Category: Artiklar

MEXICO CITY. Kringresande cirkussällskap har i århundraden bjudit på fantasifulla och barocka upplevelser i Sydamerika. Men när Bolivia nyligen förbjöd alla sorters djur i cirkusuppträdanden var det ett tecken på att tiderna håller på att förändras.

Den nya lagen i Bolivia förbjuder alla cirkusnummer som innehåller djur – inklusive husdjur, som hundar och hästar – vilket faktiskt gör landet unikt i världen. Djurskyddslagen hänger dock samman med att cirkusen som underhållningsform förlorat i popularitet sedan dess storhetstid i början på 1900-talet.

Då var cirkussällskapens besök den enda säkra kontakten med omvärlden på många små orter i Sydamerika, och clownerna, fakirerna, de dansande björnarna och de morrande tigrarna sågs som sändebud från fascinerande platser långt bortom horisonten.

Den colombianske författaren Gabriel García Márquez har vittnat om hur hans stora högtidsstund som barn var när han fick följa med sin morfar på cirkus en gång om året.

Men med massmediernas ankomst förlorade manegen i betydelse. Fattigdomen bestod på många håll i Sydamerika, men i de flesta byar kom det med tiden att finnas åtminstone en eller ett par teveapparater som ungdomarna kunde flockas kring på kvällarna.

I dag möter många latinamerikanska barn omvärlden genom såpoperor, underhållningsprogram och en och annan politisk talkshow, som Hugo Chávez ”Aló Presidente”. Och vad vill man då se på cirkus, om inte en tevestjärna?

Det har ”La Chola Chabuca” förstått att ta vara på i Peru. Den populära teve-stjärnans liveshow rapporteras vara den främsta attraktionen vid den pågående cirkusfestivalen i Lima, allt medan de traditionella cirkusarna spelar i halvtomma tält.

En och annan sydamerikansk cirkusdirektör har börjat använda sig av nycirkusens dramaturgiska knep. Men frågan är om det kan rädda de kringflackande sällskapen i vårt mediala tidevarv.

Erik de la Reguera

Publicerad i Dagens Nyheter den 4 augusti 2009.

MEXICO CITY. Hugo Chávez socialistiska regering beord­rade i helgen att stänga ned 32 radiostationer och två regionala tevestationer i Venezuela. Ett frontalangrepp mot yttrandefriheten, menar oppositionen, medan Chávez hävdar att det är en del i en ”demokratisering” av medierna.

Hundratals demonstranter samlades på söndagen utanför radiostationen CNB:s byggnad i Venezuelas huvudstad Caracas. De hade tagit sig dit sedan kanalens signal försvunnit ur etern.

– Det här en attack från rege­ringens sida. Vi gör vårt bästa för att hålla demokratin levande, men än en gång har de lyckats tysta oss, sade radiostationens chef Zaira Belfort till nyhetsbyrån AP.

Manifestationer ägde också rum på en rad andra platser i Venezuela, där radio- och tevestationer slocknat sedan deras sändningstillstånd dragits in. Regeringen förnekade dock att de 34 stationerna skulle ha stängts ned av uteslutande politiska skäl.

– Här har det inte ”stängts” några radiostationer, nej, detta är rättsskipning. Vi har återtagit ett antal olagliga radiosändare, så att folket – inte borgarna – kan kontrollera dem, sade president Hugo Chávez i en kommentar.

I juni skickade den statliga myndigheten Conatel ut en enkät till landets radio- och tevestationer i vilken man krävde in uppdaterade uppgifter om bland annat vem som var kanalens ägare och ansvarige utgivare.

Enligt myndigheten struntade 240 radiostationer och 45 tevestationer helt i att svara på enkäten. Av de radiostationer som faktiskt svarade var det 120 som inte uppfyllde ”de administrativa kraven”, även om det är oklart exakt vilka dessa krav var.

Sammanlagt 360 av Venezuelas radiostationer, eller 55 procent av det totala antalet, hotas nu därför av nedläggning.

Hugo Chávez har sedan han kom till makten 1998 sakta men säkert flyttat fram de statliga mediernas positioner på de privata alternativens bekostnad. I dag finns ett brett utbud av åsikter i det venezuelans­ka offentliga rummet, men högern och vänstern anklagar ändå varand­ra för att försöka monopolisera nyhetsrapporteringen.

Chávez har inte gjort någon hemlighet av att han gärna skulle ersätta många av de privatägda – och ofta rege­ringskritiska – radio- och tevestationerna med statligt finansierade.

I de fattiga områden där Chávez traditionellt sett haft starkt stöd är det just etermedierna som når ut bäst. Tidningsläsandet är lågt och presidenten vill därför stimulera lokalt styrda, ”ideella” radiostationer med statligt stöd.

Det ska ses som en ”demokratisering” av medierna i Venezuela, menar regeringen. Men trots att det inte finns några uttalade redaktionella riktlinjer, så är dessa stationer ofta Cháveztrogna. Oppositionen ser dem därför som högtalare för socialistisk propaganda.
Striden om de privata kanalernas sändningstillstånd sammanfaller med en allt hårdare ton från Chávez sida mot de oppositionella medierna i sin helhet.

Människorättsorganisationen Human Rights Watch har uttryckt oro över ett lagförslag som lades fram i förra veckan och enligt vilket journalister och ägare till medier ska kunna dömas till upp till fyra års fängelse om de sprider ”falsk information som orsakar skada för staten”.
Inom oppositionen är det många som fruktar att det i praktiken är en förberedelse för att släcka ned den främsta regeringskritiska rösten i landet, tevekanalen Globovision.

Liksom många av de andra av regeringskritiska medierna är Globovision ofta hätsk och på gränsen till osaklig i sina attacker mot Chávez. Å andra sidan är de statliga medierna lika hårt vinklade, men då till regeringens fördel.

Erik de la Reguera

”Falska” nyheter ska kunna ge fängelse

En rad kontroversiella lagar och propositioner har den senaste tiden polariserat den politiska debatten i Venezuela.

En ny vallag modifierar valsystemet och valkretsarna och gör det på så sätt möjligt att vinna 90 procent av platserna i parlamentet med enbart 60 procent av rösterna.

Enligt ett nytt lagförslag från regeringen ska nyhetsrapportering som är ”falsk” och orsakar ”skada för staten” kunna leda till fyra års fängelse.

Ett annat lagförslag är tänkt att göra det lättare för staten att använda sig av telefonavlyssning.

Ytterligare ett kontroversiellt lagförslag ska göra utbildnings­systemet ”socialistiskt”.

DN 2009-08-03

Hann knappt tillfriskna innan det bar av till Houston, Texas, på blixtvisit.

På grund av biljettstrul (lång historia) fick jag flyga till den maffiakontrollerade stan Nuevo Laredo, gå över gränsen i den smäktande 40-gradiga värmen och ta en Greyhoundbuss till Houston (drygt sex timmar).

Efter intensivt jobbande med olika saker åkte jag sedan samma väg hem.

Kontrasten vid gränsövergången var nästan löjlig. På vägen in i USA ringlade kön lång och alla våra ägodelar gicks igenom, inklusive digitalkamerornas bilder (som tur var hade jag raderat bilderna på honduranska soldater med maskingevär).

På tillbakavägen till Mexiko blev jag inte ens ombedd att visa upp passet. Nada.

Och så undrar de varför drygt 90 procent av den mexikanska maffians vapen är köpta i USA.

Nej, nu är jag rejält trött. Men nöjd med att vara hemma.

Hade jag inte fått snuva och feber (tror inte det är svininfluensan, men vem vet) så hade jag gärna skrivit en längre text om skandalen med de svenska vapnen hos Farc.

Helt kort bara: skandalen ingår i ett större mönster, där polariseringen mellan Colombia/USA å ena sidan och Farc/Venezuela/Ecuador å den andra på nytt ser ut att öka (ni minns väl krisen efter den colombianska attacken mot ett Farcläger i Ecuador i mars förra året?).

Allt tyder på att Álvaro Uribe avstår från en tredje mandatperiod, då det hade krävt en folkomröstning om en ändring av konstitutionen (något som fick tummen ned av Obama nyligen). Därmed väntas den förre försvarsministern Juan Manuel Santos snart tillkännage sin kandidatur i presidentvalet i Colombia 2010.

Santos anses allmänt ha varit en av hökarna inom Uribes administration och risken för en upptrappad konflikt med grannländerna är därför avsevärd om han segrar.

Spänningarna har redan börjat tillta, dels till följd av kuppen i Honduras och dels på grund av att Uribe inlett förhandlingar med USA om att flytta trupperna på militärbasen Manta i Ecuador (som Correa vägrat förlänga hyresavtalet för) till Colombia – en ”provokation”, enligt Hugo Chávez.

Men Chávez och Correa har mycket att svara för angående sina band till Farc.

Nyligen visade en beslagtagen videoinspeling att Correa sannolikt fått ekonomiskt stöd till sin presidentvalskampanj av gerillan. Samtidigt finns en rad indicier som tyder på att delar av Farcs ledning getts en fristad i Venezuela. Och nu verkar det alltså som om svensktillverkade vapen slussats till gerillan från Venezuelas militär.

Hösten kan bli dramatisk.

PS. Här en artikel som kan ses som ett slags uppföljning till helgens stora Ciudad Juárez-rep.

MEXICO CITY. Växande kritik mot militärens övergrepp i kriget mot maffian stod högt på agendan när USA:s drogtsar Gil Kerlikowske anlände till Mexiko på måndagen. ”Det krävs mer förebyggande arbete”, var Kerlikowskes budskap.

Drogtsarens besök i Mexiko föregicks av en blodig helg: minst 20 människor dödades bara under söndagen i maffiarelaterat våld, 10 av dem i gränsstaden Ciudad Juárez.

Hittills i år har fler än 3 500 människor mördats i uppgörelser i den undre världen och allt tyder på att förra årets dystra statistik – drygt 5 300 mord – kommer att överträffas med råge.

För att få bukt med våldsspiralen har president Felipe Calderón satt in Mexikos armé och gett den omfattande befogenheter. Men militären har visat sig ha svårt för att hantera polisarbetets inneboende begränsningar.

Systematisk tortyr med bland annat elchocker har rapporterats från Ciudad Juárez, och enskilda organisationer hävdar att tiotals personer har ”försvunnit” sedan de gripits. Det har lett till hård kritik mot militärens metoder.

– Det här ska inte ses som enbart en polisiär fråga, utan också som ett folkhälsoproblem och som en social fråga. Vi måste investera lika mycket i missbrukarvård och förebyggande åtgärder som vi gör i rättsskipning, sade den amerikanske drogtsaren Kerlikowske till dagstidningen Reforma inför sitt besök.

Men människorättsorganisationer som Human Rights Watch menar att Obamaadministrationen bör ställa betydligt högre krav än så på Mexikos regering.

USA stöder den mexikanska bekämpningen av maffian med drygt 400 miljoner dollar per år genom det så kallade Méridainitiativet. En klausul i avtalet ger den amerikanska regeringen rätt att hålla inne 15 procent av utbetalningarna om de mänskliga rättigheterna inte respekteras, men hittills har Obamaadministrationen inte sagt sig överväga det.

Erik de la Reguera

Publicerad i Dagens Nyheter den 28 juli 2009.

I dag, söndag, gick ett stort reportage av mig i DN som handlar om president Felipe Calderóns krig mot narkotikamaffian i Mexiko. Det är fokuserat på Ciudad Juárez, den stad där militären i praktiken tagit makten och som Calderón kallat ”spjutspetsen i kampen mot drogerna”.

Men kriget i den undre världen bara fortsätter. Nu står rättstaten inför sitt definitiva sammanbrott.

Utöver de dagliga maffiauppgörelserna plågas invånarna i miljonstaden Ciudad Juárez av militärens systematiska tortyr och rader av ”försvinnanden” som förefaller kunna drabba vem som helst, var som helst.

Läs reportaget här!