MEXICO CITY. Efter ett val präglat av oegentligheter och påstått valfusk talar nu allt för att Michel Martelly, mer känd som sångaren Sweet Micky, blir Haitis nästa president. Preliminära resultat ger honom en klar seger.

– Folket har röstat för förändring. Och jag känner en passionerad vilja att förändra mitt land, sa Michel Martelly inför jublande anhängare i huvudstaden Port-au-Prince natten till onsdagen.

Enligt preliminära resultat från valmyndigheten får Martelly 68 procent av rösterna, medan den rutinerade politikern Mirlande Manigat stannar på 32 procent.

Siffrorna kom i måndags, flera dagar för sent och efter rapporter om oegentligheter på en rad håll i landet. Manigat hävdar att det rör sig om utbrett valfusk, men segermarginalen är så stor att det får ses som osannolikt att valet blir ogiltigförklarat.

Den 50-årige Michel Martelly är helt ny inom partipolitiken och fram till nyligen bara känd som en stjärna inom compas-musiken, en långsam variant av merengue. Under artistnamnet Sweet Micky gjorde han ofta sexuellt explicita spelningar, på vilka han bland annat dansade runt i bikini.

Men ryktet som ”bad boy” inom genren kommer sig också av en aktivism under 80- och 90-talen, då han ska ha stått diktatorn ”Baby Doc” Duvalier och de mest blodbesudlade delarna av armén nära.

Numera talar han sig hellre varm för demokrati och rättsstatens principer, klädd i kostym och med statsmannalik pondus. Detta förvandlingsnummer har tillskrivits en PR-firma med band till det spanska högerpartiet Partido Popular.

Men det är hans tydliga avståndstagande från landets erkänt korrupta politikerklass som gjort Martelly populär bland väljarna. Flörtandet med politikerföraktet gav honom vind i seglen, men kan nu också komma att komplicera utgångsläget när han tvingas förhandla med partier i kongressen för att nå en majoritet för sin politik.

Enorma uppgifter väntar i detta Amerikas fattigaste land. Hundratusentals haitier är fortfarande hemlösa efter förra årets jordbävningskatastrof och arbetslösheten ligger på 50 procent.

Samtidigt har Haiti svårt att göra sig kvitt skuggorna från det förflutna. Exdiktatorn Duvalier återvände från sin exil i januari och några veckor senare landade också ex-presidenten Jean-Bertrand Aristide i Port-au-Prince.

Att de båda rivalerna Duvalier och Aristide nu är tillbaka i Haiti bäddar för en maktkamp i kulisserna. Och där är det redan är trångt. Diplomater från USA och Venezuela, liksom FN-tjänstemän och betydligt mer ljusskygga personer finns bland de som nu sannolikt vill få en pratstund med den nyvalde presidenten.

Erik de la Reguera

Musiker som blev politiker

Michel Martelly är 50 år gammal och har tidigare aldrig varit direkt inblandad i politik, något som lyfts fram som en styrka i hans valkampanj.

Hans budskap är att Haiti måste stå på egna ben och att politikerklassen måste bort, något som anklagats för att vara ett populistiskt budskap.

Han växte upp i en medelklassfamilj och har studerat både i USA och Haiti. Under åren av övergång till demokrati på 80- och 90-talen gjorde han sig sig känd som en ”bad boy” inom musikgenren compas. Hans öppna stöd för de mer hårdföra delarna av armén gjorde honom tidigt till en omstridd person.

Martelly är gift och har fyra barn. Stödet från en annan musiker, Wyclef Jean, anses ha varit en viktig bidragande orsak till hans valframgång.

Publicerat i DN den 7 april 2011.

MEXICO CITY. Presidentvalet i Peru är på väg att förvandlas till en riktig rysare. Med bara en vecka kvar till den första valomgången ligger tre kandidater i stort sett jämsides.

Få politiska bedömare i Peru vågade för en månad sedan påstå något annat än att en marknadsliberal, USA-vänlig kandidat skulle segra i nästa veckas presidentval.

Merparten av kandidaterna – Limas förre borgmästare Luis Castañeda, tidigare premiärministern Pedro Pablo Kuczynski och ex-presidenten Alejandro Toledo – garanterade, då som nu, att den ekonomiska politiken skulle ligga fast.

Så även den enda kvinnliga toppkandidaten, Keiko Fujimori, som har till främsta mål att få sin fängslade far, expresidenten Alberto Fujimori, frigiven.

Men så trädde ett rött spöke in på scenen. I veckan gav en opinionsmätning vänsterkandidaten Ollanta Humala 21 procent av väljarsympatierna, före både Alejandro Toledo på 20 procent och Keiko Fujimori på 19 procent.

Favoriten Toledo riskerar därmed att missa den andra och avgörande valomgången, då de två främsta kandidaterna ställs mot varandra.

Svängningen i opinionen beror på att Humala lyckats hamra in ett obekvämt budskap: att det senaste decenniets stadiga BNP-tillväxt knappt alls kommit de fattigaste på landsbygden till del.

Det är svårt att avfärda helt. För även om fattigdomen långsamt sjunker i städerna har allt fler av småbönderna i Anderna tvingats börja odla koka för att överleva, med stigande kokainproduktion och maffiavåld till följd.

Tillsammans med en rad korruptionsskandaler är det en av förklaringarna till att den avgående presidenten Alan García i dag bara får godkänt av var fjärde peruan.

Samtidigt har den förre officeren Humala också lärt sig av misstagen från valrörelsen för fem år sedan. Nu använder han sig av en retorik som påminner mer om Brasiliens Lula da Silva, än om Venezuelas Hugo Chávez. Han utlovar en allmän folkpension, men också att respektera ingångna handelsavtal.

När Chávez häromdagen kallade Humala ”en god soldat”, var peruanen därför snabb att fräsa ifrån.

-Det här är peruanernas val, och enbart peruanernas, sa Humala.

Erik de la Reguera

De tre ledande kandidaterna

Alejandro Toledo var president i Peru åren 2001-2006, då han drev en liberal, frihandelsvänlig politik och tillväxten var hög.
Ollanta Humala är en före detta arméofficer som står till vänster. Han utlovar en allmän folkpension och att staten ska få en större del i ekonomin.
Keiko Fujimori är dotter till den numera fängslade expresidenten Alberto Fujimori. Hon vill bygga vidare på sin fars politik och är mån om att få honom frigiven.

Publicerat i Dagens Nyheter den 2 april 2011.

MEXICO CITY. Tusentals fans av latinorock laddar just nu inför årets stora musikhändelse: festivalen Vive Latino. Under tre intensiva dagar nästa helg – 8-10 april – förvandlas området inne på och runtomkring idrottsarenan Foro Sol i Mexico City till en sjudande häxkittel av allsångssjungande fans.

Till årets upplaga av denna numera smått klassiska latinorockfestival har arrangörerna bokat in 90 band från hela Latinamerika och Spanien. Många av den spanskspråkiga musikens hetaste namn finns på plats, bland annat storheter som Charly Garcia, Enanitos Verdes, Caifanes och Babasonics. Men som vanligt ges också utrymme till ett antal mindre ”rockiga” band, som mexikanska electronicakollektivet Nortec Collective.

Fyra scener, tiotusentals besökare och mat och dryck utlovas. Mer info finns på vivelatino.com.mx

Erik de la Reguera

Publicerat i DN Resor den 3 april 2011.

MEXICO CITY. Knarkkriget i Mexiko har de senaste åren tvingat omkring 230 000 människor att fly från sina hem. Hälften av dem tros ha tagit sin tillflykt till USA.

Siffran presenteras i en ny rapport från Internal displacement monitoring centre (IDMC), ett forskningsinstitut i Genève som forskar kring internflyktingars situation runt om i världen. Det är första gången sedan 2006, då president Felipe Calderón inledde sin militäroffensiv mot maffian, som en tillförlitlig uppskattning görs av hur många som tvingats fly undan de alltmer upptrappade striderna mellan narkotikasyndikat, polis och militär. Den mexikanska regeringen för inte någon egen statistik över flyktingströmmarna.

Enligt IDMC har merparten av de 230 000 flyktingarna gett sig av de senaste åren. Enbart förra året ska omkring 120 000 mexikaner ha lämnat sina hem.

Det sammanfaller med ökade våldsnivåer i norra delen av landet. Antalet maffiarelaterade mord har femdubblats – från 3 000 år 2007 till fler än 15 000 år 2010 – och det står sedan tidigare klart att även många civila drabbas.

Hälften av flyktingarna tros ha tagit sig över gränsen till USA, där många mexikaner lever sedan tidigare. Övriga uppges finnas kvar i Mexiko, ofta efter att ha flytt från särskilt utsatta städer som Ciudad Juárez och Ciudad Mier. De har därmed förvandlats till så kallade internflyktingar.

Omfattningen av den mexikanska flyktingkatastrofen är än så länge inte i närheten av den i Colombia, där drygt fyra miljoner människor lever som internflyktingar efter 40 års inbördeskrig.

Men båda konflikterna drivs av intäkter från smuggling av illegala droger som kokain, metamfetamin och cannabis. Det är droger som i första hand går på export till USA och Europa.

På frågan om det går att få ett slut på kriget svarade Mexikos president Felipe Calderón därför i veckan:

– En fullständig lösning på det här problemet kräver att droganvändandet i världen minskar. Man får inte glömma det.

Erik de la Reguera

Mäktiga drogkarteller bekämpar varandra

■ När Felipe Calderón kom till makten 2006 inledde han en omfattande offensiv mot narkotikamaffiorna. Dessa omsätter drygt 100 miljarder kronor per år och hade redan då infiltrerat stora delar av statsapparaten.

■ Sedan dess har våldet i landet ökat kraftigt. Förra året dödades 15 000 människor.

■ I delstater som Chihuahua (där Ciudad Juárez ligger) och Tamaulipas i norra Mexiko utkämpas i praktiken något som liknar ett gerillakrig mellan konkurrerande narkotikasyndikat, polis och militär. Mäktiga drogkarteller bekämpar varandra

Publicerat i DN den 28 mars 2011.

MEXICO CITY. Mexikanen Carlos Slim är inte bara världens rikaste man, han hyser också ett stort intresse för konst. Det får allmänheten glädje av nu på tisdag, då konstmuseet Soumaya – döpt efter Slims avlidna hustru – slår upp portarna i helt nybyggda och spektakulära lokaler. Arkitekten Fernando Romero har gett de drygt 60 000 konstverken i paret Slims privata samling ett nytt hem i den fashionabla stadsdelen Polanco i norra Mexico City. När solen skiner – vilket den ofta gör – blixtrar det från 16 000 aluminiumplattor som pryder den kurviga huskroppen. Inne i museet finns verk av Rodin, Picasso, Dalí, Van Gogh, Renoir, Rubens, Monet, Cézanne, Matisse, Da Vinci och många andra. Det bästa av allt: inträdet är gratis. Mer info på soumaya.com.mx

Erik de la Reguera

Publicerat i DN Resor den 27 mars 2011.

MEXICO CITY. Guatemalas presidentpar har ansökt om skilsmässa för att hustrun Sandra Torres ska kunna ställa upp i höstens presidentval. Det rör dock upp starka känslor i det centralamerikanska landet. Oppositionen talar om en ”skenskilsmässa” och brott mot konstitutionen.

När Sandra Torres natten till fredagen svensk tid mötte pressen för första gången efter skilsmässobeskedet var det med tårar i ögonen. Hennes make, president Álvaro Colom, fanns inte vid hennes sida, men hon var noga med att påpeka att skilsmässan sker för landets bästa – inte som en följd av någon kris i deras fjorton år långa förhållande.

– Jag har valt att skiljas från min man för att kunna gifta mig med Guatemalas folk, sade den 51-åriga Torres.

I Guatemala är nära släktingar och anhöriga till den sittande presidenten förbjudna att ställa upp i presidentval. Denna egenhet i landets författning kom till för att minska risken för nepotism och maktkoncentration. Men inget hindrar en nyskild kvinna från att ta över makten efter sin tidigare man. Åtminstone inte i teorin.

Sandra Torres menar därför att hindren för hennes kandidatur till presidentposten är undanröjda. Vid torsdagens presskonferens gick hon också snabbt över till att tala om sina politiska mål och om de miljonbelopp som redan börjat strömma in till hennes kampanjkassa.

Men inom oppositionen ser man skilsmässan som en fars. Högerkandidaten Otto Pérez Molina, som leder i opinionsmätningarna inför valet i september, har gått så långt som att kalla manövern för uppenbart valfusk. Andra, mer religiösa kritiker, vänder sig mot det undergrävande av äktenskapet som institution som följer av det de ser som en ”skenskilsmässa”.

Sandra Torres beskrivs i en amerikansk ambassadrapport som allt annat än en passiv presidenthustru. Hon är både ”tuff”, ”krävande” och ”regeringens främsta administratör” står det i rapporten, som läckts till Wikileaks.

Skilsmässan måste godkännas i en vanlig domstol, vilket inte borde innebära några problem eftersom båda parter är överens. Sedan kan dock Torres kandidatur komma att prövas i såväl högsta domstolen som författningsdomstolen innan ett slutgiltigt avgörande nås.

Erik de la Reguera

Fakta: Guatemala

Huvudstad: Guatemala City.
Folkmängd: 14 miljoner.
Yta: 108 889 kvadratkilometer.
Statsskick: Republik.
Språk: Spanska och 22 indianspråk.
Andel av befolkningen under 15 år: Cirka 40 procent.
Andel urbefolkning: Cirka 60 procent.
Andel fattiga: 51 procent.
Skriv- och läskunniga: 74 procent.
Främsta exportvaror: Socker, bananer och kaffe.

Publicerad den 26 mars 2011.