MEXICO CITY. Förra helgens mord på tre personer med koppling till USA:s konsulat i Ciudad Juárez har lett till en växande oro i Washington för att amerikaner ska drabbas av fler våldsdåd. Den mexikanska regeringen slår dock ifrån sig kritiken och kräver mer insatser på amerikansk mark.

– Våldsbrotten är ett problem för båda våra länder och har sin grund i såväl drogkonsumtion som smuggling, säger Mexikos president Felipe Calderón.

Calderón efterlyser mer amerikansk kontroll av vapensmugglingen söderut, liksom insatser för att minska droganvändandet i USA – världens största illegala kokainimportör. I praktiken rör det sig dock om en markering mot den amerikanska regeringen, vars allt öppnare kritik mot Calderóns strategi väckt irritation i Mexico City.

USA:s säkerhetsminister Janet Napolitano har bland annat sagt att den mexikanske presidentens beslut 2006 att sätta in militären mot den organiserade brottsligheten ”inte har hjälpt alls”. Tidigare i veckan slog hon även fast att ”rättsstaten inte längre existerar” i Ciudad Juárez – en stad som vissa amerikanska försvarsanalytiker börjat kalla ”Bagdhad on the border”.

Människorättsorganisationer som Amnesty International och Human Rights Watch ger Napolitano rätt. De anklagar den mexikanska militären för godtyckliga gripanden, systematisk tortyr med elchocker och plastpåsar som träs över fångars huvuden, liksom framtvingade erkännanden och en rad ”försvinnanden”.

Men Mexikos regering har hittills vägrat lyssna till kritiken.

– Napolitanos uttalanden är oacceptabla. Militären har en mycket viktig roll i Ciudad Juárez, sade inrikesminister Gómez Mont.

Att USA tar risken för ökat våld mot amerikaner på största allvar – oavsett om det är i Mexiko eller på amerikansk mark, där mexikanska karteller har etablerat sig i drygt 200 städer – visas dock av att en amerikansk toppdelegation med bland andra utrikesminister Hillary Clinton, försvarsminister Robert Gates, säkerhetsminister Napolitano och underrättelsechef Dennis Blair väntas anlända till Mexiko på tisdag i nästa vecka.

Erik de la Reguera

50 000 soldater i kamp mot brottsligheten

Omkring 18 000 människor har dödats sedan Felipe Calderón kom till makten i Mexiko 2006. Han valde tidigt att sätta in cirka 50 000 soldater mot den organiserade brottsligheten, eftersom polisen ansågs allt för infiltrerad av kartellerna. Men framgångarna har varit få och Calderóns kritiker anklagar honom för att ha fokuserat för mycket på gängbrottslighet, i stället för på kamp mot korruption och penningtvätt.

Antalet mord per år har ökat kraftigt i landet, till 7 700 år 2009. Detta sedan en våldsam kamp om miljardintäkterna från kokain- och annan drogsmuggling har brutit ut i den undre världen.

Militären anklagas dessutom för grova övergrepp mot civilbefolkningen. Och vissa delar av landet kontrolleras i praktiken av någon eller några av de sex-sju olika stora drogsyndikaten.

Var med i Studio Ett i dag – det kan lyssnas på här. Boken som det talas om (och som jag skrivit tillsammans med Lasse Wierup) heter Kokain och kommer ut i slutet på mars. Men redan nu går det att förbeställa boken här.

Den handlar delvis om knarkkriget i Mexiko, men jag/vi rapporterar också från Colombia, Bolivia, Guatemala, USA och en rad andra länder. Dessutom granskas det ökade kokainbruket i Sverige i detalj. För att inte tala om de mäktiga maffior som tjänar på svenskars och andra européers sniffande.

——————————————

MEXICO CITY. Fem starka efterskalv skakade Chile på torsdagen, just som landets nya president Sebastian Piñera skulle sväras in. Det starkaste mätte 7,2 på richterskalan, vilket fick myndigheterna att utfärda en tsunamivarning.

Piñera och de inbjudna dignitärerna tvingades korta ceremonin i kongressbyggnaden i kuststaden Valparaíso. Tusentals människor flydde samtidigt upp på högre höjd, där de avvaktade en eventuell flodvåg.

Torsdagens efterskalv var det starkaste sedan den 27 februari, då Chile skakades av en jordbävning som mätte 8,8 på richterskalan.

Den chilenska marinen lyfte senare den tsunamivarning som utfärdats för landets kust men behöll den för Påskön.

Erik de la Reguera

MEXICO CITY. En enda sak står i fokus när Sebastián Piñera i dag, torsdag, svär presidenteden i Chile: återuppbyggnadsarbetet efter jordbävningskatastrofen. Men i bakgrunden finns också frågan om vilken Chiles roll i Sydamerika ska vara i framtiden.

Mer muskler och mindre fett. Så har miljardären och högerpolitikern Sebastián Piñera sagt att han vill att hans regering ska uppfattas jämfört med center-vänster-koalitionen Concertación, som styrt Chile de senaste tjugo åren.

I denna liknelse finns nyckeln till att förstå denne 60-årige före detta företagsledare: han vill minska de statliga utgifterna, effektivisera statsapparaten och stimulera det privata näringslivet. Piñera vill med andra ord banta staten.

Men att festligheterna på torsdagen är hållna till ett minimum beror inte på denna nyliberala ideologi, utan på realpolitik. Ett maktövertagande med allt för mycket pompa och ståt skulle kunna sticka i ögonen på de tusentals chilenare som förlorat sina hem efter det förödande jordskalvet den 27 februari.

Vilken den slutliga dödssiffran efter skalvet blir vet man ännu inte, men det står klart att det rör sig om hundratals omkomna. Notan för den materiella förstörelsen tros hamna på omkring 30 miljarder dollar (240 miljarder kronor).

– Mina tre första år vid makten kommer att präglas av återuppbyggnadsarbetet, slog Piñera fast i förra veckan.

Han vill ge det privata näringslivet mycket av ansvaret för detta arbete. Men regeringen tvingas ändå stå för det mesta av pengarna, något som gör det svårt för den nyvalde presidenten att infria sitt vallöfte om en slimmad stat.

Paradoxalt nog kan detta komma att stärka honom politiskt. Överenskommelser över blockgränsen underlättas om Piñera positionerar sig i den politiska mitten.

En säker förändring väntar dock: inom utrikespolitiken. Chile lämnar vänsterregeringarnas läger på kontinenten. I likhet med Colombia, Mexiko och Peru kommer landet att ta avstånd från Hugo Chávez och andra radikala vänsterledare i Sydamerika. Chiles stöd för det regionala integrationsprojektet Unasur kan också komma att svikta.

Erik de la Reguera

I Chiles mest berömda vindistrikt har många odlare drabbats hårt. Vi har träffat en 90-årig veteran i branschen som förlorat 300 000 liter vin. Läs mer om jordskalvets följder för vinindustrin.

Och själv har jag nu landat i Mexico City efter några skakiga och intensiva dagar i södra Chile. Det är skönt att att få pusta ut. Coyo är lika vackert som alltid.

Men hey, kom gärna med idéer till reportage och saker som borde skrivas om – här i DF eller var som helst i Latinamerika!

SAGRADA FAMILIA. Chiles vinproducenter drabbades hårt av det stora jordskalvet för en vecka sedan. DN har besökt en av många vingårdar där byggnader och lagringskärl gått förlorade och hundratusentals liter vin runnit ut i avloppet.

– Jag har kämpat i sju decennier för att bygga upp den här vingården. Och så slås det i spillror på bara två minuter! säger Daniel Guell frustrerat.

Stödd på sin käpp går den 90-årige vinodlaren runt och inspekterar sitt livsverk. Han möts av nedrasade väggar, krackelerade vinbehållare och tusentals flaskor som gått i kras. En frän doft av vin hänger över lagerlokalen. Många av de trätunnor och ståltankar som de olika vinerna lagras i – en del av dem dyra årgångsviner – gick sönder den där natten för en dryg vecka sedan när allt började gunga och skaka. Omkring 300 000 liter rödvin, vitt vin och mousserande vin rann rakt ut i avloppet.

– Våra Chardonnay Sauvignon, Syrah, Malbec… Så mycket arbete till ingen nytta. Men vi är ändå lyckligt lottade, åtminstone jämfört med många av de andra gårdarna här i regionen, säger Daniel Guell.

Hans vingård La Fortuna ligger i Chiles mest berömda vindistrikt, inte långt från städerna Curicó och Sagrada Familia. Stora, kända vinmärken som Concha y Toro och Miguel Torres har mycket av sin produktion förlagd hit. Även de har drabbats hårt.

Enligt de chilenska vinodlarnas federation har omkring 12,5 procent av landets vintillverkning slagits ut. Med det är fortfarande högst preliminära siffror. Kommunikationerna har varit dåliga efter skalvet och när DN åker runt mellan vingårdarna är många mindre odlare oroade för att de ska tvingas sälja sitt land.

– Under mina år i industrin har jag upplevt fyra stora skalv – men inget har varit så starkt och förödande som det här, säger Daniel Guell.

Hans familj beräknar kostnaden för återuppbyggnaden av deras vingård till omkring en och halv miljon dollar (cirka 11 miljoner kronor). Det är en stor kostnad för dem. Men Daniel Guell hoppas ändå att han inte ska behöva säga upp någon av de omkring 350 arbetare som arbetar på vingården.

– Vårt mest akuta problem är att skörden börjar nu om en vecka. Själva vinodlingen har ju inte skadats, men vi vet inte vad vi ska göra med alla druvorna. Det är en kamp mot tiden, säger Daniel Guell.

Erik de la Reguera