Yearly Archive: 2009

BUENOS AIRES. Medan många av världens ekonomiska makthavare samlats i Davos för World Economic Forum valde i stället flera av Latinamerikas vänsterpresidenter att åka till ett stort alternativmöte, World Social Forum, i staden Belém i norra Brasilien.

Omkring 100.000 gräsrotsaktivister från folkrörelser runt hela världen har samlats i denna stad vid porten till Amazonas, för att delta i seminarier och knyta kontakter.

– I Davos möts den värld som är på väg att dö, men här möts den nya värld som är på väg att födas, sade Venezuelas president Hugo Chávez när han talade vid mötet på torsdagen.

Även hans presidentkolleger från Ecuador, Bolivia och Paraguay var inbjudna och riktade i sina tal långa angrepp på ”rovkapitalismen”, allt medan Brasiliens president Lula da Silva, som enligt arrangörerna är allt för ”nyliberal”, bara fick vara med på nåder.

– World Social Forum måste bli mer offensivt och gå vidare efter de första årens motståndsverksamhet, manade Chávez.

– Låt oss hoppas att alternativen kan komma härifrån, fyllde Ecuadors president Rafael Correa i.

Erik de la Reguera

DN 2009-01-30

finns här.

BUENOS AIRES. Det blev en klar seger för Evo Morales ja-linje i helgens folkomröstning om en ny grundlag i Bolivia. Men redan innan rösterna var sluträknade stod det klart att den politiska splittringen i landet består – och kanske rent av kommer att förvärras.

62 procent ja, 38 procent nej. Det kan låta som en stor segermarginal. Men så enkel är nu inte den politiska matematiken i Bolivia.

För när landets väljare gick till valurnorna i söndags för att ta ställning till en ny grundlag rörde det sig inte om vilken omröstning som helst. Den var kulmen på en två och ett halvt år lång politisk process med ett lika ambitiöst som kontroversiellt syfte: att stöpa om landet i grunden och komma till rätta med diskriminering och ”historiska orättvisor”.

Den nya grundlagens främste tillskyndare, president Evo Morales, har sedan han blev första indian att inta presidentposten 2006 prioriterat att ge den del av befolkningen som tillhör något av de 36 ursprungsfolken mer makt och inflytande. Något som nu – efter många turer och en allt mer polariserad konflikt – ser ut att bli verklighet.

Efter söndagens ja kommer urbefolkningarna att få ökad representation i kongressen, rätt till begränsat självstyre och en rad andra kollektiva rättigheter.

Samtidigt har dock högeroppositionen, som domineras av den minoritet av spanskättlingar och mestiser som under fem sekler innehaft det mesta av den ekonomiska och politiska makten, blivit allt mer fientligt inställd till Morales och hans blandning av etnonationalism och socialism.

Högeroppositionen har därför valt att alliera sig med de konservativa krafterna i de låglänta, rikare regionerna i östra delen av landet som sedan gammalt kräver ökad autonomi.
Och det är här den politiska matematiken kommer in i bilden.

För trots att det blev ett klart ja till grundlagen i landet som helhet röstade en lika tydlig majoritet nej i de fyra ostliga provinser som i folkmun kallas för ”halvmånen” (Santa Cruz, Tarijá, Pando och Bení).

Ledaren för Comité Cívico i Santa Cruz, Branco Marinkovic, menar att det i själva verket blev oavgjort, 1-1 mellan öst och väst, och att grundlagen därför bör förhandlas om.

”Vi måste nå en nationell pakt och skapa en konfederation mellan våra två olika system”, skrev Marinkovic i ett öppet brev till regeringen i La Paz.

Evo Morales avvisade snabbt alla tankar på en omförhandling av själva grundlagstexten, men har sagt sig vara villig att föra samtal om hur den nya regionala autonomin ska sättas i verket.

Konflikten lever med andra ord vidare. Och när nu Bolivia går mot nyval i december hänger mycket på vilken väg oppositionen väljer.
Antingen kan den besluta sig för att respektera de nya institutionella ramarna, ställa upp i valet och hoppas att effekterna av den globala finanskrisen sätter käppar i hjulen för MAS valmaskineri. Eller så underkänner man grundlagen och bryter med centralregeringen.

Sker det senare är Bolivia tillbaka på ruta ett och risken för inbördeskrig inte på något sätt obetydlig.

Erik de la Reguera

DN 2009-01-29

BUENOS AIRES. Katastroftillstånd har utlysts i Argentina efter den värsta torkan på fyrtio år. Bönderna tvingas vanmäktigt se på när deras skördar går förlorade, hundratusentals nötkreatur har dött och president Cristina Kirchner får det allt svårare att avvärja en ekonomisk kollaps.

Sommarmånaderna på det södra halvklotet har i år varit ovanligt heta i Argentina. De senaste veckorna har inte en droppe regn fallit över de vidsträckta slätterna norr om huvudstaden Buenos Aires och termometerns kvicksilver har bara vid undantagsfall sjunkit under 30-gradersstrecket.

I de provinser som drabbats värst av hettan, Santa Fé och Entre Ríos, har de annars så bördiga åkrarna och betesmarkerna förvandlats till sandiga, spruckna ökenlandskap där dammoln drar fram över högar av kadaver.

Inte sedan 1971 har Argentina varit så illa utsatt av torka. Omkring 800.000 nötkreatur uppges ha dött av törst, minst en femtedel av sojaskörden har gått förlorad och den sammanlagda notan för lantbrukarna uppskattas hamna på 12 miljarder kronor i uteblivna intäkter.

Argentinas president Cristina Kirchner deklarerade därför katastroftillstånd i hela landet i måndags. I sitt tevetal lovade hon omfattande skattelättnader för de drabbade bönderna.

– De slipper betala skatt under hela nästa år. Det innebär en stor uppoffring av alla argentinare, för ingen annan sektor i vår ekonomi kan räkna med denna sorts stöd, sade Kirchner.

Skattelättnaderna tolkas av många bedömare som en utsträckt hand till de bönder som under förra året ledde massiva protester mot Kirchners regering.

Men trots att lantbrukarna det senaste decenniet gjort stora vinster var reaktionen från flera av bondeorganisationerna avvisande.

– Det här är inte ens i närheten av vad som krävs för att lösa situationen, sade Eduardo Buzzi, ordförande för Argentinska lantbrukarfederationen (FAA).

Krisen i jordbruket kommer utan tvekan att gröpa ett stort hål i statskassan i Argentina, ett land som normalt sett räknas bland de fem största kornbodarna i världen.

Cristina Kirchner ser därför ut att gå ett hårt år till mötes. Under 2009 går löptiden ut för flera stora lån i mångmiljardklassen, och oberoende ekonomer varnar för att Argentina kan få svårt att klara av att sina avbetalningar på lånen.

I värsta fall kan det leda till en ekonomisk kollaps, liknande den som drabbade landet 2001 och som befolkningen just har börjat återhämta sig från. Regeringen förnekar detta skräckscenario, hävdar att ekonomin är stabil och påpekar att Argentinas tillväxt förra året var sju procent.

Men de senaste årens tillväxt har drivits av en ”sojaboom” inom jordbrukssektorn, som dragit fördel av brant stigande världsmarknadspriser på sojabönor, kött och andra exportvaror. Sedan den globala finanskrisen detonerade har dock priserna på dessa jordbruksprodukter fallit snabbt.

I oktober förra året meddelade Cristina Kirchner att privata pensionsfonder till ett värde av 225 miljarder kronor ska återföras i statlig regi, officiellt för att skydda pensionärernas pengar från en möjlig börskollaps, men troligen också för att få ett välbehövligt tillskott i statskassan. Många i Argentina undrar nu om det räcker.

Erik de la Reguera

DN 2009-01-28

BUENOS AIRES. Argentinas regering deklarerade på måndagskvällen katastroftillstånd i hela landet till följd av den värsta torkan på 40 år.

Beskedet gavs av president Cristina Kirchner i ett tevesänt tal i vilket hon också lovade skattelättnader för de drabbade bönderna.

– Detta innebär en stor uppoffring av alla argentinare, för ingen annan sektor i vår ekonomi kan räkna med denna sorts stöd, sade Kirchner.

Skördar för miljardbelopp och omkring 800.000 nötkreatur uppges ha förlorats till följd av torkan.

Skattelättnaderna tolkas av många analytiker som en utsträckt hand till de bönder som under Kirchners första år vid makten ledde massiva protester mot hennes regering.

Men den omedelbara reaktionen från bondeorganisationerna var avvisande.

– Det här är inte ens i närheten av vad som krävs för att lösa situationen, sade Eduardo Buzzi, ordförande för Argentinska lantbrukarfederationen (FAA).

Erik de la Reguera

DN 2009-01-27

Evo Morales, hans MAS och det myller av rörelser som stöder partiet ser återigen ut att gå mot en historisk triumf i Bolivia. Jag hade gärna varit på plats, men det gick tyvärr inte denna gång (kan dock reka detta rep av Jon Pelling och Felipe Morales i konkurrenten).

I stället för att resa till Bolivia har jag blivit lätt illamående – av att skriva den här storyn. Inte minst eftersom ”El Pozolero” (”soppkokaren”) greps på en väg längs kusten som jag brukar åka varje gång jag ska besöka svärfamiljen.

300 döda. Det blir nästan för abstrakt.

Men om man tänker sig ett enda mord och sedan hur mördarna långsamt fräter sönder kroppen i syra, och sedan ett mord till, och sedan ett till… och ett till… Då, kanske, börjar man ana omfattningen.

Mina bekanta i Tijuana säger för övrigt att de inte längre vågar gå ut om kvällarna, att det finns mängder av vapen i omlopp och att grundregeln är: ser du en större ansamling poliser, spring för livet! (skottlossning väntar)

Pozole är, denna frånstötande historia till trots, en utsökt mexikansk soppa som ni bara inte får missa om ni besöker landet. Skivad avocado, chili och pressad citron är obligatoriska tillbehör. Och gärna också en smarrig tostada. ¡Buen provecho!