Erik de la Reguera
Journalist och författare | Journalist and author | Periodista y escritor | Journaliste et écrivain

Tagged: import

Honduras på svenska

Bloggare och altenativjournalister skriver just nu mycket om Honduras. Har inte koll på allt eftersom jag har haft en del att göra i Tegucigalpa, men jag vill gärna tipsa om följande:

Dick Emmanuelsson var ende svenska journalist som var på plats på själva kuppdagen. Han är kvar än och skriver så att pennan glöder i bland annat Flamman och Uppmana.nu.

Björn Blomberg skriver mycket och initierat på sin blogg Third World.

Ania Janerud bor i Costa Rica, arbetar för Utan gränser och har ansvar för bland annat Honduras. Utmärkta texter med välinformerade källor.

Sen finns ju mina kolleger som skriver i större medier, som Magnus Linton i bland annat DN, Lasse Palmgren på SR och Henrik Brandão Jönsson i Sydsvenskan, men dem har ni säkert koll på.

Tipsa gärna om fler som gör insatser i den globala nyhetsförmedlingens tjänst.

Fullt upp

Är nu i Tegucigalpa sedan ett par dagar tillbaka och har fullt upp med att hålla få koll på läget på markplan. I stort sett samtliga lokala medier är kraftigt censurerade eller vinklade till den nya regimens förmån.

Bara en kort kommentar till de läsare i Sverige och Norge som undrar om kuppen i Honduras inte kan ha varit ”laglig”.

Miami Herald och El Faro lyckades få en intervju med arméns chefsjurist, som helt lugnt förklarar att, visst, det var olagligt att kasta ut Zelaya ur landet, men hade de inte gjort det skulle de säkert ha blivit tvungna att döda en massa av hans anhängare.

Humant. Eller hur?

Därmed inte sagt att det inte finns dem som är glada över att ha blivit av med ”Mel” Zelaya, vilket jag också skriver om här.

Men låt oss – åtminstone tills Zelaya återvänder – lämna frågan om det rent legala bakom oss. För en kupp, det var det.

PS. Mina övriga artiklar om Honduras kan ni som vanligt hitta här.

Honduras splittrat efter statskuppen

TEGUCIGALPA. Förra söndagens statskupp i Honduras, då president Manuel Zelaya avsattes och utvisades av landets militär, har delat landets befolkning i två antagonistiska läger. Själva synen på demokratin och dess spelregler står på spel.

– Militären gjorde rätt som kastade ut Manuel Zelaya. Han ville bli diktator på samma sätt som Hugo Chávez, men nu har vi i stället fått en regering som värnar om konstitutionen, säger revisorn Manuel Romero, en av många honduraner som stöder kuppmakarna i landet, trots omvärldens protester.

– Visst hade jag föredragit om det skett på demokratisk väg, men nu är det som det är, lägger han till.

Det kan förefalla som en uppenbar motsägelse – att demokratin skulle kunna skyddas genom att bryta mot demokratiska spelregler – men i Honduras är det accepterat i breda samhällslager.

Under nästan hela 1900-talet var kupper och andra märkliga maktövertaganden mer regel än undantag i Honduras, och på 80-talet blev landet en nära allierad till USA i kampen mot kommunismen. Många av de officerare som nu lett kuppen mot Zelaya fick sin politiska skolning under en tid då alla medel var tillåtna för att stoppa det röda hotet.

Den äldre generationen i Honduras har också vant sig vid att leva i en formell demokrati, där den egentliga makten ligger i händerna på sex sju mäktiga familjer, de amerikanska bananjättarna Dole och Chiquita, katolska kyrkan och – naturligtvis – militären.

Manuel Zelaya föddes in i denna elit och kom till makten tack vare den. Men efter segern 2006 började han svänga alltmer åt vänster: han höjde minimilönen kraftigt, anslöt sig till Hugo Chávez vänsterprojekt Alba och riktade kritik mot USA:s roll i Latinamerika.

Droppen för etablissemanget kom när Zelaya ville skapa en grundlagsförsamling för att skriva om författningen.

– Zelaya är den förste presidenten i vårt lands historia som gjort något för de fattiga. Jag stöder honom för att jag tror på frihet, på demokrati, säger Ruth Rodriguez, en av många unga honduraner som nu för första gången deltar i demonstrationer.

Hon tillhör också de omkring 50 procent av landets befolkning som lever i fattigdom. Bland dem gror en rörelse som vill se mer gräsrotsdemokrati.

Så medan militären och den politiska eliten menar att de räddat landet undan en populistisk president som ville bli diktator på livstid, blir allt fler honduraner kritiska till ett system där bara vissa intressen representeras i maktens korridorer.

Erik de la Reguera

DN 2009-07-04

Redsel preger Honduras

TEGUCIGALPA. Idet skumringen faller over hovedstaden i Honduras, Tegucigalpa, onsdag kveld, fikk mange av byens innbyggere det uvanlig travelt med å komme seg hjem. Etter militærkuppet i landet våger ingen lenger å bevege seg ensom i gatene etter mørkets frembrudd.

Da Aftenposten.no var på stedet i går takket taxisjåfører nei til lengre kjøreturer, butikkmedarbeidere dro hjem og gateselgerne pakket sammen sakene i all hast.

Tilfeldige fengslinger
Klokken 22 var hele byen nærmest helt øde. Kun de grønnkledde mennene med automatvåpen var å se mens de patruljerte i gatene i det stille regnet.

Det har vært portfud hver natt i Tegucigalpa etter søndagens militærkupp. Onsdag fikk den nye regjeringen i Honduras også parlamentets godkjennelse til å sette til side flere av innbyggernes konstitusjonelle rettigheter.

Det innebærer at politiet og militæret nå får rett til å bryte seg inn i personers hjem uten en ransakelsesordre – de timene som portforbudet gjelder (altså fra ti om kvelden til seks den påfølgende morgenen). De kan også holde folk fengslet i opp til 24 timer uten at det er en strafferettslig mistanke rettet mot dem.

– Vil hindre demonstrasjoner
Innbyggerne mister også bevegelsesfriheten, retten til å demonstrere, fri informasjonsflyt og roen i sine hjem. Alt for å hindre voldsomme protester, så klart, mener den nytilsatte presidenten Roberto Micheletti.

De som støtter den avsatte presidenten Zelaya har brått også fått grunn til å frykte hver gang det er noen som banker på døren deres.

Kuppmakerne i Honduras trosser fortsatt det voksende internasjonale presset, og avviste onsdag igjen alle muligheter for at president Manuel Zelaya får vende tilbake. De har varslet at han vil bli arrestert dersom han vender tilbake til landet.

– Kun gjennom invasjon
Interimspresident Roberto Micheletti sier at det bare ville være gjennom en utenlandsk invasjon at Zelaya kunne få igjen stillingen sin.

– Vi kan ikke forhandle om noe, fordi det foreligger arrestordre på Zelaya for forbrytelsene han begikk mens han var offentlig tjenestemann, sa Micheletti onsdag, ifølge internasjonale nyhetsbyråer.

– Han kommer aldri tilbake til makten. Vi har forpliktelser overfor folket. Vi trenger ikke å forhandle om noe med noen andre, føyde han til.

Erik de la Reguera

Rädslan präglar Honduras huvudstad

TEGUCIGALPA. En allt mer polariserad stämning rådde i Honduras huvudstad Tegucigalpa på torsdagen. Manifestationer genomfördes såväl av dem som stöder statskuppen, som av dem som kräver en återgång till demokrati. Undantagstillstånd infördes vissa tider på dygnet.

Fem dagar har nu gått sedan den demokratiskt valde presidenten Manuel ”Mel” Zelaya avsattes genom en statskupp i Honduras.

Nätterna i huvudstaden Tegucigalpa har blivit öde och tysta. DN anländer i skymningen, just som rädslan har börjat lägga sig som ett täcke över staden.

Utanför presidentpalatset ärmängder av soldater stationerade och bara någon enstaka graffitimålning med texten ”Zelaya, folket är med dig” minner om de protester som tidigare i veckan slagits ned med batonger, skarpa skott och tårgas.

Taxichaufförerna tackar den här kvällen nej till längre körningar, butiksbiträden drar ned affärslokalernas jalusier tidigare än vanligt och gatuförsäljarna packar ihop sina saker i all hast.

Vid klockan tio ligger staden i det närmaste öde. Bara de grönklädda männen med automatvapen skymtar förbi när de patrullerar gatorna i duggregnet.

Utegångsförbud har rått i Tegucigalpa samtliga nätter sedan statskuppen i söndags. Men i onsdags fick den nya regeringen i Honduras också parlamentets godkännande för att sätta flera av de grundlagsskyddade fri- och rättigheterna på undantag.

Det innebär i praktiken att ett slags nattligt undantagstillstånd införts i landet. Under de timmar då utegångsförbudet gäller (för närvarande från klockan tio på kvällen till sex på morgonen) får polis och militär rätt att bryta sig in i personers hem utan husrannsakningsorder.

De kan också hålla folk fängslade i upp till 24 timmar utan brottsmisstanke.
Medborgarna förlorar sin föreningsfrihet, rätten att demonstrera, rätten till fri rörlighet, fri information och frid i sina hem.

Allt för att hindra våldsamma protester, menar den nytillsatte presidenten Roberto Micheletti.

Men de som stöder den avsatte presidenten Zelaya har med ens fått skäl att vara rädda om någon knackar på deras dörr.

– Det är uppenbart att det bara är en viss del av befolkningen som har förlorat sina rättigheter. Anhängarna till kuppmakarna fortsätter att demonstrera fritt på kvällstid, säger Eva Urbina, en av den avsatte presidentens anhängare, som vanligtvis arbetar för den svenska biståndsorganisationen Utan Gränser .

– Många här känner ändå ett stort moraliskt stöd från omvärlden. Vi har fortfarande hopp om att Zelaya ska kunna återvända till Honduras.

Det ultimatum som de amerikanska staternas samarbetsorganisation OAS ställde i onsdags kväll och som ger den nya regimen 72 timmar för att återinsätta Manuel Zelaya på presidentposten avvisades snabbt av den nya presidenten Roberto Micheletti.

Ingen lösning på konflikten tycks därför vara i sikte, och det trots att i stort sett hela världssamfundet har fördömt kuppen.

På torsdagen genomfördes båda sidor i konflikten manifestationer i Tegucigalpa. Många av Zelayas anhängare tågade mot kongressbyggnaden, där tungt beväpnad militär stod beredda att möta dem.

Men de senaste dagarnas demonstationer till stöd för kuppmakarna visar också att en del honduraner är nöjda med att ha blivit av med Zelaya, som anklagats för att ha polariserat landet och låtit Venezuelas president Hugo Chávez få för stort inflytande över utrikespolitiken.

De stora politiska partierna, Högsta domstolen, katolska kyrkan och mäktiga affärsintressen har allierat sig med militären mot Zelaya, så om han till slut med omvärldens hjälp lyckas återvända till presidetpalatset kommer han antagligen att få en svår sits under sitt sista halvår vid makten.

Men det skulle åtminstone vara en sits som räddar demokratin.

Erik de la Reguera

DN 2009-07-02