SÃO PAULO. Brasilien storsatsar inför VM i fotboll 2014 och OS i Rio de Janeiro 2016. För avgående presidenten Lula da Silva är evenemangen ett sätt att etablera Brasilien som en politisk och ekonomisk stormakt.

Det småduggar över den stora byggarbetsplatsen i utkanten av São Paulo. Röda jordhögar ligger längs flankerna på ett väldigt fält där arbetet med att bygga fotbollsklubben Corinthians nya stadion just har inletts.

Edison Martins, 43, står förtjust och pekar ut mot grävmaskinerna på andra sidan fältet, medan hans tioåriga dotter Thayna nyfiket ser på.

– Sedan jag var liten har jag varit Corinthiansfan. Jag vill visa Thayna hur det ser ut nu, så att hon minns det när stadion byggts. Dessutom är det helt fantastiskt att tänka sig att VM ska spelas här! säger han.

Corinthians arenabygge är ett av många infrastrukturprojekt som Brasiliens regering planerar de närmaste åren. Totalt har Brasiliens regering gett löften om cirka 525 miljarder dollar (3 500 miljarder kronor) till ny infrastruktur fram till 2014.

I det ingår ett sedan länge utlovat snabbtåg mellan São Paulo och Rio de Janeiro, stora vattenkraftverk och en storsatsning på bostadsbyggande. Även flera flygplatser måste moderniseras, till exempel den kraftigt underdimensionerade internationella flygplatsen i São Paulo.

Trots dessa ambitiösa planer har byggandet på många håll knappt kommit i gång – fram till helt nyligen fanns inte Corinthians nya arena annat än på ritbordet. På andra håll har ingenting alls hänt.

Det internationella fotbollsförbundet Fifa riktade tidigare i år kritik mot att så lite gjorts, vilket sannolikt bidragit till att de ansvariga i landet nu börjat reagera.

Generellt fastnar infrastrukturprojekt gärna i byråkratins papperskvarnar i Brasilien. Stora belopp, ingen vet hur mycket, försvinner i korruption. Kritiker anser att så säkert sker med en del av de pengar som nu satts av till idrottsevenemangen. Men denna gång står mer på spel än någonsin tidigare. Den avgående presidenten Lula da Silva har sagt att han vill att VM och OS ska etablera Brasilien som en politisk och ekonomisk stormakt. I valet på söndag avgörs vem som blir ny president och får ta över den stafettpinnen.

Den slutliga ekonomiska kostnaden – eller vinsten – av dessa megaprojekt är det ingen som vet.

Erik de la Reguera

Investeringar för 180 miljarder

Inför VM i fotboll 2014 ska 73 miljarder kronor investeras i restaureringar, byggande av nya arenor och annat direkt relaterat till fotbollen.

OS 2016 har fått en ännu högre prislapp: 108 miljarder kronor investeras i anläggningar med anknytning till idrottsevenemanget.

Publicerad i DN Ekonomi den 28 oktober 2010, som en del i ett paket som också handlade om kostnaderna för VM i Sydafrika 2010 och OS i Peking 2008.

MEXICO CITY. Poliser som flyr från sina posteringar och säger upp sig, massmord på tonåringar på en fest i Ciudad Juárez, en massavrättning av narkomaner på ett behandlingshem i Tijuana. Det är bara några av de senaste dagarnas skrämmande händelser i Mexikos knarkkrig.

Polisstationen i det lilla samhället Los Ramones i nordöstra Mexiko invigdes så sent som i helgen. Men i dag ser den ut som en schweizerost. Ett maffiakommando stannade till framför stationen i måndags kväll. Gruppen av män steg ur bilarna, riktade sina automatvapen mot stationen – och började skjuta.

Femton minuter senare, efter två granatexplosioner och tusentals avlossade skott, var stationen sönderskjuten och polisbilarna var fulla av skotthål. Ingen skadades, men de fjorton poliserna i Los Ramones förstod vinken.

Samtliga poliser sade i tisdags upp sig och lämnade orten. Och i Los Ramones – som bara ligger sex mil från landets tredje stad Monterrey – är det ingen som tror på talet om statens våldsmonopol.

Så ser det ut på allt fler platser i Mexiko, även om de lokala poliserna ofta väljer att stanna och arbeta för den som de facto har makten.

Enligt en ny rapport från den mexikanska kongressens utredningsorgan är 1 500 av landets 2 400 kommuner helt eller delvis kontrollerade av den organiserade brottsligheten.

Oberoende utredare som Edgardo Buscagliga från Itam-universitetet varnar för att en rent feodal situation är på väg att växa fram, där tungt beväpnade maffiaorganisationer mutar och hotar sig till kontroll över både politiker och polis, samtidigt som de kräver ut ”skatt” av företagare i form av utpressning.

I USA har utrikesminister Hillary Clinton kallat det ett slags väpnat uppror.

President Felipe Calderón tar det som intäkt för att det krig mot maffian som han förklarade 2006 måste fortsätta. Men de som fått i uppdrag att utföra grovgörat – den federala polisen och militären – visar allt tydligare tecken på att ha blivit infiltrerade.

Samtidigt har rättsskipningen i städer som Ciudad Juárez börjat bli en parodi på sig själv. I fredags kväll gick ett maffiakommando in på en födelsedagsfest för en 15-åring i Ciudad Juárez och sköt ihjäl fjorton personer, bland dem flera kvinnor och minderåriga.

Anhöriga försökte stoppa en polisbil, men den körde snabbt i väg. Ordningsmakten kom inte tillbaka förrän 40 minuter senare.

Några dagar senare hittades två döda män, den ena med huvudet avhugget. Bredvid låg en lapp där det stod att de ”dödat kvinnor och barn”. Om de var skyldiga till massakern? Det är det ingen som vet.

Men så är det även när polisen presenterar ”skyldiga” inför kamerorna, eftersom erkännandena ofta framtvingas under tortyr.

I de fall då den lokala polisledningen faktiskt utmanar en brottsorganisation på allvar – som när 134 ton marijuana beslagtogs i gränsstaden Tijuana i förra veckan – väntar i stället bestraffningar.

Efter rekordbeslaget gick ett kommando in på ett behandlingshem i Tijuana, radade upp patienterna mot en vägg och avrättade 13 personer kallblodigt.

Några minuter senare hördes corridomusik på polisradion och en röst som sa:

– Det här är bara början. Sammanlagt kommer det att bli 134.

Budskapet är klart: varje beslagtaget ton marijuana bestraffas i Tijuana med ett människoliv.

Erik de la Reguera

Många hoppades på vändning – men korruptionen är större än någonsin

MEXICO CITY. Mexiko rasar i Transparency Internationals globala korruptionsindex. Det kommer inte oväntat. I takt med att statens krig mot kartellerna trappas upp, använder maffian alltmer pengar för att köpa sig inflytande bland politiker och polischefer.

”El que no transa no avanza”, lyder ett vanligt talesätt i Mexiko. Det betyder ”den som inte fifflar, tar sig inte framåt”, och är talande för den politiska Kultur som växte fram under det gamla maktpartiet PRI:s drygt 70 år vid makten (1929–2000).

När PRI:s korrupta maktinnehav bröts år 2000 hoppades många i Mexiko att även den politiska kulturen skulle förändras.

Men i Transparency Internationals globala korruptionsindex faller Mexiko i år från 89:e till 98:e plats. De senaste årens krig mot knarket är en bidragande orsak till det. Kriminella organisationer lägger mer pengar på att köpa sig beskydd av makthavare när de utsätts för hårdare förföljelse – och den mexikanska maffian har gott om pengar.

Minst 10 miljarder dollar (65 miljarder kronor) från drogförsäljning i USA och EU tvättas årligen vita i Mexiko. Samtidigt har det mexikanska finansdepartementets enhet för ekobrott varit kraftigt underbemannad i åratal.

Men att minska maffians makt kräver inte bara hårdare tag mot penningtvätt. Mexiko är ett land där omkring hälften av befolkningen lever i fattigdom, samtidigt som enorm rikedom koncentreras i ett fåtal händer.

– Faran som jag ser i Mexiko i dag är att de mexikaner som är under 30 år – nästan hälften av befolkningen – förlorar riktningen i livet och hamnar i kriminalitet, sa författaren Carlos Fuentes i veckan.

Han talade inför delar av Mexikos ekonomiska elit och manade dem att skapa jobb åt de åtta miljoner ungdomar som varken studerar eller arbetar.

Någon större entusiasm märktes inte i publiken. I ett system som i allt högre grad präglas av girighet och höga murar kring privata residens, uppfattas tal om samhällskontrakt och statliga jobb lätt som idealistiska drömmar utan större verklighetsförankring.

Erik de la Reguera

Staten håller på att tappa kontrollen

När Mexikos president Felipe Calderón kom till makten i december 2006 hade han behov av att visa handlingskraft, efter en valseger svärtad av anklagelser om valfusk.

Han förklarade krig mot maffian och satte in 50 000 soldater och federala poliser för att hindra maffian från att koppla strypgrepp på staten. Men resultatet blev ett upptrappat våld. Minst 28 000 människor har dödats i maffiarelaterat våld de senaste fyra åren och staten har allt svårare att göra sitt våldsmonopol gällande ute i delstaterna.

Enligt en studie från Itam-universitet i Mexico City har staten i praktiken helt förlorat kontrollen i 982 av 2 400 kommuner i landet. Så sent som 2007 var siffran 353.

Publicerad i Dagens Nyheter den 28 oktober 2010.

SÃO PAULO. Under senare hälften av 2000-talet har Latinamerikafonderna utvecklats mycket bra och bland småspararna har de blivit alltmer populära. Men alla känner inte till att tillväxten i dessa fonder till stor del bygger på utvecklingen i ett enda land: Brasilien.

– Är vi så populära i Sverige? Tänk, det visste jag inte, säger Fabíola Salani, pressansvarig på Itau Unibanco, och skrattar.

Den bank hon arbetar för är ett av de viktigaste innehaven i svenska Latinamerikafonder, något som väcker viss stolthet på huvudkontoret i São Paulo i Brasilien.

– Vi är självklart glada över de blivande svenska pensionärernas förtroende och gör vårt bästa för att visa oss förtjänta av det, säger Fabíola Salani.

Itau Unibanco har det senaste decenniet förvandlats till Latinamerikas största finansiella institution. Det har den blivit genom en rad uppköp och sammanslagningar. Numera hittar man Itaukontor i de flesta av Sydamerikas större städer.

På sätt och vis är denna storbanks framgångar en avspegling av hela Brasiliens medvind – och nyvunna stormaktsambitioner.

Inflationen i Brasilien är låg, tillväxten hög och inflödet av utländskt kapital rekordhögt. Den ekonomiska politiken i landet hyllas av affärstidskrifter som The Economist och när den globala finanskrisen slog till kunde Lula da Silvas regering ösa ur statskassan för att stimulera ekonomin eftersom statsfinanserna var i sin ordning.

Tillväxten beräknas hamna på drygt sju procent i år, trots att krisens effekter lever kvar i omvärlden.

Men det finns också risker. Ekonomen Nouriel Roubini, känd som den som först slog larm om finanskrisen i USA, varnade i somras för att Brasilien kan vara på väg att överhettas.

Och för ett par veckor sedan höjde den brasilianska centralbanken ett varningens finger för att det finns risk för en kreditbubbla till följd av den statliga stimulanspolitiken och ovanligt stora inflöden av amerikanska dollar.

Är det kanske rent av fara för en kris som den i Argentina 2001? Oron avfärdas av Nordeas Latinamerikachef Claes Calemark.

– Skillnaderna mellan dagens situation i Brasilien och den som rådde i Argentina är stora. Brasilien har fördel av att man har en kompetent centralbanksledning, sunda statsfinanser och låg inflation. Dessutom är det svårt att se att efterfrågan på de råvaror som jordbruket exporterar skulle minska i Asien, säger Claes Calemark till Din Ekonomi.

– Valutan, real, är visserligen övervärderad, som jag ser det. Men vid en ny internationell kris kan den växande medelklassens konsumtion göra Brasilien mindre sårbart än tidigare, säger han.

Erik de la Reguera

Publicerat i DN Ekonomi (som en del av ett större paket om Latinamerikafonder) den 24 oktober 2010.

MEXICO CITY. På måndag ska EU:s medlemsländer utvärdera sin gemensamma politik mot Kuba. Inför mötet har en rad olika utspel gjorts. Castroregimen lovar frige fler politiska fångar, samtidigt som en kubansk dissident tilldelats Sacharovpriset av EU-parlamentet.

Tre kubanska politiska fångar, Ciro Pérez Santana, Arturo Suárez Ramos och Rolando Jiménez Posada, uppgavs i går sitta på ett plan till Spanien sedan de frigetts och deporterats. Ytterligare två fångar tros snart följa i deras spår.

Dessa fem dissidenter tillhör inte den grupp på 52 politiska fångar som Castroregimen i juli gick med på att frige efter medling av katolska kyrkan och den spanska regeringen. Det faktum att ytterligare frigivningar nu sker är svårt att inte tolka som en medveten gest från regimens sida mot EU-länderna.

Sedan 1996 har EU en gemensam ståndpunkt när det gäller Kuba, som innebär att alla avtal med regimen måste kopplas till framsteg vad gäller demokrati och mänskliga rättigheter.

Spanien har drivit på för en uppluckring av bestämmelserna och hoppas att ett första steg ska tas på måndag. Men Sverige, Tyskland och en del andra länder är skeptiskt inställda, dels för att fångarna i praktiken har utvisats, dels för att få demokratiska framsteg gjorts på ön.

Beskedet om de nya frigivningarna kommer dessutom kort efter att EU-parlamentet meddelat att den kubanske dissidenten Guillermo Fariñas får årets Sacharovpris. Det var Fariñas hungerstrejk som tvingade Castroregimen till förhandlingsbordet tidigare i år, något som dock den kubanska regeringen helst inte vill kännas vid.

Erik de la Reguera

Publicerat i Dagens Nyheter den 23 oktober 2010.

MEXICO CITY. Marisol Valles är bara 20 år gammal, men har ett av världens tuffaste jobb. I går tog hon över posten som polischef i den mexikanska staden Praxedis G Guerrero, där knarkmaffian dödat hennes företrädare och total laglöshet råder.

Förre polischefen i Praxedis G Guerrero sköts till döds av okända män i juli förra året. Sedan dess har denna småstad i norra Mexiko med 8 500 invånare förvandlats till laglöst land. Myndigheterna har sökt med ljus och lykta efter en efterträdare och häromdagen kunde de äntligen presentera en frivillig: 20-åriga småbarnsmamman Marisol Valles.

Denna kriminologistudent förvånade många med att vilja ta på sig uppdraget.

– Det är klart jag är rädd. Alla är vi rädda. Men jag hoppas att jag kan bidra till att kommunen får mer lugn och trygghet, sade hon vid presskonferensen.

Det råder ingen tvekan om att Marisol Valles har gott om anledningar att vara rädd. Så sent som i helgen sköts ortens borgmästare och dennes vuxne son till döds i närbelägna Ciudad Juárez, dit de hade flytt för att undkomma maffian.

Bakgrunden är det blodiga krig om smugglingsrutterna till USA som en rad maffior kämpar om. I denna region rör det sig i första hand om Sinaloakartellen och Juarezkartellen.

Dessa organisationers offer utsätts ofta för bestialisk tortyr. Många hittas med huvudet avhugget. Och även poliser drabbas.

Men den nya polischefen i Praxedis G Guerrero tänker inte ta upp jakten på mördarna. Marisol Valles säger sig i stället vilja anställa fler kvinnliga poliser och satsa på förebyggande arbete.

– Vi ska gå runt och knacka dörr, prata med folk och försöka få dem att lita på oss. Det handlar om långsiktigt, förebyggande arbete, säger Marisol Valles.

I ett land där befolkningen ser med misstro mot såväl polis som militär är det en intressant föresats. Men Valles påpekar också att hennes lokala poliskår inte har till uppgift att bekämpa knarkmaffian, ”det är den federala polisens och militärens jobb”.

Under tiden fortsätter rapporter om mord strömma in: minst 28 000 döda de senaste tre åren – omkring trettio nya lik hittas varje dag.

Erik de la Reguera

Våldet ökar

Mexikos president Felipe Calderon inledde sitt krig mot maffian i december 2006. Men våldet har ökat dramatiskt i många av de regioner där soldater börjat patrullera gatorna.

Ett par av de sju-åtta stora maffiaorganisationerna i landet har försvagats, medan andra – som Sinaloakartellen – snarare tycks ha stärkt sin makt.

Publicerat i Dagens Nyheter den 22 oktober 2010.

MEXICO CITY. Med bara en dryg vecka kvar till andra omgången i Brasiliens presidentval krymper försprånget för regeringspartiets kandidat Dilma Rousseff. Ett viktigt skäl till det är att utmanaren José Serra lyckats göra abort till en het valfråga.

Få politiska sakfrågor är så laddade i latinamerikansk politik som abort. Brasilien är sannerligen inte något undantag, vilket arbetarpartiet PT:s kandidat Dilma Rousseff fått erfara de senaste veckorna.

När hon för ett par veckor sedan fick 47 procent av rösterna i första omgången av presidentvalet (50 procent hade gett henne segern direkt) var det få som trodde att hon på allvar skulle kunna hotas av utmanaren José Serra från socialdemokratiska PSBD.

Serra – som i själva verket står till höger om mitten – fick då 33 procent av rösterna och verkade ha hamnat hopplöst på efterkälken. Inte minst eftersom Dilma Rousseff hela tiden haft stöd av den omåttligt populäre presidenten Lula da Silva.

Men kanske började man fira lite för tidigt i Roussefflägret. För inför den andra och avgörande valomgången den 31 oktober har nu valvinden börjat vända. Främsta skälet till det stavas abort.

I Brasilien är det bara tillåtet att utföra abort vid våldtäkt eller när kvinnans liv är i fara. Flera miljoner olagliga aborter utförs varje år och omkring 250 000 kvinnor tvingas söka sjukvård till följd av misslyckade ingrepp.

Dilma Rousseff har tidigare sagt att man bör se detta som en folkhälsofråga, inte som en moralfråga. Det har av många tolkats som att hon velat avskaffa straffen för abort – och en rad kristna samfund har därför tagit avstånd från henne.

Serras valstrateger var inte sena att dra nytta av situationen. De senaste veckorna har en tevereklam dragit budskapet till sin spets. I den stryker kvinnor i vita nattlinnen ömt över sina stora gravidmagar medan en speakerröst säger: ”José Serra vill skydda barnen långt innan de är födda. För livet, för Brasilien – och för Serra som president!”

Det har fungerat. I opinionsmätningarna ligger Serra nu bara några få procentenheter efter Rousseff. Samtidigt vägrar trean från första omgången, De grönas Marina Silva, att ta ställning för någon av dessa kandidater, vilket i praktiken drabbat Rousseff hårdast.

Marina Silva säger att hon vill att De gröna ska bli en oberoende politisk kraft. Men till saken hör att även hon är abortmotståndare.

Med denna kraftiga valvind emot sig har Dilma Rousseff sent omsider bytt fot. Hon bedyrar nu att hon inte tänker avkriminalisera abort, vilket blidkat en del präster och biskopar, men också förargat många feminister och en del konservativa som stämplar henne som kappvändare. Frågan är om det räcker för att Rousseff ska kunna hålla den jagande Serra bakom sig.

Erik de la Reguera

José Serra lockar abortmotståndare

José Serra, 68, socialdemokratiska partiet kandidat. Han positionerar sig i mitten när det gäller ekonomiska frågor. I moralfrågor är han konservativ. Under valkampanjens slutskede har han riktat kritik mot Rousseffs något mer liberala inställning till abort.

Dilma Rousseff vacklar om abort

Dilma Rousseff, 62, det regerande arbetarpartiets kandidat. Under diktaturen var hon politiskt aktiv, greps 1970, torterades och hölls fängslad. Tidigare var hon ”pragmatiskt inställd” till avkriminalisering av aborter. Sedan har hon backat något.

Publicerad i Dagens Nyheter den 21 oktober 2010.