Ett år har gått, men för sporttidningen L’Équipes reporter och krönikör Vincent Duluc är minnena av händelserna den 13 november 2015 ännu tydliga.
Första explosionen ägde rum klockan 21.16. Då satt Deluc på pressläktaren på Stade de France.
– Det lät konstigt. Inte som någon vanlig pyroteknisk smäll. Jag minns att jag tänkte att det kanske var polisen som gjort en kontrollerad sprängning av någon väska, säger Vincent Duluc, som var på Stade de France för att bevaka Frankrikes vänskapsmatch mot Tyskland.
Tre minuter senare hördes ännu en kraftig smäll. Nu stannade spelarna upp för någon sekund; de såg sig undrande omkring, men fortsatte spela.
En kollega till Vincent Duluc hade rest sig och spanat mot vip-läktaren. Han viftade nu upphetsat och ropade: Francois Hollande är på väg att lämna arenan…
– Det var då vi började misstänka att något allvarligt hänt. Men det dröjde till efter paus innan vi fick det bekräftat. Sedan satt vi som besatta och följde medierapporteringen på mobilerna. Ärligt talat minns jag ingenting från matchens andra halvlek, säger Vincent Duluc.
Utgångarna spärrades av, men varken spelarna, ledarna eller publiken fick någon information i högtalarna om vad som pågick utanför stadion. President Hollande och hans säkerhetsstab ville inte att panik skulle utbryta, för det fanns misstankar om att något värre kunde vänta där ute.
Oron var sannolikt befogad, för i det folktomma området utanför Stade de France fanns en tredje självmordsbombare. Den franske terroristen Bilal Hadfi sprängde sig slutligen till döds utanför en McDonalds-restaurang under halvtid.
Mirakulöst nog dödades inte fler än en person i detonationerna, utöver de tre självmordsbombarna.
I andra delar av Paris var situationen betydligt värre.
När matchen var slut stod det klart att terrorister öppnat eld mot en rad restauranger i 10:e och 11:e arrondissementen i centrala Paris, och att ett annat kommando gått in och tagit gisslan i konsertlokalen Bataclan. Sammanlagt 130 människoliv krävdes innan kvällen var slut.
På Stade de France förklarade speakerrösten att en incident inträffat, och man uppmanade publiken att lämna stadion lugnt och sansat. Många stod och läste oroligt på sina telefoner. När någon kastade smällare utanför stadion utbröt panik, folk rusade tillbaka och in på planen.
– Det dröjde ett tag innan folk lugnade sig och kunde lotsas ut. Men spelarna i landslagen fick vänta fram till tre på morgonen innan de fick klartecken att åka därifrån, säger Vincent Duluc.
Dagarna och veckorna efter attentaten fick han och hans kollegor ägna sig åt en helt annan sorts rapportering än den de var vana vid som sportreportrar.
– Vi vet i dag att åtminstone en av självmordsbombarna hade biljett, men blev stoppad av vakter när han försökte tränga sig förbi säkerhetskontrollen. Hade han kommit in – eller sprängt sig där i kön – hade många, många fler mist livet.
Det mesta tyder på att terroristernas mål var att orsaka ett blodbad inne på stadion.
– Kanske ville de sprängas inför alla tv-kamerorna. Kanske för att president Hollande var där. Det har spekulerats om att en av dem skulle spränga sig inne på arenan, och att de övriga då kunde stå beredda när folk rusade ut – men det vet vi inte säkert, säger Duluc.
Polisutredningen har gett en del svar. Vi vet nu säkert att terrororganisationen Islamiska staten låg bakom dådet, och mycket tyder på att de båda andra självmordsbombarna var tillresta från Irak eller Syrien. Vi vet att de använde hemmagjorda bombvästar, men exakt hur de tänkte spränga sig vid Stade de France är fortfarande oklart.
Efter attentatet har säkerhetskontrollerna vid ingångarna på franska fotbollsmatcher utökats. Visiteringen görs noggrannare, flygförbud har införts över arenor, antidrönarteknik har installerats och kameraövervakning utvidgats.
– Men det finns en gräns för hur mycket teknik som hjälper. Rent psykologiskt ger det kanske en känsla av trygghet till folk. Men kom ihåg, vakterna gjorde ett bra jobb redan förra året, säger Vincent Duluc.
Flera utredningar har betonat att det förebyggande polisarbetet inte var tillräckligt effektivt. Fransk och belgisk underrättelsetjänst delade inte med sig av information som man hade om flera av gärningsmännen, enligt kritiska rapporter.
Konflikten med IS är fortfarande högst reell, vilket bland annat attentatet i Nice och mordet på en präst i Normandie visat. Även vid EM-turneringen i somras fruktades attacker, inte minst mot fanzoner och andra mjuka mål. Att polisen lyckades avstyra det har förnyat förtroendet för säkerheten i Frankrike.
Även matchen mot Sverige omgärdas av rigorösa säkerhetsåtgärder. Den skulle egentligen ha spelats på årsdagen, den 13 november, men på grund av säkerhetsskäl har datumet ändrats.
För flera av Frankrikes spelare är minnena starka. Antoine Griezmanns storasyster Maud Griezmann fanns på konserten på Bataclan. Hon höll sig vid liv genom att ligga blick stilla på golvet medan människor som rörde sig runt henne sköts till döds.
Förbundskapten Didier Deschamps sade i veckan att det finns ett före och efter matchen mot Tyskland.
En tyst minut kommer också att hållas före matchen.
Men Deschamps tror inte att de franska spelarna kommer att påverkas när matchen väl är igång.
– Jag kan ju inte gå in i deras hjärnor och bestämma, alla får göra det som passar dem. Man hanterar det här på olika sätt, det är inte alltid den som gråter mest som är mest ledsen. Det här kommer att vara en stund före avspark, sedan lägger vi all fokus på matchen, sade Didier Deschamps inför matchen.
Erik de la Reguera
Explosionerna utanför Stade de France den 13 november 2015 inträffade under vänskapsmatchen mellan Frankrike och Tyskland. Detonationer inträffade klockan 21.16, 21.19 och 21.53.
I den första explosionen dödades en person. Därutöver dödades inte någon annan än självmordsbombarna i detonationerna.
Samtidigt inledde flera andra terrorister attacker på andra platser i Paris. Sammanlagt 130 människor dödades och fler än 350 skadades i attacker mot restauranger och konsertlokalen Bataclan.
Publicerat i DN den 10 november 2016.
