GAZA CITY. Bombkrevader, totala mörkläggningar som varar i timmar och det ständiga hotet från skyn gör att de flesta Gazabor väljer att hålla sig inomhus. Gatorna ekar tomma, men i en del gränder pågår ändå lågmälda samtal mellan grannar som försöker hitta tillbaka till ett slags vardag, trots det nästan omöjliga i uppgiften.

Kusinerna Hamza Abdo och Mohamed Abdo sitter och småsnackar lite i sin gränd. De slänger käft och är litet trumpet buttra, som 16-åringar ibland är. Brister ut i gälla gapskratt, som pojkar i deras ålder har en förmåga att göra.

Men längre in i gränden finns något som långtifrån alla tonåringar har sett: ett par urblåsta våningar i trappuppgången bredvid. Nedan­för, en vit skåpbil vars tak fläkts upp som en konservburk. På marken glassplitter som krasar under skorna.

Resultatet av ett av de senaste dagarnas hundratals flyganfall i Gaza.

– Jag hade gått och lagt mig igen efter morgonbönen när jag plötsligt hörde Hamas varningsraket. Så jag kastade mig upp ur sängen och sprang nedför trapporna med min familj. En och en halv minut senare small det, säger Hamza.

Mohamed fyller i:

– De siktade på tredje våningen, tror jag. Vi vet inte varför, men du kan ju se hur skadad den är nu. Det finns inget kvar.

Som genom ett mirakel dödades ingen i anfallet. Två personer skadades.

Så väl går det inte för alla. Över 200 personer har dödats i Gaza den senaste veckan. Minst 1 500 har skadats. Enligt en ny FN-rapport är merparten av de döda och skadade civila.

Samtidigt har fler än tusen raketer skjutits mot israeliska städer från Gaza. Hamas tvekar inte att placera ut sina raketuppskjutningsramper i anslutning till moskéer, bostadshus och områden där civila samlas i Gaza vilket indirekt förvandlar dem till ofrivilliga mänskliga sköldar.

Till skillnad från civila i Israel, har dessa palestinier i Gaza inga skyddsrum att fly ned i när larmet kommer. Här finns ingen Iron Dome – det israeliska luftförsvarssystemet mot raketer – som kan stoppa många av de dödsbringande projektilerna.

I Gaza City kommer döden när du minst anar det. Framför allt om natten eller i gryningen, då många ligger och sover.

Hamza och Mohamed bor kvar i trappuppgången bredvid bombnedslaget.

– Ja, vad ska vi annars göra? Vi bor ju här. Det går inte att gå runt och vara rädd jämt, säger Mohamed stoiskt.

Men liksom så många andra här i Gaza har han svårt att dölja sin rädsla och nervositet.

Natten till onsdagen var den kanske våldsammaste hittills, med bombkrevader som skakade marken gång på gång. Bomberna före­föll kraftigare än tidigare. Inte många av Gazaremsans en och en halv miljoner invånare kan ha sovit gott denna natt.

DN:s utsända blev vittnen till dussin­tals flyganfall och krigsfartyg som sköt spårljuseld mot en misstänkt raketbas.

När gryningen kom låg gatorna öde. Gaza hade blivit en spökstad. Bara enstaka flyktingfamiljer rullade in i Gaza City, på jakt efter en ledig sal i någon skola, där de kunde få sova.

Att vapenvilan är en avlägsen dröm blev ännu tydligare när DN:s utsända vid middagstid anlände till gränsposteringen Erez. Där sköt Hamasmän granater och raketer in mot terminalen, och tvingade oss journalister och hjälparbetare att kasta oss ned på marken för att ta skydd. Allt medan israeliskt stridsflyg dunkade bomber i marken utan­för gång på gång.

Erik de la Reguera

Publicerat i Dagens Nyheter den 17 juli 2014.