Category: Artiklar

BUENOS AIRES. Krigsrisken i norra Sydamerika förefaller ha minskat betydligt sedan ett toppmöte i Dominikanska republikens huvudstad Santo Domingo på fredagskvällen tagit en förbluffande vändning. Samtidigt kom uppgifter om att ännu en hög ledare för Farc-gerillan dödats i strid.

Det blev ett märkligt toppmöte, ja, kanske det märkligaste i Latinamerikas historia. Få gånger har diplomatiska förhandlingar utspelat sig så öppet och ärligt framför världens ögon. I direktsänd tv dessutom.

Ett tjugotal statschefer hade samlats i Santo Domingo för att försöka få stopp på den dramatiska eskaleringen av krisen i norra Sydamerika, som inleddes när en colombiansk räd in på ecuadorianskt territorium dödade Farc-ledaren Raúl Reyes och ett tjugotal andra gerillasoldater i lördags.

Det var efter en vecka av vedergällningshot och massiva trupprörelser som de trätande presidenterna nu skulle ses öga mot öga. Inte oväntat började det därför med ett hätskt
utbyte av anklagelser.

Ecuadors Rafael Correa krävde en ursäkt utan förbehåll av sin colombianske kollega Álvaro Uribe. Men svaret blev som tidigare: Uribe beklagade angreppet, samtidigt som han hävdade Colombias rätt att försvara sig mot attacker från gerillaläger i grannländer.

– Sedan 2004 har 40 gerillaattacker skett från baser i Ecuador, sade Álvaro Uribe.

Sedan anklagade han utan vidare Rafael Correa för att ha fått omfattande ekonomiskt stöd till sin presidentvalskampanj från Farc. Vid det laget var mötet på väg att spåra ur, inte minst när Correa demonstrativt gick på toaletten medan Uribe pratade.

Men en rad tunga presidenter från övriga Latinamerika lyckades lugna känslorna.

De båda kvinnliga presidenterna, Argentinas Cristina Kirchner och Chiles Michelle Bachelet, bidrog till en ändrad samtalston.

– Jag minns hur bra ni brukade komma överens för bara några år sedan. Vad hände, hur hamnade vi här? frågade Cristina Kirchner de tre surmulna presidenterna Rafael Correa, Álvaro Uribe och Hugo Chávez.

Där någonstans vände det. Efter ytterligare några timmar av mangling nåddes överraskande en gemensam resolution, i vilken Colombias ursäkt godtogs under förutsättning att något liknande aldrig mer skulle hända, samtidigt som Ecuador förklarade sig nöjt med ursäkten.

På slutet av mötet utbröt kramkalas och applåder medan de båda ledarna symboliskt skakade hand och sade att de var vänner.

Utanför denna politiska realitysåpa fortsatte dock kriget mellan Farc-gerillan och den colombianska staten. Militärkällor uppgav på kvällen att Farcledaren Iván Ríos dödats i strid i västra Colombia.

Ríos var medlem av gerillans högsta ledning, vilket – om uppgifterna stämmer – betyder att Farc förlorat två av sina sju främsta ledare på bara en knapp vecka.

Erik de la Reguera

DN 2008-03-08

BUENOS AIRES. I bakgrunden till dagens krigsmuller i norra Sydamerika finns en djupare motsättning som har att göra med såväl en historisk, som en ideologisk dimension.

Colombia, Ecuador och Venezuela tillhörde i 1800-talets början en och samma statsbildning, en federation vid namn Storcolombia.

Denna stat grundades i samband med frigörelsen från Spanien 1819 och dess första president blev befrielsehjälten Simón Bolívar, som i dag är närmast ett helgon i de trätande länderna.

Storcolombia höll bara ihop i tolv år, då stridande eliter började dela upp landet 1831, i vad som i dag är Colombia, Ecuador, Venezuela och Panama. Men Simón Bolívars dröm om en stark, enad nation i Anderna levde vidare.

I dag är det Venezuelas president Hugo Chávez som gjort Bolívars vision till sin. Han kallar sin grundläggande ideologi för bolivarism och är en anhängare av tanken på ett enat Storcolombia som ska kunna stå emot yttre tryck från det han ser som vår tids stora imperium: USA.

Stornationalismen blandas i Chávez vision upp med den ”2000-talets socialism” som såväl Rafael Correa i Ecuador som Farc-gerillan i Colombia anammat de senaste åren.

Mot den bakgrunden är det lättare att förstå varför Hugo Chávez och Rafael Correa argumenterat för att Farc ska tas bort från EU:s och USA:s terrorlistor, trots att gerillan det senaste decenniet gjort sig känd för att finansiera sin verksamhet med kokainexport och tusentals kidnappningar.

Allt fler rapporter kommer också om att Farc-gerillan har läger på den venezuelanska sidan gränsen. Hugo Chávez varnade i helgen för att en colombiansk räd in på venezuelanskt territorium kommer att leda till öppet krig mellan länderna.

Samtidigt känner Colombia råg i ryggen av stödet från USA, som gärna ser en försvagad och förödmjukad Chávez.

Det är med andra ord en explosiv cocktail som ett tjugotal latinamerikanska ledare på fredagen ska försöka desarmera när medlemmarna i den så kallade Rio-gruppen möts i Dominikanska republiken.

Erik de la Reguera

DN 2008-03-07

BUENOS AIRES. Mitt under den pågående diplomatiska krisen i Anderna tågade tiotusentals människor i olika städer i Colombia för att protestera mot det gångna årtiondets brutala paramilitära våld mot civila.

Bara i huvudstaden Bogotá uppges minst 40.000 ha demonstrerat på torsdagskvällen. Många av demonstranterna ropade slagord mot president Álvaro Uribe, vars parti har visat sig ha komprometterande bindningar till dödsskvadronerna.

De paramilitära högergrupperna har det värsta människorättsfacitet av samtliga väpnade grupper i Colombia och bland andra Human Rights Watch har dokumenterat hur regeringstrupperna länge samarbetade med dem.
Paramilitärerna började växa på 1980-talet, när storgodsägare och företagare i städerna såg behov av att skydda sig mot gerillan.

I början av 2000-talet hade dessa grupper växt till en fruktad armé som styrde och ställde på landsbygden, där de terroriserade och mördade tusentals människor.

Blotta misstanken om vänsteråsikter räckte för man skulle mördas, lemlästas och dumpas i en massgrav.

Sedan några år tillbaka pågår en avväpningsprocess, men människorättsorganisationer riktar kritik mot hur den har skötts och menar att paramilitärerna fortfarande kontrollerar stora områden i Colombia.

Erik de la Reguera

DN 2008-03-07

BUENOS AIRES. Hoten om vedergällning och de intensiva trupprörelserna i norra Sydamerika fortsatte på torsdagen. Samtidigt skärps tonläget inför ett krismöte där ledarna för kontinentens länder på fredagen ska försöka undvika ett förödande krig.

Krigsmullret mellan Ecuador, Venezuela och Colombia fortsätter, trots att de amerikanska staternas samarbetsorganisation OAS i onsdags kväll nådde en kompromiss till resolution om den colombianska räden in i Ecuador för en knapp vecka sedan.

OAS-resolutionen innehöll inte det skarpa fördömande av Colombias agerande som Ecuador hade krävt, och landets president Rafael Correa skärpte därför sina hot om vedergällning under en rundresa i Latinamerika.

Om inte Ecuador blir tillfredsställt, vet vi hur vi ska bli det med egna metoder. OAS och det internationella samfundet kommer att framstå som skyldiga genom sin tystnad och underlåtenhet, sade president Correa, sida vid sida med sin allierade Hugo Chávez i Venezuela.

Den utlösande faktorn bakom de senaste dagarnas kris, med truppuppladdningar längs gränserna och brutna diplomatiska relationer, var lördagens colombianska attack mot ett gerillaläger, två kilometer in på ecuadorianskt territorium.

Det var första gången som Colombia riktade en så omfattande attack mot ett Farc-läger i ett grannland, och bland de döda fanns Farc-gerillans andreman och språkrör, Raúl Reyes. USA har gett sitt uttalade stöd till Colombia, men nästan samtliga latinamerikanska länder har riktat kritik mot intrånget.

Erik de la Reguera

DN 2008-03-06

BUENOS AIRES. Venezuelas försvarsminister förklarade på onsdagen att stora truppförflyttningar genomfördes mot Colombias gräns. Krisen i norra Sydamerika fortsatte därmed att förvärras, trots att en resolution till slut nåddes vid ett extrainkallat OAS-möte på onsdagskvällen.

Ett krig mellan de allierade Venezuela och Ecuador å ena sidan och USA-vänliga Colombia å den andra verkade på onsdagen komma allt närmare. Venezuelas försvarsminister Francisco Rangel sade enligt flera nyhetsbyråer att tio pansarbataljoner, med stridsvagnar och andra pansarfordon, nu mobiliserades mot gränsen.

Samtidigt uppgav landets militäre samordnare Jesús Gregorio González för BBC att 85 procent av landets militära styrkor nu befinner sig i provinserna Zulia, Táchira och Apure, som gränsar till Colombia. Även flygvapnet och marinen uppges ha omgrupperat sina styrkor.

President Hugo Chávez gav i helgen order om mobiliseringen, men före onsdagens besked fanns inga rapporter om att några förband skulle ha anlänt i gränsområdet.

– Det är Colombia som avgör hur långt ifrån ett krig vi befinner oss, sade samtidigt Ecuadors vicepresident Lenin Moreno Garcés i en radiointervju.

– President Uribe måste lova att något liknande aldrig kommer att hända igen! sade han, med anledning av den räd in på ecuadorianskt territorium som colombiansk militär gjorde i lördags, då 17 gerillasoldater dödades, bland dem den colombianska Farc-gerillans andreman, Raúl Reyes.

Onsdagens trupprörelser kom sedan ett krismöte i de amerikanska staternas samarbetsorganisation OAS på tisdagskvällen misslyckats med att föra parterna närmare varandra.

Mötet fortsatte dock på onsdagen och på kvällen kom rapporter om att en kompromiss nåtts om ett resolutionsförslag, som senare antogs. Resolutionstexten konstaterar att Colombia begått ett brott mot Ecuadors territoriella suveränitet, men fördömer inte militäroperationen som sådan.

Den grundläggande motsättningen föreföll därför bestå: Colombia menar att landet enligt den så kallade självförsvarsrätten har rätt att slå till mot Farc-läger i andra länder, en linje som har fått stöd av USA, men som kritiseras av i stort sett alla länder i Latinamerika.

Ecuadors president Rafael Correa riktar skarp kritik mot att Colombia inte förvarnade om operationen. Han hävdar också att avsikten med attacken var att torpedera de hemliga förhandlingar om ett nära förestående frigivande av den fransk-colombianska före detta presidentkandidaten Ingrid Betancourt, som fördes med gerillaledaren Reyes.

Att sådana förhandlingar verkligen pågick bekräftas av franska diplomatkällor som flera latinamerikanska medier talat med. Enligt den mexikanska tidningen La Jornada blev en delegation franska diplomater i sista stund avrådda från att ta sig ut i djungeln för ett möte med Reyes. Budbäraren var ingen mindre än den colombianska regeringens ”fredskommissionär”, Luis Carlos Restrepo.

På onsdagskvällen beslutades också att en särskild kommission ska skapas av OAS för att försöka nå en normalisering av relationerna mellan Colombia och Ecuador. Ett nytt möte på utrikesministernivå ska hållas den 17 mars.

Venezuelas kraftiga reaktion på det colombianska intrånget i Ecuador beror dels på att landets president Hugo Chávez lagt ned mycket tid det senaste halvåret på att åstadkomma ett närmande mellan Farc och Colombias regering.

Men mycket tyder också på att Farc-gerillan har läger på den venezuelanska sidan gränsen, och om Colombia tar sig rätten att attackera Farc-ställningar i utlandet, ligger dessa i farozonen. President Hugo Chávez hotade i helgen med öppet krig om en liknande attack skulle ske på venezuelanskt territorium.

Erik de la Reguera

DN 2008-03-05

BUENOS AIRES. En allt djupare spricka mellan Colombia å ena sidan och Ecuador och Venezuela å den andra hotar nu att leda till ett storkrig i Anderna. På tisdagskvällen samlades de amerikanska staternas samarbetsorganisation OAS till ett krismöte för att söka en diplomatisk lösning på konflikten.

Fyra intensiva dygn har gått sedan colombianska specialtrupper gick över gränsen till Ecuador och med flygunderstöd angrep ett gerillaläger, två kilometer in på ecuadorianskt territorium. I attacken förlorade sjutton gerillasoldater livet, bland dem Raúl Reyes, colombianska Farcs näst högsta befälhavare och tillika språkrör.

Hans död innebar en tung förlust för Farcgerillan och en enorm PR-framgång för Colombias president Álvaro Uribe, som jublande förkunnade att militären nu för första gången lyckats döda en av gerillans högsta ledare.

Men saken kom snart att handla om annat än bara den interna konflikten mellan gerillan och den colombianska staten.

Ecuadors regering protesterade energiskt mot att Colombia gjort intrång på ecuadoriansk mark, utan någon som helst förvarning. Och Venezuelas president Hugo Chávez, som det senaste halvåret ägnat mycket tid till att försöka åstadkomma ett närmande mellan Farc och regeringen i Colombia, fördömde ”det fega mordet” på Raúl Reyes, som hållit i gerillans internationella kontakter.

Chávez beordrade tio pansarbataljoner att inta positioner nära Colombias norra gräns och strax därefter mobiliserade även Ecuadors regering, som har nära band till Chávez, delar av landets armé mot gränsen.

Alla diplomatiska förbindelser mellan Colombia och dess båda grannländer har avbrutits, vilket utlöst stor oro i övriga Sydamerika. De amerikanska staternas samarbetsorganisation OAS väntades därför på tisdagskvällen hålla ett krismöte om konflikten, som Ecuador menar har sin kärna i att Colombia begått ett allvarligt brott mot landets suveränitet.

– Colombia har rätt att försvara sig mot gerillagruppers angrepp från andra länder, om de kan visa att räder utgått därifrån. Men landet borde ha ansökt om tillstånd från Ecuadors regering före angreppet, säger folkrättsprofessor Ove Bring till DN.

Saken kompliceras av att den colombianska regeringen säger sig ha beslagtagit tre bärbara datorer i samband med attacken, i vilka information ska ha funnits som visar att Ecuadors regering haft kontakt med rebellerna och erbjudit dem skydd.

– Om det stämmer har Ecuador begått ett folkrättsbrott. Men denna information förelåg så vitt jag förstår inte före själva attacken, säger Ove Bring.

Ecuador har erkänt att landet haft kontakter med gerillan, men säger att det skedde med det enda syftet att få till ett frigivande av Ingrid Betancourt och andra ur gerillans stora gisslan.

Colombia hävdar samtidigt att de tre beslagtagna datorerna innehållit uppgifter om att Hugo Chávez regering ska ha sponsrat Farc med motsvarande 1,9 miljarder kronor, något som president Uribe nu vill att Chávez ska svara för i internationell domstol.

Uppgifterna förnekas av Chávez, som i stället anklagar Álvaro Uribe för att vara en mafioso, ledare för paramilitärer och ”USA-lakej”.

Vid OAS:s möte på tisdagen väntades just USA:s del i dramat bli en kontroversiell punkt. Medan den colombianska attacken har kritiseras av många latinamerikanska stater, ger USA sitt helhjärtade stöd till den. Militära experter misstänker att amerikansk satellit- och signalspaning bidrog till bombräden.

Medieuppgifter talar dessutom om att Farcgerillan kan ha läger även på den venezuelanska sidan gränsen. I händelse av en attack mot dem skulle Chávez få svårt att backa från sina tidigare hot om vedergällning.

Erik de la Reguera

DN 2008-03-04