MEXICO CITY. Mer än ett halvsekel har gått sedan Fidel Castros skäggiga kubanska revolutionärer kom ned från bergen och blev förebilder för marxister över hela Latinamerika. Och när den gamle revolutionsledaren i dag fyller 84 år är han fortfarande i högsta grad en viktig spelare i regionen.

Fidel är mentor för Venezuelas socialistiske president Hugo Chávez; Bolivias ledare Evo Morales kallar honom”farfar” och nu förefaller han dessutom ha återfått hälsan.

Men det var inte länge sedan som många förutspådde Fidel Castros snara död. 2006 insjuknade han i en mystisk magåkomma och inledde det som bäst kan liknas vid en utdragen kurragömmalek med världens medier.

Varje siktning av den sjuklige kommunistledaren utlyste en massmedial tjurrusning. Förutom på Kuba, vill säga, där de bilder som offentliggjordes av regimen bara i undantagsfall visades i den hårt censurerade statstelevisionen.

På fotografierna poserade en utmärglad Fidel Castro i Adidas- eller Nikeoveraller. Någon enstaka gång sågs han också i en Pumaoverall.

Varför han på det viset valde att göra reklam för kapitalistiska varumärken är en gåta. Men nu är klädkoden på väg att ändras: i veckan syntes Fidel Castro klädd i kakiskjorta vid ett av flera offentliga framträdanden som visat upp en tillfrisknad expresident på senare tid. En expresident som dessutom inte verkar vilja lämna politiken helt bakom sig.

Något brandtal om hur Kuba ska ta sig ur sin djupa ekonomiska kris lär det inte bli på födelsedagen. Av hänsyn till sin fem år yngre bror Raúl Castro, som tagit över som president, lägger sig Fidel inte längre i inrikespolitiska frågor.

Men han ägnar sig gärna åt att skriva så kallade reflektioner om internationell politik, som den om ett ”nära förestående kärnvapenkrig” i Mellanöstern som i helgen debatterades av Kubas parlament.

Bortom mediernas rampljus har Fidel också behållit ett ansenligt inflytande över Kubas politiska liv: han är fortfarande ordförande i kommunistpartiet.

Ingen av de demokratiskt valda vänsterledarna i Latinamerika skulle drömma om att öppet kritisera honom, trots bristen på organisations- och yttrandefrihet på Kuba.

Men i hemlighet skulle säkert många av de mer moderata vänsterledarna välkomna Fidel Castros frånfälle. Inte bara för att det skulle beröva högern ett rött spöke, utan även för att det skulle kunna slå hål på den myt om behovet av starka ledare och revolutionära förtrupper som fortfarande är vid liv i Latinamerika.

Erik de la Reguera

Fidel Castro tog makten 1959 när diktatorn Batista tvingades fly

Fidel Castro föddes den 13 augusti 1926 på östra Kuba, där han växte upp i en relativt välbeställd familj med sockerplantager. Under studenttiden blev han en del av den växande studentrörelse som vände sig mot korruptionen och maktmissbruket på Kuba.

Efter att diktatorn Batista kuppat sig till makten tog Fidel Castro till vapen. 1953 ledde han en attack mot Moncada-garnisonen, efter vilken han tvingades gå i exil. Från Mexiko organiserade han sedan nästa steg: en båtexpedition på vilken bland andra argentinaren Ernesto ”Che” Guevara fanns med.

Efter landstigningen på Kuba 1956 lyckades gerillan växa snabbt tack vare missnöjet med Batista. Den 1 januari 1959 tvingades diktatorn fly och rebellerna kom till makten.

Det var inte förrän efter maktövertagandet som Fidel Castro började tala öppet om socialism. Pressad av USA tvingades han välja sida i kalla kriget. Någon demokratisering ägde aldrig rum, men välfärdsreformer på 60-talet gjorde Kuba till en förebild för revolutionärer över hela världen.

Publicerad i Dagens Nyheter den 13 augusti 2010.