Tagged: import

MEXICO CITY. I kväll avgörs det med största sannolikhet om Sven-Göran Erikssons VM-drömmar lever vidare. Hans Mexiko tar emot Costa Rica på Aztecastadion i Mexico City och en förlust skulle innebära både en förnedring för Mexiko och ett fullständigt fiasko för ”Svennis”.

Det var en pressad Sven-Göran Eriksson som mötte den mexikanska och internationella pressen på fredagen.

– Min framtid är inte viktig. Det som gäller nu är att vinna matchen och ta tre poäng, svarade han undvikande på frågorna om vad han tänkt att ta sig för om det blir en förlust..

För med stöd av bara 28 procent av mexikanerna, enligt en nygjord opinionsmätning, har inte Sven-Göran Eriksson råd med fler svaga insatser av det mexikanska landslaget. De flesta sportjournalister i Mexiko gör samma bedömning: antingen vinner laget i dag, eller så är det ”adiós, señor Eriksson”.

Den andra VM-kvalomgången har börjat lika dåligt som den första slutade. Mexiko förlorade på bortaplan mot ärkerivalen USA, något som inte uppskattades i ”Svennis” nya och ytterst nationalistiska hemland.

Nyligen gav en 5-1-seger i en vänskapsmatch mot Bolivia honom visst andrum. Men nu är det upp till bevis. Och med lagkaptenen Rafael Marquez avstängd och Giovanni dos Santos skadad är det inte på något sätt säkert att hans Mexiko klarar av att besegra Costa Rica.

Det lilla centralamerikanska landet har krossat svenska VM-drömmar förr. I Costa Rica talar man om dessutom om att landet nu har sin bästa fotbollsgeneration sedan VM 1990, då Sverige blev ifrånsprunget av snabba ”ticos”, som costaricanerna kallas i folkmun.

Erik de la Reguera

DN 2009-03-28

BOGOTÁ. Politiska mord och ”försvinnanden” plågar Colombia, alltmedan regeringen och gerillorna verkar ha fastnat i en vedergällningslogik utan slut. Men på senare tid har hopp om en fredsprocess väckts till liv av en allians av civila organisationer som vägrar välja sida i konflikten.

– De är mördare! De hade ingen rätt att föra bort min son på det där sättet och begrava honom som en hund i en massgrav, säger Blanca Nubia med ögonen fyllda av tårar.
Hon tar ett djupt andetag och stryker försiktigt med handen över bilden på sin 19-årige son Julian.

Sista gången hon såg honom i livet var en söndagskväll för ett drygt år sedan.

– Han skulle träffa någon som erbjöd honom jobb. När han inte kom hem förstod vi att något hade hänt, för han hade bett mig hålla middagen varm, berättar hon.

Efter sex månader av ångestfylld väntan och många timmar på polisstationen i den fattiga Bogotáförorten Soacha fick Blanca Nubia och hennes familj slutligen besked: Julians kropp hade hittats i en massgrav utanför staden Ocaña, 70 mil norr om Bogotá. En armérapport slog fast att han varit medlem i ett gerillakommando. Och att han dödats i strid.

– Vi kunde inte tro att det var sant. Julian hade ju aldrig visat något intresse för politik! säger Blanca Nubia.

Sedan dess har hon kämpat för att få rättvisa. Tillsammans med anhöriga till ett tiotal andra unga män från Soacha, alla med liknande historier, fick hon i slutet av förra året medierna att uppmärksamma saken och en skandal av stora mått började rullas upp.

Det visade sig att Julian och de andra lockats i väg med löften om jobb och att de sedan avrättats av armésoldater och iklätts gerillauniformer. Allt för att den lokala militärledningen skulle kunna visa upp bättre statistik. Människorättsorganisationer menar att det inte rör sig om ett enskilt fall.

– Militärens utomrättsliga avrättningar har ökat kraftigt i hela landet sedan 2003. Det rör sig troligen om hundratals fall o ch det verkar finnas en systematik i tillvägagångssättet, säger Maria McFarland på Human Rights Watch till DN.

Hittills har förundersökningar inletts mot ett trettiotal militärer och landets arméchef har tvingats lämna sin post.

Marxist-leninistiska Farc fortsätter samtidigt att använda sig av kidnappningar och beskattning av kokainproduktion som finansieringsmetoder för sitt gerillakrig. Rekrytering av minderåriga och terror mot landsbygdsbefolkningen driver, tillsammans med de paramilitära gruppernas återkomst, tusentals på flykt varje månad.

I denna polariserade situation har ett löst sammanhållet nätverk av vänsterintellektuella, indianorganisationer och människorättsaktivister lyckats tända ett litet ljus av hopp.

”Colombianer för fred” kallar sig den grupp med senatorn Piedad Córdoba i spetsen som i en brevväxling med gerillorna krävt ett slut på kidnappningarna och tydliga steg mot en fredsprocess.

Deras argument är att Colombia inte kan följa med i den latinamerikanska vänstervågen så länge gerillorna för ett krig mot staten. Och kanske har budskapet nått fram, för den senaste tiden har flera kidnappade – bland dem svenske Roland Larsson – frigetts av gerillan. Men Álvaro Uribe, som tros vilja ställa upp till omval i nästa års presidentval och som blivit populär för sin offensiv mot gerillorna, har avvisat medlingen och stämplat Colombianer för fred som ”Farcs intellektuella gren”.

Försöken till dialog fortsätter dock.

– Nu hoppas vi att gerillan tar initiativ till ett fångutbyte. Men denna gång utan det krav på två demilitariserade kommuner som de ställt tidigare, säger Piedad Córdoba.

Erik de la Reguera

DN 2009-03-27

Efter tre dagars intensivt jobbande i Colombia (fick trycka ned några t-shirts i axelväskan och dra till flygplatsen mitt i natten i onsdags) är jag nu tillbaka i Mexico City, där operation byte går vidare.

I dag publicerades min intervju med senatorn Piedad Córdoba i vilken hon för första gången bekräftar att hon hade en viktig roll i frigivandet av svenske Roland Larsson.

Enligt henne är frigivandet ”en signal från gerillan om att den är villig att söka en förhandlingslösning på konflikten” och har direkt koppling till de pågående fredstrevare som Colombianer för fred, en grupp vänsterintellektuella, har initierat.

Fler jobb från Colombia kommer troligen senare i veckan.

BOGOTÁ. I en DN-intervju avslöjar nu den colombianska senatorn Piedad Córdoba att hon under de senaste månaderna varit i kontakt med Farcgerillan för att få svensken Roland Larsson fri. ”Hans frigivande är en signal från gerillan om att den är villig att söka en förhandlingslösning på konflikten”, säger Córdoba.

Var frigivandet av svensken Roland Larsson en del av ett storpolitiskt spel inför en möjlig förnyad fredsprocess i Colombia? Ja, menar den colombianska senatorn Piedad Córdoba, som de senaste åren förhandlat fram en rad frigivanden från gerillan.

I en exklusiv intervju med Dagens Nyheter berättar Córdoba nu för första gången om den roll som hon och hennes medarbetare spelade för att få den kidnappade 69-årige svensken fri.

– För omkring två månader sedan tog vi kontakt med Farc för att be om ett frigivande av svensken. Det skedde som en direkt följd av de ansträngningar som Sveriges ambassadör Lena Nordström gjort, säger Piedad Córdoba till DN.

– Jag tror att de kontakter vi tog då hade stor betydelse för att han till slut blev fri, lägger hon till.

Sedan Roland Larsson släpptes ur sin fångenskap i tisdags efter ett år och tio månader i Farcgerillans läger har både svenska och colombianska myndigheter lagt locket på om vem eller vad som egentligen låg bakom frigivandet.

Enligt Roland Larssons familj och chefen för den colombianska säkerhetstjänsten DAS betalades aldrig någon lösesumma ut till kidnapparna. Inget militärt fritagande tycks heller ha ägt rum, och Larsson har ännu inte kunnat berätta själv om sina upplevelser, då han vårdas för den stroke han drabbades av i djungeln.

Parallellt med ansträngningarna för att få Larsson fri har det pågått intensiva försök att få i gång en fredsprocess i Colombia.

Piedad Córdoba och en grupp vänsterintellektuella som kallar sig Colombianer för fred har i en öppen brevväxling med Farc krävt ett slut på kidnappningarna och början på en förhandlingsprocess.

Svaret har hittills varit oväntat tillmötesgående, och i början av februari i år släppte gerillan två politiker, tre poliser och en militär som ett tecken på god vilja.

Nu i nästa vecka väntas Farcs ledning föreslå ett fångutbyte med regeringen, något som skulle kunna vara första steget mot en fredsprocess efter 45 år av väpnad konflikt. Gerillan tros vilja utväxla 22 soldater och poliser mot omkring 500 fängslade gerillamedlemmar.

Regeringen har tidigare avvisat dessa planer, eftersom gerillan krävt ett militärt tillbakadragande från två kommuner i södra Colombia. Men enligt Piedad Córdoba väntas nu Farc låta detta krav stryka på foten.

Att Roland Larsson fått friheten åter är, menar Córdoba, en del i denna process.

– Hans frigivande är en signal från gerillan om att den är villig att söka en förhandlingslösning på konflikten, säger hon till DN.

Sedan tidigare har Sverige ambitionen att försöka bidra till en fredsprocess i Colombia.

– Vi är beredda att ta på oss den roll som parterna i konflikten tilldelar oss, säger Tommy Strömberg på Sveriges ambassad i Bogotá.

Frågan är dock om president Álvaro Uribe, som lett en framgångsrik offensiv mot gerillan, är intresserad av förhandlingar i nuläget. Martha Ruiz, säkerhetspolitisk analytiker på tidskriften Semana, tvivlar på det.

– Med bara ett år kvar till nästa presidentval tror jag snarare att Uribe vill fortsätta offensiven och pressa Farc så mycket det går, säger hon.

Erik de la Reguera

DN 2009-03-22

MEXICO CITY. Det finns egentligen bara två tänkbara motiv bakom Farcgerillans frigivande av Roland Larsson. Det ena handlar om storpolitik och det andra om krass ekonomi.

Sedan början av 1980-talet har marxist-leninistiska Farc, som tros ha omkring 8.000 gerillakrigare i sina led, ägnat sig åt kidnappningar i stor skala i Colombia. Enligt landets regering sitter än i dag flera hundra människor fångna i läger i djungeln.

Motivet har i de allra flesta fall varit pengar. Antingen har människor frihetsberövats som straff för uteblivna revolutionära skatter i de områden som gerillan kontrollerar, eller så har det rört sig om att på klassiskt manér ta gisslan för att kunna ställa krav på lösensummor.

Kidnappningarna har tillsammans med ”beskattningen” av kokainproduktion varit gerillans främsta inkomstkällor på senare år, men har också fått bieffekten att Farc blivit allt mer impopulär bland befolkningen.

Den senaste tiden förefaller därför kretsen kring Alfonso Cano, som tagit över styrspakarna i Farc efter Manuel Marulandas död förra året, ha börjat omvärdera kidnappningarna som finansieringsmetod.

För drygt en månad sedan frigav Farc sex av sina så kallade politiska fångar, som kallas så för att de kidnappats för att kunna utväxlas mot fängslade gerillasoldater. Två politiker, tre poliser och en militär släpptes ensidigt av Farc som en följd av en längre tids brevväxling med en grupp vänsterintellektuella som föreslagit gerillan att överge kidnappningarna helt och hållet.

En av dessa intellektuella är senatorn Piedad Córdoba, som spelat en viktig roll för att få till stånd en mängd frigivanden under det senaste året.

I början av månaden besökte hon den provins i nordvästra Colombia som Roland Larsson hölls fången i. Det ryktades då att hon eventuellt skulle kunna hjälpa till med ett frigivande av svensken.

Men varför släpptes han då?

Kanske gjorde gerillans ledning helt enkelt bedömningen att Roland Larsson på grund av sin dåliga hälsa riskerade att avlida i djungeln.

Vid en tidpunkt när gerillan är hårt politiskt och militärt pressad och i stort behov av att förbättra sin skamfilade image hade det varit närmast ett politiskt självmord att låta en pensionerad svensk ingenjör dö ensam i fångenskap.

Det skulle kunna vara en tänkbar förklaring till hur Roland Larsson kunde få sin frihet åter utan någon lösensumma i utbyte. För både svenskens familj och de colombianska myndigheterna är noga med att påpeka att det inte har förekommit ”motprestationer” av något slag.

Å andra sidan är den sortens uttalanden vanliga även i kidnappningsfall där pengar faktiskt har betalats ut. Det beror dels på att myndigheterna inte vill förlora ansiktet och dels på att man inte vill uppmuntra till ytterligare kidnappningar.

Samtidigt är såväl kidnapparna som de anhöriga ofta nöjda med hur situationen avlöpt och väljer därför att hålla tyst.

Hur det var i Roland Larssons fall vet bara det fåtal personer som varit direkt inblandade i slutförhandlingarna inför tisdagens frigivning.

Erik de la Reguera

DN 2009-03-18

MEXICO CITY. Efter ett år och tio månader i Farcgerillans djungelläger i Colombia frigavs svenske Roland Larsson på tisdagen. ”Det är en stor lättnad”, säger hans son Tommy Larsson till DN.

Frigivandet av den 69-årige svensken med rötter i Luleå uppges ha ägt rum på tisdagsmorgonen i Córdobaprovinsen i nordvästra Colombia.

På de bilder som offentliggjorts av colombianska myndigheter syns hur en synbart medtagen Roland Larsson lyfts upp ur en kanot vid Esmeraldaflodens strand och sedan bärs i väg av män från underrättelsetjänsten DAS. På sig hade svensken en grön t-tröja och blå byxor.

Några timmar senare ringde telefonen hemma hos familjen i Sikfors strax norr om Piteå.

– Det var så klart en stor lättnad att höra hans röst, även om ledningen han ringde på från sjukhuset var dålig och därför hann vi inte prata så mycket, säger sonen Tommy Larsson till DN.

Under fångenskapen i djungeln drabbades Roland Larsson av en hjärnblödning, vilket förefaller ha lett till att delar av hans kropp förlamats.

– Det enda vi vet är att han har väldigt svårt att gå. Naturligtvis gör det oss oroliga. Men nu är vi i alla fall på rätt väg. Han har avslutat en väldigt lång resa, men har också en annan lång resa framför sig: att tillfriskna, komma hem och bearbeta det han varit med om, säger Tommy Larsson.

Sveriges ambassadör i Colombia, Lena Nordström, reste på tisdagskvällen till staden Montería i nordvästra delen av landet, där Roland Larsson nu får vård, och när DN når henne på telefon har hon just träffat den frigivne svensken.

– Roland Larsson mår efter omständigheterna bra och är på gott humör, lättad över att blivit fri. Nu gäller det för honom att tillfriskna, säger Lena Nordström till DN.

När svenskens hälsotillstånd anses tillräckligt gott väntas han resa till Colombias huvudstad Bogotá och sedan vidare hem till Sverige.

Omständigheterna kring själva frigivandet är fortfarande oklara. Enligt chefen för den colombianska underrättelsetjänsten DAS hade Farcgerillan tidigare krävt fem miljoner dollar (cirka 43 miljoner kronor) för att frige Larsson, men såväl DAS som svenskens familj förnekar att någon lösesumma betalats ut.

– De krävde ett väldigt högt belopp, som vi inte hade en chans att åstadkomma. Vi försökte skramla ihop pengar så gott vi kunde och erbjöd sedan en betydligt lägre summa. Men det här frisläppandet har skett helt utan motprestationer, ingenting har betalats ut, säger Tommy Larsson till DN.

UD och den svenska Rikskriminalpolisen är också förtegna om vad som föregått frigivandet.

– Samarbetet har redan från första dagen varit väldigt bra mellan den svenska polisen och de colombianska myndigheterna. Ambassaden och UD har bistått med det som myndigheterna har varit i behov av. Men vi på ambassaden har inte haft någon kontakt med Farc-gerillan, säger ambassadör Lena Nordström

DN: Har någon representant för svensk polis haft kontakt med gerillan?

– Det kan jag inte svara på, av säkerhetsskäl och av hänsyn till familjen.

Roland Larsson kidnappades den 16 maj 2007 av en grupp väpnade män som tog sig in i hans hus i Tierralta i nordvästra Colombia, där han bosatt sig som pensionär. Även hans sambo fördes bort av kidnapparna, men en bit in i djungeln lyckades hon kasta sig nedför en slänt och fly.

Det dröjde tills i februari i år innan familjen i Sverige fick något livstecken från sin försvunne anhörige. På en videoinspelning som gjorts av kidnapparna syntes en klart medtagen Roland Larsson, hans ena läpp hängde och han föreföll må fysiskt dåligt. Det var också i samband med det som krav på lösensumma framfördes.

Efter det har det förekommit uppgifter i colombianska medier om att svenska myndigheter försökt kontakta Farcgerillan på egen hand. Den colombianska senatorn, Piedad Córdoba, som tidigare medlat framgångsrikt i liknande fall sägs också ha engagerat sig i svenskens öde.

I början av månaden var Piedad Córdoba på besök i den provins där Roland Larsson hölls fången, men det är oklart vad det besöket ledde till.

Svensken var så vitt man vet den sista utlänning som hölls som gisslan av Farc.

Erik de la Reguera

DN 2009-03-18