PARIS. Två tidigare premiärministrar – ekonomiskt nyliberala François Fillon, 62, och mitten- politikern Alain Juppé, 71 – ställs mot varandra när det på söndag avgörs vem som blir högerns kandidat i presidentvalet i Frankrike nästa år. Det som tydligast skiljer kandidaterna åt är synen på invandring och homosexuellas rättigheter.
En mörk skugga vilar över den traditionella högerns primärval i Frankrike: Marine Le Pens.
Nationella frontens ledare finns inte med på valsedlarna i primärvalet, men hon ses av de flesta inom den traditionella högern som huvudmotståndare i presidentvalet nästa år.
Frågan som många ställer sig är: vilken kandidat kan bäst neutralisera hotet från extremhögern?
– Jag noterade att Le Pen gick till hårt angrepp mot mig för ett par dagar sedan. Jag tror att hon förstår att det är mitt projekt som har störst möjlighet att ställa till problem för henne, säger François Fillon.
Fram tills i söndags var det borgmästaren i Bordeaux, Alain Juppé, som sågs som storfavorit till segern i högerns primärval, bland annat på grund av dennes statsmannamässiga framtoning, en egenskap som är svår att övervärdera i Frankrike.
Men efter Fillons seger i söndags – då han chockade de flesta bedömare med att få 44 procent av rösterna – har rollerna skiftat.
Juppé har kastat handskarna och börjat svinga för fullt mot Fillon, för att försöka ta igen det tvåsiffriga underläget han oväntat hamnat i.
– Det vi ser i dag, det är återupprättandet av alliansen Fillon-Sarkozy, förklarade Juppé i veckan, som en krass påminnelse om att Fillon var premiärminister under den omstridde och av många mittenväljare avskydde expresidenten Nicolas Sarkozys tid vid makten (2007–2012).
Juppé har också betonat skillnaderna mellan honom och Fillon vad gäller klassiska moralfrågor, som kvinnors frigörelse, synen på invandring och homosexualitet.
Den 71-årige Juppé är relativt liberal i dessa frågor och tilltalar därför många unga väljare i den urbana medelklassen, medan den 62-årige Fillon främst lockar katolskt konservativa väljare i mindre städer och på landsbygden, genom sina löften om minskad invandring och inskränkningar i homosexuellas rätt att adoptera.
Att Fillon ändå vann första omgången så stort tog såväl opinionsinstituten som de flesta politiska bedömare på sängen.
– Fillon har en extremt traditionell, för att inte bakåtsträvande syn på kvinnors roll i samhället, på familjen och på äktenskapet. Men jag vill säga till mina medkatoliker att jag tror att jag står närmare påven Franciskus ord, säger Juppé.
I torsdagens debatt var tonen mer tillbakahållen, men Juppé fortsatte att distansera sig från sin motståndare, bland annat genom att insinuera att Fillon kan komma att inskränka aborträtten – något som denne genast avvisade.
Tydligast blir klyftan när ämnet är invandring, integration och ”fransk identitet”.
– Frankrike ska inte vara ett multikulturellt samhälle. Vi har en historia, ett enda språk och en kultur. Och så ska det fortsätta vara. När en främling kommer hit måste denne assimileras och respektera vårt kulturarv, sade François Fillon.
Juppé kontrade med att Frankrike av i dag är ett samhälle som de facto bygger på pluralism.
– Vi som bor här har olika ursprung, olika hudfärg, olika religioner. Och det är faktiskt en styrka för oss, sade Alain Juppé, som i kampanjen förespråkat det han kallar ”en lycklig identitet”.
Uttrycket kan låta intetsägande i svenska öron, men ska ses som ett direkt svar på en i Frankrike omtalad essä från 2013 med titeln ”Olycklig identitet”, som filosofen Alain Finkielkraut författat.
Finkielkraut hävdar i den bland annat att en nationell identitetskris skakar landet och att de republikanska värdena är på väg att gå förlorade – något han bland annat skyller på de senaste decenniernas invandring, och i synnerhet invandringen från muslimska länder.
Juppé har i sin kampanj förklarat att han ser den oron som överdriven, även om han också står upp för republikens grundvärderingar.
– Det här har varit en tuff kampanj för mig. Jag har kallats ”Ali Juppé, stormuftin av Bordeaux”, och gång på gång angripits av högerextremister, sade Juppé, som också hävdat att Fillons framgångar delvis beror på att Nationella frontens väljare ”vällt in” för att stödja honom.
Fillon avfärdade det snabbt:
– Jag har hela tiden varit tydlig i mitt avståndstagande mot extremhögern.
Efter Fillons framgångar har en del analytiker börjat tala om en konservativt katolsk våg i fransk politik. Andra menar att det snarare handlar om en proteströst mot ett etablissemang som ses som präglat av vänskapskorruption och skumraskaffärer.
Såväl Alain Juppé som den utslagne expresidenten Nicolas Sarkozy har tidigare varit inblandade i skandaler, medan Fillon har kunnat framställa sig som relativt ”ren”.
Samtidigt är Fillon en minst lika polariserande kandidat som de övriga, men av andra skäl. Han har utmärkt sig genom att förespråka en ekonomisk ”chockterapi”, och säger sig ha den förra brittiska premiärministern Margaret Thatcher som förebild.
Hundra miljarder euro ska sparas på fem år, om Fillon får som han vill, och en halv miljon jobb ska bort från offentlig sektor.
Hoppet ställer han till att svältkuren ska sätta fart på den haltande franska ekonomin och pressa ned arbetslöshetssiffrorna.
Metoden: att förlänga arbetsdagen från 35 till 39 timmar per vecka, utan att månadslönen höjs.
– Jag inser att det kan stöta på motstånd och att vi kanske inte kommer hela vägen överallt. Men vi har också stora pensionsavgångar de närmaste åren. Så jag tror att 500 000 är uppnåelig siffra, säger Fillon.
Alain Juppé vill också spara i de offentliga utgifterna, men ser det som orealistiskt att inte en enda polis eller sjuksköterska nyanställs under fem år.
Från vänstern är reaktionerna betydligt starkare. Flera ledande vänsterpolitiker har fördömt Fillons förslag och personer närstående den impopuläre presidenten François Hollande har sagt att de kan bidra till att han – trots låga opinionssiffror – bestämmer sig för att ställa upp till omval.
Polariseringen är på både gott och ont för Alain Juppé. En viktig faktor för honom i söndagens val blir valdeltagandet, då omkring 10 procent av de drygt fyra miljoner som röstade i första omgången tros ha varit vänsterväljare som i första hand röstade ”mot” Nicolas Sarkozy.
Juppé vill mobilisera dessa väljare på nytt, samtidigt som han behöver vinna tillbaka en del konservativa röster från Fillon – en ekvation som inte är helt lätt att lösa.
Erik de la Reguera
Publicerad i DN den 26 november 2016.
