GUATEMALA CITY. Det finns anledning att känna oro för Centralamerikas demokratier efter helgens presidentval i Guatemala och Nicaragua. I ena landet segrade en före detta armégeneral med mörkt förflutet, i det andra rapporteras om flera fall av valfusk och våldsamheter under valdagen.
Den förre armégeneralen Otto Pérez Molina fick 54 procent av rösterna i Guatemalas presidentval i söndags. Han kommer nu få möjlighet att infria sitt löfte om ”den knutna nävens politik” – i praktiken en militäroffensiv mot maffian över hela landet.
Men människorättsorganisationer har fört fram misstankar om att Pérez Molina kan ha varit inblandad i massakrer på civila under inbördeskriget på 1980- och 90-talen, då omkring 200 000 människor dödades. Frågetecken finns om den nya presidenten kommer att respektera de FN-sponsrade rättegångar som sent om sider har inletts mot militärer skyldiga till massakrerna.
En av Perez Molina skarpaste kritiker, Claudia Samayoa på människorättsorganisationen Udefegua, sa till mig häromdagen att faran för övergrepp mot de mänskliga rättigheterna i den stundande militäroffensiven får ses som ”total”. Militärernas ökade inflytande bådar med andra ord inte särskilt gott för demokratin i landet.
Samtidigt finns en högst reell verklighet bakom kraven på hårdare tag. Mordfrekvensen i Guatemala är en av de högsta i världen och omkring 18 människor mördas varje dag.
Till viss del beror det på att smugglingen av kokain från Colombia och Peru numera ofta går via Centralamerika och att mexikanska brottssyndikat som Zetas och Sinaloakartellen etablerat sig i olika gränsprovinser i Guatemala, där de tar emot och paketerar om kokainet för vidare transport mot USA. Samtidigt mutar och hotar de lokala politiker och poliser till lydnad.
Men Perez Molinas kritiker menar att en militäroffensiv kan undergräva rättsstaten på samma sätt som skett i Mexiko de senaste åren. Andra underliggande orsaker till våldet, som korruptionen, straffriheten och att halva landets befolkning lever i fattigdom, riskerar också att ignoreras. Inför valet uppges Perez Molina dessutom ha spenderat betydligt mer pengar än vad som var tillåtet. Var de pengarna kom ifrån? Ingen som vet.
Demokratin är ung och skör i Centralamerika. Med undantag för Costa Rica, som haft folkvalda regeringar i obruten följd sedan 1953, präglades merparten av 1900-talet av inbördeskrig, militärkupper och amerikanska interventioner.
Det gäller också Nicaragua, där den gamle gerillakommandanten Daniel Ortega nu ser ut att ha lyckats hänga kvar vid presidentposten en mandatperiod till, trots att det sannolikt skett i strid mot författningen. Räkningen av rösterna gick betydligt långsammare där än i Guatemala (som fått ett modernare rösträkningssystem tack vare bland annat svenska Sida), men med 38 procent av rösterna räknade hade Ortega fått 64 procent – ett betydligt bättre resultat än i de flesta opinionsmätningar inför valet.
Oppositionen hävdar att utbrett valfusk ägt rum. Flera fall av våldsamheter har rapporterats från olika platser i landet och internationella valobservatörer från den amerikanska samarbetsorganisationen OAS uppger att de blivit nekade tillträde till 20 procent av vallokalerna.
Vid denna upplagas pressläggning tydde därför mycket på att den redan allvarliga krisen för Nicaraguas demokrati var på väg att fördjupas. Rykten om kupper och ett stundande inbördeskrig florerade.
Samtidigt: Ortega har skrotat mycket av sin socialism och närmat sig den ekonomiska eliten i landet, vilket gör en statskupp som den i Honduras 2009 osannolik.
Erik de la Reguera
Publicerat i DN den 8 november 2011.
