Brexit hotar drömmen om studier i utlandet

Gymnasieskolan King Edward VII i Sheffield i norra England ligger i en pampig byggnad nära universitetet i staden. Här går sextonåriga Niamh Flannery, som redan drömmer om utlandsstudier i Europa.

– Jag har två år kvar, men sedan skulle jag väldigt gärna studera ett eller ett par år på universitet i Danmark. Min pappa gjorde det när han var ung, och jag tror det är bra att lära känna en annan kultur och ett annat språk, säger Niamh Flannery, som är uppväxt i en akademiker­familj i Sheffield.

Hon skulle ha röstat ”Remain” (stanna i EU) i folkomröstningen i juni – om hon hade varit gammal nog.

– Jag kan förstå en del av den kritik mot EU som förs fram. Men det här är ett beslut som kommer att påverka mig under resten av mitt liv, så det känns frustrerande och ganska orättvist att jag inte ens fick rösta, säger Niamh Flannery, vars åsikt delas av många yngre i landet.

Omkring 75 procent av de brittiska väljarna mellan 18 och 24 år röstade för att stanna kvar i EU. Men samtidigt tog en majoritet av de äldre väljarna ställning för ett utträde, vilket fällde avgörandet.

Nu stundar hårda förhandlingar med EU, något som kan ta flera år. Konsekvenserna av Brexit kan dock bli kännbara innan dess.

– Jag hoppas att jag fortfarande kommer att kunna studera utomlands, för jag vet att det kan bli betydligt dyrare nu, säger Niamh Flannery.

I veckan varnade den brittiska ledningen för det EU-finansierade utbytesprogrammet Erasmus för allvarliga konsekvenser om det inte snabbt nås en uppgörelse om fortsatta studentutbyten. Omkring 200 000 brittiska studenter har studerat gratis i ett annat EU-land genom Erasmus sedan 1987.

Enbart det senaste året rör det sig om 15 500 brittiska studenter och samtidigt har 27 000 studenter från andra EU-länder studerat i Storbritannien.

– Vi kräver besked om vad som kommer att ske med dessa utbytesstudenter, EU-stipendierna och gästforskarna, säger Peggy Lim som leder projektet We are international på Sheffields universitet, vilket stöds av 110 utbildningsinstitutioner i hela landet.

– Efter Brexitomröstningen har ”vi är internationella” gått från att vara en snygg slogan till att vara mycket konkret och politiskt laddat, säger Peggy Lim.

Hon berättar att flera amerikanska bolag som finansierat forskning i Sheffield redan meddelat att de stoppar medlen. Anledningen: de föredrar att lägga forskningen i EU, där både marknaden och samarbetsmöjligheterna är större.

Om Storbritannien dessutom sparkas ut ur utbyten som Erasmus kan de ekonomiska följderna för universiteten bli allvarliga.

– Om EU-studenter tvingas gå igenom samma byråkratiska process som de från länder utanför EU, då lär ansökningarna minska kraftigt, säger Peggy Lim, som är från Malaysia och själv har läst i juridik i fyra år i Sheffield innan hon började jobba för universitet.

En halvtimmes bilfärd norr om Sheffield ligger småstaden Barnsley. Här röstade 68 procent för Brexit, vilket av många bedömare tolkats som en protest från väljare som upplever att de övergetts av det politiska etablissemanget.

Arbetslösheten är hög och nedskärningar i välfärden har slagit hårt mot denna region i norra England, som tidigare var centrum för den brittiska gruvindustrin.

På en pub i Barnsley möter vi gruvarbetaren Anthony Aspinwall, som miste jobbet när den sista av de stora kolgruvorna lades ned för två år sedan.

– Regeringen bara skär och skär. Samtidigt har det kommit hit en massa invandrare från Östeuropa. De går på bidrag, pressar löner och belastar sjukvården och skolan. Det går bara inte, det måste få ett slut, säger Anthony Aspinwall, som röstade för Brexit.

Hans vän, målaren Stephen Hodson, nickar instämmande. Även han ser invandringen som roten till Barnsleys problem.

– Det har gått för långt. Alla polacker och rumäner och andra som bara kommer hit och tar bidrag måste ut, säger han och dunkar pinten i bordet.

Att flera studier tyder på att invandringen varit en plusaffär för Storbritannien åren 2001–2011 – mer betalades in i skatt än vad som betalades ut i bidrag – övertygar inte många av de väljare som röstat för Brexit på grund av invandringen här.

Inte heller att EU-stöd hållit regionen under armarna i flera år. Eller att Erasmus och andra EU-program gett studenter med små resurser möjlighet att studera utomlands.

Med Englands höga skolavgifter – som de senaste åren höjts från 3 000 pund till 9 000 pund (cirka 110 000 kronor per läsår) – avskräcks många från att överhuvudtaget ta studielån.

– Jag vet flera elever som borde läsa vidare, men som inte gör det på grund av skolavgifterna. Nu krävs ännu mer självförtroende och eget driv för att läsa vidare, vilket tyvärr också gäller utlandsstudier, säger Shaun McMaster, gymnasielärare i Barnsley.

Storbritanniens premiärminister Theresa May har lovat att inte skära mer i välfärdssystemen. Men hon är medveten om att många av de som röstade för Brexit i städer som Sheffield eller Barnsley inte kommer att nöja sig med något annat än en tydlig minskning i migrationsstatistiken.

Om det inte varit för det, skulle Storbritannien kanske bara anslutit sig till EES-avtalet, fått tillgång till den gemensamma marknaden och möjlighet att betala för enskilda EU-program, som Erasmus, något som bland annat Norge gör i dag.

Men i gengäld kräver EU fri rörlighet, vilket den brittiska regeringen inte vill gå med på.

I Sheffield skakar universitetets projektledare Peggy Lim bekymrat på huvudet när jag nämner det.

– Rasismen och främlingsfientligheten har ökat efter Brexit. När jag besökte Manchester nyligen skrek en byggnadsarbetare ”åk hem till ditt land” efter mig på gatan – trots att han inte kunde veta var jag var ifrån, säger hon.

Även sextonåriga Niamh Flannery oroas av isolationismen och den ökade främlingsfientligheten.

– Det är inte klokt att vi stänger dörren mot omvärlden så här. Hindrar flyktingar från att komma hit, och nu kanske även studenter från Europa, säger hon.

Niamh Flannery kan söka medborgarskap i Irland, på grund av släktband på sin mammas sida.

– Men det känns märkligt att göra det för att kunna studera utomlands, säger hon.

Erik de la Reguera

Bakgrund: