Hann knappt stiga innanför dörren efter resan till Juárez innan larmet kom: jättejordbävning i Chile. Fick tillbringa morgonen med att jaga folk på usla eller icke-existerande förbindelser, men det gick till slut (se papperstidningen i morgon).

Nu ska jag pusta ut lite, för som tur är verkar ju Chile ändå ha klarat sig rätt bra undan detta skalv. Vågar knappt tänka på vad som hade hänt i Centralamerika, eller för den skull i Mexiko, om något liknande hänt där (här).*

Är just nu på några dagars besök i världens farligaste stad, Ciudad Juárez. Och det är värre än någonsin här.

Under två dagar har jag hört så många historier om mord, tortyr och övergrepp från maffians och – inte minst – militärens sida att jag är helt mörbultad känslomässigt. Det är verkligen fruktansvärt.

”Försvinnanden”, systematisk tortyr, massavrättningar, kidnappningar, generaliserad utpressning… allt överjävligt man kan tänka sig är nu närmast ”normaliserat” här i stan.

Rättsstaten? Finns inte.

Evo Morales är i Mexiko för att delta i ett toppmöte med de övriga latinamerikanska statscheferna i Cancún, där kanske ett nytt OAS kan se dagens ljus. I går tittade han också förbi oss här i Mexico City för att ta emot stadens nycklar av borgmästare Ebrard.

Framåt kvällningen höll han ett tal inför tusentals andäktigt lyssnande mexikaner här i Coyoacán (torget var alldeles fullt). Efter en lite trevande inledning avslutade Morales med tal om den kommande socialismen och en försäkring om att ”Mexiko – befrielsen är nära!”, vilket kanske inte uppskattades fullt ut av landets konservative president Felipe Calderón.

Intressant att höra honom tala om vägen till makten, hur viktigt det är med organisering, stöd av folkrörelser och så vidare. Inte minst på grund av kontrasten mellan den bolivianska tron på politikens förmåga att förändra och den mexikanska apatin och cynismen. Var månne den där kvällen på torget i Coyoacán en början på något även här i Mexiko?

När åhörarna vandrade hemåt hördes i alla fall ett lågt, lite uppspelt sorl på många av Coyos gator.

MEXICO CITY. Sjuåriga Julia Lira har stått i centrum under årets karneval i Rio de Janeiro. Men av helt fel skäl, menar kritikerna. Andra hävdar att denna rekordunga sambadrottning bara visat att barn också har en plats i karnevalen.

Är hon ett sexobjekt för pedofiler eller en oskyldigt dansande liten flicka? Den frågan har stötts och blötts i alla tänkbara sammanhang sedan sambaskolan Viradouro utsåg Julia Lira till sin Rainha da bateria, trummornas drottning, i årets upplaga av karnevalen.

Normalt sett ges denna roll till en lättklädd, sensuellt dansande kvinna i tjugoårsåldern. Men denna gång blev det alltså en sjuåring.

Förklaringen är enkel: chefen för sambaskolan Viradouro heter Marco Lira – och är Julia Liras far. Han har sedan tidigare gjort sig känd för att väcka uppståndelse och provocera med sina kreationer. I 2008 års karneval blev han omtalad för en sambadansande Adolf Hitler framför en vagn full med imitationer av döda kroppar.

Den gången beordrade en domstol att vagnen skulle stoppas. Historien höll på att upprepa sig även detta år, eftersom flera organisationer som arbetar mot sexuell exploatering av barn i Brasilien inte alls roades av att en sjuåring hamnade i rampljuset på detta sätt.

– Att ge henne den här rollen försätter henne i en position som har en erotisk laddning, förklarade Carlos Nicodemos, ordförande för Rio de Janeiros barn- och ungdomsnämnd.

Kopplingen till den barnsexturism som tusentals brasilianska barn utnyttjas i blev för tydlig, menade han och andra kritiker. Sambaskolan kontrade med att barn länge har dansat samba i Brasilien – såväl i tävlingar som i själva karnevalen – och det helt utan koppling till prostitution. Till slut lät domstolen karnevalståget ha sin gång.

I det mediala pådrag som följde försvann dock en del av glädjen i karnevalen. I söndagens stora parad slutade sjuåriga Julia Lira plötsligt att dansa. Omgiven av smattrande kameror började hon i stället att gråta. Trots att pappa fanns där och försökte trösta.

Erik de la Reguera

MEXICO CITY. Den 50-åriga statsvetaren och tidigare vicepresidenten Laura Chinchilla segrade i söndagens presidentval i Costa Rica. Därmed blir hon landets första kvinnliga president.

Med omkring 80 procent av rösterna räknade hade Chinchilla fått 47 procent av rösterna, medan hennes främste utmanare, vänsterkandidaten Ottón Solís, stannade på 25 procent.

På tredje plats kom den radikalt nyliberale Otto Guevara med omkring 20 procent av väljarstödet. Valdeltagandet låg på omkring 70 procent, vilket är en normal siffra för Costa Rica.

Fram till för ett drygt år sedan var Laura Chinchilla landets vicepresident och justitieminister.

Hon tillhör det regerande center-högerpartiet PLN och väntas föra samma marknadsliberala politik som den avgående Oscar Arias, utan att för den skull montera ned de välfärdssystem som skiljer Costa Rica från många av dess grannländer i Centralamerika.

Laura Chinchilla är statsvetare i grunden och har bland annat arbetat inom FN-systemet och för det amerikanska biståndsorganet USAID. Hon har en utpräglat konservativ syn i moralfrågor. Bland annat är hon motståndare till fri abort och homosexuella äktenskap.

I valrörelsen är det dock en annan fråga som har dominerat: brottsligheten.

– Jag anser mig ha fått ett mandat för att med full kraft och stor intelligens kämpa mot den organiserade brottsligheten, sa Chinchilla efter att ha utropat sig till segrare.

Den uppgiften är dock inte den lättaste. På senare år har Centralamerika blivit en allt viktigare rutt för kokainsmugglare på vägen från Sydamerika till USA.

Mexikanska karteller uppges ha ökat sin närvaro i landet, och i takt med att tillgången på kokain stigit har det även blivit vanligare att costaricaner tar kokain.

Våldsbrotten har skjutit i höjden när olika gäng slagits om denna lokala marknad. Men trots det är Costa Rica fortfarande relativt skonat från kartellernas våld, åtminstone i jämförelse med Honduras, El Salvador och Guatemala, som tillsammans utgör världens våldsammaste region.

Erik de la Reguera

MEXICO CITY. När det i dag hålls presidentval i centralamerikanska Costa Rica är en kvinna för första gången favorit till segern. Hon utmanas av en nyliberal advokat som lovar hårda tag mot kokainmaffian.

”Med hård hand, men också smart.” Det har varit Laura Chinchillas slogan under valrörelsen i Costa Rica. Denna 50-åriga ”tica” är regeringspartiet PLN:s kandidat och var fram till för ett drygt år sedan både vicepresident och justitieminister i landets regering.

Chinchilla har den avgående presidenten Oscar Arias stöd, vilket inte är otvetydigt positivt. Det är nämligen under Arias mandatperiod som våldsbrotten ökat påtagligt.

Costa Rica är sedan länge känt för sin vackra och välbevarade regnskog, stabila demokrati och för att ha avskaffat armén redan 1948. I en region där många länder plågats av militärkupper, fattigdom och inbördeskrig har Costa Rica varit något av ett framgångsexempel som fungerande välfärdsstat.

De senaste åren har dock landets smeknamn ”Centralamerikas Schweiz” fått en besk bismak. Numera kan det lika gärna syfta på såväl penningtvätt som på den höga levnadsstandarden.

Flera mäktiga kokainkarteller har etablerat sig i landet, banksystemet har svämmats över av dollarbuntar med oklart ursprung och priserna på vräkiga villor nära de bländvita stränderna har stigit kraftigt.

Bland de organisationer som satt upp baser i Costa Rica finns den mäktiga Sinaloakartellen, som förvarar tonvis av kokain i landet innan det ska smugglas vidare mot USA. Detta har bland annat lett till ökad konsumtion av kokain.

I valrörelsen har denna ökade brottslighet varit ett huvudtema. Laura Chinchillas främsta utmanare, den Harvardutbildade advokaten Otto Guevara, lovar hårda tag mot kokainmaffian, men hans utpräglat nyliberala ekonomiska politik skrämmer många väljare. De som föredrar en stark välfärdsstat dras i stället till Ottón Solís.

I opinionsmätningarna har Chinchilla cirka 40 procent av väljarstödet, vilket är precis på gränsen för vad som krävs för att undvika en andra valomgång. Hon kan bli Costa Ricas första kvinnliga president och har större stöd bland kvinnor.

Erik de la Reguera

Kandidaterna

Laura Chinchilla väntas fortsätta den nuvarande liberala ekonomiska politiken. Hon är emot fri abort.

Otto Guevara är en nyliberal kandidat som lovar hårda tag mot brottsligheten. Vill sänka skatterna.

Ottón Solís är kandidat för center-vänsterpartiet PAC. Han är emot frihandelsavtalet CAFTA mellan länderna i Centralamerika och USA.