MEXICO CITY. Dramatiska scener utspelade sig i går i Rio de Janeiro när den brasilianska polisen fortsatte insatsen mot brottssyndikatet Comando Vermelho. Den fattiga stadsdelen Alemão stormades, men gängmedlemmarna där lyckades retirera. Samtidigt ifrågasatte Amnesty International polisledningens metoder.

Omkring 2 600 poliser deltog på söndagen i stormningen av Alemão, Rio de Janeiros största och kanske mest ökända fattigkvarter, eller ”favela”. Helikoptrar cirklade lågt över plåttaken och tungt beväpnade poliser rusade från gathörn till gathörn i de smala gränderna. Områdets 400 000 invånare tvingades huka i sina hem.

Det var till Alemão som de flesta av Comando Vermelhos medlemmar flydde när en annan favela, Vila Cruzeiro, intogs av polis tidigare i veckan. Efter det slog ordningsmakten en järnring kring Alemão och uppmanade de kriminella att lägga ned vapnen.

Men när tidsfristen gick ut hade bara ett trettiotal lytt uppmaningen. Polisen förväntade sig därför intensiva eldstrider i samband med stormningen. Men den här gången behövde inte marinens pansarfordon sättas in för att forcera brinnande barrikader. Comando Vermelhos män retirerade – och polisledningen utropade sig till ”segrare”.

På söndagseftermiddagen gick polis från hus till hus och gjorde husrannsakningar. På frågan om man hade laglig grund för detta eller om det i praktiken rörde sig om hemfridsbrott, gavs undvikande svar.

Myndigheterna föreföll fast beslutna att krossa de gäng som tänt eld på omkring hundra bilar och bussar i staden den senaste veckan.

Människorättsorganisationen Amnesty International kritiserade dock att civila finns bland de drygt 30 människor som dödats. Organisationen påpekade att en liknande polisoperation i Alemão 2007 bara gav kortvariga effekter. För när polisen lämnade området kunde Comando Vermelho återta kontrollen.

Amnesty uppmanade därför den tillträdande presidenten Dilma Rousseff att satsa mindre på repressiva åtgärder och mer på ett långsiktigt förebyggande arbete.

Erik de la Reguera

Brasilien vill minska gängens makt

De senaste oroligheterna i Rio de Janeiros slumområden började för en vecka sedan, då medlemmar i de annars konkurrerande knarksyndikaten Comando Vermelho (Röda kommandot) och Amigos dos amigos (Vännernas vänner) gjorde gemensam sak och satte eld på mängder av bilar och bussar.

Mycket tyder på att detta var ett slags svar på myndigheternas försök att minska gängens makt över fattigkvarteren inför VM i fotboll 2014 och OS 2016. Särskilt en ny typ av förebyggande polis, som stationerats i ett tiotal av Rios flera hundra fattigkvarter, verkar ha hotat maffians intressen.

MEXICO CITY. Fler än 100 civila har dödats i Mexiko i samband med polisens och militärens operationer mot maffian de senaste 18 månaderna. Det slår landets statliga människorättskommission fast i en ny rapport.

”Att begå brottsliga handlingar med syftet att bekämpa den organiserade brottsligheten är oacceptabelt”, skriver människorättskommissionen CNDH i en skarpt formulerad text som den senaste veckan väckt häftig debatt i Mexiko.

Enligt kommissionen, som annars gjort sig känd för att vara försiktig med kritik, har president Felipe Calderóns krig mot narkotikamaffian lett till rader av övergrepp mot civila. ”En intern kultur som respekterar lagen” måste skapas bland trupperna, menar kommissionen.

Så sent som i måndags sköts en 56-årig läkare, Mario Eduardo Robles, till döds av federala poliser i delstaten Colima. Poliserna uppgav att Robles inte stannat när han närmade sig deras vägspärr, när han i själva verket skjutits till döds i sin egen trädgård.

Historier som denna har blivit allt vanligare sedan omkring 50 000 soldater och federala poliser satts in för att bekämpa maffian på olika håll i landet. Korruptionen inom polisen, och i allt högre grad även inom armén, har bidragit till att våldet ökat.

Visserligen har de flesta av de drygt 30 000 människor som dödats i Mexikos knarkkrig sedan Calderón kom till makten i december 2006 fallit offer för maffian. Men övergreppen från militärens sida har också fått tunga opinionsbildare att ifrågasätta presidentens strategi.

I går förklarade Mexikos regering att en ny typ av skadestånd ska betalas ut till anhöriga när oskyldiga dödas. Men de soldater som begått övergreppen kan fortfarande bara åtalas i militärdomstolar, vilket kritiserats hårt av människorättsorganisationer.

Regeringen har sträckt sig till att föreslå att soldater ska kunna åtalas för våldtäkt, tortyr och ”försvinnanden” i civila domstolar, något som bland andra Human Rights Watch avfärdat som ”otillräckligt”.

Erik de la Reguera

Publicerat i DN den 27 november 2010.

MEXICO CITY. Strider mellan tungt beväpnade kriminella och polis har de senaste dagarna spritt skräck i Rio de Janeiro. Mängder av bilar och bussar har satts i brand, minst 27 dödsoffer har krävts och delstatsregeringen har tvingats be militären om hjälp för att få stopp på oroligheterna.

– Grattis, grattis till att ha dödat ännu en oskyldig! skriker en förtvivlad man på Getulio Vargas-sjukhuset i norra Rio de Janeiro.

Hans 14-åriga dotter Rosangela Barbosa har just dött av de skottskador hon fick i onsdags när tungt beväpnad polis stormade in i stadsdelen Vila Cruzeiro, en av Rio de Janeiros fattiga så kallade favelor.

Flickans anhöriga säger till nyhetsbyrån AP att ytterligare två barn sköts ihjäl i striderna den kvällen.

De senaste dygnen har minst 27 människor dödats i de trånga gränder som kännetecknar stadens många favelor. Hur många av dem som fångats i korselden är oklart. Men polisen menar att den bara gör det den måste.

– Det var inte vi som inledde det här kriget. Vi blev angripna. Men det är vi som kommer att gå segrande ur det, säger polisens talesman Henrique de Lima Castro.

Striderna började i söndags, då beväpnade män gick till samordnad aktion mot en rad bilar och bussar, vilka stoppades och sattes i brand. Allt medan förskräckta förare tvingades fly.

Sammanlagt har ett fyrtiotal fordon eldhärjats sedan dess.

En del incidenter har också ägt rum i medelklassområden, vilket är ovanligt i Rio.

Svaret från myndigheterna kom snabbt: 18 000 poliser, 1 625 polisbilar och 190 polismotorcyklar har mobiliserats för att ta upp jakten på de kriminella i minst ett tjugotal av Rios mest ökända favelor.

Trots det har våldsamheterna fortsatt. Delstatsguvernören sökte i onsdags därför stöd hos militären.

I går, torsdag, rullade också sex bepansrade trupptransportfordon in i slumstaden Vila Cruzeiro.

Den kriminella organisation som tros ligga bakom det mesta av våldet kallas Comando Vermelho (Röda kommandot) och kontrollerar mycket av kokainförsäljningen i Rio de Janeiro.

Dess maffiabossar har länge kunnat styra och ställa i favelorna.

Men de senaste två åren har myndigheterna gjort försök att återta kontrollen i vissa av dessa områden.

Tanken har varit att förbättra säkerheten inför fotbolls-VM 2014 och det sommar-OS som Rio de Janeiro ska stå värd för 2016.

Men det har inte uppskattats av maffian.

Vid en av de bussar som satts i brand hittade polisen en lapp med ett hot: backa ut ur favelorna, annars kommer det inte att gå att anordna något OS i Rio de Janeiro.

Erik de la Reguera

Kokainmaffia i favelorna

Comando Vermelho är Rio de Janeiros mäktigaste brottssyndikat. Det bildades 1979 i Cândido Mendes-fängelset när en grupp vänsteroppositionella som fängslats av militärregimen gjorde gemensam sak med ett antal kriminella (därav namnet Röda kommandot).

Med åren har dock det politiska engagemanget tonats ned och i dag är Comando vermelho en kokainmaffia med en påtaglig närvaro i många av Rios fattiga favelor.

Organisationens främsta rivaler är Terceiro comando puro och Amigos dos Amigos, men de senaste dagarna har det ryktats att man ingått en allians med de senare för att skrämma staten till reträtt, eftersom myndigheterna försökt återta kontrollen i några av de favelor som de kriminella styrt i.

SAN CRISTOBAL DE LAS CASAS. I dag firar Mexiko 100-årsdagen av starten på den mexikanska revolutionen. Men firandet präglas av dramatik: i norr attackeras armén av tungt beväpnade kriminella kommandon och i söder mobiliserar bondegerillor.

I den lilla byn Mitziton i den mexikanska delstaten Chiapas står småbonden Santos, 55 år, och ser ut över sitt majsfält.

– Den här marken tvingades mina farföräldrar kämpa hårt för. De var livegna innan de fick den. Nu vill regeringen ta jorden från oss för att bygga en väg. Aldrig att vi går med på det, säger Santos, som av rädsla för repressalier inte vågar uppge sitt efternamn.

Vid infarten till byn sitter en skylt uppsatt med en bild på den gamle revolutionsledaren Emiliano Zapata. Han lönnmördades 1917, men kravet ”land och frihet” har levt vidare i generationer.

Det gäller inte minst här i Chiapas, där hans moderna efterföljare, Zapatistgerillan (EZLN), gjorde uppror 1994 och fortfarande behåller viss kontroll i djungeln och högländerna. Indianerna i gerillan har inte använt sina vapen på åratal, men nu florerar rykten om att en offensiv förbereds lagom till hundraårsjubileet av revolutionen.

– Efter den 20 november kommer det att bli livat av. Och då menar jag inte fyrverkerier, säger en småbonde till DN.

Vad som ligger i detta och de andra ryktena är svårt att veta. Gerillans talesman och befälhavare, subcomandante Marcos, har inte gjort något offentligt framträdande på över ett år och när DN besöker två av zapatisternas civila, politiska centrum, där frågor normalt sett besvaras, är stämningen spänd och det hänvisas till den högsta militära ledningen – som är oanträffbar.

Samtidigt är situationen i norra delen av landet på väg att förvandlas till ett inbördeskrig. Minst 10 000 dödsoffer har krävts i det maffiarelaterade våldet det senaste året, vilket är en ökning med 40 procent mot förra året.

Men våldet har också börjat ändra karaktär. USA:s utrikesminister Hillary Clinton konstaterade nyligen att det påminner om ett ”väpnat uppror”.

Maffians konvojer med fyrhjulsdrivna bilar besvarar inte längre bara eldgivningen, utan förbereder också bakhåll mot polisen och armén. I delstaten Tamaulipas pågår i praktiken ett urbant gerillakrig mellan militären och de rivaliserande narkotikasyndikaten Golfkartellen och Zetas. Bara den senaste veckan har två broar sprängts och tiotals dödsoffer krävts. Tusentals människor uppges vara på flykt.

Mexikos president Felipe Calderón lovar att inte ge efter en tum i kriget mot maffian. Men den militära logiken i brottsbekämpningen oroar människorättsaktivister.

– I Chiapas har myndigheterna börjat stämpla misshagliga oppositionella som narkotikahandlare. Det finns risk för att regeringen också väljer att attackera Zapatistgerillan med sådana förevändningar, trots att rörelsen förbjudit drogproduktion, vilket skulle kunna leda till en humanitär kris, säger Gubidcha Matus på människorättscentret Fray Bartolome de las Casas.

Erik de la Reguera

Årtalen som skapar mystik

MEXICO CITY. Ett slags fatalism har börjat breda ut sig i Mexiko. ”Här i landet bryter det ut krig vart hundrade år”, sägs det lite uppgivet bland såväl taxichaufförer som småbönder. Grunden till det ligger i knarkkriget – men också en förförisk numerologi.

Det är nummerföljden 1810 (självständighetskriget), 1910 (starten på mexikanska revolutionen) och 2010 som nu gett det allt mer upptrappade maffiavåldet en oväntad politisk dimension. Allt fler mexikaner har börjat fråga sig om det kanske är dags för ännu en politisk omvälvning.

Historikern Lorenzo Meyer vid Colmex-universitetet i Mexico City är själv inte någon anhängare av talmystik, men förstår att det finns en politisk sprängkraft i att människor nu börjar göra jämförelser med tiden före revolutionen.

– Låt oss se. De flesta av dagens maffiagrupper har inte några tydliga politiska krav. Men ideologi spelade inte heller någon större roll i den mexikanska revolutionen, det var mer en kamp mellan olika eliter. Och då som nu försökte bondegerillor i söder föra fram krav på bättre levnadsförhållanden, säger Lorenzo Meyer.

Men han betonar att mycket har förändrats på hundra år.

– Ja, i dag baseras till exempel den ekonomiska makten på telekommunikationer i stället för på jordägande. Hela vår ekonomi ser annorlunda ut. Och vi har fått ett reellt flerpartisystem, om än med ett utbrett politikerförakt, säger han.

Fattigdomen och klyftorna finns till stor del kvar, liksom det utbredda missNöje som enligt Lorenzo Meyer var det som gjorde att revolutionen tog fart för hundra år sedan:

– Det som jag tycker är mest slående är att vi i dag, precis som för hundra år sedan, har väpnade grupper i norr, banditer kan vi kalla dem, som går till angrepp mot staten gång på gång. Armén segrar visserligen i de flesta slag. Men så var det även under åren 1910-1911. Och de striderna blev ju den gnista som sedan satte hela Mexiko i brand.

Erik de la Reguera

Två allianser strider om drogintäkterna

Omkring 30 000 människor har dödats i Mexiko sedan 2006, då president Felipe Calderón tillträdde makten och förklarade krig mot maffian. Enbart det senaste året har drygt 10 000 dödsoffer krävts.

Militären och den federala polisen har lyckats försvaga några av kartellerna, men det leder i regel bara till att något eller några av de övriga brottssyndikaten (sammanlagt ett tiotal) träder in och försöker ta över kontrollen i området – vilket i sin tur leder till ökat våld.

Två stora allianser av karteller strider mot varandra om intäkterna från drogsmugglingen till USA, som beräknas uppgå till mellan 15 och 25 miljarder dollar per år. Den ena av dessa allianser leds av Sinaloakartellen, den andra av Zetas. Samtidigt försöker de muta och hota sig till beskydd från statens olika representanter.

Mycket av våldet äger rum i norra Mexiko, men även delstater som Guerrero och Michoacan i södra delen av landet är hårt drabbade.

En miljon dödades i mexikanska revolutionen

Den mexikanska revolutionen inleddes den 20 november 1910, då liberalen Francisco Madero manade sina anhängare till att göra uppror mot presidenten Porfirio Diaz, som anklagades för att ha gjort sig till envåldshärskare.

Under de kommande tio åren skulle omkring en miljon människor dödas, däribland Madero själv. Kriget präglades av en maktkamp mellan lokala eliter, ofta utan tydliga ideologiska förtecken. I södra Mexiko ledde dock Emiliano Zapata en armé av småbönder som kämpade för en omfördelning av jord, medan Francisco Villa förvandlades till något av en folkkär Robin Hood-figur i norr.

Något exakt slutdatum för revolutionen är svårt att sätta, men efter att den nya författningen (som gäller än i dag) undertecknades 1917 började våldsamheterna avta. Från 1929 fram till 2000 styrde sedan partiet PRI med hjälp av en korporativ modell som länge omöjliggjorde en aktiv opposition.

Sedan år 2000 har dock det konservativa partiet PAN innehaft presidentposten.

Publicerat i Dagens Nyheter den 20 november 2010.

MEXICO CITY. Den koleraepidemi som brutit ut i det redan svårt ansatta Haiti är på väg att förvandlas till en politisk kris. På bara en knapp månad har fler än 1 000 människoliv krävts och ilskan växer nu mot FN:s fredsbevarande trupper, som anklagas för att ha satt i gång smittspridningen.

Våldsamma gatuprotester har de senaste dagarna ägt rum i en rad städer i norra Haiti, där de flesta fall av kolera i landet hittills har registrerats.

I måndags kväll dödades två civilpersoner i sammandrabbningar med FN-styrkan Minustah i Cap Haitien, där demonstranterna enligt FN angrep soldaterna med stenar, tillhyggen och skjutvapen.

Ytterligare en person uppgavs på onsdagen ha skjutits ihjäl vid sammandrabbningar med FN-soldater i Cap Haitien. Enligt AFP var det oklart om det var en demontrant, polis eller FN-soldat som avlidit.

Demonstranterna anklagar FN-soldater från Nepal för att ha tagit kolerasmittan till landet, men hittills har laboratorieanalyser bara kunnat bekräfta att det rör sig av en typ av kolera som är vanlig i Asien. Det är fortfarande oklart om det verkligen var de nepalesiska soldaterna som förde smittan till Haiti.

– Eftersom kolera är en helt ny sjukdom i Haiti saknas det motståndskraft mot den. Många haitier är dessutom rädda och vet inte mycket om sjukdomen, vilket försvårar både det förebyggande arbetet och att nå fram till de sjuka i tid, säger Aurora Revuelta på Läkare utan gränser i Haiti till DN.

Sedan de första fallen registrerades i slutet av oktober har 15 000 människor insjuknat och minst 1 034 avlidit i sjukdomen. Oron är stor över att smittan ska få fäste i huvudstaden, där tiotusentals människor fortfarande bor i tältläger efter jordbävningen i januari.

– De senaste dagarna har vi upptäckt flera kolerafall i Port-au-Prince som inte har koppling till personer som anlänt från norra delen av landet. De dåliga sanitära förhållandena försvårar givetvis arbetet med att förebygga smittspridningen, säger Aurora Revuelta.

Fall har också upptäckts i grannlandet Dominikanska republiken.

Rädslan, utsattheten och den bristande kunskapen om sjukdomen har bidragit till att protesterna flammat upp runt om i Haiti. Men den 12 000 man starka FN-styrkan Minustah lägger också en del av skulden på ”politiska aktörer” som medvetet sägs underblåsa protesterna inför det presidentval som är tänkt att hållas den 28 november.

”Det sätt som händelserna utvecklats på gör det sannolikt att det rör sig om politiskt motiverade aktioner”, skriver Minustahs ledning i ett uttalande. Haitis president Rene Preval manade i tisdags också landets invånare till lugn.

Därför kom det något oväntat när Sveriges nytillträdde ambassadör på Haiti, Claes Hammar, i går i en intervju påstod att han talat med en diplomatkälla som bekräftat att det är ”100 procent sant” att smittan kom från nepaleserna.

Uttalandet ifrågasätts nu av hans överordnade på UD.

– Jag vet inte vilken källa han har, men på UD har vi inte fått in någon FN-rapport som kan bekräfta eller dementera detta, säger UD:s presschef Anders Jörle till DN.

Erik de la Reguera

Publicerat i Dagens Nyheter (som en del i ett större paket) den 18 november 2010.

MEXICO CITY. På lördag är det exakt 100 år sedan upprorsledaren Francisco Madero manade Mexikos befolkning att ta till vapen mot landets envåldshärskare Porfirio Diaz. Därmed tog 1900-talets första stora revolution, den mexikans­ka, sin början.

Det kostade mer än en miljon människor livet. Ändå firar Mexiko, stödd på den officiella version som gör gällande att revolutionen lade grunden till det nya, moderna Mexiko. Datumet högtidlighålls därför med pompa och ståt.
Annons:

I huvudstaden Mexico City förvandlas bland annat byggnaderna runt det enorma Zocalotorget till en 12 000 kvadratmeter stor filmduk där en ambitiös multimedieföreställning om revolutionen och de hundra år som gått sedan dess ska projiceras. Föreställningen visas varje kväll på slaget nio, från och med nu på tisdag. Mer om detta och andra evenemang finns på www.bicentenario.gob.mx.

Erik de la Reguera

Publicerad i DN Resor den 14 november 2010.