MEXICO CITY. En spektakulär fritagning som klippt ur en Hollywoodfilm har satt strålkastarljuset på den svagaste punkten i Mexikos krig mot maffian - korruptionen inom statsapparaten. Medan skandalerna avlöser varandra förefaller brottskartellernas makt bara fortsätta att växa.
Klockan 04.45 på morgonen stannar en kolonn av polisbilar och fångtransportbussar till framför portarna till fängelset i Cieneguillas i den mexikanska delstaten Zacatecas. Blåljusen är påslagna, en helikopter cirklar i luften ovanför och männen i bilarna bär den federala polisens uniformer.
De behöver inte identifiera sig. Fängelsevakterna släpper in dem utan några frågor. Väl inne på området syns inte några vakter till överhuvudtaget. Hela fängelset förefaller ligga öde.
De tungt beväpnade männen beger sig snabbt in i huvudbyggnaden. Där har 53 interner låst upp sina celler på egen hand och börjat småprata med sina fångvaktare medan de väntar på att fritagningen ska börja.
Tillsammans med ”poliserna” promenerar gruppen av interner ut på gårdsplanen och sätter sig i fordonen. De kör lugnt ut från fängelset.
Det här inträffade förra lördagen. Sedan dess är fångarna försvunna. Samma sak gäller för de män som befriade dem.
Allt skedde på mindre än fem minuter. Inte ett skott avlossades, och hade det inte varit för att någon glömt att stänga av övervakningskamerorna så skulle vakterna säkert ha kunnat hävda de inte visste att det rörde sig om en rymning.
Men bilderna från kamerorna, som nu offentliggjorts, är entydiga och högst talande för tillståndet i Mexikos fängelsesystem.
Minst ett tiotal av männen som promenerade ut från fängelset i Zacatecas tros vara medlemmar i ”Zetas”, en privatarmé som på bara några år gått från att ha varit Gulfkartellens väpnade gren till att i dag göra anspråk på titeln som Mexikos mäktigaste brottssyndikat.
Zetas är kända för sin militära disciplin och för att ha utfört liknande fritagningar tidigare, vilket gör det sannolikt att de låg bakom även denna operation.
För landets regering är rymningen en pinsam motgång i kampen mot maffian, inte minst eftersom operationen krävde de anställdas tysta medgivande.
Korruptionen inom Mexikos fängelseväsende är omvittnad. På många anstalter kan fångar med rätt kontakter få privilegier som sträcker sig från spritfester med prostituerade till celler inredda som finare hotellrum.
I åratal kunde de olika brottskartellernas ledare leda sina verksamheter från dessa lyxceller. Men när Felipe Calderón kom till makten 2006 gav han order om att lämna ut de högsta maffiabossarna till USA, samtidigt som armén sattes in för att bekämpa den organiserade brottsligheten på olika platser i landet.
Det försvagade några av kartellerna och ruckade på maktbalansen i den mexikanska undre världen. När en kartell förlorade i styrka var en annan genast redo att stiga in och ta över den åtråvärda marknadsandelen.
Det är bakgrunden till det krig mellan kartellerna som bara i år krävt 2.300 liv och som inte visar några tecken på att avta.
Regeringen hävdar att våldsvågen ska ses som en maffians dödsryckning. Men samtidigt kommer nästan dagligen avslöjanden om höga polischefer som står på maffians lönelistor – nu senast i delstaten Morelos.
Försvarsanalytiker i USA har börjat fråga sig vem som egentligen är på väg att duka under: maffian eller den mexikanska staten. Bilderna från fängelset i Zacatecas och trovärdiga uppgifter om att Zetas och andra karteller aktivt rekryterar officerare med erfarenhet av underrättelseverksamhet lär inte ha minskat den oron.
Erik de la Reguera
DN 2009-05-23
