrevs besöket som en giganternas kamp mellan Johannes Paulus II och Fidel Castro.

Den nuvarande påven Benedictus XVI är 84 år och anses sakna mycket av sin företrädares karisma. Men även Kubas nuvarande president, Raúl Castro, som är 80 år, har svårt att fylla ut sin företrädares – den sjuklige brodern Fidels – skor.

—

Publicerat i DN den 27 mars 2012.

MEXICO CITY. När påven Benedictus XVI i dag anländer till Mexiko, hoppas han kunna återknyta banden med landets 93 miljoner katoliker – liksom den politiska eliten. Men han är måttligt populär bland kyrkans gräsrötter, och möts av anklagelser om att ha skyddat en ökänd pedofil.

Irma Rivera, 47, korsar sig över bröstet, kysser fingertopparna och går med vördnadsfulla steg in i den stora Guadalupebasilikan i Mexico City. Hon möts av en staty som föreställer Johannes Paulus II, påven som besökte Mexiko fem gånger och som än i dag utgör många mexikaners sinnebild av den gode patriarken.

– Jag kände en sådan kärlek för honom. Men den här nya påven, han verkar lite blyg. Kanske behöver han lite mer tid på sig. Men samtidigt är han gammal, så han får nog lägga på ett kol, säger Irma Rivera, som till vardags är hemmafru i Mexico City-förorten Tecamac.

På Johannes Paulus II:s tid var Mexiko högprioriterat för Vatikanen, då landet har den näst största katolska befolkningen i världen (efter Brasilien) och ett nationalhelgon, den mörkhyade Jungfrun av Guadalupe, som symboliserar ursprungsfolkens rätt till kristendomen.

Men när Benedictus XVI i dag anländer till Mexiko är det hans första resa till det spanskspråkiga Latinamerika på sju år. Hans hälsa hindrar honom från att besöka den annars självskrivna Guadalupebasilikan, eftersom Mexico City ligger på över 2000 meters höjd. I stället flyger påven direkt till delstaten Guanajuato, ett fyrtiotal mil norr om huvudstaden.

Uppemot en miljon troende väntas möta honom där. Det kan låta mycket – men inte om man jämför med de mångdubbelt större folkmassor som Johannes Paulus II lockade.

I souvenirstånden utanför Guadalupebasilikan märks en påtaglig apati inför besöket. Inte ens en nyckelring med Benedictus XVI:s bild går att hitta.

– Folk tycker inte om honom, helt enkelt. Han har ingen karisma, säger souvenirförsäljaren Regina Castro.

Påvens svaga attraktionskraft kan tyckas trivial, men är ett allvarligt problem för den lokala katolska hierarkin. På bara ett decennium har andelen katoliker minskat från 88 till 84 procent i Mexiko. Nedgången är betydligt större i delar av Centralamerika, där protestantiska frikyrkor flyttat fram sina positioner snabbt.

Samtidigt har sekulära reformer stöpt om Mexico City och andra storstäder i Latinamerika. Abort har legaliserats, homosexuella fått rätt att gifta sig, små droginnehav avkriminaliserats; förändringar som uppskattats av stora delar av medelklassen, men som ses som ett oacceptabelt moraliskt förfall av kyrkans ledning.

I striden om själarna har biskoparna ännu många allierade i konservativa landsortsprovinser, som exempelvis Guanajuato. Men trenden är tydlig: kyrkan har svårt att behålla greppet om den växande medelklassen.

– Benedictus XVI har ägnat mycket kraft åt en teoretisk diskussion i Europa, som ärligt talat inte lett till mycket. Nu försöker han byta strategi och vända sig mot Latinamerika för att förnya alliansen med eliterna. Men han är 84 år gammal. Jag tror att det här besöket kommer för sent, säger Bernardo Barranco, forskare vid Centrum för Religionsstudier i Mexico City.

I juli väljer Mexiko ny president. Påven anländer just som valrörelsen drar igång. Det är knappast en slump, tror Bernardo Barranco:

– Se bara på vilka som är vip-gäster på den stora mässan i helgen: samtliga presidentkandidater och i stort sett hela den politiska och ekonomiska eliten.

Men en ny pedofilskandal kan sätta käppar i hjulen för påvens ambitioner. I en ny bok som lanseras på lördag, presenteras hemliga dokument från Vatikanen som uppges visa att Benedictus XVI och även den dåvarande påven Johannes Paulus II i flera år på 1990-talet kände till – och indirekt visade överseende med – övergrepp mot småpojkar begångna av den nu avlidne ledaren för ordern Kristi Legionärer, Marcial Maciel.

I nästa vecka flyger påven vidare till Kuba, där den lokala ledningen för katolska kyrkan agerar medlare med Castroregimen. Oppositionen på ön hoppas på ett ställningstagande för demokrati och yttrandefrihet, något som Bernardo Barranco tror är osannolikt.

– Påven kommer att hålla låg profil. Målet är att stärka religionsfriheten och den lokala kyrkans ledning på ön. På längre sikt hoppas han att kyrkan ska spela en viktig roll efter regimens fall, på samma sätt som i Östeuropa.

Erik de la Reguera

Romersk-katolska kyrkan världens största

Romerk-katolska kyrkan har omkring 1,17 miljarder medlemmar, vilket gör den till världens största kyrka. Omkring hälften av dem lever i Latinamerika.

Brasilien är det land där flest katoliker bor (137 miljoner), följt av Mexiko (93 miljoner).

De senaste åren har procentandelen katoliker minskat stadigt i de flesta länder i Latinamerika. På en del håll, inte minst i Centralamerika, har minskningen varit avsevärd. Andelen katoliker i Guatemala är idag nere i 55 procent, samtidigt som protestantiska frikyrkor ökar sina medlemstal.

Benedictus XVI utsågs till påve 2005 och gjorde sin första resa till Latinamerika 2007, då han besökte Brasilien. Fram tills nu har han dock visat svagt intresse för regionen och inte besökt något av de spansktalande länderna i Latinamerika .

MEXICO CITY. Med bara en vecka kvar till påven Benedictus XVI besök på Kuba, trappar kommunistregimen upp förföljelserna av oppositionella på ön. I söndags greps minst 70 medlemmar av den oppositionella gruppen Damerna i vitt i samband med en fredlig marsch i Havanna.

– Vi hade kommit ut från Santa Rita-kyrkan och gick tyst på led nedför trottoaren på Femte avenyn, som vi gör varje vecka. Men den här gången möttes vi av säkerhetspolis efter några kvarter. Poliserna fick understöd av en arg mobb av regeringsanhängare som slet oss i håret, knuffade och slog oss, säger Katia Sonia Martín, en taleskvinna för oppositionsgruppen Damerna i vitt, till DN.

Katia Sonia Martín och 21 andra aktivister greps och fördes till en polisstation, där de trängdes ihop i en minimal cell. Strax före marschen hade polisen också gripit ett femtiotal andra medlemmar i Damerna i Vitt på olika håll i huvudstaden Havanna.

– Det är klart att man blir rädd när sådant händer. Ett gripande på Kuba kan vara i en timme, en dag eller ett år – det är omöjligt att veta. Den här gången hölls vi fängslade i fem timmar. I slutändan tog de bara våra namn och adresser. Men innan vi fick lämna stationen sa en av poliserna att ”det är lika bra att ni gör er redo för det som väntar de närmaste dagarna”, säger Katia Sonia Martín.

Hoten och gripandena har ökat i antal på senare tid, vilket förefaller vara ett sätt för enpartistaten att sända en signal till oppositionen. I nästa vecka kommer påven Benedictus XVI på besök till Kuba, och med världens strålkastarljus riktade mot ön vill Castroregimen inte att grupper som Damerna i vitt ska stjäla uppmärksamheten.

Katolska kyrkan har tagit på sig en roll som medlare på ön de senaste åren – inte minst vid frigivandet av politiska fångar. Det finns därför en viss förhoppning bland oppositionella om att besöket ska leda till en politisk öppning.

-Vi har bett om att få träffa påven, men kyrkans företrädare vill inte lova oss något, säger Katia Sonia Martín.

Än så länge finns inte heller några som helst tecken på att Benedictus XVI kommer att ta upp frånvaron av yttrande- och pressfrihet på Kuba.

Samtidigt verkar Castroregimen ha ersatt de långa och internationellt kritiserade fängelsestraffen med en ny sorts systematiska korttidsgripanden av dissidenter. Det var det som drabbade Damerna i vitt i söndags.

Enligt människorättsgruppen CCDHRN gjordes 604 sådana korttidsgripanden enbart under februari månad, vilket innebär 19 frihetsberövanden av politiska skäl varje dag. Det är en fyrdubbling jämfört med 2010.

Erik de la Reguera

Samlas varje söndag

Damerna i vitt (”Damas de blanco”) bildades 2003 i Havanna av anhöriga kvinnor till 75 dissidenter som åtalats för att bland annat ha deltagit i en namninsamling för konstitutionella förändringar – vilket den kubanska regimen såg som högförräderi.

Sedan dess har Damerna i vitt samlats varje söndag i Santa Rita-kyrkan i Havanna, varifrån de har för vana att vandra några kvarter längs Femte avenyn, vitklädda och med blommor i händerna. Denna tysta protest skulle knappast ha väckt någon större uppmärksamhet i ett demokratiskt land, men på Kuba ses varje offentlig missnöjesyttring som ett potentiellt högförräderi av kommunistregimen.

De senaste två åren har de 75 männen och andra samvetsfångar frigivits, delvis tack vare Katolska kyrkans medling. Men Damerna i vitt fortsätter sina protester och kräver demokrati och yttrandefrihet. För det utsätts de för förföljelser, hot och massgripanden.

—

Publicerat i DN den 20 mars 2012.

MEXICO CITY. Natalia Gutiérrez skär försiktigt av snöret som håller fast valaffischen där uppe på lyktstolpen. Den vajar till i vinden och singlar ned mot den fuktiga asfalten.

– Bra jobbat! jublar aktivisterna nedanför Natalia medan hon försiktigt balanserar på cykelsadeln och kliver ned på marken.

Hon är inte den enda i Mexico City som ägnar sin fritid åt att skära ned valaffischer. På bara ett par veckor har ”quitaunanuncio” – riv ned en valaffisch – blivit en populär hashtag på Twitter, med mängder av bilder på nedslitna postrar och brett leende aktivister.

Bakgrunden till detta aningen udda folknöje är det president- och parlamentsval som väntar i Mexiko i juli. Enligt lag får partierna inte göra reklam för sina kandidater förrän tidigast den 29 mars. Men det har de struntat i, som vanligt.

– Det är så typiskt. Våra politiker klarar inte ens av att följa en så enkel regel. I stället tvingas vi leva med en enorm visuell förorening, säger Natalia när hon lite senare tar en kaffe tillsammans med sina tre cykelaktivistvänner: Andros Aznar, Naomi Araiza och Alejandra del Castillo.

De känner inte varandra sedan tidigare utan fick kontakt på Twitter när de letade efter någon som ville riva ned affischer. Alla är överens om att det egentligen är myndigheterna som borde göra detta. Men trots att stadskontoret hävdar att det rensat bort 47 ton valaffischer i år, så finns de ju ändå överallt.

– Det är en befrielse att få göra något praktiskt, säger Naomi.

Nedrivandet av valaffischer är också en i högsta grad symbolisk handling. Frustrationen över korruptionen bland politiker är påtaglig hos aktivisterna – liksom hos så många andra i Mexikos storstäder. Inte minst i medelklassen.

Länge låg en utbredd cynism som en våt filt över detta missnöje. Men det senaste året har en rad spontana initiativ börjat dyka upp på sociala nätverk. Det kan vara alltifrån stödaktioner för gripna aktivister till att samla in mat till hungrande bönder. Folk samlas kring medborgarrättsaktivister som sprider informationen snabbt och därför får tusentals följare.

– De sociala nätverken har förändrat mycket. Men det är också viktigt att göra saker i den fysiska verkligheten. Annars blir det bara tomt prat, säger Natalia Gutiérrez.

Några minuter senare rullar deras cyklar på stadens gator igen. Och alla stelt leende politiker är genast i farozonen.

Erik de la Reguera

Publicerat i DN den 17 mars 2012.

Sprang just ut på gatan i badrock och med schampo i håret. Stark jordbävning här i Mexico City, ramlade nästan omkull i duschen. Enligt USGS mätte skalvet 7,4 på Richterskalan och hade epicentrum i norra Oaxaca.

Ännu inga rapporter om allvarliga skador i Mexico City. Oklart hur läget är i Oaxaca och Guerrero. Löpande uppdateringar på mitt twitterkonto.