Author: Erik de la Reguera

MEXICO CITY. Efter ett år och tio månader i Farcgerillans djungelläger i Colombia frigavs svenske Roland Larsson på tisdagen. ”Det är en stor lättnad”, säger hans son Tommy Larsson till DN.

Frigivandet av den 69-årige svensken med rötter i Luleå uppges ha ägt rum på tisdagsmorgonen i Córdobaprovinsen i nordvästra Colombia.

På de bilder som offentliggjorts av colombianska myndigheter syns hur en synbart medtagen Roland Larsson lyfts upp ur en kanot vid Esmeraldaflodens strand och sedan bärs i väg av män från underrättelsetjänsten DAS. På sig hade svensken en grön t-tröja och blå byxor.

Några timmar senare ringde telefonen hemma hos familjen i Sikfors strax norr om Piteå.

– Det var så klart en stor lättnad att höra hans röst, även om ledningen han ringde på från sjukhuset var dålig och därför hann vi inte prata så mycket, säger sonen Tommy Larsson till DN.

Under fångenskapen i djungeln drabbades Roland Larsson av en hjärnblödning, vilket förefaller ha lett till att delar av hans kropp förlamats.

– Det enda vi vet är att han har väldigt svårt att gå. Naturligtvis gör det oss oroliga. Men nu är vi i alla fall på rätt väg. Han har avslutat en väldigt lång resa, men har också en annan lång resa framför sig: att tillfriskna, komma hem och bearbeta det han varit med om, säger Tommy Larsson.

Sveriges ambassadör i Colombia, Lena Nordström, reste på tisdagskvällen till staden Montería i nordvästra delen av landet, där Roland Larsson nu får vård, och när DN når henne på telefon har hon just träffat den frigivne svensken.

– Roland Larsson mår efter omständigheterna bra och är på gott humör, lättad över att blivit fri. Nu gäller det för honom att tillfriskna, säger Lena Nordström till DN.

När svenskens hälsotillstånd anses tillräckligt gott väntas han resa till Colombias huvudstad Bogotá och sedan vidare hem till Sverige.

Omständigheterna kring själva frigivandet är fortfarande oklara. Enligt chefen för den colombianska underrättelsetjänsten DAS hade Farcgerillan tidigare krävt fem miljoner dollar (cirka 43 miljoner kronor) för att frige Larsson, men såväl DAS som svenskens familj förnekar att någon lösesumma betalats ut.

– De krävde ett väldigt högt belopp, som vi inte hade en chans att åstadkomma. Vi försökte skramla ihop pengar så gott vi kunde och erbjöd sedan en betydligt lägre summa. Men det här frisläppandet har skett helt utan motprestationer, ingenting har betalats ut, säger Tommy Larsson till DN.

UD och den svenska Rikskriminalpolisen är också förtegna om vad som föregått frigivandet.

– Samarbetet har redan från första dagen varit väldigt bra mellan den svenska polisen och de colombianska myndigheterna. Ambassaden och UD har bistått med det som myndigheterna har varit i behov av. Men vi på ambassaden har inte haft någon kontakt med Farc-gerillan, säger ambassadör Lena Nordström

DN: Har någon representant för svensk polis haft kontakt med gerillan?

– Det kan jag inte svara på, av säkerhetsskäl och av hänsyn till familjen.

Roland Larsson kidnappades den 16 maj 2007 av en grupp väpnade män som tog sig in i hans hus i Tierralta i nordvästra Colombia, där han bosatt sig som pensionär. Även hans sambo fördes bort av kidnapparna, men en bit in i djungeln lyckades hon kasta sig nedför en slänt och fly.

Det dröjde tills i februari i år innan familjen i Sverige fick något livstecken från sin försvunne anhörige. På en videoinspelning som gjorts av kidnapparna syntes en klart medtagen Roland Larsson, hans ena läpp hängde och han föreföll må fysiskt dåligt. Det var också i samband med det som krav på lösensumma framfördes.

Efter det har det förekommit uppgifter i colombianska medier om att svenska myndigheter försökt kontakta Farcgerillan på egen hand. Den colombianska senatorn, Piedad Córdoba, som tidigare medlat framgångsrikt i liknande fall sägs också ha engagerat sig i svenskens öde.

I början av månaden var Piedad Córdoba på besök i den provins där Roland Larsson hölls fången, men det är oklart vad det besöket ledde till.

Svensken var så vitt man vet den sista utlänning som hölls som gisslan av Farc.

Erik de la Reguera

DN 2009-03-18

Så har nu också El Salvador sällat sig till raden av länder i Latinamerika med demokratiskt valda vänsterpresidenter. Jag har skrivit en analys om det och om de dramatiska förändringarna i den region som i bland kallats för ”USA:s bakgård”. Den går att läsa här.

Mauricio Funes seger är utan tvekan historisk och FMLN-anhängarna har all anledning att fira. Men frågan är nu om den förre TV-journalisten är lika skicklig när det kommer till att bygga parlamentariska majoriteter som han är på att föra fram sitt budskap i rutan.

För även om FMLN blev landets största parti i parlamentsvalet i januari, så saknar man fortfarande egen majoritet.

Högerpartiet Arena, som regerat i tjugo år (och vars grundare hade ett minst sagt suspekt förflutet med klara kopplingar till 70- och 80-talens dödspatruller), ser i nuläget ut att behålla kontrollen över parlamentet med hjälp av småpartierna PCN och PDC.

Inte oväntat riktade därför Funes uppmaningar till oppositionen om samarbete och ”nationell samling” efter segern.

Men något stöd från Arena kan han nog inte räkna med. Då är det troligare att han lyckas locka över några ledamöter från landets tredje största politiska kraft, högerpartiet PCN (Partido de Conciliación Nacional).

I sluttampen av valkampanjen ställde sig PCN:s presidentkandidat Tomás Chévez oväntat på Funes sida, sedan han tvingats dra tillbaka sin kandidatur av en partiledning som slutit en pakt med Arena.

Rebellen Chévez har nu sparkats ut ur sitt gamla parti, men det är inte omöjligt att han å den nya regeringens vägnar kan så split mellan PCN:s ledamöter i parlamentet.

Problemet för Funes är att han för att lyckas med detta intrigmakande måste föra en betydligt mindre radikal politik än vad FMLN:s stora vänsterflank skulle vilja. Det är något som på sikt kan leda till att gamla interna konflikter väcks till liv inom vänstern.

Om vänsterflanken i FMLN får överhanden och/eller om högern blockerar regeringens lagförslag i kongressen kan dock Mauricio Funes komma att ta till Hugo Chávez och Rafael Correas patenterade knep: utlysa val till en grundlagsförsamling.

MEXICO CITY. Segern för den forna vänstergerillan FMLN i presidentvalet i El Salvador innebär en historisk vänsterkantring i USA:s strategiska närområde. Nära tjugo år efter revolutionens fall i Nicaragua har de röda krafterna på allvar gjort comeback i Centralamerika.

Från Berlinmurens fall och kalla krigets slut och fram till för bara ett par år sedan var den politiska kartan i Centralamerika och Karibien ett hav av konservativt och nyliberalt blått med en liten, om än för USA:s regering irriterande, röd prick på Kuba.

Den tiden är förbi. För drygt två år sedan återvände den gamle sandinistledaren Daniel Ortega till rodret i Nicaragua, och i Guatemala, Honduras, Haiti, Panama, Domikanska republiken och Costa Rica sitter numera socialdemokratiska eller socialliberala ledare vid makten.

I söndags följde El Salvador efter när drygt 51 procent av väljarna röstade fram FMLN:s kandidat, den förre TV-journalisten Mauricio Funes, till presidentposten.

Det är en helomvändning som heter duga.

Gör man som amerikanska försvarsanalytiker och räknar in även norra Sydamerika, det vill säga Colombia och Venezuela, i USA:s strategiska närområde – i bland kallat stormaktens ”bakgård” – framträder vad som närmast måste ha räknats som ett mardrömsscenario bland rådgivarna till Ronald Reagan under kalla krigets heta dagar på 80-talet.

Hugo Chávez maktövertagande i Venezuela 1999 var början på en vidgning av den ideologiska spännvidden i latinamerikansk politik. Med tiden har det lett till att det likhetstecken mellan vänster och våldsamheter som inpräntades i Centralamerikas befolkningar under inbördeskrigen fått ge vika.

Skälen till det är inte bara att vänstern numera, med undantag för gerillorna i Colombia, lagt vapnen på hyllan och i stället satsat på röstsedeln. Förklaringen finns också i Vita huset, som från att under kalla kriget ha stött många av de brutala högerregimerna gått till att föra en politik som gett de demokratiska institutionerna i regionen tid att mogna.

Under George W Bush ledning visade dock USA litet intresse för Latinamerika, något som gett Ryssland och Kina möjlighet att flytta fram sina positioner. Nu väntar därför en svår uppgift för Barack Obama när han ska försöka återvinna förtroendet bland sina grannar i syd.

Erik de la Reguera

Publicerad i Dagens Nyheter den 17 mars 2009.

MEXICO CITY. För första gången sedan fredsuppgörelsen i El Salvador 1992 får nu landet en vänsterregering. Det står klart sedan den förre TV-journalisten Mauricio Funes segrat i söndagens presidentval.

Vid tiotiden på söndagskvällen lokal tid kunde vänsterpartiet FMLN:s kandidat Mauricio Funes utropa sig till segrare.

– Det står nu ställt utom alla tvivel att jag blir El Salvadors näste president, deklarerade Funes inför jublande anhängare.

Strax därefter gav också valtribunalen officiellt besked om att Funes segrat. Med 92 procent av rösterna räknade hade Funes fått 51,28 procent och det regerande högerpartiet Arenas kandidat Rodrigo Ávila 48,72 procent av väljarstödet.

Funes seger innebär att ännu ett land i Latinamerika tar ett stort kliv till vänster på den politiska kartan. I El Salvador, som under hela 1980-talet plågades av ett inbördeskrig mellan regeringen och vänstergerillan, väntar troligen mindre av nyliberal ekonomisk politik och mer av sociala reformer under de närmaste åren, även om den 49-årige Mauricio Funes först måste ta i tu med den svåra uppgiften att samla en majoritet bakom sin politik i kongressen.

Han sträckte därför i sitt segertal ut handen till sina politiska motståndare och manade dem till att hålla fast vid ”det hopp och den vilja till försoning som gjorde det möjligt att nå fred i vårt land”.

I sitt tal återkom han till den befrielseteologiska biskopen Óscar Romero, som mördades 1980.

– Min regering kommer att baseras på dialog och rikta in sig på att hjälpa de fattigaste och mest utsatta grupperna, på samma sätt som Romero på sin tid menade att kyrkan måste sätta de fattiga i första rummet. Så ska min regering agera, sade Mauricio Funes.

Erik de la Reguera

DN 2009-03-16

MEXICO CITY. El Salvadors 4,2 miljoner väljare började på söndagen strömma till valurnorna för att utse ny president. Samtidigt florerade ihärdiga rykten om att högerpartiet Arena, som suttit vid makten sedan 1989, förbereder valfusk.

– Vi har sett ett massivt flöde av människor från grannländerna. Dessa personer ges, så vitt vi kan förstå, salvadoranska ID-kort av regeringspartiet och bussas sedan ut till vallokalerna för att rösta, säger Sigfrido Reyes, presstalesman för vänsterpartiet FMLN, via telefon till DN på söndagsmorgonen lokal tid.

Uppgifterna polariserar en redan spänd situation inför valet. Den forna vänstergerillan FMLN:s kandidat Mauricio Funes har under lång tid lett stort i opinionsmätningarna, men efter en hård och enligt vänstern ”smutsig” slutspurt på kampanjen har ställningen jämnats ut.

I annonser och tv-reklam har regeringspartiet Arena anklagat Funes för att vara springpojke åt Hugo Chávez, ett budskap med tveksam grund vars främsta syfte tycks ha varit att så rädsla bland osäkra väljare.

Arena fick också tidigare i veckan uppbackning av en grupp konservativa amerikanska kongressledamöter som varnade för att försändelserna av pengar från släktingar i USA, en extrainkomst som är närmast livsviktig för många salvadoraner, kan komma att begränsas om FMLN vinner valet.

Det fick en talesman för USA:s president Barack Obama att gå ut och klargöra att landets inställning är neutral och att Obama kommer att vilja samarbeta med segraren, oavsett vem som blir vald.

Enligt FMLN:s talesman Sigfrido Reyes är partiets största farhåga nu att regeringspartiet ”stjäl” identiteter och röstkort av de drygt två miljoner salvadoraner som lever i USA och ger dem till personer som bussats in från grannländerna. Misstankarna minskar inte av att en majoritet av ledamöterna i landets valtribunal anses vara trogna regeringen.

– Vi har fått rapporter om att stora arbetsgivare, bland dem varuhuskedjan Super Selectos och flera banker, kräver av sina anställda att de fotograferar sina ifyllda röstsedlar med mobilkameror och visar upp dem när de kommer till jobbet på måndag. Det innebär så klart en oerhörd press på de anställda, säger Sigfrido Reyes till DN.

Arenas kandidat, den förre polischefen Rodrigo Ávila, och den sittande presidenten Tony Saca avfärdar anklagelserna som ogrundade. Över tusen valobservatörer, bland dem två svenska riksdagsledamöter, en EU-delegation och observatörer från de amerikanska staternas samarbetsorganisation OAS, finns också på plats för att bevaka valet.

Erik de la Reguera

DN 2009-03-15

MEXICO CITY. Sjutton år efter det blodiga inbördeskrigets slut i El Salvador skär konfliktens skiljelinjer fortfarande genom landet. När det i dag, söndag, hålls presidentval har den forna vänstergerillan FMLN goda chanser att för första gången komma till makten på fredlig väg.

”Un cambio seguro”, en säker förändring, är vad vänsterpartiet FMLN:s välskräddade kandidat Mauricio Funes utlovar på de affischer som sitter uppklistrade runt om i El Salvadors huvudstad Salvador.

Budskapet har slagit väl an i ett land där bristen på säkerhet och trygghet är högst påtaglig och många salvadoraner vill se en förändring efter flera decennier av högerpartiets Arenas styre.

Sjutton år efter slutet på det inbördeskrig som krävde 75.000 dödsoffer är El Salvador ett av världens farligaste länder. De våldsamma ungdomsgängen ”maras”, kända för sina tatueringar, håller hela stadsdelar i skräck och förra året rapporterades 3.179 mord från detta lilla tättbefolkade land av Smålands storlek.

Till skillnad från det regerande partiet Arenas kandidat, förre polischefen Rodrigo Ávila, vill den 49-årige Mauricio Funes inte satsa på ytterligare ”hårda tag”, utan på fattigdomsbekämpning och sociala program för att minska antalet utsatta ungdomar som kan rekryteras till gängen.

Omkring 35 procent av befolkningen lever i fattigdom och inkomstskillnaderna i landet är stora. Funes vill minska klyftorna, riktar kritik mot regeringens nyliberala politik och har fördelen av att ses som ett oprövat kort då han kommer direkt från en karriär som populär programledare i teve och inte tidigare varit politiskt aktiv.

I sin roll som tv-journalist har han dock under många år varit en av högerregeringarnas fränaste kritiker, och han leder nu knappt i opinionsmätningarna inför söndagens val.
Samtidigt gör det regerande högerpartiet Arena allt för att väcka en gammal rädsla till liv – den för kommunismen.

På tv går inte ett reklamavbrott förbi utan att korniga, svartvita filmsnuttar av 80-talets gerillakämpar i FMLN visas hopklippta med mer samtida bilder på Fidel Castro och Venezuelas president Hugo Chávez, allt medan en myndig mansröst förklarar att vänsterns mål inte har förändrats och att den vill ”låta Hugo Chávez dominera El Salvador”.

Till skillnad från tidigare val verkar denna taktik få begränsad effekt den här gången. Det kan bero på att många av de unga väljarna inte har några egna minnen av kriget och på det faktum att Mauricio Funes inte var medlem av gerillan.

Ideologiskt förefaller FMLN-kandidaten också stå Brasiliens socialdemokratiske president Lula da Silva närmare än den mer radikale Hugo Chávez.

Då har varningarna om risken för försämrade relationer till USA sannolikt större inverkan på osäkra väljare. Omkring en fjärdedel av befolkningen, 2,3 miljoner salvadoraner, lever och arbetar i USA och många av dem skickar regelbundet hem pengar till släktingar i El Salvador.

Försändelserna har blivit en viktig inkomstkälla för landet och blotta tanken på att de 30 miljarder kronor som strömmar från USA varje år skulle utebli är nog för att få många väljare att tveka om hur de ska rösta.

Men inget tyder på att Mauricio Funes kommer att ta en konflikt med Obama-administrationen om han skulle komma till makten. Snarare väntar i så fall en delikat balansgång mellan kraven från FMLN:s vänsterflygel och behovet av att bygga allianser med mittenpartier i kongressen.

Erik de la Reguera