NICE. Dagen efter den förödande attacken mot de franska nationaldagsfestligheterna i Nice försökte en chockad stad resa sig.
Men hos många Nicebor dröjer en fråga kvar: Hur försvara sig mot någon som angriper dig med en lastbil?
– Jag kan inte fatta att det har hänt.
Clarisse Charlot-Buon håller sin espressokopp ett par centimeter över bordet, men gör inte någon ansats att dricka ur den. Tankarna är på annat håll.
– Alla här är rädda nu. De försöker att inte visa det – det är kanske ett sätt att göra motstånd… Att vi inte låtar oss skrämmas, säger hennes vän Sori Kim.
– Det är inte så normalt som det ser ut. Allt det här är spelat, intygar Clarisse, som liksom Sori har bott och studerat konst här i Nice i flera år.
Vi sitter på en uteservering på Avenue Notre Dame i östra Nice, en stad något större än Malmö. Turisterna är färre än vanligt, men uteserveringarna och affärerna håller öppet.
Det är dagen efter det blodiga dådet i staden, då minst 84 människor dödades efter att en vit lastbil körde rakt in bland fotgängarna på strandpromenaden Promenade des Anglais.
Föraren höll uppe farten i omkring två kilometer, i något som polisen misstänker var ett kallblodigt uträknat dåd. Gärningsmannen har identifierats som Mohamed Lahouaiej-Bouhlel, en 31-årig man boende i Nice med tunisisk-fransk bakgrund.
Innan gärningsmannen sköts till döds hann han orsaka irreparabel skada. Särskilt utsatta tycks barn och äldre ha varit, eftersom de inte kunde undkomma lastbilen lika snabbt som andra.
– Hur skyddar man sig mot någon använder ett stort fordon som vapen? Man kan bara springa, säger Sori Kim.
Hon och studiekamraten Clarisse sneglar oroligt över axeln så fort polissirener ljuder.
– Informationen vi får är så motstridig. Kan man verkligen lita på att han inte hade några medhjälpare, som det sägs nu, frågar sig Clarisse.
De båda konststudenterna fanns bland de tusentals som samlats på strandpromenaden i torsdags kväll. De hade varit på bio och sett filmen ”Elle” med några vänner, och sedan gått ned på strandpromenaden för att se på fyrverkerierna, som började omkring klockan 22.
– En stund efter att fyrverkerierna var slut började folk plötsligt springa runtomkring oss. Vi förstod inte varför, men det var något i människornas ansiktsuttryck och sätt att springa som gjorde att jag inte kunde ta det för annat än allvar, säger Clarisse.
– Jag kom på mig själv med att springa hukande, utan att riktigt veta varför, lägger hon till.
Vännerna tog sig in i gränderna i Nice gamla stadskärna.
– En del rusade in i butiker och gömde sig, det var panik – men ändå inget knuffande, säger Sori.
I samma område befann sig Ulf och Lisbet Törnblom, och deras dotter Josefin Ericsson från Borås.
De hade just firat den franska nationaldagen och ätit en god middag.
– Men när paniken startade drogs vi också med i folkmassan, säger Ulf Törnblom.
Som så många andra i folkmassan såg de aldrig den vita lastbilen – utan bara de hundratals skräckslagna blickarna.
– Det otäckaste var just det, ansiktsuttrycken, säger Lisbet Törnblom.
Massakern började i höjd med ett barnsjukhuset Hôpital L’Enval.
Nu finns 54 barn inlagda där som kämpar för sina liv. Tungt beväpnad polis vaktar ingången.
Frankrikes president François Hollande besökte på fredagen ett annat sjukhus i Nice, där han slog fast att hela Frankrike är under attack. Hollande syntes övertygad om att radikal islamism var motivet till dådet.
– Vi står inför en lång kamp. Vår fiende drar sig inte för att slå mot alla folk och länder som har frihet som grundläggande värde.
– Vi måste hantera denna utmaning på rätt sätt utan tvekan och med de nödvändiga medlen, sade Frankrikes president.
Kondoleanser har det senaste dygnet strömmat in från hela världen och på de digitala vägskyltarna i Nice står endast en text att läsa: Liberté, Egalité, Fraternité (Frihet, jämlikhet och broderskap), som en tyst markering mot våldet och för den franska revolutionens ideal.
Tidigare fanns terrorn bara i Paris och långt bort. Men plötsligt kom den nära, säger Clarisse Charlot-buon.
Hon och vännen Sori Kim tror att turistindustrin i staden kommer att drabbas hårt. Men tillsammans med de andra i kvarteret sitter de trotsigt kvar på uteserveringarna. En stund senare öppnar också Promenade des Anglais på nytt.
Som ett slags motstånd.
Erik de la Reguera
Publicerat i DN den 15 juli 2016.
