Author: Erik de la Reguera

Juan Camilo Mouriños död är ett oerhört slag mot president Calderón.

Inrikesministern, eller ”secretario de gobernacion” som titeln lyder på spanska, har en väldig makt i Mexiko – i praktiken rör det sig om motsvarigheten till en premiärminister eller vicepresident.

Och mot bakgrund av det pågående kriget mot knarkmaffian är det svårt att se gårdagens märkliga flygkrasch i centrala Mexico City som något annat än ett attentat, även om vi så klart måste invänta utredningens resultat.

Men om det rör sig om ett attentat (i så fall troligen utfört av någon av kartellerna) kan det avsedda budskapet knappast feltolkas av Calderón. Om inrikesministern kan dödas, är ingen säker. Inte ens presidenten.

Ensam på toppen kan Calderón då i desperation komma att utlysa undantagstillstånd i vissa delar av landet och beordra än massivare arméinsatser där vem som helst kan råka illa ut.

Det är onekligen ett obehagligt scenario. Och (återigen, om det var ett attentat) de ansvariga kan mycket väl vara ute efter att provocera fram just en sådan reaktion.

BUENOS AIRES. Mexikos inrikesminister Juan Camilo Mouriño och minst sju andra personer dödades på tisdagskvällen i en dramatisk flygkrasch mitt i Mexico City.

Inrikesminister Mouriños privata jetplan av modell Learjet 25 hade just gått in för landning över Mexico City när det rapporterade ”ett allvarligt fel”, enligt en flygledare som citeras av dagstidningen Reforma.

Strax därefter störtade regeringsplanet mitt på en aveny i det fashionabla området Lomas de Chapultepec i centrala Mexico City. I eldhavet ska minst 40 personer ha fått brännskador och ett tjugotal bilar förstörts.

Samtliga åtta personer som färdades i planet uppges ha dödats, bland dem inrikesminister Mouriño och José Luis Santiago Vasconcelos, som var ett hett namn till posten som landets nya drogtsar.

I Mexiko är inrikesministern enbart underställd presidenten, och Juan Camilo Mouriño har därför varit Felipe Calderóns närmaste man. Han var också en trolig kandidat för regeringspartiet PAN i presidentvalet 2012.

Det florerade på tisdagskvällen spekulationer om att det rörde sig om ett attentat med kopplingar till narkotikamaffian, men myndigheterna kunde varken bekräfta eller förneka detta.

Erik de la Reguera

DN 2008-11-05

BUENOS AIRES. Spritfester med droger och prostituerade, lyxceller med privata innergårdar och mängder av privilegier. Så ser vardagen ut för fångar i Mexico Citys fängelser – om de är rika eller har högt uppsatta kontakter i maffian.

I en ny rapport från Mexikos statliga människorättskommission, som dagstidningen El Universal tagit del av, redogörs för mängder av oegentligheter i fängelserna.

En liten elit av fångar kan köpa sig privilegier som sträcker sig från installationer av duschkabiner till privatfester med sprit, droger, prostituerade och exklusiv mat. Lyxinredda celler hyrs ut för mellan 900 och 1.600 kronor per natt, och de mest välbeställda av fångarna uppges bo i dessa celler månader i sträck.

De vanliga fångarna har det dock tuffare i dessa överfulla fängelser, där allt verkar ha ett pris. I strid med föreskrifterna tar personalen betalt för toalettbesök, dricksvatten och promenader utomhus.

Arbetet i verkstäderna är enda chansen för många att få tag på pengar, vilket delar av den skrupelfria personalen utnyttjar och gör rejäla vinster på.

Erik de la Reguera

DN 2008-11-04

BUENOS AIRES. På måndagen inleddes rättegången mot Costa Ricas förre president Rafael Calderón, som också är en av de tänkbara kandidaterna i presidentvalet 2010. Han står åtalad för korruption.

Rafael Calderón tillhör högerpartiet Partido Unidad Social Cristiana (Pusc) och var Costa Ricas president 1990-1994. Han ställs inför rätta tillsammans med sju andra för att ha tagit emot mutor vid en statlig upphandling av läkemedelsutrustning.

Det var i samband med att det finlänska företaget Medko Medical vann ett kontrakt värt 40 miljoner dollar som Calderón fick en personlig ersättning på 520.000 dollar. Han hade då lämnat presidentposten sedan flera år tillbaka.

Calderón erkänner att han tagit emot pengarna, men menar att det rörde sig om ett legitimt honorar för det arbete han lade ned.
Hans partikamrater hoppas att domstolen ska finna Rafael Calderón oskyldig, inte minst eftersom det skulle kunna ge honom vind i ryggen inför presidentvalet 2010.

Erik de la Reguera

DN 2008-11-03

Ja, ni ser rätt. Det är en frigolitkopia av VM-pokalen bredvid en plastjulgran pyntad med Diego-bilder.

De senaste dagarna har det varit Maradona, Maradona och åter Maradona.

Efter att ha varit på Maradonakyrkans jul- och nyårsfirande (ni vet, Diego blev inte bara ny förbundskapten, han fyllde dessutom år – och därmed inföll år 48 DD vid tolvslaget) är jag mer än mätt på bollfetischism.

Men rätt festligt var det. Kolla repet från ”kyrkan” här och mitt och Stjärnans webbtv-inslag här.

Nu hoppas jag att det håller sig lugnt på sportfronten, så att jag hinner med en del annat som hamnat på hög.

Men innan vi lämnar idrotten för den här gången är det dags för veckans bildgåta. Vad föreställer bilden? Och vad är fel i den?

BUENOS AIRES. Medlemmarna i Maradonakyrkan i Argentina har all anledning att fira, sedan deras frälsare Diego Maradona fått uppdraget att leda landets landslag i fotboll. DN besökte ett märkligt jul- och nyårsfirande.

”Diego vår som är på planerna. Helgad varde din vänsterfot. Tillkomme din fotboll. Ske din bollkänsla, såsom i himmelen, så ock på jorden…” ekar bönen genom pizzerian Banana i utkanten av Buenos Aires.

Omkring 300 av den så kallade Maradonakyrkans adepter har samlats för att fira jul- och nyårsafton. Deras frälsare Diego Maradona fyller 48 år dagen efter, och enligt kyrkans tradition betyder det att år 48 D.D. (Después de Diego – Efter Diego) infaller vid tolvslaget.

– För mig är Diego allt. Han har inspirerat mig i mitt liv och gett mig styrka i svåra stunder, säger Daniel Astilleta som håller sin en månad gamla dotter Bianca i famnen.

– Vi bestämde oss för att döpa henne här i kyrkan, det kändes rätt, förklarar han för DN.
Den här kvällen döps en mängd andra medlemmar. Dopet sker med hjälp av den ”Guds hand” som Maradona själv sade sig haft hjälp av vid det omdiskuterade första målet mot England i VM-kvartsfinalen 1986.

Dopförrättaren kastar iväg en boll, som den nyfrälste hoppar upp och försöker nicka men i själva verket stöter till med handen. På så sätt anses nu den nya medlemmen ha rörts av Guds hand, på samma sätt som Maradona, och blivit en del av kyrkan.

Sedan Maradonakyrkan grundades för tio år i Argentinas näst största stad Rosario har den växt snabbt. Kyrkan uppges i dag ha 120.000 medlemmar över hela världen.

I en märklig blandning av ironisk kitsch och äkta religiositet lever dessa argentinare ut sin kärlek till mannen som de ser som världens störste fotbollsspelare genom tiderna. Grundarna menar att kyrkan mest är på skoj, men många av dem som ansluter sig verkar ta saken på större allvar.

När tolvslaget närmar sig reser de sig från borden och räknar ned. Eller snarare upp: ”sju…åtta…nio… Tiooooooo!” ropar folkmassan, i vilken många bär tröjor eller tatueringar med Maradonas nummer tio.

Några minuter senare får de ett telefonsamtal från Maradona själv, eller D10S som de kallar honom (D för Diego, 10 för numret på tröjan och S:et för att skapa en bokstavs- och sifferkombination som liknar DIOS, Gud på spanska).

– Jag vill tacka er för den kärlek ni ger mig. Låt oss nu sätta vår tro till Gud, den sanna guden. Må Gud vare med oss och giva oss en seger som den som vi fick 1986, säger Maradona i en raspig ledning, som går ut i direktsändning i hela landet.

Någon i publiken reagerar: ”Men det är ju DU som är Gud!”

Men Maradonas korta budskap är över. Anhängarna i kyrkan utbrister i sång som varar in på småtimmarna: ”Vi kommer att bli mästare igeeen!” ekar det från pizzerian.

Erik de la Reguera

DN 2008-10-31