MEXICO CITY. För första gången på åratal finns nu en tilltänkt arvtagare till de åldrande bröderna Castro på Kuba. Nu har den 52-årige Miguel Díaz-Canel utsetts till förste vicepresident på ön, vilket formellt sett gör honom till Kubas nummer två. Men många frågetecken återstår att räta ut kring honom.
Ett inbitet Beatlesfan. En lojal Castroanhängare. En humoristiskt lagd politiker som tidigare haft för vana att cykla runt i shorts i sin hemprovins.
Så beskrivs Miguel Díaz-Canel i internationell press. Men sanningen är att få på eller utanför Kuba vet vem denne gråsprängde 52-åring egentligen är eller vad han står för rent politiskt.
– Díaz-Canel har visat upp en solid ideologisk ståndaktighet, sade Raúl Castro i söndags, bara några sekunder efter att han lovat avgå efter den nya mandatperiodens slut 2018.
En tydligare signal om vem som är tilltänkt tronarvinge går knappast att sända på det kommunistiska Kuba.
Det är första gången sedan revolutionen 1959 som någon utanför ”den historiska generationen” av gerillakrigare utses till förste vicepresident. Ett skifte började dock bli närmast oundvikligt, eftersom både bröderna Castro och det övriga ledarskiktet är över 80 år gamla.
Miguel Díaz-Canel anses vara en lojal partifunktionär som gått den långa vägen till makten. Han är utbildad ingenjör och började sin politiska bana som lokalpolitiker i Holguín på centrala Kuba. Det var där han gjorde sig känd för att cykla runt och prata med lokalbefolkningen.
Sedan dess har han avancerat steg för steg och utsetts till både utbildningsminister och medlem i politbyrån. Men hans utstrålning är allt annat än revolutionär: Díaz-Canel är en medelålders, gråsprängd man som i intervjuer ger ett närmast gemytligt intryck. Till och med när han håller brandtal förefaller han läsa innantill.
Troligen är det just det som bröderna Castro fallit för. De vill ha någon som kan symbolisera kontinuitet – och som kan styras från kulisserna efter ett eventuellt maktskifte. Några demokratiska reformer lär utnämningen därför knappast leda till. Åtminstone inte på kort sikt.
Díaz-Canel gör också klokt i att inte ta något för givet. En rad yngre förmågor har genom åren förpassats till anonymitet eller vanära på Kuba, efter att ha närmat sig maktens innersta.
En av dem som lyckats hålla sig kvar allra längst är nationalförsamlingens talman Ricardo Alarcon. Men i söndags entledigades även han från sin post och ersattes av partisekreteraren Esteban Lazo.
Erik de la Reguera
Publicerat i DN den 26 februari 2013.
