HAVANNA. En 33-årig bloggare i Havanna har blivit ett hot mot den kubanska regimen. Hennes blogg har miljontals besökare. DN:s Erik de la Reguera har träffat henne.
När Yoani Sánchez kommer gående över den lilla innergård där vi har stämt möte har hon precis suttit tio minuter på hotellets lilla internetkafé.
- Det kostar sex dollar per timme att vara uppkopplad, så jag försöker göra det mesta av min tid på nätet, säger denna 33-åriga språkvetare som de senaste månaderna har blivit något av en världskändis i bloggosfären.
På sin blogg Generación Y skriver hon om vardagslivets vedermödor i Havanna, texter som många kubaner känner igen sig i och som står i bjärt kontrast till de statliga mediernas censurerade och ensidiga rapportering.
Bara i december hade Yoani Sánchez blogg tio miljoner besökare och hon blev nyligen korad till en av den spanskspråkiga världens mest inflytelserika intellektuella av såväl Time som Foreign Policy. Inte dåligt för någon som började blogga så sent som våren 2007.
Hon har dock fått betala ett högt pris för framgången. Sedan i mars förra året blockeras bloggen av den statliga censuren på Kuba.
- Men många här läser inte texterna på nätet, utan på de hundratals pirat-dvd:er och usb-minnen som finns i omlopp på den svarta marknaden. Så jag mäter inte framgången i antalet unika besökare, utan efter hur många som känner igen mig på gatan i Havanna, säger Yoani Sánchez.
Eftersom bloggens server är placerad i utlandet - och därmed är tillgänglig utanför Kuba - skickar hon text och bilder med e-post till vänner i Europa, som sedan hjälper henne med uppdateringarna.
Men när hon skulle ta emot det spanska journalistpriset Ortega y Gasset förra året vägrades hon utresetillstånd. Självaste Fidel Castro konstaterade då att det allvarligaste inte var att "utsända konspiratörer" som Sánchez fanns på Kuba, utan att många kubanska ungdomar verkade tänka som hon.
Och det var inte utan anledning. Vartenda inlägg på Generación Y har fått tusentals kommentarer, såväl av regimkritiker som av försvarare av revolutionen. I ett land med en strängt begränsad eller obefintlig offentlig debatt är det ingen liten sak.
- En del menar att det blir för kaotiskt. Men jag tycker att det påminner om de diskussioner man hör i gathörnen i Havanna, säger Yoani Sánchez med ett leende.
För en dryg månad sedan kallades hon till polisförhör.
"Jag lovar att jag inte har gått mot röd gubbe, inte köpt ost på den svarta marknaden på säkert två månader och inte gått utan att betala från någon affär. Jag kan faktiskt inte minnas att jag skulle ha gjort något (överdrivet) olagligt alls på senare tid, inte ens låtsats vara utlänning för att få använda mig av internet på något hotell", skrev hon ironiskt innan hon gick till förhöret.
Hos polisen skälldes hon ut efter noter och fick klart för sig att hon "gått alldeles för långt" när hon försökt anordna en träff med ett tjugotal andra bloggare i landet.
Inspirationen till detta bloggande fick hon i Schweiz, där hon under ett par studieår kunde se sitt land på avstånd och för första gången fick tillgång till internet 24 timmar om dygnet och mängder av ocensurerad information.
Men hon avvisar dem som vill se en ledargestalt för oppositionen i henne.
- Vad vi behöver på Kuba är fler aktiva medborgare, inte en enda person som bräcker muren. Då hamnar vi bara i samma destruktiva spiral som tidigare, säger hon.
- Jag ser inte mig själv som en "dissident", utan snarare som ett barn av postmodernismen. Många av oss som växte upp under krisen på 90-talet har tappat tron på "vänster" och "höger", begrepp som inte kan förklara dagens situation på Kuba, säger Yoani Sánchez.
Risken att gripas och dömas som "amerikansk legoknekt" är ständigt närvarande. Många av de politiska fångarna på Kuba är journalister.
- Visst är jag rädd. Det är farligt för en individ att utmana en hel stats polisiära, juridiska och politiska makt. Men det finns inte längre någon återvändo. Jag har blivit "radioaktiv", många av mina vänner har försvunnit, men mitt bästa skydd är min transparens - jag tar inte emot pengar av någon utöver de arvoden jag får från medier jag medverkar i, säger Yoani Sánchez innan hon försvinner ut i myllret på gatan i Havanna.
Erik de la Reguera
DN Kultur 2009-01-10
