PUERTO ESCONDIDO. Ett brittiskt oljebolag har hittat olja utanför Falklandsöarna i södra Atlanten. Fyndet väcker liv i den långdragna diplomatiska konflikten mellan Storbritannien och Argentina, som bägge gör anspråk på ögruppen – och nu även på oljetillgångarna.

– Detta är en illegal handling som strider mot internationell rätt och FN:s resolutioner, sade Argentinas utrikesminister Jorge Taiana när det i förra veckan blev känt att det brittiska oljebolaget Rockhopper Exploration hittat olja i havsbottnen utanför Falklandsöarna.

Oljan sägs vara av god kvalitet och fyndigheten uppskattas till omkring 200 miljoner fat, vilket med dagens oljepris blir omkring 190 miljarder kronor i potentiella intäkter. ”Rätt mastigt”, som en källa inom oljeindustrin förklarade det för tidningen Times.

Företagets aktiekurs har därefter stigit kraftigt, trots att det ännu är oklart om det är kommersiellt lönsamt att utvinna oljan.

En brittisk studie antyder att detta bara kan vara början: upp till 60 miljarder fat olja ska enligt British Geological Society finnas i området, vilket innebär fyndigheter av samma storlek som de i Nordsjön.

Reaktionerna i Argentina har inte låtit vänta på sig. Landets regering kräver ett omedelbart stopp för utvinningen av ”Argentinas icke-förnybara naturtillgångar” och sanktioner har införts mot fartyg som fraktar materiel till oljeplattformarna.

Så sent som 1982 ledde konflikten om ögruppen till ett krig som krävde hundratals dödsoffer på båda sidor. Storbritannien vann det kriget, men Argentina har aldrig gett upp sina territoriella anspråk. När nu olja läggs till denna infekterade konflikt höjs insatserna avsevärt.

”Vi har en tillräckligt stor militär styrka för att avskräcka en attack”, varnade därför Jan Cheek, medlem i den lokala regeringen på Falklandsöarna, som i dag har begränsat självstyre under brittiska kronan.

Något nytt krig är dock knappast sannolikt, åtminstone så länge Cristina Kirchner sitter vid makten i Argentina. Hennes regering vill i stället lösa konflikten på diplomatisk väg.

Argentina har hittills fått stöd för sina territoriella anspråk av bland andra Unasur, den sydamerikanska motsvarigheten till EU.

Erik de la Reguera

En källa till konflikt i över ett århundrade

Falklandsöarna (eller Malvinas, som ögruppen kallas i Argentina) ligger i södra Atlanten och har omkring 3 000 invånare. Inkomsterna kommer främst från fårskötsel och försäljning av fiskerättigheter.

Dessa vindpinade öar har varit en källa till konflikt mellan Storbritannien och Argentina i över ett århundrade. Argentina grundar sina territoriella anspråk på den geografiska närheten (det är 50 mil mellan Falklandsöarna och Argentina, medan Storbritannien ligger 1 400 mil bort) och på att öarna var en spansk koloni fram till 1833.

Storbritannien å sin sida hävdar att det har rätt till ögruppen eftersom befolkningen är brittiskättad och vill tillhöra landet.

Publicerad i Dagens Nyheter den 12 maj 2010.

Nu när recensionsfloden så smått börjar sina kan jag konstatera att min och Lasse Wierups bok Kokain: drogen som fick medelklassen att börja knarka och länder att falla samman (Norstedts, 525 sidor) har fått ett övervägande positivt bemötande i svenska medier.

Här ett urval av omdömena:

”Arg, övertygande och oupphörligt spännande” Dagens Nyheter

”En bok det inte går att sluta läsa!” Östersundsposten

”Inte bara bra, utan lysande journalistik”
Journalisten

”Lärorik och viktig”
Tidningen Kulturen

”Den journalistiska tekniken för hela tiden berättelsen framåt. Den resonerande stilen är oerhört effektiv. Det är mycket befriande att författarna är modiga nog att ifrågasätta om kokain verkligen är så farligt som drog.”
Meny.nu (Nerikes Allehanda)

”En idealtypisk reportagebok”
Svenska Dagbladet

”Tillsammans […] skriver [de] ’ Kokain’ som om de skrev en roman och den dokumentära texten fylls ut så den trots grundligt förarbete och tillförlitliga hårdfakta som ger läsaren en bild av hur saker och ting hänger ihop, också är underhållande och läsbehaglig. Bra gjort.”
Gefle Dagblad

”Bland det mest angelägna du kan läsa just nu”
Östgöta Correspondenten

Och så till sist en något oväntad, men självklart välkommen rekommendation av Anna Anka.

—

Men boken har också väckt en hel del debatt. Den högerliberale ledarskribenten Johannes Forssberg kritiserade vår påstått ”Facebook-aktivistiska lösning på kokainproblemet” i sin recension i Expressen, medan Björn af Kleen, som tidigare bloggat på Stureplan.se, tyckte att vi skrivit ”en partisk folkhälsostudie” (Sydsvenskan).

Sedan gick den brittiske författaren Tom Feiling till attack på Expressens debattsida. ”Att använda skuld som strategi för att få folk att sluta köpa droger är både bedrägligt och kontraproduktivt”, skrev han.

Vårt svar till Tom Feiling på Expressens debattsida är ett försök att få till stånd en mer konkret och nyanserad debatt.

Kort därefter gick Bogotábaserade journalisten Magnus Linton till angrepp mot Per Svenssons recension av vår bok i DN. Jo, ni läste rätt, mot recensenten, inte mot oss. Det är visserligen lätt att missuppfatta inlagan som en attack mot boken i sig, men Linton siktar faktiskt in sig på just Svenssons slutsatser.

Texten har en del bra poänger, inte minst att den djupa fattigdomen bidrar till våldet och ökar maffiornas makt, något vi också gestaltar – och dokumenterar – på en rad ställen i boken. I slutordet argumenterar vi dessutom för en helt ny utvecklingsmodell, vilket ska ses som systemkritik.

I sin text tar Linton inte tydligt ställning till om kokain bör legaliseras (alternativt en avkriminalisering av små innehav) i en värld där 80 procent av befolkningen överlever på mindre än 10 dollar per dag. Det är lite synd.

Han ger inte heller något klart svar på frågan om han tycker att det är okej att köpa kokain så länge drogen är olaglig. Det vill säga: om det är okej att ge sina pengar till människoföraktande maffior.

Jag vill betona att jag är glad att denna diskussion kommit igång. Det är verkligen på tiden att svensk narkotikadebatt höjer näsan över toasitsen, om ordvalet ursäktas.

Men det gäller då att vara ärlig och så konkret som möjligt diskutera såväl risker som möjligheter med en legalisering av kokain. Liksom vad det får för följder att konsumera olagligt producerat kokain i Sverige i dag.

I boken för vi ett ganska utförligt och sökande resonemang om detta. Läs gärna det och kommentera.

Slutligen vill jag tipsa om ett par av de intervjuer som jag gav i samband med boklanseringen för ett par veckor sedan:

– Gokväll i SVT den 15 april. En längre intervju med mig finns cirka fem minuter in i programmet.

– TV4 Nyhetsmorgon den 15 april. Klipp med intervju om boken.

Har du ännu inte läst Kokain: drogen som fick medelklassen att börja knarka och länder att falla samman och vill köpa den, kan du göra det hos bland annat Bokus och Adlibris nätbokhandlar. Eller ännu hellre: stöd någon av de oberoende bokhandlarna.

Ni som faktiskt har läst boken: ge för all del konstruktiv kritik här i kommentarsfältet, om ni vill (osakliga personangrepp och rena förolämpningar censureras).

Med detta sagt ska jag nu försöka undvika fler inlägg om boken. Det blir lätt så egotrippat. Men självklart vill jag att så många som möjligt läser den och tycker till – här och i sin vardag!

En 33-årig finländsk man och en mexikansk kvinna, båda människorättsaktivister, sköts till döds i tisdags i Oaxaca, Mexiko. Jag har skrivit en artikel om det i DN i dag, som finns att läsa här.

Bakgrunden till dådet är den utdragna politiska konflikten i delstaten, där PRI-guvernören Ulises Ruiz lyckats hålla sig kvar vid makten trots utbredda och grova människorättsbrott.

Detta är givetvis en tragedi för offrens vänner och anhöriga. Men risken finns också för att händelsen kan bli gnistan som får krutdurken Oaxaca att explodera.

Attacken mot bilkonvojen innebär en mycket oroande upptrappning av de förföljelser som oppositionella i Oaxaca länge tvingats utstå. Utländska människorättsobservatörer har tidigare sällan utsatts för våld. Men nu verkar inte ens de gå säkra.

En lång rad svenskar har arbetat som observatörer i Mexiko genom åren. Många av dem i delstaten Chiapas, men en del också i Oaxaca. För tillfället har Kristna fredsrörelsen en grupp observatörer på plats i Chiapas. De har en läsvärd blogg på adressen http://fredsobservatorerna.wordpress.com/.

Arbetet som observatörerna och deras mexikanska kollegor utför är viktigt. De ger utsatta och hotade människor, såväl i städerna som på landsbygden, ett slags andrum. Utan det andrummet skulle den mexikanska demokratin vara ännu mer kvävd än den redan är.

Det är därför viktigt att ge stöd till observatörerna. Och till de vars röster riskerar att tystas.

MEXICO CITY. En 33-årig finländsk människorättsaktivist sköts i tisdags till döds av misstänkta paramilitärer i den mexikanska delstaten Oaxaca. Ytterligare minst en person har dödats och ett tiotal har rapporterats vara saknade.

Den finländske mannen färdades i en bilkaravan som var på väg till kommunen San Juan Copala, högt uppe i de otillgängliga bergstrakterna i Oaxaca. En grupp beväpnade män hade spärrat av vägen med stora stenar. De öppnade eld mot bilarna.

En av finländarens reskamrater, Silvia Hernández från den ickestatliga organisationen Vocal, berättar i telefon för DN att minst två dödsoffer krävts:

– Den finländske mannen är död. Även en kvinnlig mexikansk aktivist har avlidit. Jag såg dem med egna ögon. Båda dog av skottskador.

Ytterligare minst sju personer uppges vara saknade, däribland fyra journalister. Enligt lokala medier skadades ett tiotal personer.

Bakhållet ägde rum i närheten av kommunen San Juan Copala, där invånarna förklarat sig vara i uppror mot Oaxacas guvernör Ulises Ruíz. Sedan 2006 pågår en infekterad social konflikt i delstaten, där Ruiz anklagas för att förfölja oliktänkande.

En paramilitär grupp med band till Ruiz styrande parti, PRI, har sedan en tid hindrat mattransporter och attackerat ledare i San Juan Copala. Flera organisationer organiserade därför en bilkaravan till kommunen. Den finländske mannen var en av flera utländska medborgare som deltog i den för att minska risken för ett attentat.

Erik de la Reguera

Publicerad i Dagens Nyheter den 29 april 2010.

I dag, måndag, klockan 19 håller jag ett föredrag om min nya bok Kokain: drogen som fick medelklassen att börja knarka och länder att falla samman på Utrikespolitiska föreningen i Lund.

Plats: Pufendorfsalen, Juridicum.

Ses där, ni som har tid och intresse!

Är grått. Är kallt.

Är duggregn som sticker i ansiktet.

Är fågelsång i gryningen. Är en antydan om en stundande vår.

Är oväntade, uppsprickande leenden på grusiga cykelvägar. Är människor som andas ut.

Är studenter på väg till nationsfika. Är varma möten på kvarterspuben.

Är – faktiskt – puls. För staden har sitt liv.

Universitetets röster tycks eviga, trots att de ständigt ändrar gestalt. De viskar i läsesalarna och skriker på sibiriska slätten. Som de gjorde för tio år sedan. Eller för hundra år sedan. Eller längre ändå.

Är roligt att vara tillbaka. Är här tills på måndag.

Sedan blir det Stockholm. Så akta er.

Är på väg.