Tagged: import

En brittisk rapport uppskattar antalet dödade i Darfur till över 300.000. Siffran är fyra gånger högre än tidigare beräkningar och den parlamentariska kommittén bakom rapporten kräver nu hårdare sanktioner mot Sudan.

De brittiska parlamentsledamöter som utrett situationen i Darfur riktade på onsdagen även hård kritik mot världssamfundet för att ha reagerat ”skandalöst ineffektivt” på krisen i västra Sudan.

I sin rapport uppger de att 300.000 människor har dödats i konflikten sedan den bröt ut 2003, en siffra som är betydligt högre än vad FN tidigare rapporterat.

Enligt rapporten beror skillnaden delvis på att FN:s världshälsoorganisation, WHO, bara räknat våldsrelaterade dödsfall i flyktingläger och inte tagit med det våld som skett på landsbygden. De nya siffrorna bygger i stället på uppgifter från Jan Egeland, chef för FN:s katastrofbistånd, som nyligen besökte Sudan.

De brittiska parlamentarikerna likställer händelserna i Darfur med ett folkmord och de lägger huvuddelen av ansvaret på den sudanesiska regeringen.

– Nu måste det internationella samfundet ta sitt ansvar och omedelbart ingripa för att skydda folket i Darfur, krävde kommitténs ordförande, Tony Baldry.

Men än så länge har FN:s säkerhetsråd inte kunnat enas om att kalla situationen i Darfur för ett folkmord. En sådan resolution skulle tvinga medlemsländerna i FN att ingripa, vilket gör frågan diplomatiskt känslig.

– Efter folkmordet i Rwanda för tio år sedan sade världen ”aldrig mer”. De orden borde betyda någonting, sade Tony Baldry till BBC.

FN:s säkerhetsråd beslutade på tisdagskvällen om begränsade sanktioner mot Sudan. Det innebär reseförbud och frysning av tillgångar för de enskilda individer som bryter mot vapenvilan och är ansvariga för övergrepp på civilbefolkningen i Darfurprovinsen.

Sudans regering förbjuds också att göra militärflygningar i Darfur och måste meddela säkerhetsrådet innan den skickar militärutrustning till regionen.

Men den brittiska kommittén bakom onsdagens rapport anser att åtgärderna kommer för sent och inte går tillräckligt långt. Parlamentsledamöterna kräver hårdare sanktioner, ett utökat vapenembargo mot Sudan och att krigsförbrytare ska ställas inför den internationella brottmålsdomstolen, ICC.

Erik Gustafsson

DN 2005-03-24

Terrorister kan försöka ta sig in i USA från Centralamerika med hjälp av människosmugglare och drogkarteller. Det fruktar USA:s försvarsminister Donald Rumsfeld, som på torsdagen besöker Guatemala.

Bushadministrationen varnar för vad som beskrivs som ett ökat samarbete mellan den organiserade brottsligheten och terrornätverket al-Qaida. I Guatemala har flera larmrapporter kommit de senaste åren om att narkotikakarteller infiltrerat stora delar av statsapparaten.

Det som oroar den amerikanska regeringen är inte minst risken för att terrorister ska kunna ta sig in i USA via landets ”bakdörr”, gränsen till Mexiko. Varje år korsar hundratusentals människor floden Río Grande med hjälp av människosmugglare. För en guatemalan är priset på svarta marknaden 50 000 kronor för en enkel resa till USA, men det garanterar inte någon säker framkomst.

När Donald Rumsfeld kommer till Guatemala City i dag, torsdag, väntas han kräva bättre gränskontroller och en intensifierad kamp mot drogkartellerna av landets regering. Sedan 2001 står Guatemalas och Mexikos regeringar under hård press att hindra flödet av illegala invandrare till USA.

Rumsfeld kommer att mötas av demonstranter som under de senaste veckorna arrangerat protester mot Guatemalas deltagande i det nya frihandelsavtalet Cafta.

Dessa kritiker fruktar att frihandel mellan USA och de centralamerikanska länderna kommer att slå hårt mot det redan krisdrabbade guatemalanska jordbruket. Men landets president Oscar Berger står fast vid att det är ett nödvändigt steg för att få Guatemalas haltande ekonomi på fötter.

Protesterna är ett tecken på att Guatemala fortfarande är ett polariserat land, såväl ekonomiskt som politiskt, nio år efter det att fredsavtalet mellan vänstergerillan och regeringen skrevs under.

Men trots kritiken finns det tecken på att situationen i landet förbättras i vissa avseenden. Efter de 36 åren av inbördeskrig börjar befolkningen nu ställa krav på sina folkvalda, en utveckling som leds av bland andra fredspristagaren Rigoberta Menchú.

Rädslan för att engagera sig politiskt börjar också avta i Guatemala. I byn Pueblo Nuevo i västra delen av landet mötte DN tidigare i år en småbonde och mamindian vid namn Marcial Perez Maroquin. Han är medlem i ett kaffekooperativ, något som för tio år sedan hade inneburit risk att bli stämplad som kommunist och därmed fara för livet. I dag vågar han tala öppet om kooperativet.

– Det känns bra att vi är enade och hjälps åt här i byn. Förr, under kriget, var vi rädda. Då arbetade var och en för sig själv, men nu kan vi samarbeta och få lite bättre betalt för vårt kaffe.

Erik Gustafsson

DN 2005-03-24

De anhörigas tystnad måste brytas. Det säger Judith Linehan, mor till en av de amerikanska soldater som skickats till Irak. I dag, lördag, på tvåårsdagen av USA:s invasion i Irak, deltar hon i protesterna mot kriget.

Judith Linehans son var stationerad som soldat i Irak i ett år. På ett kafé i Gamla stan i Stockholm berättar hon att det värsta under den tiden har varit ovissheten.

– Det är svårt att beskriva hur det är att bara gå hemma och vänta. Så fort telefonen ringer eller man hör en bil stanna till ute på gatan hoppar hjärtat upp i halsgropen – beskedet kan komma när som helst, säger hon allvarligt och värmer händerna på koppen med cappuccino.

På sin kappa har Judith Linehan ett fredsmärke. Hon är medlem i Military Families Speak Out, en av flera organisationer som nyligen bildats i USA av familjemedlemmar till soldater. I Stockholm ska hon i dag delta vid en demonstration mot Irakkriget.

– Jag skulle aldrig göra det utan min sons gillande. Många anhöriga håller tyst, eftersom det tar emot att kritisera den regering som en närstående kämpat eller dött för, säger hon.

För en dryg månad sedan kom Judith Linehans son hem oskadd. Känslan av att återse honom beskriver hon som ”otrolig”.

– Men jag vet att det är många som inte haft sådan tur, säger hon tyst.

Hittills har fler än 1.500 amerikanska soldater och tiotusentals irakier dött sedan invasionen i Irak inleddes. Judith Linehan berättar om en väns familj, vars son omkom i Irak förra året.

– Deras första reaktion var att hylla sonens hjältemod och patriotism. Men nu har de i stället börjat arbeta för att trupperna ska dras hem. Vreden över en anhörigs död kan vara en mäktig drivkraft, säger hon.

Fredsrörelsen i USA börjar ta ny fart, tror Judith Linehan.

– En viktig orsak till det är att vi anhöriga nu bryter den självpåtagna tystnaden.

Men kravet på ett amerikanskt tillbakadragande möter liten förståelse bland dem som menar att den amerikanska närvaron är en förutsättning för demokratins utveckling i regionen.

– Demokrati skapas inte uppifrån med kulor och bomber. Att många irakier gick och röstade i parlamentsvalen kan lika gärna tolkas som att de vill bestämma själva över sitt land, utan ockupationsmaktens inblandning, säger Judith Linehan.

Men skulle det inte vara oansvarigt av USA att dra sig ur nu?

– Jag tror att irakierna klarar sig bättre utan våra beväpnade, livrädda ungdomar. Det enda vi gör där är att skapa en grogrund för ökad extremism och terrorism.

Trots den senaste tidens framgångar för Bushadministrationen finns det en fortsatt stor opinion mot Irakkriget i USA och armén får allt svårare att rekrytera soldater.

Fyra av Judith Linehans barn är i dag unga män som skulle kunna kallas in till militärtjänstgöring. Hon får glansiga ögon när hon talar om risken för att de ska skickas till Irak, om den amerikanska regeringen bestämmer sig för att återinföra värnplikten.

– Men värnplikt innebär att även de rikas söner och döttrar skickas ut för att dö. Kanske är det vad som krävs för att få stopp på vansinnet, säger hon och ser sammanbitet ut genom fönstret.

Erik Gustafsson

DN 2005-03-19

Före år 2010 ska Afghanistan vara oberoende av militärt stöd från USA – annars kan man tala om en ockupation, säger Haider Reza, vice utrikesminister i Afghanistan.

Men tre år efter talibanregimens fall spelar amerikansk vapenmakt fortfarande en avgörande roll i landet. Efter att ha levt halva sitt liv på flykt är Haider Reza stolt över att få vara med om att bygga upp sitt land på nytt. Världsvant tillbakalutad i en fåtölj berättar han om de enorma utmaningar som väntar honom och resten av president Hamid Karzais regering.

– I dag befinner sig Afghanistan i en övergångsfas. Vi behöver tre till fem år av lugn och stabilitet för att kunna få landet på fötter igen. Kom ihåg att nästan all infrastruktur raserades under 25 år av krig.

– Våra viktigaste uppgifter blir att avväpna krigsherrarna och se till att befolkningen får utbildning och hälsovård, säger Haider Reza, på Stockholmsbesök för att delta i ett seminarium.

I början av 1980-talet flydde han med sin familj till Pakistan, där han blev vittne till hur afghanernas kamp mot den ryska ockupationsmakten drog till sig unga arabiska islamister. Många av de frivilliga samlades på ett gästhus i Peshawar som kom att kallas ”al-Qaida”. Dess ledning övertogs i början av 1990-talet av en saudier vid namn Usama bin Ladin.

– I dag är det mycket som tyder på att Irak har ersatt Afghanistans roll som de unga islamisternas tummelplats, säger Haider Reza.

Men hotet från talibanerna finns kvar i Afghanistan. Mulla Omar och andra ledande gestalter har tagit sin tillflykt till Pakistan. Där kan de röra sig relativt obehindrat i städer som Quetta och Peshawar, något som har lett till spända relationer mellan länderna. Situationen utnyttjas av Usama bin Ladin, som enligt Haider Reza är i ständig rörelse i gränsområdet mellan Afghanistan och Pakistan.

– Vi håller på att bygga upp en reguljär armé, men i dag är vi beroende av USA:s hjälp för att bekämpa talibangerillan och al-Qaida, säger Haider Reza.

Presidentvalet i oktober förra året visade att det finns ett utbrett stöd för demokrati i Afghanistan. Enligt planen ska det hållas parlamentsval i september. Men krigsherrar och drogbaroner besitter fortfarande mycket av den reella makten i landet.

Det är inte minst för att hålla dem i schack som Karzais regering behöver de amerikanska styrkorna. Men Haider Reza vänder sig mot tanken på permanenta amerikanska baser i landet, något som bland andra den republikanske senatorn John McCain föreslagit.

– Det blir parlamentets uppgift att ta ställning till vilken relation vi ska ha till USA. Personligen anser jag att om vi inte klarar oss utan utländskt stöd år 2010, så kan man tala om en ockupation, säger Haider Reza.

Erik Gustafsson

DN 2005-03-12

Polisen i ett tiotal länder i Europa och Latinamerika gjorde på onsdagen razzior mot ett internationellt nätverk av barnporranvändare. Insatsen samordnades av den spanska polisen, som uppger att målet är att gripa minst 500 personer.

Polisinsatsen kunde ske efter två månaders spaning på internet, där polisen lyckades identifiera personer som distribuerar barnporr via ett så kallat forum.

I olika delar av Spanien greps 19 personer under onsdagen.

- Insatsen pågår fortfarande och vi räknar med att gripa fler än 500 personer i en rad olika länder, säger Fernando Jimenez, talesman för den spanska polisen, till DN.

Razzior genomfördes på onsdagen även i Frankrike, Italien, Nederländerna och i flera latinamerikanska länder. Det totala antalet gripna är ännu oklart, men enligt Fernando Jimenez har man identifierat drygt 900 användare på internetforumet.

Enligt de första uppgifterna skulle även den svenska polisen delta i insatsen. Men det förnekas av Peter Björk i Rikskriminalpolisens barnporrgrupp.

- Den spanska polisen har informerat oss om tillslaget, men från vår sida har det inte funnits skäl att gripa någon, säger Peter Björk.

Han berättar att spansk polis under spaningarna fick tillgång till uppgifter som tydde på att svenskar var inblandade i härvan.

- Efter att ha utrett saken kunde vi avskriva misstankarna, säger Peter Björk.

Den svenska polisen har ett aktivt samarbete med andra länder för att spåra och identifiera barnporranvändare, inte minst inom EU.

- Brottslighet av den här typen är internationell av sin natur och då måste vi inom polisen också samarbeta över gränserna, säger Peter Björk till DN.

Erik Gustafsson

DN 2005-03-17

Spaniens tjurfäktare har snart inga tjurar att kämpa mot. Ett virus sprider sig bland de bästa tjurarna och branschens företrädare beskriver krisen som den värsta på över hundra år.

De spanska myndigheterna stoppar nu alla transporter av tjurar från regionerna Andalusien, Extremadura och Castilla-La Mancha i Spanien. Orsaken är att man vill hindra spridningen av det virus som orsakar den så kallade blåtungesjukan.

Symtomen är bland annat feber, blodig diarré och en blåaktig ton på tungan till följd av dålig blodcirkulation.

Av de tjurar som används vid tjurfäktningar runt om i landet kommer hela 65 procent från de bannlysta regionerna. Där ses myndigheternas påbud som ett rött skynke av uppfödarna.

– Hela vår verksamhet är i fara. Vad ska hända med vår kultur, alla våra folkfester?! frågar sig Eduardo Miura, som är ordförande i de spanska tjuruppfödarnas intresseorganisation, UCTL.

Om han sliter sitt hår, som matadoren i den tecknade filmen om tjuren Ferdinand, framgår inte när DN når honom på en raspig telefonledning, men det är tydligt att Eduardo Miura och de andra i tjurfäktningsbranschen är upprörda över de restriktioner som de spanska myndigheterna har lagt på djurtransporter.

– Det handlar bara om en förkylning! De flesta av tjurarna får inte ens några symtom, framhåller Eduardo Miura.

Men att de spanska myndigheterna vill hindra spridningen av blåtungesjukan beror främst på farorna för fårnäringen.

– Medan nötkreatur ofta bara får en lätt feber, så blir får rejält sjuka och dör i sjukdomen, säger Stefan Ahlenius, professor vid Sveriges Lantbruksuniversitet i Uppsala.

Viruset smittar inte direkt mellan djuren, men en liten mygga med det latinska namnet Culicoides har tagit på sig rollen som smittbärare. På så vis kan en tjur som bär på viruset smitta ett får.

Men tjuruppfödarna ger inte mycket för myndigheternas oro.

– I dag är vi 20.000 personer som arbetar med boskapsuppfödning i Spanien. Det här är inte bara ett hårt slag mot oss, utan också mot alla dem som livnär sig av kommersen som uppstår vid festivalerna, säger Eduardo Miura.

Den stora San Fermin-festivalen i Pamplona i juli, med den traditionella tjurrusningen, sägs vara hotad av transportförbudet. Men bristen på tjurar kommer också att slå mot alla de små festivaler som varje år anordnas runt om i landet. Varje mindre spansk stad med självaktning vill ha en festival som kretsar kring tjurfäktning.

– I medelhavsområdet är tjurfäktning en tusenårig tradition. Om viruset visar sig vara svårt att få bukt med och om vi inte får dispens från myndigheterna, så hotas en viktig del av vårt kulturarv, säger Eduardo Miura.

Men de tjurar som inte kan fraktas till tjurfäktningsarenorna klagar troligen inte över situationen. Några faller för åldersstrecket och kommer därför att slaktas, men de andra får avnjuta ännu en tid av lugn och ro i de hagar där de fritt får ströva omkring och lukta på blommorna.

Erik Gustafsson

DN 2005-03-16