Jag var med i SVT:s Debatt i går och talade om kokain (man kan se programmet här, spola fram till mitten).

Har egentligen lite svårt för denna modell med en panel på tio personer som var och en bara får omkring en minut på sig för att säga nåt.

Men Belinda Olsson gör ett utmärkt jobb med tanke på förutsättningarna, och en del vettigt hann ändå bli sagt.

Det är dock lite synd att den svenska drogdebatten fortfarande är så fastlåst i gamla hjulspår. Jag hade gärna sett att till exempel Jan Söderqvist kunnat driva en tydligare legaliserings- eller avkriminaliseringslinje. Det skulle ge en spänstigare debatt, rent intellektuellt sett.

I vår bok (som finns ute i bokhandeln om en dryg vecka) väjer vi inte för legaliseringsdebatten. Den är viktig och högst levande, inte minst i Latinamerika.

Man måste kunna tala om detta, och väga argument för och emot. Allt annat är att ge drogliberaler i Sverige möjligheten att hävda att de sitter på en censurerad, hemlig lösning.

Det är också dags att svenskar inser att alla som tar kokain inte är missbrukare. Det finns många – faktiskt en majoritet – som bara är ”brukare”. Vi har mött många av dem i vår bok.

Men med kokainbruk kommer också ett ansvar. Den som köper kokain bidrar aktivt till att göda de maffior som raserar länder, undergräver demokratier och är ansvariga för tiotusentals människors död varje år. Så enkelt är det. (ledsen om jag sabbar festen)

MEXICO CITY. Förra helgens mord på tre personer med koppling till USA:s konsulat i Ciudad Juárez har lett till en växande oro i Washington för att amerikaner ska drabbas av fler våldsdåd. Den mexikanska regeringen slår dock ifrån sig kritiken och kräver mer insatser på amerikansk mark.

– Våldsbrotten är ett problem för båda våra länder och har sin grund i såväl drogkonsumtion som smuggling, säger Mexikos president Felipe Calderón.

Calderón efterlyser mer amerikansk kontroll av vapensmugglingen söderut, liksom insatser för att minska droganvändandet i USA – världens största illegala kokainimportör. I praktiken rör det sig dock om en markering mot den amerikanska regeringen, vars allt öppnare kritik mot Calderóns strategi väckt irritation i Mexico City.

USA:s säkerhetsminister Janet Napolitano har bland annat sagt att den mexikanske presidentens beslut 2006 att sätta in militären mot den organiserade brottsligheten ”inte har hjälpt alls”. Tidigare i veckan slog hon även fast att ”rättsstaten inte längre existerar” i Ciudad Juárez – en stad som vissa amerikanska försvarsanalytiker börjat kalla ”Bagdhad on the border”.

Människorättsorganisationer som Amnesty International och Human Rights Watch ger Napolitano rätt. De anklagar den mexikanska militären för godtyckliga gripanden, systematisk tortyr med elchocker och plastpåsar som träs över fångars huvuden, liksom framtvingade erkännanden och en rad ”försvinnanden”.

Men Mexikos regering har hittills vägrat lyssna till kritiken.

– Napolitanos uttalanden är oacceptabla. Militären har en mycket viktig roll i Ciudad Juárez, sade inrikesminister Gómez Mont.

Att USA tar risken för ökat våld mot amerikaner på största allvar – oavsett om det är i Mexiko eller på amerikansk mark, där mexikanska karteller har etablerat sig i drygt 200 städer – visas dock av att en amerikansk toppdelegation med bland andra utrikesminister Hillary Clinton, försvarsminister Robert Gates, säkerhetsminister Napolitano och underrättelsechef Dennis Blair väntas anlända till Mexiko på tisdag i nästa vecka.

Erik de la Reguera

50 000 soldater i kamp mot brottsligheten

Omkring 18 000 människor har dödats sedan Felipe Calderón kom till makten i Mexiko 2006. Han valde tidigt att sätta in cirka 50 000 soldater mot den organiserade brottsligheten, eftersom polisen ansågs allt för infiltrerad av kartellerna. Men framgångarna har varit få och Calderóns kritiker anklagar honom för att ha fokuserat för mycket på gängbrottslighet, i stället för på kamp mot korruption och penningtvätt.

Antalet mord per år har ökat kraftigt i landet, till 7 700 år 2009. Detta sedan en våldsam kamp om miljardintäkterna från kokain- och annan drogsmuggling har brutit ut i den undre världen.

Militären anklagas dessutom för grova övergrepp mot civilbefolkningen. Och vissa delar av landet kontrolleras i praktiken av någon eller några av de sex-sju olika stora drogsyndikaten.

Var med i Studio Ett i dag – det kan lyssnas på här. Boken som det talas om (och som jag skrivit tillsammans med Lasse Wierup) heter Kokain och kommer ut i slutet på mars. Men redan nu går det att förbeställa boken här.

Den handlar delvis om knarkkriget i Mexiko, men jag/vi rapporterar också från Colombia, Bolivia, Guatemala, USA och en rad andra länder. Dessutom granskas det ökade kokainbruket i Sverige i detalj. För att inte tala om de mäktiga maffior som tjänar på svenskars och andra européers sniffande.

——————————————

MEXICO CITY. Fem starka efterskalv skakade Chile på torsdagen, just som landets nya president Sebastian Piñera skulle sväras in. Det starkaste mätte 7,2 på richterskalan, vilket fick myndigheterna att utfärda en tsunamivarning.

Piñera och de inbjudna dignitärerna tvingades korta ceremonin i kongressbyggnaden i kuststaden Valparaíso. Tusentals människor flydde samtidigt upp på högre höjd, där de avvaktade en eventuell flodvåg.

Torsdagens efterskalv var det starkaste sedan den 27 februari, då Chile skakades av en jordbävning som mätte 8,8 på richterskalan.

Den chilenska marinen lyfte senare den tsunamivarning som utfärdats för landets kust men behöll den för Påskön.

Erik de la Reguera

MEXICO CITY. En enda sak står i fokus när Sebastián Piñera i dag, torsdag, svär presidenteden i Chile: återuppbyggnadsarbetet efter jordbävningskatastrofen. Men i bakgrunden finns också frågan om vilken Chiles roll i Sydamerika ska vara i framtiden.

Mer muskler och mindre fett. Så har miljardären och högerpolitikern Sebastián Piñera sagt att han vill att hans regering ska uppfattas jämfört med center-vänster-koalitionen Concertación, som styrt Chile de senaste tjugo åren.

I denna liknelse finns nyckeln till att förstå denne 60-årige före detta företagsledare: han vill minska de statliga utgifterna, effektivisera statsapparaten och stimulera det privata näringslivet. Piñera vill med andra ord banta staten.

Men att festligheterna på torsdagen är hållna till ett minimum beror inte på denna nyliberala ideologi, utan på realpolitik. Ett maktövertagande med allt för mycket pompa och ståt skulle kunna sticka i ögonen på de tusentals chilenare som förlorat sina hem efter det förödande jordskalvet den 27 februari.

Vilken den slutliga dödssiffran efter skalvet blir vet man ännu inte, men det står klart att det rör sig om hundratals omkomna. Notan för den materiella förstörelsen tros hamna på omkring 30 miljarder dollar (240 miljarder kronor).

– Mina tre första år vid makten kommer att präglas av återuppbyggnadsarbetet, slog Piñera fast i förra veckan.

Han vill ge det privata näringslivet mycket av ansvaret för detta arbete. Men regeringen tvingas ändå stå för det mesta av pengarna, något som gör det svårt för den nyvalde presidenten att infria sitt vallöfte om en slimmad stat.

Paradoxalt nog kan detta komma att stärka honom politiskt. Överenskommelser över blockgränsen underlättas om Piñera positionerar sig i den politiska mitten.

En säker förändring väntar dock: inom utrikespolitiken. Chile lämnar vänsterregeringarnas läger på kontinenten. I likhet med Colombia, Mexiko och Peru kommer landet att ta avstånd från Hugo Chávez och andra radikala vänsterledare i Sydamerika. Chiles stöd för det regionala integrationsprojektet Unasur kan också komma att svikta.

Erik de la Reguera

I Chiles mest berömda vindistrikt har många odlare drabbats hårt. Vi har träffat en 90-årig veteran i branschen som förlorat 300 000 liter vin. Läs mer om jordskalvets följder för vinindustrin.

Och själv har jag nu landat i Mexico City efter några skakiga och intensiva dagar i södra Chile. Det är skönt att att få pusta ut. Coyo är lika vackert som alltid.

Men hey, kom gärna med idéer till reportage och saker som borde skrivas om – här i DF eller var som helst i Latinamerika!