BUENOS AIRES. Påven Franciskus är på väg att bli en ny nationalikon i Argentina vid sidan om Maradona och Evita Perón. Men vem är egentligen den nye ledaren för Vatikanen och vad vill han? DN har sökt svaren i hemstaden Buenos Aires.

Utanför en tegelvilla på adressen Membrillar 533 i stadsdelen Flores i Buenos Aires står den 44-åriga Silvia Villareal och fotar en blänkande ny plakett med texten: ”I detta hus bodde påven Franciskus.”

– Tänk, vår påves gamla barndomshus! Jag ville se det med egna ögon. För hans utnämning har verkligen gett en nytändning för min tro! säger Silvia Villareal.

Hon arbetar till vardags som hembiträde i staden Merlo, men har tagit ledigt för att besöka den i dag 76-årige Jorge Bergoglios (eller Franciskus, som han valt till påvenamn) barndomskvarter i Buenos Aires tillsammans med en väninna.

De är långtifrån ensamma om det. Sedan den vita röken steg över Vatikanen den 13 mars i år har tusentals katoliker vallfärdat hit från hela Latinamerika.

De dyker upp oanmälda, tar bilder av huset med mobilkameror, ber och gör korstecken på trottoaren, alltmedan nyfikna grannar kikar ut mellan gardinerna.

– De blir fler och fler för varje dag. Det känns lite konstigt, får jag erkänna, säger Graciela Papasena, som bor granne med påvens gamla hus.

Argentina verkar vara på god väg att få en ny nationalikon vid sidan av Diego Maradona och Evita Perón. Inne i centrum har en enorm hyllningsaffisch till Franciskus satts upp över en hel husvägg.

Buenos Aires politiska ledning har insett potentialen för turistindustrin och i början på juni kommer en officiell ”påvetur” att lanseras. Förutom ett besök här vid Bergoglios gamla bostad väntas den även inkludera ett stopp vid den park där han spelade fotboll som pojke – påven är för övrigt ett stort fan av fotbollslaget San Lorenzo – och skolan där han lärde sig läsa och skriva.

Men trots populariteten är den nye påven långtifrån en okontroversiell person i Argentina. Under åren som ärkebiskop i Buenos Aires var han en hård motståndare till abort och homosexuella äktenskap. Han har också anklagats för medlöperi under åren av militärdiktatur (1976–1983), då han ledde Jesuitorden i landet. Den argentinske journalisten Horacio Verbitsky har rent av påstått att Bergoglio ska ha varit delaktig i gripandet och tortyren av två jesuitpräster.

För att få klarhet i hur mycket det ligger i de anklagelserna söker DN upp jesuitprästen Juan Carlos Scannone, Bergoglios grekisklärare när denne studerade till präst på 1950-talet.

– Bergoglio var begåvad, därom råder inget tvivel – men inte bäst i klassen, säger den i dag 81-årige Scannone med ett leende.

Med tiden lärde de båda känna varandra väl. De undervisade vid samma universitet, där den framtida påven senare också utsågs till rektor.

När militärkuppen ägde rum 1976 hade Bergoglio avancerat till Jesuitordens högste ledare i landet. Kyrkan var då polariserad mellan konservativa biskopar och vänsterradikala präster inspirerade av den så kallade befrielseteologin.

– Jag sympatiserade med en av de mindre radikala inriktningarna av befrielseteologin och skrev mycket om det. Militärerna såg oss alla som subversiva, så det var förenat med livsfara. Men Bergoglio läste det jag skrev och stöttade mig. Jag tror att han höll med om det mesta, och jag vet att han gjorde sitt bästa för att skydda mig, säger Juan Carlos Scannone till DN.

Uppemot 30 000 människor mördades eller ”försvann” under diktaturåren i Argentina. En rad präster fanns bland offren. Att Bergoglio skulle ha varit en av de inom kyrkan som angav sina egna avfärdar dock Scannone helt.

– Jag har hört den kritiken, och jag tycker att den är orättvis. Jag kände de båda jesuitprästerna som kidnappades, och jag vet att Bergoglio gjorde allt som stod i hans makt för att få dem fria – vilket han i det fallet också lyckades med. Det är lätt att glömma att Bergoglio hade ansvar för alla oss som verkade inom Jesuitorden. Om han hade konfronterat juntan öppet hade han utsatt oss för en enorm risk. Dessutom gömde han faktiskt flera personer som förföljdes, säger Scannone.

Bilden som växer fram är den av en jesuit som gjorde insatser i det fördolda, men som aktade sig noga för att göra offentliga uttalanden mot generalerna. Det överensstämmer också med hur fredspristagaren Adolfo Pérez Esquivel beskrivit Bergoglio.

Organisationen Mödrarna på Plaza de Mayo har uttryckt besvikelse över att påven aldrig deltog i protesterna mot juntan. Men ett löfte från Franciskus om att öppna kyrkans arkiv för att försöka hitta barn som rövades bort under diktaturen har stillat kritiken en smula.

Samtidigt verkar Franciskus vilja göra sociala orättvisor till en viktig fråga i Vatikanen. Hans val av påvenamn är en hyllning till helgonet Franciskus av Assisi, som ägnade sitt liv åt att hjälpa fattiga och sjuka.

När vi frågar Juan Carlos Scannone vad han tror Franciskus främsta gärning som påve blir, svarar han:

– Jag tror att han kommer att lyfta fram just stödet till de fattiga och att kyrkans representanter måste ut och möta människor där de finns. Han är en skicklig politiker, så sakta men säkert tror jag att han kan driva kyrkan i den riktning han vill att den ska ta.

En mindre hård hållning i fråga om abort och homosexuella äktenskap är nog dock knappast att vänta.

Erik de la Reguera

Fakta. Jorge Mario Bergoglio

1936: Föds den 17 december i medelklassområdet Flores i Buenos Aires, Argentina, som ett av fem barn till italienska invandrare.

1957: Bestämmer sig för att bli präst och börjar studera teologi, historia, litteratur och grekiska vid Jesuitordens prästseminarium i Buenos Aires. Undervisar senare vid Jesuitordens universitet Colegio Maximo i San Miguel.

1969: Prästvigs.

1973: Utses till Jesuitordens högste representant i Argentina, en post han behåller fram till 1979.

1976: En militärkupp äger rum i Argentina och brutala förföljelser mot oppositionella följer. Bergoglio håller låg profil – alltför låg, menar hans kritiker – men hjälper flera förföljda aktivister att fly, enligt en rad vittnesmål.

1998: Utnämns till ärkebiskop i Argentina.

2001: Utnämns till kardinalpräst i Vatikanen av Johannes Paulus II.

2013: Väljs till påve och tar namnet Franciskus som en hyllning till det katolska helgonet Franciskus av Assisi.

--

Publicerat i DN den 10 maj 2013.