1-1 Mexiko har tur och får med sig en poäng från mötet med Sydafrika i öppningsmatchen i fotbolls-VM. President Felipe Calderón strålar av glädje när han får stå vid sidan av Fifa-presidenten Sepp Blatter under invigningen.

19 personer avrättas kallblodigt på ett vårdhem för narkomaner i staden Chihuahua i delstaten med samma namn. Förövarna – ett tungt beväpnat kommando med uppemot 30 man – lämnar ett skriftligt budskap: ”Modiga, nobla människor, låt er inte luras. De här dog för att de förtjänade det, de dog för det som de har gjort… så går det för svin, råttor, mördare, kidnappare, våldtäktsmän. Stackars lättlurade jävlar.” Som vanligt misstänks en uppgörelse i den undre världen. Men denna massaker – och en rad andra händelser på senare tid – påminner också misstänkt mycket om den utrensning av fattiga och narkomaner som paramilitärer i Colombia ägnat sig åt tidigare.

20 kroppar hittas dumpade på olika håll i staden Ciudad Madero i nordöstra Mexiko. Förmodligen en del i det blodiga kriget mellan Zetas och deras tidigare allierade i Golfkartellen.

1 år och fyra månader. Så gammal var den flicka som sköts till döds av okända män i staden Tultepec i delstaten Mexico denna kväll, sedan okända män brutit sig in i hennes familjs hus. Även flickans mamma dödades, och hennes pappa skadades svårt. Myndigheterna misstänker att det rör sig om en maffiauppgörelse.

2 gymnasieungdomar, 17 respektive 18 år gamla, dödas i San Luis Potosi när de råkar hamna i korseld mellan två maffiakommandon som drabbar samman på öppen gata. Fyra oskyldiga personer skadas.

1 svårt torterad man hittas död i staden Iguala i delstaten Guerrero. Bredvid honom ligger en lapp: ”Kära invånare i Iguala, gör inte som jag. Det här drabbade mig för att jag ringde till polisens anonyma tipstelefon, och värst av allt är att det var militärerna som lämnade ut mig.”

6 poliser dödas denna dag av maffians torpeder. Tre hittas avrättade i Durango. Och ytterligare tre i Ciudad Juárez. I den sistnämnda staden påträffas också en halshuggen persons kropp.

1 avrättad man hittas inlindad i svarta sopsäckar i stadsdelen Tlalpan, bara 20 minuter från där jag bor.

Där tappar jag räkningen.

MEXICO CITY. ”De rika måste betala mer i skatt.” Det sade USA:s utrikesminister Hillary Clinton när hon var på rundtur i Latinamerika i veckan. Men trots retoriska grepp som detta, som är tänkta att charma vänsterledarna i regionen, kan den amerikanska kontinenten snart vara på väg att delas i tu.

När Barack Obama kom till makten i januari 2009 fanns förhoppningen att den kyliga relationen mellan Washington och de sydamerikanska vänsterledarna skulle tina upp snabbt.

Men ett och ett halvt år senare kan det konstateras att dessa förhoppningar kommit på skam. Visserligen har den amerikanska samtalstonen förändrats. Det har blivit mindre av diktat och mer av dialog från USA:s sida, vilket bland annat är förklaringen till att vänsterpresidenten Rafael Correa tog emot Hillary Clinton i Ecuador i veckan.

Men 47 procent av det amerikanska biståndet till Latinamerika utgörs fortfarande av militärt och polisiärt stöd, enligt en ny rapport. Samtidigt har ett nytt avtal ingåtts med Colombia, som ger USA fri tillgång till sju strategiskt belägna militärbaser.

Till det kommer den otydliga amerikanska linjen efter statskuppen i Honduras för ett år sedan. Denna tvetydighet bidrog till att de amerikanska staternas samarbetsorganisation, OAS, inte lyckades enas om kraftfulla åtgärder mot kuppmakarna.

Hillary Clinton vill nu att Honduras nya regering ska återfå sitt medlemskap i OAS. Men Brasilien och en rad andra länder stretar emot.

I stället för ökat samarbete, finns därför risken för att Amerika delas. Vid ett toppmöte i Cancún tidigare i år tog länderna i Latinamerika och Karibien beslut om att bilda en ny regional samarbetsorganisation, som på sikt kan komma att ersätta OAS – men då utan USA och Kanada. Det är i skenet av detta som Clintons tal om höginkomsttagarnas ansvar i Latinamerika ska ses.

– Det är ett faktum att de rika i regionen inte betalar tillräckligt mycket skatt. Vi kan inte hymla om det, sade Hillary Clinton.

Att en amerikansk utrikesminister säger det rakt ut är dock något nytt.

Trots det: om USA ska kunna bibehålla sitt inflytande i regionen krävs troligen att kandidater som just motsätter sig att öka skattebördan för de välbärgade vinner de kommande månadernas val. Först i Colombia i nästa vecka. Och senare i år i Brasilien.

Erik de la Reguera

Från Monroedoktrin till Unasur

– 1823. USA:s president James Monroe förklarar att Latinamerika är en amerikansk intressesfär, vilket kom att kallas Monroedoktrinen.

– 1973. En CIA-sponsrad militärkupp störtar vänsterpresidenten Salvador Allende från makten i Chile. Det blir startskottet för en lång rad militärkupper i Latinamerika.

– 1989. Berlinmuren faller och demokratiseringen får vind i seglen i Latinamerika. Många nyvalda ledare finner att deras länder är djupt skuldsatta, vilket ger IMF och Världsbanken stort inflytande över politiken.

– 1998. Hugo Chávez väljs till president i det oljerika Venezuela. Det blir början på en ny vänstervåg i Latinamerika. 2002 väljs Lula da Silva till president i regionens stormakt Brasilien.

– 2008. Sydamerikas motsvarighet till EU, Unasur, bildas. Många av vänsterledarna ser Unasur som ett steg mot mer oberoende gentemot USA.

– 2010. Staterna i Latinamerika och Karibien enas om att skapa en ny gemensam samarbetsorganisation, som kan komma att ersätta OAS – utan USA och Kanada.

Publicerad i Dagens Nyheter den 11 juni 2010.

MEXICO CITY. Guatemalas demokrati och hela rättssystem är på väg att rämna under narkotikamaffians tyngd. Det står klart sedan chefen för den FN-kommission som lett arbetet med att bekämpa korruption och straffrihet i landet hastigt avgått.

– Det finns inte något mer jag kan göra för Guatemala. Inget av det som har utlovats har förverkligats, sade en sammanbiten Carlos Castresana när han i måndags meddelade att han säger upp sig som chef för FN-kommissionen Cicig.

Beskedet slog ned som en bomb i Guatemala. Den stridbare spanske domaren har de senaste tre åren blivit både älskad och hatad i detta centralamerikanska land.

Med långtgående befogenheter har han rensat upp i polisen (1 700 har sparkats), lagt fram lagförslag som möjliggjort vittnesskydd och telefonavlyssning och varit drivande bakom gripandet av den förre presidenten Alfonso Portillo, som misstänks för stöld av miljonbelopp ur statskassan.

Castresanas facit är anmärkningsvärt. Särskilt med tanke på förutsättningarna.

Guatemala är ett land där principen allas likhet inför lagen aldrig stått särskilt högt i kurs. Sedan koloniseringen har den europeiskt ättade eliten ständigt haft bättre tillgång till rättssystemet än de mayaindianer som utgör majoritetsbefolkningen.

Under 1980- och 90-talen rasade dessutom ett blodigt inbördeskrig då lagen enbart skyddade dem som delade elitens politiska åsikter.

Men sedan fredsavtalet 1996 har de politiska förföljelserna minskat och ersatts av en annan sorts våld: kokainmaffiornas kamp om smuggelrutter och lokala gängs rånmord och beskyddarverksamhet.

Stora delar av gränsområdena kontrolleras numera av mexikanska kokainkarteller, som styr och ställer med järnhand utan att statens representanter lägger sig i. Detta rättsliga vakuum möjliggörs av den utbredda korruptionen inom Guatemalas polis, byråkrati och politiska klass.

Det var i det moraset som Carlos Castresana gav sig in med stora sopkvasten i form av ett FN-mandat. Han lyckades städa ut en del av avskrädet. Men sedan den förre presidenten Portillo gripits blev Castresana utsatt för en allt hårdare förtalskampanj, som bland annat gick ut på att han haft en kärleksaffär med en underordnad.

I en intervju med tidningen El País förnekar han detta men hävdar att denna sorts förtal brukar vara sista anhalten innan maffian väljer att beordra mord. Så Castresana lämnar Guatemala. Men han gör det inte i tystnad. I stället anklagar han den nyligen utsedde riksåklagaren för korruption.

– På den korta tid som denne man varit riksåklagare har han visat lojalitet mot illegala organisationer och bristande lojalitet mot rättsstaten. Hans utnämning är ett resultat av en pakt mellan olika rättsinstanser och drogsyndikat, sade Castresana.

Tydligare än så kan en FN-tjänsteman knappast uttrycka sig. Frågan många i Guatemala ställer sig är nu var president Álvaro Coloms lojaliteter ligger.

Erik de la Reguera

Lokala gäng håller hela stadsdelar i skräck

Förra året mördades fler än 6 000 människor i Guatemala. Över 95 procent av dessa mord förblir ouppklarade.

Det mesta av våldet äger rum i de större städerna, där lokala gäng, så kallade maras, håller hela stadsdelar i skräck. Men en oproportionerligt stor andel av morden rapporteras också från landsbygden, ofta från avlägsna gränstrakter där kokainkarteller utövar en närmast oinskränkt makt.

Eftersom det guatemalanska rättssystemet varit oförmöget att hantera eller ens undvika att bli infiltrerat av den organiserade brottsligheten gick landets regering 2006 med på att ge en särskild FN-kommission, Cicig, mandat att arbeta för att stärka rättsväsendet och bekämpa kriminella nätverk.

Några månader senare utsågs Carlos Castresana till dess chef, en post han innehaft fram till nu.

Publicerad i Dagens Nyheter den 10 juni 2010.

Till alla er som bor i utlandet – eller som tillhör de allt fler svenskar som föredrar att läsa sina böcker på en läsplatta, Ipad, mobiltelefon eller datorskärm – vill jag tipsa om att Lasse Wierups och min bok Kokain – drogen som fick medelklassen att börja knarka och länder att falla samman nu finns att köpa i digitalt format.

Ladda hem boken i formaten pdf, Epub, Mobipocket eller MsReader. Och kommentera sedan gärna här på bloggen.

MEXICO CITY. Kvarlevorna av minst 40 mördade och lemlästade människor har hittats i en övergiven silvergruva i Mexiko. Bland de döda finns en fängelsechef som nyligen rapporterades försvunnen. Misstankarna riktas mot en av narkotikakartellerna i landet.

Rättsläkare utrustade med syrgastuber – för att stå ut med stanken av förruttnelse – har de senaste dagarna arbetat långa pass i en gammal silvergruva utanför staden Taxco i centrala Mexiko.

Där, nere i en klyfta på 180 meters djup, har hittills minst 40 kroppar påträffats. Många av dem lemlästade. De flesta med ögonen täckta med industritejp. Och samtliga kallblodigt mördade innan de dumpats i gruvschaktet.

Det makabra fyndet gjordes i lördags. Men än har bara ett fåtal av kropparna kunnat bärgas, eftersom det tar rättsläkarna cirka sex timmar att hissa upp varje enskild liksäck.

Vissa av kvarlevorna har legat där i minst ett år. Andra kastades ner för bara några dagar sedan. Bland de döda finns den tidigare fängelsechefen i staden Iguala, Daniel Bravo, som ”försvann” spårlöst den 24 maj i år.

– Vår uppskattning om 40 döda är baserad på fotografier. Men det kan röra sig om betydligt fler, förklarade en polistalesman i måndags.

Arbetet kompliceras av att en rad huvuden har hittats utan kropp.

Polisen fick information om massgravens existens sedan man gripit 15 medlemmar i ett av de narkotikasyndikat som utkämpar ett blodigt krig om smugglingsrutterna till USA.

Vilken kriminell organisation som är ansvarig för just denna massgrav är oklart. Men sedan president Felipe Calderón kom till makten 2006 har omkring 23 000 människor dödats i det alltmer upptrappade kriget mellan brottskarteller, polis och militär.

En del människorättsorganisationer varnar för att det utbredda maffiavåldet också kan dölja en tilltagande politisk repression.

Enbart i delstaten Guerrero har 77 personer rapporterats saknade det senaste året. Mörkertalet kan vara stort eftersom stora delar av befolkningen misstror polisen.

Erik de la Reguera

Publicerad i Dagens Nyheter den 3 juni 2010.

MEXICO CITY. Ett hundratal människor har omkommit i Centralamerika i spåren av årets första tropiska storm, ”Agatha”. Detta oväder befaras vara upptakten till en ovanligt intensiv orkansäsong, som kan få katastrofala följder för såväl människor som miljö i regionen.

När ”Agatha” drog in över Centralamerika i helgen märktes det i första hand av i form av ihållande skyfall, så kraftiga att hela bergssidor kollapsade och bäckar förvandlades till vrålande forsar.

I det land som drabbats värst, Guatemala, uppges 100 millimeter regn ha fallit på bara tolv timmar. Det blev kulmen på en redan mycket dramatisk vecka, då också ett vulkanutbrott skakat detta fattiga land. Ask- och sandregn från vulkanen rapporterades från huvudstaden Guatemala City strax innan stormen nalkades.

Det var därför en dyster president Álvaro Colom som mötte internationell press sent på söndagskvällen.

– Minst 82 människor har omkommit och ett femtiotal personer saknas fortfarande, sade Colom, som lade till att drygt 100 000 invånare evakuerats.

Många av dödsoffren uppges ha krävts sedan hus begravts under lermassor. Som vanligt drabbades den fattigare delen av befolkningen särskilt hårt. Flera av de döda uppges vara barn.

Även i det centralamerikanska landet El Salvador har ”Agatha” orsakat omfattande skador. Där valde regeringen i söndags att ställa in de festligheter som planerades inför årsdagen av president Mauricio Funes makttillträde. I stället utlystes katastroftillstånd, sedan minst nio människor omkommit till följd av stormen.

Åtta människoliv krävdes också i Honduras, ett land där befolkningen fortfarande har den förödande orkanen ”Mitch” i färskt minne. 1998 krävde den omkring 11 000 dödsoffer och slog sönder mängder av broar, byggnader och annan viktig infrastruktur.

En sådan katastrof är varje regerings mardröm. Och i år förefaller det inte vara alltför osannolikt, eftersom en rad forskare varnar för att den orkansäsong som inletts i och med ”Agatha” väntas bli ovanligt intensiv.

Enligt USA:s statliga vädertjänst NOAA kommer mellan 14 och 23 tropiska stormar att bildas fram till november i år, varav 8–14 tros nå orkanstyrka. Vattentemperaturerna i Atlanten och Stilla havet uppges ligga på rekordnivåer, vilket ökar risken för stormar.

Efter ett relativt lugnt 2009, då det cykliska väderfenomenet El Niño bidrog till ett minskat antal oväder, väntas därför årets säsong bli en av de värsta i mannaminne. Sällan har tajmningen varit sämre.

På Haiti, som ligger mitt på orkanernas autostrada i Karibien, lever tiotusentals människor fortfarande i tältläger efter den förödande jordbävningen i januari. Så sent som 2008 drabbades landet av fyra kraftiga stormar som krävde hundratals människoliv. Få hjälparbetare vill därför ens tänka på vad som skulle hända om en kraftig orkan nu drog in över Port-au-Prince.

En kraftig orkan skulle också kunna orsaka stora miljöskador längs kusterna i Mexikanska golfen, eftersom stormvindar och stora vågor skulle kunna föra det enorma oljeutsläppet från BP:s oljerigg närmare land.

Erik de la Reguera

Skogsavverkning och fattigdom

Dödsoffer vid orkaner och tropiska stormar är inte oundvikliga. Det finns en rad saker som kan göras för att förebygga förluster av människoliv, men i Centralamerika och Karibien har ofta korrupta regeringar och stora underskott i statsfinanserna satt käppar i hjulen för sådana insatser.

Risken för dödsfall förvärras av alltför utbredd skogsavverkning i bergiga områden. Detta kan motarbetas genom effektiv stadsplanering och skogsplantering i utsatta områden. Även ett effektivt system för evakuering, som till exempel det på Kuba, är centralt för att undvika dödsoffer.

Undermåliga byggnormer och utbredd fattigdom bidrar också till att öka risken för dödsfall.

Publicerad i Dagens Nyheter den 1 juni 2010.