MEXICO CITY. Borrandet av de dryga halvmetern breda hål som de 33 instängda gruvarbetarna i Chile ska hissas upp genom går betydligt snabbare än beräknat. I bästa fall kan arbetarna få lämna underjorden redan om två tre veckor.

– Vi räknar med att ha allt klart för att inleda sista fasen i arbetet om 15 dagar, sade en regeringstalesman utanför San José-gruvan i norra Chile natten till onsdagen.

Han betonade att det inte är säkert att gruvarbetarna kommer att kunna lämna sitt underjordiska fängelse då. Men det står klart att arbetet med att borra nya evakueringsschakt går betydligt snabbare än vad någon vågat hoppas på.

En av de tre borrar som arbetar parallellt – och som fått namnet ”Plan B” – uppges ha nått halvvägs med att vidga ett redan färdigt, mindre borrhål. Även de båda andra borrarna närmar sig sitt mål snabbt.

Beskedet fick de anhöriga vid San José-gruvan att jubla. Glädjetårar rann längs mångas kinder och ropen ”Viva Chile” ekade över Atacamaöknen.

Efter raset i gruvan den 5 augusti har räddningsledningen medvetet varit försiktig med uppskattningar om hur lång tid arbetet kan ta, för att undvika att ge falska förhoppningar till de nödställda och deras anhöriga.

Först sades det att de 33 gruvarbetarna troligen skulle få tillbringa julen i sitt skyddsrum på 700 meters djup. Sedan talades det om att undsättningen kunde komma i början på november. Men nu ser det alltså ut som om arbetarna kan få andas frisk luft redan i mitten eller slutet av oktober.

Samtidigt har räddningsledningen fått bråttom med att få de sista förberedelserna klara. Utanför gruvan håller en sjukstuga på att byggas bredvid de särskilda baracker för hundratals journalister som väntas komma från hela världen för att bevaka händelsen.

Chilenska myndigheter har meddelat att denna sista fas av räddningsoperationen kommer att direktsändas i teve, med kameror såväl ovan som under jord. Gruvarbetarna får därmed finna sig i att bli huvudpersoner i vad som ser ut att bli världshistoriens kanske allra mest mediala räddningsinsats.

I förra veckan anlände tre specialbyggda burar med namnet ”Fenix” som arbetarna ska hissas upp med. Tolv särskilda bälten av samma typ som astronauter använder ska också skickas ned för att man ska kunna följa arbetarnas hälsotillstånd i realtid.

Men innan insatsen kan inledas måste ändå en läkare och en expert på räddningsoperationer firas ned i skyddsrummet för att undersöka arbetarna och ge dem instruktioner. Sedan väntar en klaustrofobisk hissfärd i Fenixburarna på vägen upp mot jordytan.

Erik de la Reguera

Publicerat i Dagens Nyheter den 30 september 2010.

Tillhör du dem som trott att Barack Obama har världens tuffaste jobb?

Då har du trott fel.

Här kan du läsa om det i särklass tuffaste jobbet i världen (åtminstone enligt Kooperation utan gränser).

Och inte nog med det.

Du kan dessutom söka det.

Årets räknemiss står myndigheterna i Oaxaca för. Ögonvittnen talade på tisdagen om 300 hus helt begravda under lera och upp till 1000 personer saknade i Santa Maria Tlahuitoltepec. Uppgifter som bekräftades av delstatsguvernören Ulises Ruiz.

Det gick inte att ta sig till platsen för att kontrollera saken på egen hand. Men jag skrev om det ändå, liksom många av mina kolleger.

Nu har siffrorna justerats ned – och det rejält. Fyra (4) hus sägs ha begravts helt eller delvis av skredet och elva personer saknas. Inte riktigt samma sak, om man säger så (om än nog så tragiskt för de familjer som drabbats).

Som journalist blir jag så klart frustrerad över att ha medverkat till att sprida vilseledande information. Det är också lätt att känna irritation över myndigheternas uppenbara inkompetens.

Men trots allt var det ju för väl att farhågorna om en större katastrof visade sig vara ogrundade den här gången. Det sprider en viss lättnad, mitt i förvirringen.

MEXICO CITY. Tusentals människor befaras ha begravts under enorma jord- och lermassor i staden Santa Maria Tlahuitoltepec i södra Mexiko. Kraftiga regn i spåren av den tropiska stormen ”Matthew” fick en hel bergssida att kollapsa. Många låg och sov när katastrofen inträffade.

Kommunikationerna med Santa Maria Tlahuitoltepec låg nere på tisdagen, men med satellittelefon lyckades nyhetsbyrån AP nå fram till Donato Vargas, en talesman för kommunen. Han uppgav att mellan 100 och 300 hus var begravda av lermassorna. Så många som 1 000 människor uppgavs kunna ligga under bråten.

– Hela samhället låg och sov när vi plötsligt väcktes av ett stort dån. Jag rusade ut ur huset och såg att hela bergssidan rasat ned, sade Donato Vargas.

Överlevarna försökte undsätta sina grannar, men utan större framgång.

– Vi har försökt använda en grävskopa, men det är väldigt mycket lera här. Vi kan inte ens se husen. Och vi hör inga rop på hjälp, det är helt tyst, sade Donato Vargas till AP.

Uppgifterna bekräftades senare av guvernören i den mexikanska delstaten Oaxaca.

– Just nu håller vi på och sammankallar grävmaskiner, soldater, poliser, ambulanser och räddningspersonal, sade guvernören Ulises Ruiz till en lokal radiokanal.

Ett Herkulesplan med räddningspersonal och utrustning från Mexico City uppgavs också vara på väg. Men åtta timmar efter raset, som inträffade klockan fyra på morgonen lokal tid, hade fortfarande inte någon hjälp nått fram.

Santa Maria Tlahuitoltepec har omkring 9 000 invånare och ligger i bergskedjan Sierra Juárez i norra Oaxaxa. Under normala omständigheter tar det inte mer än tre–fyra timmar att köra dit med bil från delstatshuvudstaden, men räddningsarbetet försvåras av nedrasade vägar.

Merparten av befolkningen i området är mixe-indianer, ett av Mexikos cirka 50 ursprungsfolk, och fattigdomen är utbredd. Många av invånarna bor i enkla trä- eller betongbyggnader och den statliga närvaron är liten eller obefintlig.

I fredags drog den tropiska stormen ”Matthew” in över Centralamerika. Ovädret tog land i norra Nicaragua och har sedan dess orsakat ihållande regn och en rad jordskred i regionen. Hårdast drabbade är de områden där okontrollerad skogsavverkning gör att jorden lättare kan slitas loss från bergssidorna.

I Mexiko har flera floder svämmat över sina bräddar, vägar kollapsat och tusentals människor tvingats lämna sina hem. Bland de värst utsatta delstaterna finns Oaxaca, Chiapas och Veracruz. Men fram till tisdagens katastrofala ras i Santa Maria Tlahuitoltepec var antalet dödsoffer ändå relativt begränsat.

Erik de la Reguera

Publicerad i Dagens Nyheter den 29 september 2010.

MEXICO CITY. Söndagens kongressval i Venezuela blev en seger för landets demokrati. Ett rekordhögt valdeltagande och större representation för oppositionen bäddar för att parlamentet åter kan bli den plats för konfliktlösning och dialog som det är avsett för. Men polariseringen i landet lever kvar.

Ända sedan Hugo Chávez kom till makten i Venezuela 1999 har detta oljerika land i norra Sydamerika slitits mellan två extremer.

Å ena sidan den tidigare eliten inom politik, medier och näringsliv som slagits med näbbar och klor för att bevara sina privilegier, samtidigt som den försökt rädda landet från vad den sett som en hotande kommunistdiktatur.

Å andra sidan: Hugo Chávez. Denne karismatiske före detta arméofficer växte upp i en fattig familj på landsbygden, lät sig inspireras av Fidel Castro och nationalhjälten Simon Bolivar och ledde 1992 ett misslyckat försök till militärkupp. Han hamnade i fängelse under några år, men blev också populär bland de fattigaste i landet på grund av sina krav på social rättvisa och omfördelning av oljeintäkterna.

När sedan missnöjet med korruptionen i de traditionella partierna och 1990-talets nyliberala politik växte, gav det Chávez möjlighet att ta sig till makten genom valurnorna.

Väl i presidentpalatset höjde han skatterna på oljeutvinning och började närma sig andra vänsterledare i Latinamerika. 2002 genomfördes ett kuppförsök mot honom som antagligen hade lyckats om inte hundratusentals venezuelaner gått ut på gatorna och försvarat sin president.

Från den dagen har bara två åsikter funnits om Chávez i Venezuela. Antingen älskar man honom, eller så hatar man honom.

Denna polarisering förklarar varför oppositionen bojkottade kongressvalet 2005, ett beslut som de dock har fått ångra bittert.

För utan någon motvikt i parlamentet kunde Hugo Chávez driva igenom sin politik friktionsfritt, samtidigt som han hade lätt att avfärda oppositionen som odemokratiska kuppmakare.

Söndagens val har nu ändrat på det. Enligt preliminära resultat får oppositionens valallians MUD omkring 60 av de 165 platserna i kongressen. Chávez socialistparti PSUV kan inte längre räkna med två tredjedelars majoritet, vilket är vad som krävs för att utse domare i högsta domstolen och driva igenom andra viktiga politiska beslut.

Oppositionen hävdar dessutom att den fått 52 procent av rösterna i valet. Bekräftas det innebär det givetvis ett svårt slag mot Chávez legitimitet, men inte nödvändigtvis att något valfusk ägt rum.

Det nya valsystem som regeringen drev igenom förra året leder nämligen till att folktäta regioner där oppositionen är stark får proportionellt sett färre platser i kongressen än de glesbefolkade regioner på landsbygden där socialisterna har sitt starkaste stöd.

Systemet ifrågasätts av oppositionen. Men till skillnad från tidigare verkar denna nu ha skrinlagt planerna på att ta till odemokratiska medel.

På sikt kan det leda till ett mer nyanserat demokratiskt samtal i Venezuela, som handlar om mer än enbart om man är för eller mot Hugo Chávez. Det är i så fall inte en dag för tidigt.

Erik de la Reguera

Chavéz missar tvåtredjedelars majoritet

Enligt preliminära uppgifter från Venezuelas valmyndighet segrade Hugo Chávez socialistparti PSUV i söndagens val. Valdeltagandet blev 66 procent, vilket är det högsta någonsin i ett kongressval i Venezuela.

PSUV får enligt dessa preliminära uppgifter 94 av de 165 platserna i nationalförsamlingen. Oppositionsalliansen MUD får cirka 60 mandat. Övriga platser går till olika småpartier.

Resultatet innebär att socialistpartiet med största sannolikhet inte når två tredjedelars majoritet i nationalförsamlingen, vilket bland annat krävs för att utse domare till högsta domstolen.

Publicerat i Dagens Nyheter den 28 september 2010.

Foto: Dado Galdieri.

I söndagens DN har fotografen Dado Galdieri och jag ett tre sidors reportage om de jordlösas rörelse MST och deras kritik av den avgående presidenten Lula da Silva i Brasilien. Den utlovade jordreformen har inte förverkligats och efter valet hotar därför allt värre konfrontationer mellan de jordlösa och de multinationella företag som i snabb takt tar över storjordbruket i Brasilien. Bäst läs- och bildupplevelse får man i papperstidningen. Enbart text och faktarutor kan hittas här.

Därutöver finns en analys av Mono Jojoys död i Colombia här, en analys av kongressvalet i Venezuela här och en kort artikel om politikermord i Mexiko här.

Ledsen att det varit lite tyst här. Har varit i Brasilien på jobbresa och sedan sjuk i influensa en dryg vecka. Men nu smattrar det på tangenterna igen.